Jan Olof Ekholm Brev med svarta kanter 1992

 

Jag är B. Ingemar Svensson. Jag är brevbärare. I ett ögonblickets ingivelse har jag inviterat Anna-Lena Persson i Granelund till fackets traditionella utfärd till Göteborg söndagen före midsommar. Fyra andra personer bli lika glada. Det är Tyra, Anna-Lenas mor, Anny, hennes faster samt mina egna föräldrar, Kalle och Ingeborg Svensson, boende på Servicehuset Björkgården. De vill gärna att Anna-Lena och jag ska bli ett par.
- Anna-Lena njuter fullt ut av Lisebergs attraktioner. Själv överlever jag knappt bergochdal-banan. När jag får ta igen mig ensam en stund ser jag plötsligt Bosse Persson i Mellangården, en gång min skolkamrat. Han vinkar och jag ser hans utstående framtänder. Inget konstigt med det förutom att jag var med på hans begravning för två veckor sedan. Då hade han dödförklarats eftersom det gått 10 år sedan hans försvinnande.
- Vi tar in på Liseberg C för att äta lunch. Vi äter men jag kan knappt få ner en bit. Jag tänker på hur en båt hittats drivande i sjön Nocken för 10 år sedan i närheten av byn Långared. Sedan kom de tre breven med svarta sorgkanter. Anna-Lena vill åka Aerovarvet efter måltiden och blir mycket förnärmad när jag absolut inte vill. Då vill hon bara åka hem - och i baksätet av min bil.
- I de tre gårdarna i Långared bor i Övre gården Anna Johansson och hennes far Erik samt Kalle Wikström, lantarbetare och dräng. I Mellangården bor Lasse Persson och snabbköpskassörskan Britta Persson. Britta och Anna är systrar, Britta den vackra och Anna den starka. Lasse och Bosse är syskon. Det är också Lisa Nedergård som bor med sin make Olof N Nedergård i Nedre gården. Anna var en gång mycket förtjust i Bosse.
- Jag berättar för Anna-Lena att jag sett Bosse på Liseberg men hon menar bara att jag sett i syne.
- Jag är inte helt återställd ännu på måndagsmorgonens postrunda. Anna-Lena och Anna var som yngre väninnor. De var duktiga i bågskytte men Annas fader Erik satte stopp för det.
- När arbetet är klart för dagen åker jag till mina föräldrar för att få ett råd. Pappa tycker att jag ska tala om för långeredsborna att jag sett Bosse Persson. Den uppfattningen har inte Anna-Lena som inte tycker att man "ska riva upp gamla sår".
- Lasse Perssons föräldrar Sven och Maja blev för 20 år sedan påkörda av rattfyllerist, Sven dog omedelbart och Maj fick svåra hjärnskador.
- Jag måste in till Lasse och Britta för att berätta om att jag sett Bosse. Lasse blir mycket irriterad, ja, nästan hotfull och han hämtar Bosses avskedsbrev. ( I brevet står dock inget om att han tänker ta livet av sig, bara att de inte ska söka efter honom och inte sörja honom). När jag går därifrån hittar jag Britta i min bil. Hon säger att hon mycket väl kan tro att det var något konstigt med Bosses försvinnande.
- På Nedre gården träffar jag Lisa, Bosses syster. Hon börjar prata om Kurre Ivarsson, som nyligen slog ihjäl sin fru av svartsjuka och som kräver att få ärva sin fru på grund av förmildrande omständigheter. Kurre var Lisas bror Lasses "lekkamrat" som rallyförare. Hon avfärdar som rena ryktet att jag skulle ha sett Bosse livslevande på Liseberg. Hennes man Olof däremot, berättar i förtroende, att den dag Bosse försvann, hade Olof träffat honom. Bosse var på mycket gott humör och bad att få förskott för det arbete han utfört på gården. Inte behövde han väl pengar om han var på väg att dränka sig.
- På Övre gården väntade Anna på mig. Hon var den minst vackra av systrarna och den som fått ta störst ansvar för gården. Hon var i Göteborg samma dag som jag för att träffa "sin älskade Bo"! Men då menar hon sin systers Brittas barnbarn. Hon tror att Bosse sista natten besökte en älskarinna, "den magra skrikan" på biblioteket.
- Även drängen Kalle på Övre gården vill ha besök. Men inte heller av honom får jag någon större hjälp.
- Mamma och pappa vill också ha besök. Mamma lockar med bruna bönor och fläsk. Sedan vill de ha med mig på kvällskaffe hos grannarna Oskar och Agda Eklund, fd anställda på Mellangården. Där är också Staffan Hellstrand med sin ouppfostrade son Anton, båda "adopterade" av Agda och Oskar. Staffan är anställd som vårdbiträde på Björkgården. Staffans mor Maud arbetade i slutet av 60-talet som praktikant på Mellangården. Hon blev med barn med utböling från stan som snabbt lade benen på ryggen. Staffan retade mig redan som barn och är inte bättre nu. Alla vill veta allt om hur jag sett Bosse och hur de reagerat på gårdarna i byn Långared.
- Just som jag kommit hem på söndagskvällen ringer Göran Sandahl, redaktionschef vid länstidningen. Han har fått ett brev "med svarta kanter". Det handlar om att en person (Ingemar Svensson) sett en försvunnen i Göteborg. Nästa dag blir det en stor artikel i länstidningen. Snart ringer kriminalinspektör Jan Klinteberg. Jag träffar Staffan Hellstrand och avslöjar lätt att det är han som skickat brevet till tidningen.
- Några kvällar senare ringer Göran Sandahl. Bosse Perssons ena stövel är hittad i sjön Nocken. Plötsligt vet alla att jag sett i syne då jag såg Bosse Persson på Liseberg. Men så illa är det inte. Snart får jag reda på att polisen funnit att stöveln bara legat i sjön några dygn. Någon har slängt i den. Det är Kalle Wikström!
- I början av nästa vecka ser jag att Kalle i smyg lägger på ett brev på postkontoret. Jag lyckas avslöja adressaten: Rinaldo Rinaldini och en c/o adress i Göteborg. Rinaldo Rinaldini det var Bosses namn när han som pojke lekte rövare!
- På lördagsmorgonen åker jag till Göteborg och söker upp adressen. En kvinna som säger sig inte förstå svenska öppnar. Sedan kommer en man och kör bort mig. Jag tar en öl på ett café och där träffar jag Marlon Långeryd, Lasses och Britas son på Mellangården.
- Åter hemma tar jag en promenad i centrum och hamnar på en uteservering. I Året Runt läser jag om Kurt Ivarsson som viker ut sig i ett snyftreportage om hur han älskar sin fru som han slagit ihjäl och hur synd det är om honom att han inte får ärva henne.
- Både Lasse och Staffan Hellstrand har tagit vid sig av snyftreportaget och skickat brev till häktet i Göteborg.
- Jan Klinteberg ringer mig och berättar att Bosse hittats död i Nocken. Han ber mig komma till Övre gården om en halvtimme. Där är redan hela släkten samlad. Alla blir lika förvånade då de förstår att Bosse dött för bara två dagar sedan.
- Kalle Wikström har haft kontakt med Bosse hela tiden. Han ställer nu frågan vem i rummet det är som dödat Bosse? Lasse och Kalle antyder att det är jag som kan ligga bakom. Motivet skulle vara att jag uppvaktat Anna och var rädd att Bosse skulle komma tillbaka. Och Bosse har varit Anna-Lenas älskare, vilket hon inte förnekar!
- Klinteberg ringer och talar om att Bosse dödades med en pil rakt genom hjärtat. Det var Anna och Anna-Lena som en gång var duktiga bågskyttar.
- Sandahl ger mig uppdraget att åka till Mellangården och skaffa fram något att skriva om. Lasse är rädd att jag räknat ut att det är Bosse som är far till Marion! Tror jag. Men där har jag räknat fel!
- Jag delar ut ett brev till Lisa. Det är anonymt med gratulationer att hon lyckats borteliminera sin bror.
- Jag träffar Klinteberg och vi diskuterar de inblandades alibin. Sedan träffar jag Kalle. Han säger att det inte är Marlon utan Staffan Hellstrand som är Bosses son! Bosse vägrade att erkänna barnet och Maud vägrade att uppge vem som var far. Kalle berättar också att Bosse dog rik. Kalle och han hade alltid spelat ihop. De hade ett stående system på Lotto och i våras vann de 700000 kr! Han har aldrig berättat det för någon förrän nu.
- Anna kommer hem till mig och berättar att Bosse ringt henne samma dag jag sett honom på Liseberg. Han skulle hälsa på under dagen men kom aldrig.
- Eklunds vill att jag kommer. De har något att visa upp. En avbruten pil! Det var Staffan som sköt. Han och Bosse var på Liseberg och Bosse fick för sig att köpa en utrustning för bågskytte för att leka med Anton som ville vara cowboy. Staffan blev svartsjuk för att hans far nu ägnade omsorg åt sonsonen som han aldrig gjort åt sonen. Han lyfter bågen och skjuter utan avsikt att träffa säger han efteråt.
- Jag tar semester och åker och fiskar med gänget. Jag är gängets chaufför och matlagare.
- När jag kommer hem är mordfallet avskrivit som en olyckshändelse. Staffan har skyllt på att det var Anton som sköt. Utredningen är nedlagd. Staffan ärver Bosses lottovinst och familjen åker till Florida.