|
|
|
|
Det ska bli en nyårsrevy av teatersällskapet
Scengångarna. Jag, reportern Göran Sandahl, har skrivit
några texter men blir irriterad över att Erik Swahn satt
upp mitt namn i stor stil på affischen. Hans fru Margit Swahn.
Min redaktionschef Lasse
Larsson gav mig uppdraget "Bakom kulisserna".
Erik Swahn betalade mig bra för att skriva några kupletter
till revyn.
Det är premiärvisning för en utvald publik med
kommunalrådet Lennart
Friström i spetsen. Det blir ärtsoppa
och punsch.
Kapellmästare Erling
Hagman. Martin
Jonsson och Olga, ung vacker maka från
Polen. Ricky och Lisbeth
Berthén. Tina, apoteksbiträdet
i baletten. Skohandlare Bertil
Högstedt, stadens miljonär. Solveig Hallén,
en blond skönhet med boyfriend polisman Urban Swahn, Eriks son. Fröken
Frida Wahlkvist, monologernas mästarinna. Toni Mazzoli, lyckad pizzabagare
från Italien. Kulturarbetaren Bengt Göranzon. Scenmästaren
Åke Knutsson. Plötsligt faller Erik Swahn ihop livlös
på scenen. Han hämtas av ambulans.
Tony vill ha mig med sig till sin restaurang "Grottan"
för en pizza. Solveig följer med. Tony skyller mig för
att lämna falska uppgifter om personer i kommunen som Erik
Swahn använder för att driva vilt med i sin revy. Själv
är han rädd för att Erik kommer att skämta
med att Tony har råttkött i pizzorna. Han menar att
Erik Swahn är farlig och borde stoppas.
Kriminalinspektör
Sune Bengtsson har hand om utredningen
av den eventuella förgiftningen.
Efter en av repetitionerna visar Erik mig teatern och berättar
om sitt långa liv som revydirektör. De olika bakgrunder
och ramperna som kan hissas högt upp mot scentaken kan bli
rena dödsfälla om de faller ner vid fel tidpunkt.
Jag gör en intervju med Martin och Olga för att lätta
på Eriks dominans i artikelserien. Han fick avsked från
sin sjukvårdstjänst inom det militära för
att han i smyg velat hjälpa en kamrat som fått en venerisk
sjukdom.
Efter intervjun är det repetition. Urban och Solveig kommer
för sent och får böta. Solveig är arg. Hon
har fått ett bra erbjudande att delta i en krogshow i Malmö
och säger sig därför inte vilja vara med i revyn
längre.
Två dagar före julafton lämnar jag julhetsen och
åker till Köpenhamn. Vem träffar jag i baren på
återresan med färjan om inte en djupt berusad Frida
Wahlkvist. Jag får hjälpa henne till hennes hotellrum
i Malmö där hon brukar gömma sig under ledigheterna
för att inte behöva avslöja att hon inte längre
är välkommen hos sin son och hans fru. Supa började
hon göra sedan det uppdagats att hon förskingrat pengar
på sin arbetsplats, vilket i sin ur berodde på att
hennes 50-års kalas blivit enormt dyrt, då någon
skämtat och satt in en annons om att hon höll öppet
hus.
I Malmö ser jag sedan en skymt av Olga som går in i
en Volkswagen. På tåget hem hittar jag Ricky Berthén
i restaurangvagnen. Han har varit en tur i Travemünde.
Erik vill att vi repetera det nya inslaget "Baktalaren".
Jag får utgöra det bakre benparet i hästen.
Bertil Högstedt dyker upp i logen. Han vill få Erik
att inte nämna hans "kreativa" skatteavdrag. Avdragsgilla
periodiska understöd till hotellägare på Kanarieöarna
där Högstedts sedan bor gratis under långa perioder.
Högstedt å sin sida vet att Eriks revyverksamhet är
nära konkurs. Han erbjuder sig att borga för skulderna.
Erik vägtrar dock att ta hänsyn till hans "generositet".
Någon har lämnat in falska uppgifter om att revyn är
utsåld i förväg och klistrat "Utsålt"
över affischerna.. Erik misstänker "Fria fräsarna".
De är "fina kulturarbetare". Erik vill att jag
följer med till Bengt Göranzon som är ledare för
frifräsarna. Inför Eriks hot erkänner han och lovar
att de ska ta ner utsåltlapparna.
Det blir premiärdags och hela ensemblen är på
plats flera timmar i förväg. Belysningsmästaren
"Am-Per" Sjöberg får ett utbrott. Någon har saboterat hela
hans utrustning.
Premiärnervositeten är stor. Men inledningen blir en
stor succé. Så blir det tid för "Baktalaren".
Med Erik som ett groteskt hästhuvud och en okänd person
som bakdel. Ljuset på scenen är minimalt. Plötsligt
slutar Erik mitt i en mening. Han faller ihop och när ljuset
slås på ser vi honom ligga med en stilett i ryggen.
Av "Baktalaren" finns inga spår.
Kriminalkommissarie Ingemar
Lindkvist samlar alla inblandade i rekvisitahallen.
Jag blir utfrågas sist och får svar för min "vänskap"
med den mördade. Lindkvist tror att jag vet namnen på
alla "baktalare".
Min redaktionschef Lasse Larsson vill ha bilder på Erik
Swahn till artiklarna om mordet. Jag får åka till
änkan Margit och hämta dem. Jag möter henne i färgrika
kläder. Hon sörjer inte är snarare glad och befriad
över att hannes make är död. Hon berättar
att vid trafikolyckan då Urbans tvillingbror omkom var det
Erik som körde bilen. Men det var hon som tog straffet eftersom
han var berusad och skulle ha förlorat körkortet.
Vem ringer mig om inte länsåklagaren Ture Carlsson, gemenligen kallad
"Sure-Ture". Han har blivit undersökningsledare
och ger sig inte förrän jag kommer till polishuset och
berättar allt jag vet.
Olga Jonsson ringer och vill med rädd röst prata med
mig om "mystisk man i bil". Sedan avbryter hennes man
Martin henne.
Ett annat telefonsamtal får jag från den man som säger
sig stå överst på listan över Baktalare.
Det är Nils Nord, riksdagsman. Han har varit inblandad i en skandal
i Finland med sprit och kvinnor. "En slant i fontänen"
hade Erik hotat med men kunde stryka numret om Nord deltog som
"baktalare" vid premiären. Nord hade beslutat sig
för detta men två timmar innan revyns start hade han
fått ett telefonsamtal att han slapp uppträda.
Nummer två på listan var kommunalrådet Lennart
Friström. Han skulle uppträda på Nyårsdagen.
På kvällen ringer jag till Frida Wahlkvist. Men hon
är sluddrig och berusad. På natten ringer nattredaktören
och berättar att Frida omkommit i en lägenhetsbrand.
Brandkåren skyller på sängrökning.
Några dagar senare ringer någon mig mitt i natten.
Jag ska komma omedelbart till teatern. Det gäller livet!
jag tar taxi dit och går in. Det är mörkt. Jag
hör Erik Swahns röst och det är verkligen kusligt
innan jag förstår att någon satt på bandspelaren.
När jag är på scenen slås strålkastarljuset.
Jag blir helt bländad och samtidigt hörs ett skott.
När jag försöker springa ut ur ljuscirkeln faller
jag ner genom sufflörluckan. Jag väntar i fällan
på att någon ska komma efter och döda mig. Då
hör jag plötsligt röster. Det är taxichauffören
som hämtat polis.
Jag kommer på att Erik pratat om ett inlägg han skulle
göra efter sin död. Samtidigt som han alltid lekte med
sina röda lackskor. Och riktigt nog i den ena skon finns
ett papper som Ture Carlsson snabbt tar hand om. Det är skrivet
som en dialog mellan "Dödde och Mödde" efter
dödsfall i ensemblen.
Ture Carlsson sammankallar alla inblandade till en upprepning
av den inledande ärtsoppamiddagen.
Ture vill att jag spelar Mödde i nyinlägget. Själv
spelar han Dödde. Det är skrivet så att det klart
framgår att det är jag som är mördaren! Jag
blir helt tagen och försöker försvara mig mot alla
anklagelser. Ture låter sinte bevekas utan måltiden
tar sin början. Ture sniffar länge på skeden innan
han för in den i munnen. Martin Jonsson skriker till och
faller gråtande ihop.
Vid den obligatoriska eftersitsen med Ture Carlsson bjuds denna
gång på två fulla centiliter konjak.
Martin försökte få fast mig för mordet. Han
hade fått tag i insektsgift från sin granne. Det var
så koncentrerat att det räckte att lägga det som
en hinna på Eriks sked. Därför hittades aldrig
något gift i maten.