 |
|
 |
|
|
|
|
Jag är B.
Ingemar Svensson. Anna-Lena Persson
i Granelund är min "hemsamarit". Mamma hjälper
mig ibland. Jag är en obotlig filmfantast. Jag är lantbrevbärare
i 50-årsåldern. Jag har förberett en romantisk
måltid. Jag har stämt träff med en kvinna jag
lärt känna via en kontaktannons i Göteborgsposten.
Hon ska komma med tåget. Jag är inte speciellt erfaren
när det gäller kvinnor.
Min grannfru på nedre botten Selma
Eriksson, håller reda på allt jag gör.
På väg till stationen träffar jag på en
kollega, Nils Bergvall, kallad "Löpar-Nisse.
Han påminner om Gustav Lövås' bodknodd i Åsa-Nisse
filmerna. Han säger att han väntar på "Anette
Nielsen". Men henne väntar ju jag på! Väntar
vi på samma kvinna? Naturligtvis kommer hon inte.
- På väg hem träffar jag på Göran
Sandahl, redaktionschef vid länstidningen.
- Jag har hand om en minnessten för olycksplatsen där
ett amerikanskt kurirplan störtade och sex flygare omkom
1944.
- På kvällen ringer en holländsk läkare som
säger sig heta Van Troot och beklagar att Anette blivit förhindrad.
Sedan ringer Anna-Lena och beklagar att minnesstenen blivit vandaliserad.
Hon säger att Anette Nilsson skrivit i gästboken och
glömt sina trosor i lådan. Även om det var längesedan
vi nästan var ett par kan hon fortfarande vara svartsjuk.
- På jobbet nästa dag säger arbetskamraterna imponerade
att de fått reda på att jag haft ett kärleksförhållande
med en Anette när jag gjorde lumpen. En lumparkompis har
berättat detta för dem på krogen. Jag förstår
ingenting.
- Jag kör min brevbärarerunda och tycker mig vara förföljd
av en mörkblå Volvo. Utanför Tattarbo hänger
en röd plastbricka, ett tecken på att de har ärende
till posten. Det är Knut och
Alva Lindgren. De har fyra barn av
vilka två ännu är på fri fot, Tyrone
och Marion. Sonen Hardy har just
rymt från fängelset. Lindgren vill visa vilken vandalisering
huset utsatts för av ett gäng ungdomar och han tvingar
dottern Marion att visa upp de blåmärken hon har mellan
benen. Hon har blivit våldtagen. En säger hon var Roger
Andersson, Karl Edmunds sonson.
På Gräfsnäs intill bor storbonden Karl
Edmund Andersson med sin fru Emma
som är syster till Selma. Han för en hätsk kampanj
för att få "tattarna" Lindgrens avhysta.
- När jag kommer hem har Selma tagit hand om en blombukett
jag fått. Den är till Anette Nielsen på min räkning
i blomsteraffären.
- På morgondagens runda är Karl Edmund Andersson på
alerten. Han vill skicka ut en kallelse till alla karlar i bygden
för att sätta stopp för att det blir som det ryktats
en uppfostringsanstalt på Kvarnabo, en granngård till
Gräfsnäs.
- När jag kommer hem sitter en karl i min lägenhet och
röker cigarr. Han säger att det är han som är
Anette Nielsen. Han är också van Troot. Han heter Alec
Nycander och tjänar pengar på att skriva kontaktannonser,
svara på brev och sedan låta karlarna skicka respengar
till Anette. Blombuketterna har han skickat, naturligtvis på
min räkning. Han vill att jag ska bli hans kompanjon. Om
jag vägrar vet han så mycket om mig som jag avslöjat
i breven att han kan få mig helt utskämd på bygden.
Han har köpt Kvarnabo och ska flytta in där.
- Nisse Bergvall kommer hem till mig. Först är han förbannad
över som han påstår mitt hyckleri men sedan blir
vi vänner och olycksbröder när jag berättar
att också jag blivit lurad.
- På nästa postrunda kallas jag in till Karl Edmund
för att vara vittne. Det är Roger som ska berätta.
"Tattarpacket" har hämnats för vad som hänt
Marion. De klädde av honom, tvingade honom att stå
länge i det kalla vattnet och drog sedan på honom silkestrosor.
Nu vill Karl Edmund samla ihop ett medborgargarde.
- Jag rekommenderar Anna-Lena som svart städhjälp åt
Alec.
- Utedasset i Tattarbo brinner ner. Ett förrådsutrymme
på sommarstugeområdet vid Gräfsnäs brinner
också.
- Mötet på Bygdegården som Karl Edmund kallat
till går inte alls som han hoppats. De flesta anklagar honom
i stället för Tattarbo.
- På natten efter mötet går Karl Edmund en promenad
och återvänder inte. Emma fruktar att han är mördad.
Kriminalinspektör Jan Klinteberg kommer.
- En stor skara samlas för skallgång. Trots att alla
lador i området genomsöks i tre timmar hittar man inga
spår alls efter Karl Edmund.
- Sent på kvällen ringer Alec och säger att "helvetet
har brakat loss". Jag måste genast dit och se hur någon
vandaliserat hans bil. Även Lindgrens båda bilar är
förstörda. Eftersom Alec inte kan köra själv
vill han att jag kör en leverans åt honom till Aron
i Göteborg. Alec öppnar den väl låsta jordkällaren
och tar fram några kartonger. I Göteborg hittar jag
ett kriminellt gäng i ett skjul i hamnen som är mottagarna
av leveransen.
- På rundan går jag in till Lindgrens för att
lämna ett brev. Bara Marion är hemma. Hon berättar
att Karl Edmund brukar smygtitta på henne när hon klär
av sig. Roger däremot är hon kär i. Han våldtog
henne inte alls när de var tillsammans. Hon ville bara göra
lite motstånd. Det hände vid minnesstenen. Sedan glömde
hon trosorna där.
- Jag funderar på om inte Alec Nycander själv vandaliserat
sin bil. För försäkringssummans skull.
- Jag åker till Tattarbo och pratar med Alva. Hon säger
att Anna-Lena "är i lag med Stockholmaren". Det
får mig att skratta. Hon städar ju bara åt honom.
Jag träffar Nisse Bergvall och berättar för honom
att "Anette Nielsen" bor i byn och att han borde ha
sig en näsbränna. Bergvall blir eld och lågor
för förslaget.
- Jag åker till Nycander och Kvarnabo. Jag hotar med att
anmäla honom för försäkringsbedrägeri.
Han kvitterar med att berätta intima detaljer från
hans och Anna-Lisas erotiska möten. Jag blir så frustrerad
att jag slår ner honom med en höger på hakspetsen.
Han knockas och blir medvetslös. Jag bär in honom i
soffan och försvinner snabbt därifrån.
- Nästa morgon får jag reda på att en person
omkommit i en brand i Kvarnabo. Huset brann ner. Jag pratar med
Lindgrens. Efteråt talar Marion om att jag ljugit. Hon har
sett min bil utanför Kvarnabo. Hon lovar att inte yppa något
till någon om detta.
- Anna-Lena kommer hem till mig för att städa. Nu är
hon ju friställd från sin andra uppgift. Hon skyller
mig för att ha dödat Alec Nycander. Hon har sett när
jag knockade honom. Hon berättar vilken underbar älskare
Alec varit.
- I mitt fack på posten finns ett maskinskrivet utpressningsbrev.
Jag anklagas för att ha dödat en rival. 25000 kronor
vill avsändaren ha för att inte avslöja vad han
sett för polisen. Jag har en vecka på mig. Jag beslutar
mig för att försöka spåra upp avsändaren
men har ingen större framgång.
- Efter ett besök vid minnesstenen återstår bara
sista utvägen, att tala om allt för mina föräldrar.
Efter en utmärkt middag på mammas köttbullar berättar
jag allt, från annonsen från Anette Nielsen, till
dagens efterforskningar kring utpressaren. Båda är
rörande överens om att jag inte ska betala en krona
utan istället berätta allt för Klinteberg.
- Nästa dag ger jag honom en repris på gårdagens
föreställning hos föräldrarna. Klinteberg
är glad att jag tagit fotografier av Nycanders fina möbler
i huset. Det är tydligt att Nycander sedan tömt huset
och bränt ner det för att kunna få ut försäkringen.
En kvinna som var helt i händerna på Nycander äger
huset. Och jag behöver inte känna dåligt samvete
för att ha lämnat Nycander medvetslös i huset.
Det var inte han som brändes inne! Det var Karl Edmund Andersson.
En kväll dök Karl Edmund upp just framför Nycanders
bil. Nycander kunde inte väja utan körde ihjäl
honom. Nycander gömde liket i sin låsta jordkällare.
Sedan han tömt huset på alla dyrbarheter och fått
Anna-Lena att köra skåpbilen till Göteborg med
dessa apterar han en brandbomb, hämtar liket och försvinner.