Jan Olof Ekholm Avskedsbrev i hjärtlös ton 1991

 

Jag är B. Ingemar Svensson. Anna-Lena Persson i Granelund är min "hemsamarit". Mamma hjälper mig ibland. Jag är en obotlig filmfantast. Jag är lantbrevbärare i 50-årsåldern. Jag har förberett en romantisk måltid. Jag har stämt träff med en kvinna jag lärt känna via en kontaktannons i Göteborgsposten. Hon ska komma med tåget. Jag är inte speciellt erfaren när det gäller kvinnor.
Min grannfru på nedre botten Selma Eriksson, håller reda på allt jag gör.
På väg till stationen träffar jag på en kollega, Nils Bergvall, kallad "Löpar-Nisse. Han påminner om Gustav Lövås' bodknodd i Åsa-Nisse filmerna. Han säger att han väntar på "Anette Nielsen". Men henne väntar ju jag på! Väntar vi på samma kvinna? Naturligtvis kommer hon inte.
- På väg hem träffar jag på Göran Sandahl, redaktionschef vid länstidningen.
- Jag har hand om en minnessten för olycksplatsen där ett amerikanskt kurirplan störtade och sex flygare omkom 1944.
- På kvällen ringer en holländsk läkare som säger sig heta Van Troot och beklagar att Anette blivit förhindrad. Sedan ringer Anna-Lena och beklagar att minnesstenen blivit vandaliserad. Hon säger att Anette Nilsson skrivit i gästboken och glömt sina trosor i lådan. Även om det var längesedan vi nästan var ett par kan hon fortfarande vara svartsjuk.
- På jobbet nästa dag säger arbetskamraterna imponerade att de fått reda på att jag haft ett kärleksförhållande med en Anette när jag gjorde lumpen. En lumparkompis har berättat detta för dem på krogen. Jag förstår ingenting.
- Jag kör min brevbärarerunda och tycker mig vara förföljd av en mörkblå Volvo. Utanför Tattarbo hänger en röd plastbricka, ett tecken på att de har ärende till posten. Det är Knut och Alva Lindgren. De har fyra barn av vilka två ännu är på fri fot, Tyrone och Marion. Sonen Hardy har just rymt från fängelset. Lindgren vill visa vilken vandalisering huset utsatts för av ett gäng ungdomar och han tvingar dottern Marion att visa upp de blåmärken hon har mellan benen. Hon har blivit våldtagen. En säger hon var Roger Andersson, Karl Edmunds sonson.
På Gräfsnäs intill bor storbonden Karl Edmund Andersson med sin fru Emma som är syster till Selma. Han för en hätsk kampanj för att få "tattarna" Lindgrens avhysta.
- När jag kommer hem har Selma tagit hand om en blombukett jag fått. Den är till Anette Nielsen på min räkning i blomsteraffären.
- På morgondagens runda är Karl Edmund Andersson på alerten. Han vill skicka ut en kallelse till alla karlar i bygden för att sätta stopp för att det blir som det ryktats en uppfostringsanstalt på Kvarnabo, en granngård till Gräfsnäs.
- När jag kommer hem sitter en karl i min lägenhet och röker cigarr. Han säger att det är han som är Anette Nielsen. Han är också van Troot. Han heter Alec Nycander och tjänar pengar på att skriva kontaktannonser, svara på brev och sedan låta karlarna skicka respengar till Anette. Blombuketterna har han skickat, naturligtvis på min räkning. Han vill att jag ska bli hans kompanjon. Om jag vägrar vet han så mycket om mig som jag avslöjat i breven att han kan få mig helt utskämd på bygden. Han har köpt Kvarnabo och ska flytta in där.
- Nisse Bergvall kommer hem till mig. Först är han förbannad över som han påstår mitt hyckleri men sedan blir vi vänner och olycksbröder när jag berättar att också jag blivit lurad.
- På nästa postrunda kallas jag in till Karl Edmund för att vara vittne. Det är Roger som ska berätta. "Tattarpacket" har hämnats för vad som hänt Marion. De klädde av honom, tvingade honom att stå länge i det kalla vattnet och drog sedan på honom silkestrosor. Nu vill Karl Edmund samla ihop ett medborgargarde.
- Jag rekommenderar Anna-Lena som svart städhjälp åt Alec.
- Utedasset i Tattarbo brinner ner. Ett förrådsutrymme på sommarstugeområdet vid Gräfsnäs brinner också.
- Mötet på Bygdegården som Karl Edmund kallat till går inte alls som han hoppats. De flesta anklagar honom i stället för Tattarbo.
- På natten efter mötet går Karl Edmund en promenad och återvänder inte. Emma fruktar att han är mördad. Kriminalinspektör Jan Klinteberg kommer.
- En stor skara samlas för skallgång. Trots att alla lador i området genomsöks i tre timmar hittar man inga spår alls efter Karl Edmund.
- Sent på kvällen ringer Alec och säger att "helvetet har brakat loss". Jag måste genast dit och se hur någon vandaliserat hans bil. Även Lindgrens båda bilar är förstörda. Eftersom Alec inte kan köra själv vill han att jag kör en leverans åt honom till Aron i Göteborg. Alec öppnar den väl låsta jordkällaren och tar fram några kartonger. I Göteborg hittar jag ett kriminellt gäng i ett skjul i hamnen som är mottagarna av leveransen.
- På rundan går jag in till Lindgrens för att lämna ett brev. Bara Marion är hemma. Hon berättar att Karl Edmund brukar smygtitta på henne när hon klär av sig. Roger däremot är hon kär i. Han våldtog henne inte alls när de var tillsammans. Hon ville bara göra lite motstånd. Det hände vid minnesstenen. Sedan glömde hon trosorna där.
- Jag funderar på om inte Alec Nycander själv vandaliserat sin bil. För försäkringssummans skull.
- Jag åker till Tattarbo och pratar med Alva. Hon säger att Anna-Lena "är i lag med Stockholmaren". Det får mig att skratta. Hon städar ju bara åt honom. Jag träffar Nisse Bergvall och berättar för honom att "Anette Nielsen" bor i byn och att han borde ha sig en näsbränna. Bergvall blir eld och lågor för förslaget.
- Jag åker till Nycander och Kvarnabo. Jag hotar med att anmäla honom för försäkringsbedrägeri. Han kvitterar med att berätta intima detaljer från hans och Anna-Lisas erotiska möten. Jag blir så frustrerad att jag slår ner honom med en höger på hakspetsen. Han knockas och blir medvetslös. Jag bär in honom i soffan och försvinner snabbt därifrån.
- Nästa morgon får jag reda på att en person omkommit i en brand i Kvarnabo. Huset brann ner. Jag pratar med Lindgrens. Efteråt talar Marion om att jag ljugit. Hon har sett min bil utanför Kvarnabo. Hon lovar att inte yppa något till någon om detta.
- Anna-Lena kommer hem till mig för att städa. Nu är hon ju friställd från sin andra uppgift. Hon skyller mig för att ha dödat Alec Nycander. Hon har sett när jag knockade honom. Hon berättar vilken underbar älskare Alec varit.
- I mitt fack på posten finns ett maskinskrivet utpressningsbrev. Jag anklagas för att ha dödat en rival. 25000 kronor vill avsändaren ha för att inte avslöja vad han sett för polisen. Jag har en vecka på mig. Jag beslutar mig för att försöka spåra upp avsändaren men har ingen större framgång.
- Efter ett besök vid minnesstenen återstår bara sista utvägen, att tala om allt för mina föräldrar. Efter en utmärkt middag på mammas köttbullar berättar jag allt, från annonsen från Anette Nielsen, till dagens efterforskningar kring utpressaren. Båda är rörande överens om att jag inte ska betala en krona utan istället berätta allt för Klinteberg.
- Nästa dag ger jag honom en repris på gårdagens föreställning hos föräldrarna. Klinteberg är glad att jag tagit fotografier av Nycanders fina möbler i huset. Det är tydligt att Nycander sedan tömt huset och bränt ner det för att kunna få ut försäkringen. En kvinna som var helt i händerna på Nycander äger huset. Och jag behöver inte känna dåligt samvete för att ha lämnat Nycander medvetslös i huset. Det var inte han som brändes inne! Det var Karl Edmund Andersson. En kväll dök Karl Edmund upp just framför Nycanders bil. Nycander kunde inte väja utan körde ihjäl honom. Nycander gömde liket i sin låsta jordkällare. Sedan han tömt huset på alla dyrbarheter och fått Anna-Lena att köra skåpbilen till Göteborg med dessa apterar han en brandbomb, hämtar liket och försvinner.