 |
|
 |
|
|
|
|
Min Marianne har råkat ut för
en våldsam död. I Stadsbibliotekets läsesal träffar
jag docent K. Han är som vanligt mycket otrevlig. Han anspelar
oanständigt både på min "protegé"
och på Carl David. Jag är lektor Olsérus
och kräver att bli tilltalad på ett tillbörligt
sätt. (Är jag en man eller en kvinna? Varför kallas
jag "Ellen under Fällen").
- Jag bor hos min far. Han har nyss blivit änkling och kräver
mycket vård och uppmärksamhet.
- På min 48-årsdag ringer Marianne. Jag blir omåttligt
glad.
- Jag förstår inte hur hon kunde falla för "Lennart".
Hon var ju trots allt gift med Månsson och hade barn.
- Jag är fortfarande ogift och erotiska eskapader utanför
äktenskapet skulle aldrig falla mig in. I stället blev
litteraturen en källa till lycka och inspiration. Detsamma
gör operan och naturen.
- Jag minns mitt sista möte med Marianne
Gidlund. Hon var ömklig, blek och mager så att
jag knappt kände igen henne. Hon sa att hon varit sjuk. Jag
hade lärt känna henne höstterminen 1967 då
jag började läsa litteraturhistoria. Gemensamt kände
vi en orubblig olust inför den vänstervridna flockmentalitet
som frodades. Jag älskade hennes skånska dialekt. En
annan skånsk tös anslöt sig till oss, Birgit
Anell. Vi brukade samlas på mitt rum hemma hos mina
föräldrar Olsérus. Vi diskuterade litteratur.
Helst den skånska. Vi planerade vår framtid. Alla
ville bli författare. Vi skapade en fantasifigur, Sam Ingman
som vi lät kommentera våra idéer och alster.
Nästa år meddelade hon mig sin förlovning. Och
därefter helt lakoniskt att bröllopet var avklarat.
Nu fick jag adressera mina brev till fru Månsson. Jag hoppades
att vår relation inte var död.
- Jag går numera till min terapeut Jean men jag förtiger
ständigt det ögonblick jag så tydligt då
jag griper om halsen på en person med järngrått
hår och trycker hårdare och hårdare. Att gå
i kyrkan ger mig mer än terapin. Dit går jag regelbundet
med min sjuka far.
- Jag får ett konstigt telefonsamtal. Det är en dansk
förläggare i Köpenhamn som vill ge ut en novellsamling
av Marianne Månsson och vill veta var hon bor.
- Jag får ett oväntat brev från Marianne. Det
gav ett intryck av oändlig vånda och förvirring.
- Jag vet inte vad jag ska göra åt saken. Jag blir
modstulen och passiviserad. Inte ens långa promenader hjälper.
Det blir ett kyrkobesök som ger ledning. Texten om den Gode
Herden ger mig uppmaningen att ta mig an Marianne. Jag ska besöka
henne.
- Jag tar mig till den bostad där hon bodde under vår
studietid för tjugo år sedan. Jag hittar namnet Gidlund
på fjärde våningen. Innanför dörren
står Mariannes kusin Astrid, tror jag, men det är naturligtvis
Astrids dotter Anna. Ljudet är öronbedövande, bakom
TVn sitter en halvklädd yngling. Anna vet ingenting om Marianne.
Hon säger att hennes mor är på jobbet, på
"Eåell".
- Jag tar mig till Magasin Elle & Lui (E&L) där jag
finner Astrid bland damunderkläderna. Hon är inte glad
över att se mig men föreslår ändå att
vi ska äta lunch tillsammans. Hon är mycket arg på
Marianne som nyligen lämnade make och barn och bara stack
till sin Lennart. Hon vet inte var Marianne uppehåller sig
idag. Hon kan bara tipsa om Mariannes förlag, Ancker &
Hammarberg.
- Jag tar mig dit och träffar Roger Hammarberg, brorsonson
till en av firmans grundare. Han säger att Marianne är
en god författare som förlaget väntar sig mycket
av. Förlaget ger också ut deckare under pseudonymen
Sam Ingman. Roger erinrar sig att han fått en lapp av en
Lennart som bett honom framför att Marianne ska ringa honom.
Jag memorerar telefonnumret och har snart adressen till Lennart
Anderhag.
- Jag tar mig till Anderhags adress där tyvärr ingen
är hemma. En nyfiken granntant blir min hjälp. Hon känner
Marianne och vet att hon nyligen flytt från sin "jävel
till man". En gång larmade grannfrun t o m polisen.
I brevinkastet sitter ett kort. Det är en inbjudan till Lennart
att komma till "Lasse P" nästa dag i Åkersberga!
- Jag tar mig till Lars Persson. Han är övervakare åt
Lennart och väntar förgäves på honom. Lennart
är en notorisk kvinnoälskare, omväxlande charmig
och intagande och ibland hatisk och misshandlande. Efter misshandel
av Marianne fick han 6 månaders fängelse straff. Han
blev förbannad och skrek att han skulle mörda henne
när han kom ut. Han kom ut dagen innan och nu vet ingen var
han befinner sig. Just då ringer Lasses fru. Han har glömt
att han lovat hämta henne utanför Domus. Han måste
iväg och ger mig i uppgift att kontakta Yvonne som är
sjuksköterska på sjukhuset där Marianne fick behandling
för misshandeln. Yvonne har inte mycket gott att säga
om Lennart och blir förskräckt då hon hör
att han är utsläppt. Hon följde med Marianne till
lägenheten för att hämta hennes personliga saker.
Hon minns att Marianne uppgivit en adress vid Tegnérlunden
dit hon tänkte ta sin tillflykt. Det var ju min adress!
- Hemma läser jag åter igenom en del av alla de brev
Marianne skickat mig, jag har sparat alla. Då kommer jag
på att det fanns en Meta som Marianne skrivit om. Det var
en styvdotter, Månssons äldsta dotter. Meta hade träffat
en ung civilekonom inom försäkringsbranschen som gift
sig med henne och fört henne till Stockholm. Jag hittar direktör
Hellberg i telefonkatalogen, men den lyxiga lägenheten är
tom och håller på att renoveras. Hela familjen är
på semester i sommarbostaden i Sandhamn.
- När jag rapporterat detta till Lasse bestämmer han
att vi två nästa dag ska åka dit. Men först
tar jag med mig pappa ut på en utflykt. Mitt mål är
att få tag i Lennarts f d fru Karin. På hennes arbetsplats,
Konsum, får jag adressen. Hon är sjukledig och ser
förskräcklig ut. Plötsligt dyker hennes nuvarande
"fästman" upp. Kjelle är förbannad och
vill slåss. Med hjälp av pappas list kommer vi helskinnade
därifrån. Innan jag lägger mig skriver jag några
rader på min senaste Sam Ingman deckare.
- Nästa dag blir det en lång båttur i Stockholms
skärgård från Stavsnäs till Sandhamn. Vi
hittar familjen Hellberg på badstranden och drar till med
en lögn. Vi får veta att Marianne varit i Sandhamn
där hon fått låna lillstugan efter utskrivningen
från ortopeden. Var hon är nu har ingen någon
aning om.
- Jag satsar nu på att Marianne måste var i Skåne.
När jag kommer hem upptäcker jag emellertid att först
måste jag leta upp min far som är försvunnen.
Jag letar och frågar mig fram men förgäves. Först
nästa kväll får jag ett telefonsamtal från
två personer, makarna Heinonen, långt uppe i Roslagen
som tagit hand om en förvirrad person. Jag lyckas få
med honom i den väntande taxin och låter köra
honom till Karolinskas akutmottagning och få in honom på
den psykiatriska kliniken. Jag har stora skamkänslor när
jag lämnat honom.
- Nu är det största problemet att taxiresorna fram och
tillbaka till Roslagen tömt hela min reskassa till Skåne
så när som på 150 kr. Det är söndag,
bankerna är stängda och checkar är nymodigheter
som aldrig tilltalat mig. Jag får lura till mig en bussresa
till Malmö via ett ressällskap som ska till Paris. På
bussresan läser jag i en inköpt veckotidning en kriminalnovell
av Sam Ingman som heter "Magstarkt" (177-182).
- Jag har ringt till biblioteket i Malmö och fått Birgit
Anells adress. Henne tänker jag våldgästa. Jag
blir mycket förvånad då den som öppnar är
Lars-Åke Johansson, en av mina största antagonister
under studietiden. De är på väg ut till en festlighet
och barnvakten till deras dotter är på väg så
jag kommer mycket olägligt. Detta hindrar mig inte från
att ta det som självklart att de ska erbjuda mig övernattning
och förplägnad. I rummet där jag ska sova går
jag igenom ett skåp med en massa manusbuntar. Till min stora
förargelse upptäcker jag att min Marianne använt
sig av Birgit i stället för av mig för att korrekturläsa
sina manus. Jag darrar av ilska och svartsjuka. Nästa morgon
tjuväter jag av frukostbuffén på ett stort hotell
i Malmö. Sedan liftar jag till ett samhälle "i
hjärtat av Skåne" där Marianne växt
upp. Jag får reda på att huset ligger på Parkgatan.
Där träffar jag Per Månsson, Mariannes make! Han
är berusad och helt ynklig sedan Marianne lämnat honom.
Hon kallade honom "Lover Boy".
Deras dotter Maria är långdistanslöpare
och snart klar med körkortet. Hon får bli min chaufför.
Jag cyklar till Edvardsvallen där hon tränar. Jag övertalar
henne att köra mig till Bessinge
där flickans morföräldrar bor. Jag är övertygad
om att Marianne sökt sin tillflykt dit och att Lennart Anderhag
är på väg att mörda henne. Men hon finns
inte där. På den punkten är Mariannes mor mycket
bestämd. Hon är inte heller välkommen dit efter
vad hon gjort mot sin man och barn. När jag hör dem
berätta om Mariannes barndom fattar jag plötsligt att
vad Marianne i sin ungdom berättade för mig bara varit
rena fantasier. Ingenting stämde. Men hon hade ju berättat
så ingående om Degeberga kyrka, den som varit min
barndomskyrka?
- Jag tubbar Maria att köra till Degeberga. På kyrkogården
hjälper en vaktmästare mig att hitta mina farföräldrars
gravsten, Kyrkoherde Per Norbert Olsérus och Lina f. Rahms
grav. Vaktmästaren säger att prästbostället
emellertid låg i Vittskövle. Så nu beger vi oss
dit. Vi passerar Vittskövle renässansborg.
I kyrkan hittar jag min far. Han har tagit taxi från Stockholm
till sin barndomskyrka. Han ger mig en guidad tur av kyrkan. Sedan
kör vi mot Kristianstad där vi tar in på hotell
Brissman.
Nästa dag möter jag på torget i Kristianstad till
min stora överraskning Lasse Persson. Han kör mig till
Olseröd i sin Volvo Amason. Det
måste väl vara därifrån som vårt släktnamn
Olsérus kommer. Men först till Everöds flygstation
för att sätta min far på ett plan till Arlanda
där faster Beda ska hämta honom.
- I Olseröd hittar vi till sist en husvagn. Ut ur denna kommer
Marianne farande glädjestrålande mot sin älskade
Lennart! Lennart Anderhag har totalt fört mig bakom ljuset.
Han har spelat övervakaren Lasse för att med min hjälp
kunna leta upp Marianne. Lennart knuffar undan mig och jag faller
olyckligt över en cykel så att jag slår mig medvetslös.
- När jag vaknar till liv och inser hur totallurad jag blivit
beslutar jag att revanschera mig. Plexiglaskupan i fören
av vagnen är öppen. Jag lyser på dem med ficklampan
jag hämtat ur Volvon. Jag kräver av Anderhag att få
tala ut med honom. Han ska vara vid vägskälet i Olseröd
om tio minuter. Han far iväg och jag går in till Marianne.
Hon är inte särskilt trakterad av mitt sällskap,
hon har ju gömt sig i husvagnen för att få vara
i fred för sin familj och för mig. Lennart Anderhag
har hon väntat på. Jag får höra många
hemska "sanningar" om vår studietid som inte alls
passar ihop med den bild jag så länge värnat om.
Till sist blir hon så trött att hon somnar i min famn.
Vi väcks på morgonen av sirener. Jag går ut och
får reda på att det är Lennart Anderhag som kört
ihjäl sig. Marianne blir förtvivlad och jag tar kommandot.
Jag tar in mitt bagage. Jag hittar också min fars rakgrejor
med den skarpa rakkniven. Den gömmer jag i ett lönnfack
i husvagnen. När jag sedan vaknar är Marianne borta.
- Jag bosätter mig tillfälligt i husvagnen. Det är
ju sommarlov. Jag förlänger kontraktet och går
igenom de papper jag hittat hor Birgit Anell på Celsiusgatan
i Malmö bland annat ett kuvert märkt manus M.M.
- En dag kommer en ung kriminalinspektör på besök.
Han heter Nilsson och utreder bilolyckan. Bilens bromsledningar
var avknipsade på fyra ställen. Det måste vara
gjort av en tekniskt okunnig person eftersom det räcker ett
ställe för att tömma bromssystemet. Avbitartången
jag köpt i järnhandeln i Kristianstad har jag redan
kastat långt ute i sädesfältet.
- Den 22:a juli återkom Nilsson, denna gång ännu
mer förlägen. Han berättar att polisen funnit Marianne
Månsson död, badande i blod på ett hotellrum
i Köpenhamn. Bredvid henne låg en rakkniv och ett etui
med röd sammetsklädsel. Kriminalinspektör Nilsson
är övertygad om att hon gjort självmord på
grund av sina stora skuldkänslor efter att ha orsakat Lennart
Anderhags död.
- Jag tar hand om det nästan färdiga manuskriptet som
Marianne skrivit i sin Sam Ingman serie. Jag ska presentera det
för hennes förläggare och tala om att det är
jag som skrivit alla de tidigare böckerna som blivit sådana
kassasuccéer men låtit det ske i Marianne Månssons
namn av skattetekniska skäl. Till hösten ska sedan min
pseudonym C F Dahlman i Kristianstadsbladet ge den nya boken en
entusiastisk anmälan. Min far har dött av en hjärtinfarkt
och nu ska jag bli rik.
Bessinge är en by i Hörby kommun, kanske mest känd från avsnittet Bessingemordet i TV-serien Skånska mord med Marianne Wesén och Mats Eklund i huvudrollerna. (åter)
Olseröd är en by i Maglehems församling, Kristianstads kommun. Sydöst om Degeberga.
