 |
|
 |
|
|
|
|
Bokens inledning och slutkapitel
Jag, Britt
och min man Nils-Olof Stigertz är
på väg till Blidö för att hjälpa Lisa
som hotat att ta livet av sig. Hennes make Åke
är i upplösningstillstånd av oro. Hon är
inte där men vi hittar en avsparkad damsko i farstun och
börjar leta efter henne utomhus. Vi
finner henne vid badplatsen mer död än levande. En halvtömd
Mogadonkarta avslöjar vad hon gjort. Åke har lovat
henne att aldrig ta henne till sjukhus, hon är skräckslagen
för att bli inlagd. Han sköter själv om magsköljningen.
Hon kommer sig och somnar i sängen. Nästa morgon är
hon dålig igen Vi kör så fort vi kan in med henne
till stan. (åter bokens slut)
Bokens innehåll
Vi har ett lantställe som vi kallar "Torpet". Det
ligger fem mil från Lindesberg i en ganska oländig
del av Bergslagen. Jag och Nils-Olof är där. Han jobbar
i Skatteverket. Vår son Daniel är
i lumpen.
- Vi får en kattunge på halsen. På väg
hem från landet åker vi alltid en omväg för
att hälsa på min mamma.
- Jag får ett olustigt anonymt telefonsamtal från
en kvinna. Sedan kastar någon in en sten genom vårt
fönster. En bil med två personer kör hastigt därifrån.
En blå Volvo Duett, FSX51. Vi vet var vi ska leta och åker
till SoS, fd Medicinalstyrelsen. Det är min arbetsplats.
Vi hittar åtta namn på kvinnor som ansökt om
abort. En av dem som fått avslag är den 38-åriga
apoteksteknikern Elisabeth Hansson.
Hon bor bara ett stenkast från oss. Vi kör dit och
finner hennes man Åke Rydell
upprörd. Han ber om ursäkt på Elisabeths vägnar.
Hon blev alldeles utom sig eftersom hon varit säker på
ett bifall på hennes ansökan. Hon ansåg att "synnerliga
skäl" förelåg. Hon gav mig skulden för
beslutet. Han berättar om att Elisabeths mor Margit nyss
dött. Omständigheterna gav Elisabeth sjukhusskräck.
Lisa får ett nytt anfall och vi lämnar henne på
sjukhuset. På hemvägen berättar Åke om hur
han träffat Elisabeth. Han körde taxi och hade färdtjänst
för Emma Norman, drygt 60 år. Hon berättade om
sin syster Margit i Nyköping och hennes dotter Elisabeth.
Han ordnade så att han fick träffa henne.
- Jag har svårt att sova. Orsaken är de hemska mardrömmar
som väntar mig i sömnen. Orsaken är något
som hände mellan min man och mig för 10 år sedan.
Då "försvann" en flicka som skulle ha kallats
Jenny.
- Jag tar mig till medicinalklinikens avdelning 75 där Lisa
är intagen. Jag får träffa psykiatern Rudling
och försöker få honom att finna "synnerliga
skäl" för att tillåta Lisa att få göra
abort. Men han är helt negativ till detta och säger
sig helt kunna "frikänna henne i suicidalt hänseende".
Sedan träffar jag Ingrid Henriksson,
vars kuratorutredningar jag uppskattar. Hon har kontakten med
Elisabeth och intygar att denne varit helt övertygad om att
få göra abort men också tagit det lugnt vid beskedet
om avslag.
- Jag pratar med Åke. Nu är det vi två som själva
måste hitta "synnerliga skäl" för att
rädda Lisas liv. Han är inte helt entusiastisk.
- Nästa dag träffar jag och Nils-Olof Åkes mor
hemma hus Hansson-Rydells. Hon säger sig inte känna
till några sorger och bekymmer hos Lisa. Samtidigt är
Lisa så självisk att hon missgynnar sin svärmor
ett barnbarn som denna så längtar efter.
- Jag bestämmer mig för att ta mig till lägenheten
som Lisas mor Margit bott i. Jag ska låtsas vara spekulant
och få låna nyckeln av mäklaren.
- Jag och Nils-Olof besöker vår dotter Yvonne och Henrik
S Lifvermarcks House Warming Party i deras nya våning vid
Karlaplan.
- Jag tar Intercitytåget från Stockholm till Nyköping.
Där tar jag genast kontakt med Mobergs villabyrå. Efter
visst motstånd får jag se lägenheten där
Lisas avlidna mor bott. Jag ställer upp balkongdörren
och under natten tar jag mig in för att leta igenom lägenheten
på egen hand. På insidan av en garderobsdörr
sitter en gammal skrynklig affisch föreställande "Kenth-Arnes
populära sjumannaorkester". Jag hittar många Kulla-Gulla
och andra flickböcker. I en av dem finns ett tidningsklipp
från DN den 27 augusti 1964. Det har rubriken "Inga
spår efter Else-Majs mördare" och handlar om den
12-åriga Else-Maj Bäck som brutalt bragts om livet.
Artikeln är skriven av Allan Elmar. Kriminalkommissarie Vikander
hade hand om ärendet. Då kommer någon in och
jag gömmer mig under sängen. Han luktar rök och
tobak.
- Jag lyckas ta mig ut osedd och träffa min man. Fortfarande
25 år efteråt är mordet ouppklarat.
- Vi tar oss till Elmars som är på besök hos sin
dotter. Vi försöker förgäves få fram
upplysningar som kan koppla ihop Lisas aversion mot att föda
med mordet på Else-Maj. Allan Elmar visar oss dock mordplatsen.
- Sedan besöker vi Else-Majs föräldrar. De är
i sin välansade kolonilott i Anderslund. Modern Greta är
övertygad om att Else-Maj fortfarande lever. De känner
inte till Elisabeth Hansson. Hon finns inte heller på klasskortet.
- Lisas ungdomsväninna Ulla Niemi hittar vi i biljettluckan
på Royal. Hon blir helt förskräckt över att
få höra att Lisa Hansson var på väg att
göra abort. Lisa hade alltid varit starkt emot sådant
och skällt ut Ulla efter notor när hon gjort abort i
ungdomsåren.
- Nils-Olof får en av sina befängda idéer. Vi
tar oss ner i hotellmatsalen där gästerna just gått.
Men pianisten är kvar. Han heter Stickan Larsson och har
faktiskt spelat i Kenth-Arnes band. Själv är han steril.
Men vem som helst av de övriga sex kan vara Lisa far!
- Först att besöka blir Arne "Ernie" Bruuse
brodern till Kenth Bruuse. Han är gift med Essy Lindgren,
bandets vokalissa och hon intygar att Arne aldrig hoppat över
skaklarna. En av deltagarna var neger och kan därför
knappast vara far till Elisabeth och två andra var homosexuella.
Då återstår bara basen Sture Wahlberg. Han fick
tidigt Parkinson och togs in på Skogstorpshemmet. Där
får vi emellertid av föreståndarinnan, syster
Inez veta att Sture dött för 10 år sedan.
- Men allt detta tycks bara ha varit ett villospår. Plötsligt
erinrar jag mig brevet till Elisabeth som jag hittat innanför
dörren i moder Margits lägenhet. Det är ett brev
från "Timo" där han berättar om hur
han ser fram emot ännu ett kärleksmöte. På
Magdas Rum & Inkvartering får vi napp. Där har
Timo Harpanen tagit in. Han bor i Borgå i Finland. Men när
vi kommer dit upptäcker vi att han flyttat till Imatra nära
ryska gränsen. Vi lyckas ringa dit och när Nils-Olof
uppger att han är från polisen så lovar Timo
Harpanen att genast ta flyget till Helsingfors. Vi tror att det
handlar om "finska pinnen", Jokko, som Elisabeths mor
Margit haft som krigsbarn och som återvänt till Finland.
Men, nej! Ingen träff alls. Den han träffat i hemlighet
i Nyköping är Ulla Niemi. Han har ingenting med Elisabeth
att göra.
- När vi är tillbaka i Näsby Park visar det sig
att Lisa har försvunnit. Åkes mor är förtvivlad
över att hon lyckats smita. Nyckeln märkt Nyköping
är borta. Åke och Nils-Olof åker därför
genast till Margits lägenhet. Fem timmar senare är de
tillbaka efter en helt resultatlös färd. Då kommer
Åke på att Lisa troligen åkt till Blidö,
till moster Emmas stuga den som jag och Åke övertagit.
- Vi kör därför kustvägen över Åkersberga
och Roslags-Kulla för att ställa oss i färjeköerna
i Furusund och Larshamn på Yxlan och sedan äntligen
nå Blidö.
Bokens slut
"Vi finner henne vid badplatsen mer död än levande.
En halvtömd Mogadonkarta avslöjar vad hon gjort. Åke
har lovat henne att aldrig ta henne till sjukhus, hon är
skräckslagen för att bli inlagd. Han sköter själv
om magsköljningen. Hon kommer sig och somnar i sängen.
Nästa morgon är hon dålig igen Vi kör så
fort vi kan in med henne till stan." (se ovan).
Jag anropar SOS, 90000 och Norrtälje lasarett. Men det hjälper
inte. Lisa dör under operationen på sjukhuset. En liten
flicka på 600 gram överlever och ligger i kuvös.
Jag får en ny idé. När Lisa tog hand om sin
sjuka mor Margit upptäckte hon att denne inte hade några
ärr efter ett kejsarsnitt, trots att hon under alla år
klagat så på den hemska förlossningen. Troligen
hade hon inte fött några barn alls utan Lisa var dotter
till Margits syster Emma Norman, den moster hos vilken hon tillbringat
så många år av sin barndom. När "finska
pinnen" åkte tillbaka uppstod ett tomrum i barnkammaren
och Lisa flyttade in.
- Nej, Stigertz har fått allt om bakfoten. Lisa har inte
gjort självmord. Det är Åke, hennes sambo som
mördat henne eftersom han tröttnat på henne och
absolut inte ville ha barn med henne. Detta berättar de för
en förvånad Åke. Han erkänner emellertid
vad som läggs honom till last och erkänner också
att det är han som dödat flickan Else-Maj. När
han var 20 år och låg med en tjej i buskarna på
Klockberget i Nyköping hörde han något i närheten.
Han trodde att de var ett djur och kastade en sten efter det.
Olyckligtvis träffade stenen Else-Maj så illa att hon
dog. Sedan erkänner Åke hur han fått i den medvetslösa
Elisabeth ett hundratal antidepressiva tabletter under förevändning
av att göra en magsköljning av henne i vår åsyn!
Han kör sedan ut oss och säger att vi inte kan bevisa
någonting och att han ska blåneka till alla falska
beskyllningar.
- Medan Nils-Olof tar sig en funderare åker jag till Blidö.
Jag tänker ta prov på magsköljningsvätskan
jag tömt ut över nässelstacken. Men då hittar
jag Åkes bror Lennart i stugan. Hade Sture Wahlberg flera
barn? Lennart förefaller ha fått hans ärftliga
Huntingtons
sjukdom!
Bokens efterskrift
Vi blir överens om att adoptera lilla Jenny som vår
egen förlorade dotter hette.
Blidö är en ö
i Stockholms skärgård. Till Blidö och grannön
Yxlan finns bussförbindelse från Norrtälje och
färjeförbindelse från Vaxholm. Öarna har
inga broar utan endast vägfärjor som går mellan
Furusund (fastlandet) och Köpmanholm (Yxlan) samt mellan
Larshamn (Yxlan) och Norrsund (Blidö). Blidö har även
en egen församling, Blidö församling av Uppsala
stift i Norrtälje kommun i Stockholms län.
Konstnären Rune Jansson föddes här. Ture Nerman
hade sommarstuga på Blidö i femtio år. Se Wikipedia.
Se också Stockholms officiella besöksguide.