Jan Olof Ekholm Döden passerar revy Lindqvists 1975
 

Det ska bli en nyårsrevy av teatersällskapet Scengångarna. Jag, reportern Göran Sandahl, har skrivit några texter men blir irriterad över att Erik Swahn satt upp mitt namn i stor stil på affischen. Hans fru Margit Swahn.
Min redaktionschef
Lasse Larsson gav mig uppdraget "Bakom kulisserna". Erik Swahn betalade mig bra för att skriva några kupletter till revyn.
Det är premiärvisning för en utvald publik med kommunalrådet
Lennart Friström i spetsen. Det blir ärtsoppa och punsch.
Kapellmästare
Erling Hagman. Martin Jonsson och Olga, ung vacker maka från Polen. Ricky och Lisbeth Berthén. Tina, apoteksbiträdet i baletten. Skohandlare Bertil Högstedt, stadens miljonär. Solveig Hallén, en blond skönhet med boyfriend polisman Urban Swahn, Eriks son. Fröken Frida Wahlkvist, monologernas mästarinna. Toni Mazzoli, lyckad pizzabagare från Italien. Kulturarbetaren Bengt Göranzon. Scenmästaren Åke Knutsson. Plötsligt faller Erik Swahn ihop livlös på scenen. Han hämtas av ambulans.
Tony vill ha mig med sig till sin restaurang "Grottan" för en pizza. Solveig följer med. Tony skyller mig för att lämna falska uppgifter om personer i kommunen som Erik Swahn använder för att driva vilt med i sin revy. Själv är han rädd för att Erik kommer att skämta med att Tony har råttkött i pizzorna. Han menar att Erik Swahn är farlig och borde stoppas.
Kriminalinspektör Sune Bengtsson har hand om utredningen av den eventuella förgiftningen.
Efter en av repetitionerna visar Erik mig teatern och berättar om sitt långa liv som revydirektör. De olika bakgrunder och ramperna som kan hissas högt upp mot scentaken kan bli rena dödsfälla om de faller ner vid fel tidpunkt.
Jag gör en intervju med Martin och Olga för att lätta på Eriks dominans i artikelserien. Han fick avsked från sin sjukvårdstjänst inom det militära för att han i smyg velat hjälpa en kamrat som fått en venerisk sjukdom.
Efter intervjun är det repetition. Urban och Solveig kommer för sent och får böta. Solveig är arg. Hon har fått ett bra erbjudande att delta i en krogshow i Malmö och säger sig därför inte vilja vara med i revyn längre.
Två dagar före julafton lämnar jag julhetsen och åker till Köpenhamn. Vem träffar jag i baren på återresan med färjan om inte en djupt berusad Frida Wahlkvist. Jag får hjälpa henne till hennes hotellrum i Malmö där hon brukar gömma sig under ledigheterna för att inte behöva avslöja att hon inte längre är välkommen hos sin son och hans fru. Supa började hon göra sedan det uppdagats att hon förskingrat pengar på sin arbetsplats, vilket i sin ur berodde på att hennes 50-års kalas blivit enormt dyrt, då någon skämtat och satt in en annons om att hon höll öppet hus.
I Malmö ser jag sedan en skymt av Olga som går in i en Volkswagen. På tåget hem hittar jag Ricky Berthén i restaurangvagnen. Han har varit en tur i Travemünde.
Erik vill att vi repetera det nya inslaget "Baktalaren". Jag får utgöra det bakre benparet i hästen.
Bertil Högstedt dyker upp i logen. Han vill få Erik att inte nämna hans "kreativa" skatteavdrag. Avdragsgilla periodiska understöd till hotellägare på Kanarieöarna där Högstedts sedan bor gratis under långa perioder. Högstedt å sin sida vet att Eriks revyverksamhet är nära konkurs. Han erbjuder sig att borga för skulderna. Erik vägtrar dock att ta hänsyn till hans "generositet".
Någon har lämnat in falska uppgifter om att revyn är utsåld i förväg och klistrat "Utsålt" över affischerna.. Erik misstänker "Fria fräsarna". De är "fina kulturarbetare". Erik vill att jag följer med till Bengt Göranzon som är ledare för frifräsarna. Inför Eriks hot erkänner han och lovar att de ska ta ner utsåltlapparna.
Det blir premiärdags och hela ensemblen är på plats flera timmar i förväg. Belysningsmästaren "
Am-Per" Sjöberg får ett utbrott. Någon har saboterat hela hans utrustning.
Premiärnervositeten är stor. Men inledningen blir en stor succé. Så blir det tid för "Baktalaren". Med Erik som ett groteskt hästhuvud och en okänd person som bakdel. Ljuset på scenen är minimalt. Plötsligt slutar Erik mitt i en mening. Han faller ihop och när ljuset slås på ser vi honom ligga med en stilett i ryggen. Av "Baktalaren" finns inga spår.
Kriminalkommissarie
Ingemar Lindkvist samlar alla inblandade i rekvisitahallen. Jag blir utfrågas sist och får svar för min "vänskap" med den mördade. Lindkvist tror att jag vet namnen på alla "baktalare".
Min redaktionschef Lasse Larsson vill ha bilder på Erik Swahn till artiklarna om mordet. Jag får åka till änkan Margit och hämta dem. Jag möter henne i färgrika kläder. Hon sörjer inte är snarare glad och befriad över att hannes make är död. Hon berättar att vid trafikolyckan då Urbans tvillingbror omkom var det Erik som körde bilen. Men det var hon som tog straffet eftersom han var berusad och skulle ha förlorat körkortet.
Vem ringer mig om inte länsåklagaren
Ture Carlsson, gemenligen kallad "Sure-Ture". Han har blivit undersökningsledare och ger sig inte förrän jag kommer till polishuset och berättar allt jag vet.
Olga Jonsson ringer och vill med rädd röst prata med mig om "mystisk man i bil". Sedan avbryter hennes man Martin henne.
Ett annat telefonsamtal får jag från den man som säger sig stå överst på listan över Baktalare. Det är
Nils Nord, riksdagsman. Han har varit inblandad i en skandal i Finland med sprit och kvinnor. "En slant i fontänen" hade Erik hotat med men kunde stryka numret om Nord deltog som "baktalare" vid premiären. Nord hade beslutat sig för detta men två timmar innan revyns start hade han fått ett telefonsamtal att han slapp uppträda.
Nummer två på listan var kommunalrådet Lennart Friström. Han skulle uppträda på Nyårsdagen.
På kvällen ringer jag till Frida Wahlkvist. Men hon är sluddrig och berusad. På natten ringer nattredaktören och berättar att Frida omkommit i en lägenhetsbrand. Brandkåren skyller på sängrökning.
Några dagar senare ringer någon mig mitt i natten. Jag ska komma omedelbart till teatern. Det gäller livet!
jag tar taxi dit och går in. Det är mörkt. Jag hör Erik Swahns röst och det är verkligen kusligt innan jag förstår att någon satt på bandspelaren. När jag är på scenen slås strålkastarljuset. Jag blir helt bländad och samtidigt hörs ett skott. När jag försöker springa ut ur ljuscirkeln faller jag ner genom sufflörluckan. Jag väntar i fällan på att någon ska komma efter och döda mig. Då hör jag plötsligt röster. Det är taxichauffören som hämtat polis.
Jag kommer på att Erik pratat om ett inlägg han skulle göra efter sin död. Samtidigt som han alltid lekte med sina röda lackskor. Och riktigt nog i den ena skon finns ett papper som Ture Carlsson snabbt tar hand om. Det är skrivet som en dialog mellan "Dödde och Mödde" efter dödsfall i ensemblen.
Ture Carlsson sammankallar alla inblandade till en upprepning av den inledande ärtsoppamiddagen.
Ture vill att jag spelar Mödde i nyinlägget. Själv spelar han Dödde. Det är skrivet så att det klart framgår att det är jag som är mördaren! Jag blir helt tagen och försöker försvara mig mot alla anklagelser. Ture låter sinte bevekas utan måltiden tar sin början. Ture sniffar länge på skeden innan han för in den i munnen. Martin Jonsson skriker till och faller gråtande ihop.
Vid den obligatoriska eftersitsen med Ture Carlsson bjuds denna gång på två fulla centiliter konjak.
Martin försökte få fast mig för mordet. Han hade fått tag i insektsgift från sin granne. Det var så koncentrerat att det räckte att lägga det som en hinna på Eriks sked. Därför hittades aldrig något gift i maten.