Jan Olof Ekholm Döda vänner, trogna grannar 1971
 


Sedan jag blivit utkastad från min lägenhet efter en ovanligt stökig svensexa hittar jag, journalist
Göran Sandahl, ett rum hos frilansfotografen Hasse Dahlborns faster, "konsulinnan" Hermine Dahlborn. Där är det fasta regler hos denna ragata: inga kvinnor, rökning eller alkohol.
Redan första natten bryter jag mot alla tre förbuden och naturligtvis störtar konsulinnan in. Någon har dödat hennes undulat, Herr Nilsson, med en brödkniv genom bröstet. Vi finner också ett av adventsljusen tänt. Bredvid ligger ett hotfullt budskap men också en rosa reklamtändsticka (som Hasse använder!)
Det intetsägande sjukvårdsbiträdet
Rut Almgren kommer till hjälp.
Jag får i uppgift att kontrollera vilka hyresgäster som är hemma:
På bottenvåningen finner jag portvakten
Hjalmar Wallén.
På 2:a våningen den ensamstående mamman
Elsa Söderström och bilförsäljaren Leif André som har party med två brudar.
På 3:e det motbjudande socialfallet Oskar Holmkvist med fru Hilma och två vanartiga pojkar på anstalt. Där bor också den högre ståndspersonerna f d kamrern och kommunalmannen
Axel Andersson med fru Hilma.
De två senare kommer för att kondolera och påminna Hermine om hennes hjärtmedicin.
Mitt regelbrott tvingar mig att acceptera en 50 % höjning av hyran. Men då ingår "frukost".
Redan nästa morgon erbjuds jag den. Jag tappar aptiten då jag ser att hon skurit bröden med den f d blodiga kniven. Wallén tillkallas för att begrava fågeln.
Eftersom det är 1:a advent kommer alla hyresgästerna till en traditionell tillställning med adventskaffe och glögg i salongen. Alla uppklädda. Stämningen är inte särskilt hög. Medan Hasse förbereder glöggen i köket sträcker vi på benen. Hermine får glögg i egen kopp. Strax efter den första klunken segnar hon livlös ner.
Stor förvirring utbryter.
Doktor Kvarnström tillkallas. Fru Holmkvist diskar. Kriminalassistenten Gösta Wester tillkallas och frågar ut alla. Hermine hade en stor dos hjärtmedicin i glöggen.
Min vän länspolischefen
Ture Carlsson får hand om fallet och hans undersökningar leder till att det måste vara Hermine själv som lagt medicinen i glöggmuggen. Prov visade att blandningen smakade så vidrigt att ingen kunde dricka den utan att märka bismaken. Hermine hotar att ta upp beskyllningen med rikspolischefen. Nästa dag planerar hon att åka till Stockholm.
Innan dess har Rut Almgren erkänt att hon under den aktuella natten hade
Uno Holmkvist på besök. Han hade permission från ungdomsvårdskolan.
Hermine kräver att "Hanseman" och jag åker till stationen med bagaget kvällen innan. I en nedförsbacke tar inte bromsen utan Hasse tvingas krocka bilen.
Bromsröret var skruvat loss. Avsikten måste vara att Hermine skulle dö på väg till stationen. Vem ville hindra henne från att fara till Stockholm och vilket var hennes ärende där?
Jag utnyttjar konsulinnans frånvaro till att ta en kopp kaffe i köket. Hjalmar Wallén dyker upp. Bjuder på konjak och berättar om gamla tider. Då han skötte om gamle
konsul Augustus Dahlboms affärer. Det var Hermines far. Hermine hade också en bror Fredrik. Han och hans hustru dog båda i en bilolycka då Hasse fortfarande var liten. Själv är Wallén baron om än av finsk "knapadel".
De följande dagarna är Wallén oanträffbar. När Hermine påstår att det luktar lik från lägenheten tar sig polisen in och hittar Wallén död bakom en låst toalettdörr. Han har ett stort sår i huvudet. Även säkerhetskedjan till ytterdörren låg på.
Någon som utger sig för att vara Hasse ringer in en dödsannons på Hermine!
Rut Almgren bjuder mig på tårta. Hon är salig därför att Olle Björklund framfört en hälsning på hennes 18-års dag i "det ska vi fira": Över tårtan berättar hon om hur hon hatar Wallén eftersom han fått hennes morfar avskedad för stöld när denne jobbade hos gamle konsuln. Morfar blev knäckt och dog strax därefter.
Vi hör båda någon i Walléns lägenhet. Vi väntar utanför. Ut kommer Maja Holmkvist! Hon är ännu gladare över "svinet Walléns" frånfälle. Han hade utnyttjat henne mot betalning då Holmkvists var i en verklig penningknipa. Det hade blivit många gånger och nyss hade han hotat med att avslöja henne som hora om han inte fick ta henne gratis.
Jag skuggar en man i ulster som jag sett för ofta på för många ställen. Det är
Harry Söderström, Elsas f d man! För några öl på Statt är han villig att berätta. Han ligger i hemskillnad med Elsa. Saknar både henne och barnen svårligen.
Den 13 december är det Lucia som vanligt. Tante Hermine är hjärtsjuk men hennes luciaarrangemang ska genomföras under Hansemans ledning. Det blir en repris på adventskaffet, dock med Hermine i hennes sängkammare. Överraskningsmoment saknas dock ej. Både Harry Söderström och Uno Holmkvist är inbjudna. Herrskapet Andersson har en shoppingvagn med sig eftersom de ska gå till pensionärsföreningens luciafest direkt.
Ljuset släcks för att förbereda för luciatåget. Min uppgift blir att hålla sängkammardörren öppen. Man hör barnasången på avstånd men ytterdörren till lägenheten är låst. Lampan går inte heller att tända. Till sist kommer tåget in i sängkammaren. Då upptäcker "tomtenissen", den unge
Tomas Söderström, att "tanten ser konstig ut". Inte underligt, hon har skallen krossad.
Alla tränger sig nyfikna in. Jag lyckas ringa kriminaljouren. Snart dyker Ture Carlsson och Gösta Wester upp.
Snart kan Ture meddela att dörren från sängkammaren till serveringsgången var låst från insidan. Den andra dörren till mordrummet bevakade jag! Någon kan ha låst dörren i tumultet vid upptäckten av den döda kroppen. På nyckeln finns fingeravtryck men de passar inte på någon av "husets folk". Nej för det är den unge Tomas Söderström som gjort det!
Det blir en minnesstund för konsulinnan på kvällen.
(Nästan den klassiska samlingen av alla misstänkta tillsammans med polisutredaren/detektiven).
Ture Carlsson presenterar mordvapnet: En stålblank stavlampa. Ingen vill kännas vid den. Snart visar det sig att det finns fingeravtryck på batterierna som entydigt pekar på en av de närvarande.
Först faller Hilma Andersson samman. Hon måste erkänna det hemska hon gjort. I affären glömde hon betala en bit ost. Butikskontrollanten kom på henne och krävde hånfullt 300 kronor eller polisanmälan. Hon var sedan mycket rädd att någon i huset skulle komma på denna skamliga handling. Men Ture Carlsson avbryter henne och anklagar i stället Hans Dahlbom för mordet på sin faster!
Vid den traditionella träffen med Ture Carlsson får jag reda på hur allt hänger ihop. Men denna gången blir det bara vatten i glasen. Ture tycker inte att jag hjälpt honom utan snarare hindrat honom! Jag är helt tillintetgjord.
Han är arg för att jag inte talat om Hasses vägran att köra bilen vilket han skyllde på en obefintlig romans.
Hans Dahlboms ekonomiska situation blev allt sämre. Han blev beroende av finanshajar vars utlåning kostade honom mycket. Han visste att Hermine var hjärtsjuk hittade på olika saker för att skrämma henne till döds. Det var hennes arv han var ute efter.
Hjalmar Wallén hittade Hasses handske med olja, kom ihåg att Hasse lånat hans borr och blev lurig. Han krävde 10000 kronor av Hasse för att hålla tyst. Hasse blev rasande och misshandlade Hjalmar som senare ramlade på toaletten och dog.
Det cyniska var att Hermine var utfattig. Det fanns inget arv att vänta på! Hennes resor till Stockholm gick till pantbanken!
Här är det åter humorn och ironin som flödar. T ex redaktionens årliga höjdpunkt, kröningen av "Vår bygds ljusdrottning". En invecklad intrig. Spännande. Välskriven. En av Ekholms bästa.