Ulf Durling In memoriam 1988

 

Min Marianne har råkat ut för en våldsam död. I Stadsbibliotekets läsesal träffar jag docent K. Han är som vanligt mycket otrevlig. Han anspelar oanständigt både på min "protegé" och på Carl David. Jag är lektor Olsérus och kräver att bli tilltalad på ett tillbörligt sätt. (Är jag en man eller en kvinna? Varför kallas jag "Ellen under Fällen").
- Jag bor hos min far. Han har nyss blivit änkling och kräver mycket vård och uppmärksamhet.
- På min 48-årsdag ringer Marianne. Jag blir omåttligt glad.
- Jag förstår inte hur hon kunde falla för "Lennart". Hon var ju trots allt gift med Månsson och hade barn.
- Jag är fortfarande ogift och erotiska eskapader utanför äktenskapet skulle aldrig falla mig in. I stället blev litteraturen en källa till lycka och inspiration. Detsamma gör operan och naturen.
- Jag minns mitt sista möte med Marianne Gidlund. Hon var ömklig, blek och mager så att jag knappt kände igen henne. Hon sa att hon varit sjuk. Jag hade lärt känna henne höstterminen 1967 då jag började läsa litteraturhistoria. Gemensamt kände vi en orubblig olust inför den vänstervridna flockmentalitet som frodades. Jag älskade hennes skånska dialekt. En annan skånsk tös anslöt sig till oss, Birgit Anell. Vi brukade samlas på mitt rum hemma hos mina föräldrar Olsérus. Vi diskuterade litteratur. Helst den skånska. Vi planerade vår framtid. Alla ville bli författare. Vi skapade en fantasifigur, Sam Ingman som vi lät kommentera våra idéer och alster. Nästa år meddelade hon mig sin förlovning. Och därefter helt lakoniskt att bröllopet var avklarat. Nu fick jag adressera mina brev till fru Månsson. Jag hoppades att vår relation inte var död.
- Jag går numera till min terapeut Jean men jag förtiger ständigt det ögonblick jag så tydligt då jag griper om halsen på en person med järngrått hår och trycker hårdare och hårdare. Att gå i kyrkan ger mig mer än terapin. Dit går jag regelbundet med min sjuka far.
- Jag får ett konstigt telefonsamtal. Det är en dansk förläggare i Köpenhamn som vill ge ut en novellsamling av Marianne Månsson och vill veta var hon bor.
- Jag får ett oväntat brev från Marianne. Det gav ett intryck av oändlig vånda och förvirring.
- Jag vet inte vad jag ska göra åt saken. Jag blir modstulen och passiviserad. Inte ens långa promenader hjälper. Det blir ett kyrkobesök som ger ledning. Texten om den Gode Herden ger mig uppmaningen att ta mig an Marianne. Jag ska besöka henne.
- Jag tar mig till den bostad där hon bodde under vår studietid för tjugo år sedan. Jag hittar namnet Gidlund på fjärde våningen. Innanför dörren står Mariannes kusin Astrid, tror jag, men det är naturligtvis Astrids dotter Anna. Ljudet är öronbedövande, bakom TVn sitter en halvklädd yngling. Anna vet ingenting om Marianne. Hon säger att hennes mor är på jobbet, på "Eåell".
- Jag tar mig till Magasin Elle & Lui (E&L) där jag finner Astrid bland damunderkläderna. Hon är inte glad över att se mig men föreslår ändå att vi ska äta lunch tillsammans. Hon är mycket arg på Marianne som nyligen lämnade make och barn och bara stack till sin Lennart. Hon vet inte var Marianne uppehåller sig idag. Hon kan bara tipsa om Mariannes förlag, Ancker & Hammarberg.
- Jag tar mig dit och träffar Roger Hammarberg, brorsonson till en av firmans grundare. Han säger att Marianne är en god författare som förlaget väntar sig mycket av. Förlaget ger också ut deckare under pseudonymen Sam Ingman. Roger erinrar sig att han fått en lapp av en Lennart som bett honom framför att Marianne ska ringa honom. Jag memorerar telefonnumret och har snart adressen till Lennart Anderhag.
- Jag tar mig till Anderhags adress där tyvärr ingen är hemma. En nyfiken granntant blir min hjälp. Hon känner Marianne och vet att hon nyligen flytt från sin "jävel till man". En gång larmade grannfrun t o m polisen. I brevinkastet sitter ett kort. Det är en inbjudan till Lennart att komma till "Lasse P" nästa dag i Åkersberga!
- Jag tar mig till Lars Persson. Han är övervakare åt Lennart och väntar förgäves på honom. Lennart är en notorisk kvinnoälskare, omväxlande charmig och intagande och ibland hatisk och misshandlande. Efter misshandel av Marianne fick han 6 månaders fängelse straff. Han blev förbannad och skrek att han skulle mörda henne när han kom ut. Han kom ut dagen innan och nu vet ingen var han befinner sig. Just då ringer Lasses fru. Han har glömt att han lovat hämta henne utanför Domus. Han måste iväg och ger mig i uppgift att kontakta Yvonne som är sjuksköterska på sjukhuset där Marianne fick behandling för misshandeln. Yvonne har inte mycket gott att säga om Lennart och blir förskräckt då hon hör att han är utsläppt. Hon följde med Marianne till lägenheten för att hämta hennes personliga saker. Hon minns att Marianne uppgivit en adress vid Tegnérlunden dit hon tänkte ta sin tillflykt. Det var ju min adress!
- Hemma läser jag åter igenom en del av alla de brev Marianne skickat mig, jag har sparat alla. Då kommer jag på att det fanns en Meta som Marianne skrivit om. Det var en styvdotter, Månssons äldsta dotter. Meta hade träffat en ung civilekonom inom försäkringsbranschen som gift sig med henne och fört henne till Stockholm. Jag hittar direktör Hellberg i telefonkatalogen, men den lyxiga lägenheten är tom och håller på att renoveras. Hela familjen är på semester i sommarbostaden i Sandhamn.
- När jag rapporterat detta till Lasse bestämmer han att vi två nästa dag ska åka dit. Men först tar jag med mig pappa ut på en utflykt. Mitt mål är att få tag i Lennarts f d fru Karin. På hennes arbetsplats, Konsum, får jag adressen. Hon är sjukledig och ser förskräcklig ut. Plötsligt dyker hennes nuvarande "fästman" upp. Kjelle är förbannad och vill slåss. Med hjälp av pappas list kommer vi helskinnade därifrån. Innan jag lägger mig skriver jag några rader på min senaste Sam Ingman deckare.
- Nästa dag blir det en lång båttur i Stockholms skärgård från Stavsnäs till Sandhamn. Vi hittar familjen Hellberg på badstranden och drar till med en lögn. Vi får veta att Marianne varit i Sandhamn där hon fått låna lillstugan efter utskrivningen från ortopeden. Var hon är nu har ingen någon aning om.
- Jag satsar nu på att Marianne måste var i Skåne. När jag kommer hem upptäcker jag emellertid att först måste jag leta upp min far som är försvunnen. Jag letar och frågar mig fram men förgäves. Först nästa kväll får jag ett telefonsamtal från två personer, makarna Heinonen, långt uppe i Roslagen som tagit hand om en förvirrad person. Jag lyckas få med honom i den väntande taxin och låter köra honom till Karolinskas akutmottagning och få in honom på den psykiatriska kliniken. Jag har stora skamkänslor när jag lämnat honom.
- Nu är det största problemet att taxiresorna fram och tillbaka till Roslagen tömt hela min reskassa till Skåne så när som på 150 kr. Det är söndag, bankerna är stängda och checkar är nymodigheter som aldrig tilltalat mig. Jag får lura till mig en bussresa till Malmö via ett ressällskap som ska till Paris. På bussresan läser jag i en inköpt veckotidning en kriminalnovell av Sam Ingman som heter "Magstarkt" (177-182).
- Jag har ringt till biblioteket i Malmö och fått Birgit Anells adress. Henne tänker jag våldgästa. Jag blir mycket förvånad då den som öppnar är Lars-Åke Johansson, en av mina största antagonister under studietiden. De är på väg ut till en festlighet och barnvakten till deras dotter är på väg så jag kommer mycket olägligt. Detta hindrar mig inte från att ta det som självklart att de ska erbjuda mig övernattning och förplägnad. I rummet där jag ska sova går jag igenom ett skåp med en massa manusbuntar. Till min stora förargelse upptäcker jag att min Marianne använt sig av Birgit i stället för av mig för att korrekturläsa sina manus. Jag darrar av ilska och svartsjuka. Nästa morgon tjuväter jag av frukostbuffén på ett stort hotell i Malmö. Sedan liftar jag till ett samhälle "i hjärtat av Skåne" där Marianne växt upp. Jag får reda på att huset ligger på Parkgatan. Där träffar jag Per Månsson, Mariannes make! Han är berusad och helt ynklig sedan Marianne lämnat honom. Hon kallade honom "Lover Boy".
Deras dotter Maria är långdistanslöpare och snart klar med körkortet. Hon får bli min chaufför. Jag cyklar till Edvardsvallen där hon tränar. Jag övertalar henne att köra mig till Bessinge där flickans morföräldrar bor. Jag är övertygad om att Marianne sökt sin tillflykt dit och att Lennart Anderhag är på väg att mörda henne. Men hon finns inte där. På den punkten är Mariannes mor mycket bestämd. Hon är inte heller välkommen dit efter vad hon gjort mot sin man och barn. När jag hör dem berätta om Mariannes barndom fattar jag plötsligt att vad Marianne i sin ungdom berättade för mig bara varit rena fantasier. Ingenting stämde. Men hon hade ju berättat så ingående om Degeberga kyrka, den som varit min barndomskyrka?
- Jag tubbar Maria att köra till Degeberga. På kyrkogården hjälper en vaktmästare mig att hitta mina farföräldrars gravsten, Kyrkoherde Per Norbert Olsérus och Lina f. Rahms grav. Vaktmästaren säger att prästbostället emellertid låg i Vittskövle. Så nu beger vi oss dit. Vi passerar Vittskövle renässansborg. I kyrkan hittar jag min far. Han har tagit taxi från Stockholm till sin barndomskyrka. Han ger mig en guidad tur av kyrkan. Sedan kör vi mot Kristianstad där vi tar in på hotell Brissman.
Nästa dag möter jag på torget i Kristianstad till min stora överraskning Lasse Persson. Han kör mig till Olseröd i sin Volvo Amason. Det måste väl vara därifrån som vårt släktnamn Olsérus kommer. Men först till Everöds flygstation för att sätta min far på ett plan till Arlanda där faster Beda ska hämta honom.
- I Olseröd hittar vi till sist en husvagn. Ut ur denna kommer Marianne farande glädjestrålande mot sin älskade Lennart! Lennart Anderhag har totalt fört mig bakom ljuset. Han har spelat övervakaren Lasse för att med min hjälp kunna leta upp Marianne. Lennart knuffar undan mig och jag faller olyckligt över en cykel så att jag slår mig medvetslös.
- När jag vaknar till liv och inser hur totallurad jag blivit beslutar jag att revanschera mig. Plexiglaskupan i fören av vagnen är öppen. Jag lyser på dem med ficklampan jag hämtat ur Volvon. Jag kräver av Anderhag att få tala ut med honom. Han ska vara vid vägskälet i Olseröd om tio minuter. Han far iväg och jag går in till Marianne. Hon är inte särskilt trakterad av mitt sällskap, hon har ju gömt sig i husvagnen för att få vara i fred för sin familj och för mig. Lennart Anderhag har hon väntat på. Jag får höra många hemska "sanningar" om vår studietid som inte alls passar ihop med den bild jag så länge värnat om. Till sist blir hon så trött att hon somnar i min famn. Vi väcks på morgonen av sirener. Jag går ut och får reda på att det är Lennart Anderhag som kört ihjäl sig. Marianne blir förtvivlad och jag tar kommandot. Jag tar in mitt bagage. Jag hittar också min fars rakgrejor med den skarpa rakkniven. Den gömmer jag i ett lönnfack i husvagnen. När jag sedan vaknar är Marianne borta.
- Jag bosätter mig tillfälligt i husvagnen. Det är ju sommarlov. Jag förlänger kontraktet och går igenom de papper jag hittat hor Birgit Anell på Celsiusgatan i Malmö bland annat ett kuvert märkt manus M.M.
- En dag kommer en ung kriminalinspektör på besök. Han heter Nilsson och utreder bilolyckan. Bilens bromsledningar var avknipsade på fyra ställen. Det måste vara gjort av en tekniskt okunnig person eftersom det räcker ett ställe för att tömma bromssystemet. Avbitartången jag köpt i järnhandeln i Kristianstad har jag redan kastat långt ute i sädesfältet.
- Den 22:a juli återkom Nilsson, denna gång ännu mer förlägen. Han berättar att polisen funnit Marianne Månsson död, badande i blod på ett hotellrum i Köpenhamn. Bredvid henne låg en rakkniv och ett etui med röd sammetsklädsel. Kriminalinspektör Nilsson är övertygad om att hon gjort självmord på grund av sina stora skuldkänslor efter att ha orsakat Lennart Anderhags död.
- Jag tar hand om det nästan färdiga manuskriptet som Marianne skrivit i sin Sam Ingman serie. Jag ska presentera det för hennes förläggare och tala om att det är jag som skrivit alla de tidigare böckerna som blivit sådana kassasuccéer men låtit det ske i Marianne Månssons namn av skattetekniska skäl. Till hösten ska sedan min pseudonym C F Dahlman i Kristianstadsbladet ge den nya boken en entusiastisk anmälan. Min far har dött av en hjärtinfarkt och nu ska jag bli rik.

Bessinge är en by i Hörby kommun, kanske mest känd från avsnittet Bessingemordet i TV-serien Skånska mord med Marianne Wesén och Mats Eklund i huvudrollerna. (åter)

Olseröd är en by i Maglehems församling, Kristianstads kommun. Sydöst om Degeberga.

Vittskövle renässansborg
Vittskövle kyrka