 |
|
 |
|
|
|
|
Carl-Allan Wahlstedt,
född 1936, är på sjukhus för en undersökning
av som han fruktar en livsfarlig sjukdom.
Han har en son, Anders Wahlstedt och
en syster Margareta Hedin i Sollentuna.
- Titthålsoperationen visar emellertid bara att han inte
lider av cancer, säger hans syster. I
själva verket har han inte lång tid kvar att leva.
Under uppvaknandet från narkosen passerar hans tidigare
liv revy. Där är fadern i vit rock vid skrivbordet,
telefonkuren där han hittade borttappade mynt, Margareta
som gråter otröstlig, Magnus, tjänstekvinnans
son.
- Snart kommer Margareta och kräver att han ska åka
med hem till henne. Där finns svågern, styckmästaren,
och den aggressiva gårdvaren Buster.
- Han får sin post och går och lägger sig. Han
bläddrar i VT, Västerviks-tidningen och blir som paralyserad
då han läser en dödsannons. Han förstår
att han nu fått Kallelsen, att det är dags för
handling. Den avlidne är Simon Stolt,
född 1923. Han var en särling, ett bygdeoriginal, utsatt
för spott och spe och som bodde ensligt. Varje kväll
gick han till järnvägsstationen varifrån han för
längesedan tagit farväl av Gunilla när hon reste
till Göteborg för att sedan ta båten till Amerika.
Simon väntade envist på att hon ska komma tillbaka.
Eller så gick han dit för att
se om någon av de resande kastat sina kvällstidningar
i papperskorgen. Historien om Simon
och Gunilla har Carl-Allan hittat på för att få
en gärningsman till sitt eget brott. Han känner
att nu när brottet är preskriberat måste han anmäla
detta till polismästaren i Gamleby.
- Nästa morgon smiter han därför iväg utan
att låta sig hindras av sin syster. Från Sollentuna
tar han sig till Centralen. Tåget till Norrköping går
inte förrän om två timmar och han beger sig därför
ut på stan. Han tar sig till Servicehuset Pilträdet
och sin gamla mamma Agnes Wahlstedt,
född von Konow i Umeå. Hon håller kontakten med
barnbarnet Anders. Anders är skild. Ex-makan Berit tog tvillingarna
Edvin och Edvard och försvann.
- När han var pojke brukade hans far ta med honom på
en resa till Norrköping en helg varje termin för att
som han sa få tillfälle till att forma hans sinne.
Carl-Allan får för sig att göra om samma dagsprogram
som då. Han tar in på Grand Hotel, där händelsevis
nummer 336 står ledigt. Sedan följer han de gamla procedurerna
med en promenad, konditoribesök, helgmålsringning i
S:t Olai, middag på Stadskällaren och sedan en bioföreställning.
Därefter fick Carl-Allan lägga sig tidigt medan fadern
besökte Einar, en kollega och sommargranne. Därifrån
kom han sent på natten rejält berusad. Einar
Englund förnekar dessa besök. Det var någon annan
fadern besökte.
- Carl-Allan försöker också leta upp Arne Lindberg
en jämnårig barndomskamrat som led av tbc, och som
fadern och han brukade hälsa på. Han hittar lägenheten
där Arne bott. Där bor Jansson, en man som tidigare
var ihop med Sickan Lindberg och hennes horunge. Nu bor Arne i
Björnsholm, är gift och har fyra barn.
- Carl-Allan tar sig med rälsbussen till Västervik.
Där blir han direkt igenkänd utan att själv ha
en aning om vilka mannen och kvinnan är. Han tilltalas Ricke
och hon Solveig. Simon Stolt säger de sig emellertid inte
känna till.
- Sedan går han på Simon Stolts begravning på
det vårdhem denne bott på. Kaffekalaset efteråt
arrangeras av syster Dagny. Hon vet ingenting om någon fästmö
som Simon troget skulle ha väntat på. Carl-Allan får
reda på att den läkare som skrivit på papperen
för tvångsintagning av Simon Stolt vintern 1952 var
hans egen far. Senare hittades fadern död i snickarboden
hängande i ett rep. Bland kaffegästerna finns en ung
blond kvinna som ingen känner igen. Hon
visar sig sedan vara förlovad med Anders, Carl-Allans son.
De båda har skickats ut på uppdrag av Carl-Allans
syster Margareta för att leta reda på hennes försvunne,
dödssjuke bror.
- Carl-Allan går till det lokala poliskontoret för
att anmäla ett mord. Den nyligen avlidne Simon Stolt ska
ha dödat sin fästmö i ett anfall av svartsjuka
och sedan grävt ner liket i skogen för fyrtio år
sedan. Därefter drabbades han av stumhet. Polisen tycks knappast
ta honom på fullt allvar. Vilket de
borde ha gjort. Det är sant med den ändringen att det
är Carl-Allan som dödat sin förlovade Gunilla.
Nu när Simon Stolt är död är det ofarligt
att skylla på honom.
- Carl-Allan går till sin fars grav. På gravstenen
står död den 20.5 1952. De hemska minnena återkommer.
Han hittade sin far i vedboden hängande död i ett rep.
Hela hans värld av trygghet slås sönder. "En
grund rycktes undan honom, en förtöjning lossades".
Det är tveksamt om detta verkligen har hänt eller om
fadern förolyckades. Carl-Allan är
mytoman och skapar en verklighet som ska förklara hans egna
lumpna handlingar.
- På en bänk i minneslunden sitter en ung flicka. Hon
är helt lik Gunilla. Hon heter Maria
Berglund och hon är med på begravningen för
att få reda på något om sin äldsta moster
Vera. Hon försvann från Ankarsrum våren 1945
och hon tror att Simon Stolt gjort av med henne. Många år
senare hittade Maria i en av Veras böcker ett vykort till
Vera från "Simon S". Maria
heter alltså egentligen Vera, är förlovad med
Allan Wahlstedt och fantiserar i sin tur om en försvunnen
moster för att lista ut vad Carl-Allan egentligen är
på jakt efter.
- Hotellet i Gamleby är stängt sedan flera decennier.
De kör förbi den tomma, förfallna f d provinsialläkarbostaden
i området Ullevi. Den ger honom en stark känsla av
olust. Maria märker hans besvär och stannar bilen. Han
snor sig med att han erinrats om sin hund Lizzie som han tvingats
låta avliva. Detta är också
en falsk berättelse.
- På Tjust Motell får de var sitt rum. De äter
middag i matsalen. En berusad man avvisas. Lukten får honom
att minnas den utspillda whiskyflaskan som legat under den hängde
faderns kropp. Carl-Allan återkalla de fasanfulla minnena.
Än har han skuldkänslor. Kanske hans far dog för
att han fått veta att Carl-Allan tullat på flaskor,
smygrökt cigaretter, fuskat på prov med flera svåra
synder? De äter och dricker vin. Maria berättar 0m sitt
liv och vill att Carl-Allan ska göra detsamma. Berusad som
han är berättar han då allt även om hur hans
far dog. Efteråt ångrar han sin lösmynthet. När
det hände tog hela familjen löfte av varandra att alltid
hålla fast vid den officiella sanningen att fadern fallit
från en stege och omkommit i en olyckshändelse.
- Nästa morgon lämnar de Tjust Motell. De kör förbi
huset där Gunilla bott i en lägenhet då han träffat
henne.
- De kör till byggföretaget Trava och köper sig
var sin spade för att kunna göra utgrävningar i
skogen. Sedan dirigerar han Marias Renault in på allt smalare
grusvägar tills de kommer till Niklassons på Bällsta.
De frågar efter var Simon Stolt bott och får reda
på att hans ruckel rivits. Fru Niklasson minns att efter
kriget hade en flicka varit och frågat efter Stolt. Det
hade Hellman berättat. Hellman hade förgäves erbjudit
henne att visa vägen till Stolts ruckel och bära hennes
väska. Kan det vara den slitna väska som Carl-Allan
sett i Stolts rum på vårdhemmet efter begravningskaffet? Det kan det vara, men "flickan" är
Simon Stolts storasyster!
- De kör till platsen på vilken Stolts ruckel stått.
Det är en olustig och osäker promenad. Var kan han ha
grävt ner liket? Naturligtvis under en kummel av sten av
det slag som användes under bronsåldern. Med gemensamma
krafter lyfter de bort stenarna, skottar undan sandig mylla med
spadarna och skrapar. Där finns liket av Vera. Huvudet är
klyvd med en yxa som bilagts. Maria blir vit i ansiktet och kräks.
Liket är Gunillas och Carl-Allan vet
ju mycket väl var han gömt det.
- Uppskakade beger de sig mot havet. Carl-Allan vill ut till yttre
skärgården, till Stor Askö, där familjens
sommarstuga legat. Där ska Einar Englund,
farbror Ejnar, bo enligt telefonkatalogen. Men den de träffar
ute på yttersta udden på ön är Magnus
Johansson, Carl-Allans barndomskamrat. De får ett
rum att övernatta i och sedan blir det mat. Allting är
bra men Magnus ter sig alltmer hopplös och påfrestande.
Carl Allan förstår inte hur de kunnat vara så
oskiljaktiga, vad har de egentligen haft gemensamt?
- Sedan träffar de farbror Einar. Men han har tagit båten
till Väderskär. Där ska hållas en utomhusgudstjänst.
Predikan hålles kring Johannes 8:1-11 - Dömen icke.
Vem ska kasta den första stenen på äktenskapsbryterskan.
Där finns doktor Englund, men han förnekar helt att
han och hans far regelbundet skulle ha träffats i Norrköping.
Englund tror att fadern varit mytoman.
- På återvägen blir det ett besök hos Arne
Lindberg, den jämnårige barndomskamraten som led av
tbc, och som fadern och han brukade hälsa på. Björnsholm
ligger ju alldeles i närheten. Arne Lindberg blir rasande
över besöket. Han trodde att han haft nog med besök
som barn av hans far och honom. Fadern gjorde visitationer och
Carl-Allan stoltserade och skröt. Hans mor tog emot honom
bara för att han hade plånboken med sig och betalade
för hennes tjänster. Arnes fru Doris är lika hätsk.
Carl-Allan tog hennes oskuld i Magnus Cheva utanför Gamleby
folkpark när hon var sjutton. Han använde sig av Arne
Lindbergs namn och adress i Norrköping och hon tog sig dit
när mensen uteblev. Det var på det sättet de träffades.
Innan Carl-Allan går får han en knytnäve i ansiktet
så att det svartnar för ögonen. Maria låter
honom vila ut i baksätet i Renaulten medan hon tar en tur
i Gamleby. Hon måste ju konspirera
med sin fästman Anders. När de åter träffas
är det någon som tittar på dem i en kikare. Fönstret
tillhör Astrid Sundells lägenhet.
Senast sågs de på Stolts begravning. Astrid Sundell
är född Stolt och storasyster åt Simon. Simon
gömde sig för att komma undan värnplikten som.
Han fruktade att bli mobbad för sin svåra stamnings
skull. En läkare, Carl Arthur Wahlstedt, lyckades få
honom befriad. Flickan som drängen Hellman sett på
väg till Simon, var Simons syster Astrid. Men hur var det
då med historien om Marias syster Vera? Maria rodnar och
försvinner.
- Halv elva på kvällen dyker hon upp. Då har
Carl-Allan länge väntat under en filt i Renaulten. Nu
erkänner hon att hon inte har någon moster men väl
en mor som redan ett år efter Marias födsel blivit
gravid igen. Hon vände sig då till Carl Arthur Wahlstedt
för att få göra en illegal abort.
- De är åter i snickarboden. Loftluckan är uppslagen.
Han har inte varit här sedan 1952. Maria säger att hon
måste inse att hans far var en mördare. Maria mor var
desperat och hotade med att avslöja hans förehavanden
i Norrköping om han inte gjorde vad hon krävde. Han
dödade henne för hennes utpressningsförsök.
Sedan saknade han de nödvändiga psykopatiska egenskaperna.
Han stod inte ut med vad han gjort utan tog sitt liv.
- Men så var det ju inte. Nu anklagar Maria honom för
att så lätt ha svikit minnet av sin far. Larvet om
hennes mamma och aborten vara bara lögn! För i själva
verket var det ju han, sonen, Carl-Allan, som tagit livet av sin
egen fru Gunilla. Det är Gunillas lik de grävt upp.
- Och han erkänner att Gunilla dött av en olyckshändelse
och att han begravt henne. De grälade för att hon ville
separera och flytta. Han älskade henne och bönade henne
att stanna. Och Anders tänkte hon ta med sig. Anders hade
ju en annan pappa.
- Plötsligt hoppar Anders ner från loftet. Carl-Allan
får reda på att hans son Anders och Maria - som egentligen
heter Vera är ett par. Anders säger att Margareta, hans
faster, ringt honom sedan Carl-Allan rymt, nyopererad, och bett
om hjälp att hitta honom. Han tog Gunilla med sig för
att försök leta upp sjuklingen.
- Carl-Allan beordrar fram nycklarna till Anders Volvo, kastar
sedan ut dem i mörkret. Tar sedan Renaulten och kör
därifrån. Det blir en vinglig färd. Hans infekterade
sår ger smärta och feber och det blir inte bättre
av att han inte kört bil på 20 år. Snart kör
han av vägen och på en vall vid vägrenen. Bilen
bli demolerad men säkerhetsbältet räddar hans liv.
Han var på väg till Flatvarp, till Magnus Johanssons
sommarstuga som han hoppas att de har lämnat för säsongen.
Nu måste han gå dit. Han är sjuk och nästan
medvetslös. Plötsligt ser han ett gult sken närma
sig. Han kastar sig emot det. Han dör ögonblickligen
i kollisionen med bilen.