Ulf Durling Tills döden förenar oss 1993

 

Carl-Allan Wahlstedt, född 1936, är på sjukhus för en undersökning av som han fruktar en livsfarlig sjukdom.
Han har en son, Anders Wahlstedt och en syster Margareta Hedin i Sollentuna.
- Titthålsoperationen visar emellertid bara att han inte lider av cancer, säger hans syster. I själva verket har han inte lång tid kvar att leva. Under uppvaknandet från narkosen passerar hans tidigare liv revy. Där är fadern i vit rock vid skrivbordet, telefonkuren där han hittade borttappade mynt, Margareta som gråter otröstlig, Magnus, tjänstekvinnans son.
- Snart kommer Margareta och kräver att han ska åka med hem till henne. Där finns svågern, styckmästaren, och den aggressiva gårdvaren Buster.
- Han får sin post och går och lägger sig. Han bläddrar i VT, Västerviks-tidningen och blir som paralyserad då han läser en dödsannons. Han förstår att han nu fått Kallelsen, att det är dags för handling. Den avlidne är Simon Stolt, född 1923. Han var en särling, ett bygdeoriginal, utsatt för spott och spe och som bodde ensligt. Varje kväll gick han till järnvägsstationen varifrån han för längesedan tagit farväl av Gunilla när hon reste till Göteborg för att sedan ta båten till Amerika. Simon väntade envist på att hon ska komma tillbaka. Eller så gick han dit för att se om någon av de resande kastat sina kvällstidningar i papperskorgen. Historien om Simon och Gunilla har Carl-Allan hittat på för att få en gärningsman till sitt eget brott. Han känner att nu när brottet är preskriberat måste han anmäla detta till polismästaren i Gamleby.
- Nästa morgon smiter han därför iväg utan att låta sig hindras av sin syster. Från Sollentuna tar han sig till Centralen. Tåget till Norrköping går inte förrän om två timmar och han beger sig därför ut på stan. Han tar sig till Servicehuset Pilträdet och sin gamla mamma Agnes Wahlstedt, född von Konow i Umeå. Hon håller kontakten med barnbarnet Anders. Anders är skild. Ex-makan Berit tog tvillingarna Edvin och Edvard och försvann.
- När han var pojke brukade hans far ta med honom på en resa till Norrköping en helg varje termin för att som han sa få tillfälle till att forma hans sinne. Carl-Allan får för sig att göra om samma dagsprogram som då. Han tar in på Grand Hotel, där händelsevis nummer 336 står ledigt. Sedan följer han de gamla procedurerna med en promenad, konditoribesök, helgmålsringning i S:t Olai, middag på Stadskällaren och sedan en bioföreställning. Därefter fick Carl-Allan lägga sig tidigt medan fadern besökte Einar, en kollega och sommargranne. Därifrån kom han sent på natten rejält berusad. Einar Englund förnekar dessa besök. Det var någon annan fadern besökte.
- Carl-Allan försöker också leta upp Arne Lindberg en jämnårig barndomskamrat som led av tbc, och som fadern och han brukade hälsa på. Han hittar lägenheten där Arne bott. Där bor Jansson, en man som tidigare var ihop med Sickan Lindberg och hennes horunge. Nu bor Arne i Björnsholm, är gift och har fyra barn.
- Carl-Allan tar sig med rälsbussen till Västervik. Där blir han direkt igenkänd utan att själv ha en aning om vilka mannen och kvinnan är. Han tilltalas Ricke och hon Solveig. Simon Stolt säger de sig emellertid inte känna till.
- Sedan går han på Simon Stolts begravning på det vårdhem denne bott på. Kaffekalaset efteråt arrangeras av syster Dagny. Hon vet ingenting om någon fästmö som Simon troget skulle ha väntat på. Carl-Allan får reda på att den läkare som skrivit på papperen för tvångsintagning av Simon Stolt vintern 1952 var hans egen far. Senare hittades fadern död i snickarboden hängande i ett rep. Bland kaffegästerna finns en ung blond kvinna som ingen känner igen. Hon visar sig sedan vara förlovad med Anders, Carl-Allans son. De båda har skickats ut på uppdrag av Carl-Allans syster Margareta för att leta reda på hennes försvunne, dödssjuke bror.
- Carl-Allan går till det lokala poliskontoret för att anmäla ett mord. Den nyligen avlidne Simon Stolt ska ha dödat sin fästmö i ett anfall av svartsjuka och sedan grävt ner liket i skogen för fyrtio år sedan. Därefter drabbades han av stumhet. Polisen tycks knappast ta honom på fullt allvar. Vilket de borde ha gjort. Det är sant med den ändringen att det är Carl-Allan som dödat sin förlovade Gunilla. Nu när Simon Stolt är död är det ofarligt att skylla på honom.
- Carl-Allan går till sin fars grav. På gravstenen står död den 20.5 1952. De hemska minnena återkommer. Han hittade sin far i vedboden hängande död i ett rep. Hela hans värld av trygghet slås sönder. "En grund rycktes undan honom, en förtöjning lossades". Det är tveksamt om detta verkligen har hänt eller om fadern förolyckades. Carl-Allan är mytoman och skapar en verklighet som ska förklara hans egna lumpna handlingar.
- På en bänk i minneslunden sitter en ung flicka. Hon är helt lik Gunilla. Hon heter Maria Berglund och hon är med på begravningen för att få reda på något om sin äldsta moster Vera. Hon försvann från Ankarsrum våren 1945 och hon tror att Simon Stolt gjort av med henne. Många år senare hittade Maria i en av Veras böcker ett vykort till Vera från "Simon S". Maria heter alltså egentligen Vera, är förlovad med Allan Wahlstedt och fantiserar i sin tur om en försvunnen moster för att lista ut vad Carl-Allan egentligen är på jakt efter.
- Hotellet i Gamleby är stängt sedan flera decennier. De kör förbi den tomma, förfallna f d provinsialläkarbostaden i området Ullevi. Den ger honom en stark känsla av olust. Maria märker hans besvär och stannar bilen. Han snor sig med att han erinrats om sin hund Lizzie som han tvingats låta avliva. Detta är också en falsk berättelse.
- På Tjust Motell får de var sitt rum. De äter middag i matsalen. En berusad man avvisas. Lukten får honom att minnas den utspillda whiskyflaskan som legat under den hängde faderns kropp. Carl-Allan återkalla de fasanfulla minnena. Än har han skuldkänslor. Kanske hans far dog för att han fått veta att Carl-Allan tullat på flaskor, smygrökt cigaretter, fuskat på prov med flera svåra synder? De äter och dricker vin. Maria berättar 0m sitt liv och vill att Carl-Allan ska göra detsamma. Berusad som han är berättar han då allt även om hur hans far dog. Efteråt ångrar han sin lösmynthet. När det hände tog hela familjen löfte av varandra att alltid hålla fast vid den officiella sanningen att fadern fallit från en stege och omkommit i en olyckshändelse.
- Nästa morgon lämnar de Tjust Motell. De kör förbi huset där Gunilla bott i en lägenhet då han träffat henne.
- De kör till byggföretaget Trava och köper sig var sin spade för att kunna göra utgrävningar i skogen. Sedan dirigerar han Marias Renault in på allt smalare grusvägar tills de kommer till Niklassons på Bällsta. De frågar efter var Simon Stolt bott och får reda på att hans ruckel rivits. Fru Niklasson minns att efter kriget hade en flicka varit och frågat efter Stolt. Det hade Hellman berättat. Hellman hade förgäves erbjudit henne att visa vägen till Stolts ruckel och bära hennes väska. Kan det vara den slitna väska som Carl-Allan sett i Stolts rum på vårdhemmet efter begravningskaffet? Det kan det vara, men "flickan" är Simon Stolts storasyster!
- De kör till platsen på vilken Stolts ruckel stått. Det är en olustig och osäker promenad. Var kan han ha grävt ner liket? Naturligtvis under en kummel av sten av det slag som användes under bronsåldern. Med gemensamma krafter lyfter de bort stenarna, skottar undan sandig mylla med spadarna och skrapar. Där finns liket av Vera. Huvudet är klyvd med en yxa som bilagts. Maria blir vit i ansiktet och kräks. Liket är Gunillas och Carl-Allan vet ju mycket väl var han gömt det.
- Uppskakade beger de sig mot havet. Carl-Allan vill ut till yttre skärgården, till Stor Askö, där familjens sommarstuga legat. Där ska Einar Englund, farbror Ejnar, bo enligt telefonkatalogen. Men den de träffar ute på yttersta udden på ön är Magnus Johansson, Carl-Allans barndomskamrat. De får ett rum att övernatta i och sedan blir det mat. Allting är bra men Magnus ter sig alltmer hopplös och påfrestande. Carl Allan förstår inte hur de kunnat vara så oskiljaktiga, vad har de egentligen haft gemensamt?
- Sedan träffar de farbror Einar. Men han har tagit båten till Väderskär. Där ska hållas en utomhusgudstjänst. Predikan hålles kring Johannes 8:1-11 - Dömen icke. Vem ska kasta den första stenen på äktenskapsbryterskan. Där finns doktor Englund, men han förnekar helt att han och hans far regelbundet skulle ha träffats i Norrköping. Englund tror att fadern varit mytoman.
- På återvägen blir det ett besök hos Arne Lindberg, den jämnårige barndomskamraten som led av tbc, och som fadern och han brukade hälsa på. Björnsholm ligger ju alldeles i närheten. Arne Lindberg blir rasande över besöket. Han trodde att han haft nog med besök som barn av hans far och honom. Fadern gjorde visitationer och Carl-Allan stoltserade och skröt. Hans mor tog emot honom bara för att han hade plånboken med sig och betalade för hennes tjänster. Arnes fru Doris är lika hätsk. Carl-Allan tog hennes oskuld i Magnus Cheva utanför Gamleby folkpark när hon var sjutton. Han använde sig av Arne Lindbergs namn och adress i Norrköping och hon tog sig dit när mensen uteblev. Det var på det sättet de träffades. Innan Carl-Allan går får han en knytnäve i ansiktet så att det svartnar för ögonen. Maria låter honom vila ut i baksätet i Renaulten medan hon tar en tur i Gamleby. Hon måste ju konspirera med sin fästman Anders. När de åter träffas är det någon som tittar på dem i en kikare. Fönstret tillhör Astrid Sundells lägenhet. Senast sågs de på Stolts begravning. Astrid Sundell är född Stolt och storasyster åt Simon. Simon gömde sig för att komma undan värnplikten som. Han fruktade att bli mobbad för sin svåra stamnings skull. En läkare, Carl Arthur Wahlstedt, lyckades få honom befriad. Flickan som drängen Hellman sett på väg till Simon, var Simons syster Astrid. Men hur var det då med historien om Marias syster Vera? Maria rodnar och försvinner.
- Halv elva på kvällen dyker hon upp. Då har Carl-Allan länge väntat under en filt i Renaulten. Nu erkänner hon att hon inte har någon moster men väl en mor som redan ett år efter Marias födsel blivit gravid igen. Hon vände sig då till Carl Arthur Wahlstedt för att få göra en illegal abort.
- De är åter i snickarboden. Loftluckan är uppslagen. Han har inte varit här sedan 1952. Maria säger att hon måste inse att hans far var en mördare. Maria mor var desperat och hotade med att avslöja hans förehavanden i Norrköping om han inte gjorde vad hon krävde. Han dödade henne för hennes utpressningsförsök. Sedan saknade han de nödvändiga psykopatiska egenskaperna. Han stod inte ut med vad han gjort utan tog sitt liv.
- Men så var det ju inte. Nu anklagar Maria honom för att så lätt ha svikit minnet av sin far. Larvet om hennes mamma och aborten vara bara lögn! För i själva verket var det ju han, sonen, Carl-Allan, som tagit livet av sin egen fru Gunilla. Det är Gunillas lik de grävt upp.
- Och han erkänner att Gunilla dött av en olyckshändelse och att han begravt henne. De grälade för att hon ville separera och flytta. Han älskade henne och bönade henne att stanna. Och Anders tänkte hon ta med sig. Anders hade ju en annan pappa.
- Plötsligt hoppar Anders ner från loftet. Carl-Allan får reda på att hans son Anders och Maria - som egentligen heter Vera är ett par. Anders säger att Margareta, hans faster, ringt honom sedan Carl-Allan rymt, nyopererad, och bett om hjälp att hitta honom. Han tog Gunilla med sig för att försök leta upp sjuklingen.
- Carl-Allan beordrar fram nycklarna till Anders Volvo, kastar sedan ut dem i mörkret. Tar sedan Renaulten och kör därifrån. Det blir en vinglig färd. Hans infekterade sår ger smärta och feber och det blir inte bättre av att han inte kört bil på 20 år. Snart kör han av vägen och på en vall vid vägrenen. Bilen bli demolerad men säkerhetsbältet räddar hans liv. Han var på väg till Flatvarp, till Magnus Johanssons sommarstuga som han hoppas att de har lämnat för säsongen. Nu måste han gå dit. Han är sjuk och nästan medvetslös. Plötsligt ser han ett gult sken närma sig. Han kastar sig emot det. Han dör ögonblickligen i kollisionen med bilen.