|
|
|
|
Sedan jag blivit utkastad från min lägenhet efter en
ovanligt stökig svensexa hittar jag, journalist Göran Sandahl, ett rum hos frilansfotografen Hasse Dahlborns
faster, "konsulinnan" Hermine
Dahlborn. Där är
det fasta regler hos denna ragata: inga kvinnor, rökning
eller alkohol.
Redan första natten bryter jag mot alla tre förbuden
och naturligtvis störtar konsulinnan in. Någon har
dödat hennes undulat, Herr Nilsson, med en brödkniv
genom bröstet. Vi finner också ett av adventsljusen
tänt. Bredvid ligger ett hotfullt budskap men också
en rosa reklamtändsticka (som Hasse använder!)
Det intetsägande sjukvårdsbiträdet Rut Almgren kommer till hjälp.
Jag får i uppgift att kontrollera vilka hyresgäster
som är hemma:
På bottenvåningen finner jag portvakten Hjalmar Wallén.
På 2:a våningen den ensamstående mamman Elsa Söderström och bilförsäljaren Leif André som har party med två brudar.
På 3:e det motbjudande socialfallet Oskar Holmkvist med
fru Hilma och två vanartiga pojkar på anstalt. Där
bor också den högre ståndspersonerna f d kamrern
och kommunalmannen Axel
Andersson med fru Hilma.
De två senare kommer för att kondolera och påminna
Hermine om hennes hjärtmedicin.
Mitt regelbrott tvingar mig att acceptera en 50 % höjning
av hyran. Men då ingår "frukost".
Redan nästa morgon erbjuds jag den. Jag tappar aptiten då
jag ser att hon skurit bröden med den f d blodiga kniven.
Wallén tillkallas för att begrava fågeln.
Eftersom det är 1:a advent kommer alla hyresgästerna
till en traditionell tillställning med adventskaffe och glögg
i salongen. Alla uppklädda. Stämningen är inte
särskilt hög. Medan Hasse förbereder glöggen
i köket sträcker vi på benen. Hermine får
glögg i egen kopp. Strax efter den första klunken segnar
hon livlös ner.
Stor förvirring utbryter. Doktor
Kvarnström tillkallas.
Fru Holmkvist diskar. Kriminalassistenten
Gösta Wester tillkallas
och frågar ut alla. Hermine hade en stor dos hjärtmedicin
i glöggen.
Min vän länspolischefen Ture Carlsson
får hand om fallet och hans undersökningar leder till
att det måste vara Hermine själv som lagt medicinen
i glöggmuggen. Prov visade att blandningen smakade så
vidrigt att ingen kunde dricka den utan att märka bismaken.
Hermine hotar att ta upp beskyllningen med rikspolischefen. Nästa
dag planerar hon att åka till Stockholm.
Innan dess har Rut Almgren erkänt att hon under den aktuella
natten hade Uno Holmkvist på besök. Han hade permission
från ungdomsvårdskolan.
Hermine kräver att "Hanseman" och jag åker
till stationen med bagaget kvällen innan. I en nedförsbacke
tar inte bromsen utan Hasse tvingas krocka bilen.
Bromsröret var skruvat loss. Avsikten måste vara att
Hermine skulle dö på väg till stationen. Vem ville
hindra henne från att fara till Stockholm och vilket var
hennes ärende där?
Jag utnyttjar konsulinnans frånvaro till att ta en kopp
kaffe i köket. Hjalmar Wallén dyker upp. Bjuder på
konjak och berättar om gamla tider. Då han skötte
om gamle konsul Augustus
Dahlboms affärer.
Det var Hermines far. Hermine hade också en bror Fredrik.
Han och hans hustru dog båda i en bilolycka då Hasse
fortfarande var liten. Själv är Wallén baron
om än av finsk "knapadel".
De följande dagarna är Wallén oanträffbar.
När Hermine påstår att det luktar lik från
lägenheten tar sig polisen in och hittar Wallén död
bakom en låst toalettdörr. Han har ett stort sår
i huvudet. Även säkerhetskedjan till ytterdörren
låg på.
Någon som utger sig för att vara Hasse ringer in en
dödsannons på Hermine!
Rut Almgren bjuder mig på tårta. Hon är salig
därför att Olle Björklund framfört en hälsning
på hennes 18-års dag i "det ska vi fira":
Över tårtan berättar hon om hur hon hatar Wallén
eftersom han fått hennes morfar avskedad för stöld
när denne jobbade hos gamle konsuln. Morfar blev knäckt
och dog strax därefter.
Vi hör båda någon i Walléns lägenhet.
Vi väntar utanför. Ut kommer Maja Holmkvist! Hon är
ännu gladare över "svinet Walléns"
frånfälle. Han hade utnyttjat henne mot betalning då
Holmkvists var i en verklig penningknipa. Det hade blivit många
gånger och nyss hade han hotat med att avslöja henne
som hora om han inte fick ta henne gratis.
Jag skuggar en man i ulster som jag sett för ofta på
för många ställen. Det är Harry Söderström, Elsas f d man! För några öl på
Statt är han villig att berätta. Han ligger i hemskillnad
med Elsa. Saknar både henne och barnen svårligen.
Den 13 december är det Lucia som vanligt. Tante Hermine är
hjärtsjuk men hennes luciaarrangemang ska genomföras
under Hansemans ledning. Det blir en repris på adventskaffet,
dock med Hermine i hennes sängkammare. Överraskningsmoment
saknas dock ej. Både Harry Söderström och Uno
Holmkvist är inbjudna. Herrskapet Andersson har en shoppingvagn
med sig eftersom de ska gå till pensionärsföreningens
luciafest direkt.
Ljuset släcks för att förbereda för luciatåget.
Min uppgift blir att hålla sängkammardörren öppen.
Man hör barnasången på avstånd men ytterdörren
till lägenheten är låst. Lampan går inte
heller att tända. Till sist kommer tåget in i sängkammaren.
Då upptäcker "tomtenissen", den unge Tomas Söderström, att "tanten ser konstig ut".
Inte underligt, hon har skallen krossad.
Alla tränger sig nyfikna in. Jag lyckas ringa kriminaljouren.
Snart dyker Ture Carlsson och Gösta Wester upp.
Snart kan Ture meddela att dörren från sängkammaren
till serveringsgången var låst från insidan.
Den andra dörren till mordrummet bevakade jag! Någon
kan ha låst dörren i tumultet vid upptäckten av
den döda kroppen. På nyckeln finns fingeravtryck men
de passar inte på någon av "husets folk".
Nej för det är den unge Tomas Söderström som
gjort det!
Det blir en minnesstund för konsulinnan på kvällen.
(Nästan den klassiska
samlingen av alla misstänkta tillsammans med polisutredaren/detektiven).
Ture Carlsson presenterar mordvapnet: En stålblank stavlampa.
Ingen vill kännas vid den. Snart visar det sig att det finns
fingeravtryck på batterierna som entydigt pekar på
en av de närvarande.
Först faller Hilma Andersson samman. Hon måste erkänna
det hemska hon gjort. I affären glömde hon betala en
bit ost. Butikskontrollanten kom på henne och krävde
hånfullt 300 kronor eller polisanmälan. Hon var sedan
mycket rädd att någon i huset skulle komma på
denna skamliga handling. Men Ture Carlsson avbryter henne och
anklagar i stället Hans Dahlbom för mordet på
sin faster!
Vid den traditionella träffen med Ture Carlsson får
jag reda på hur allt hänger ihop. Men denna gången
blir det bara vatten i glasen. Ture tycker inte att jag hjälpt
honom utan snarare hindrat honom! Jag är helt tillintetgjord.
Han är arg för att jag inte talat om Hasses vägran
att köra bilen vilket han skyllde på en obefintlig
romans.
Hans Dahlboms ekonomiska situation blev allt sämre. Han blev
beroende av finanshajar vars utlåning kostade honom mycket.
Han visste att Hermine var hjärtsjuk hittade på olika
saker för att skrämma henne till döds. Det var
hennes arv han var ute efter.
Hjalmar Wallén hittade Hasses handske med olja, kom ihåg
att Hasse lånat hans borr och blev lurig. Han krävde
10000 kronor av Hasse för att hålla tyst. Hasse blev
rasande och misshandlade Hjalmar som senare ramlade på toaletten
och dog.
Det cyniska var att Hermine var utfattig. Det fanns inget arv
att vänta på! Hennes resor till Stockholm gick till
pantbanken!
Här är det åter
humorn och ironin som flödar. T ex redaktionens årliga
höjdpunkt, kröningen av "Vår bygds ljusdrottning".
En invecklad intrig. Spännande. Välskriven. En av Ekholms
bästa.