Jan Olof Ekholm    Några väl valda mord 1976

 

Ett nytt parti har bildats. Socialmoderata centerliberalerna, SMCL(f) där f står för folklig. Det består av Frans Bodin, "vågmästare", Torsten "Törsten" Fällman, "miljövårdskonsulent", Hilding Almén, "godsägare" (hälare), Morgan Helpe, "marknadsdirektör", Emil "Tömmeliten" Johansson, sekatör, Nils "Brännarn" Brännström, "systemman" dvs konkurrent till Systembolaget (han är dock nyligen avliden i en myrstack) samt Sigvard Lund, "generalkonsult". Alla före detta kåkfarare och a-lagare med undantag av Sigvard Lund. Alla lider av att tvingas vara nyktra i 2 veckor och av att bära proper klädsel med kavaj och slips.
Arvid Wickström, Byalagsordförande är uppbragt liksom Ebbe Haraldsson, chefsåklagare. Kommunfullmäktiges ordförande är Oscar Åkerblom. Alvar "Biffen" Eklund polisman. Ragnar Seger, stadsläkare. Alla övriga politiska partier var överens om att stoppa Frans Bodin. Problemet löstes genom att han avgick som ledare för partiet. Han mördades i partiets valbyrå på Stora Torget. Hans huvud krossades med kommunfullmäktiges ordförandeklubba.
De fem kumpanerna hittar honom på morgonen. Sigvard Lund tar befälet. Kroppen måste bort och mordet måste förbli hemligt. En attachéväska har också försvunnit. Den tros innehålla en stor mängd pengar som Frasse fått ihop till inköp av lottsedlar med vilka han tänkte locka väljare att röstar på sitt parti.
Det är svårt för alla vill tala med Frans och hans underhuggare är dåliga ersättare. Sigvard Lund lurar torgförmannen till att ordna så att valbyrån flyttas till en annan del av torget. Snart har Sigvard Lund "trollat bort" liket. Gatudirektören
Gösta Molander blir förbannad och kräver att valstugan omedelbart flyttas tillbaka. Men då är redan problemet löst.
En lägenhet i centrum fungerar som partilokal. Där träffas de abstinensmissmodiga partirepresentanterna. Sigvard avslöjar att han gömt liket i en avloppstrumma sedan han sågat ut en öppning i valstugans golv. Därför måste de nästa dag leka gatuarbetare. Chocken blir stor då kroppen är försvunnen! I stället närmar si två misstänksamma polismän, Biffen och Bananen,
Alvar Eklund och Henrik Haglind. De har med sig Frasses ena gula sko som lämnats in på poliskontoret.
Kommunalrådet
Thorvald Olsson är mycket uppbragt eftersom någon på "väggtidningen" antytt att han fifflat. Oppositionsledaren, skoldirektören Ernst Ahlberg utnyttjar krisläget för att häckla sin politiska motståndare och får hjälp av kollegan Seved Palmkvist.
Åter i partilokalen möter de portvaktskärringen
Berta Grandin.
På Torget nästa dag får de polisskydd. Det har någon beställt i Frans Bodins namn. Skrivit på partiets papper.
De folkliga "politikerna" diskuterar hur de ska kunna skaffa fram pengar för inköp av de lottsedlar Bodin lovat sina väljare. Alla har sina specialiteter sedan tidigare erfarenheter men inga passar ett partiets "ärliga" image. Men att göra ett falskt bombhot mot varuhuset innan stängningsdags och sedan stanna kvar och tömma kassorna väcker gehör.
Men innan dess dyker ett akut problem upp. Frasse ska inviga pensionärspuben Hemmet! De kommer på att Frasse "sjungit" visor festen efter nomineringsmötet. Dessa är inspelade. Hilding kan mixtra med bandet så att det blir ett tal som verkligen går hem som pensionärerna och får de närvarande "ordinarie" politikerna att hicka av förskräckelse. Vilket valtal!
Bombhotet blir ett totalt fiasko sedan Torsten tagit fel på klockan femton och klockan 5. EPA stängde en timme innan bomben skulle utlösas.
Nästa försök blir kassaskåpet på Länssparbanken. Emils yrkeskunskap sätts på prov.
När de kommer till banklokalen mitt i natten är de emellertid inte ensamma. Där är bankdirektören Yngve Lindmark och Ramstedt. Där finns också en grävmaskin. Avsikten är att i smyg riva banklokalen som Byalaget har klassat som historisk minnesmärke och därför bör bevaras. Kumpanerna som anar en politisk vinst larmar genast byalagsordföranden Arvid Wickström och journalisten på stadens tidning
Göran Sandahl. Wickström höjer genast partiet till skyarna som verkligen stöder miljöns bevarande i kommunen.
Partiet gör politiska vinster men fortfarande saknas ekonomiska medel. Man kommer på en idé om att försöka ta sig in till de stora pamparna för att i deras hem leta efter material som kan fälla dem som Frasses mördare. Man tar till knepet att leverera en bäddsoffa med den lille "Tömmeliten" gömd inuti. Men även det försöket misslyckas och är nära att kosta Emil livet.
Sigvard kommer på förslaget att skriva i partiets väggtidning ett meddelande som bara Mördaren kan förstå och hota med att han är avslöjad. Det kan få mördaren att muta dem och på så sätt får de pengar till lotteriet. På kvällen får Torsten som nu är tillförordnad partiledare ett samtal. Han ger sig av för hemliga överläggningar. Snart är han hemma i Mördarens eleganta bostad. Han förmår inte stå emot då han bjuda på fina alkoholvaror. Han somnar snart och Mördaren erbjuder sig att köra honom hem. Men i verkligheten kör han ut honom i skogen klär av honom och lägger honom i en myrstack. Torsten räddas av Biffen och Bananen som följt efter honom hela kvällen. De avlevererar honom i Partihögkvarteret. Torsten minns att han varit hemma hos stadsläkaren Ragnar Seger!
Nästa dag åker de hem till Seger som först nekar till att han träffat Torsten och sedan försöker skoja bort det. Det kommer fram att Brännström gjort ett inbrott i Segers villa och hittat en verklig skattgömma i form av svarta pengar som Seger inte deklarerat. Frans Bodin kom på skattefusket och hotade att avslöja Seger. Därför mördades också han. Väskan med pengarna stals av Torsten Fällman menar Seger. Seger lovar att åka och hämta pengar som kumpanerna kräver för att inte avslöja honom. På väg till banken råkar han ut för en bilolycka och omkommer.
Och SMCL(f) drar sig ur kommunalvalet. Och Torsten Fällman åtalas för att ha stulet väskan med partikassan. Åklagare är Ebbe Haraldsson och försvarare advokaten
Reinhold Barr (se "Död i skönhet"). Fällman döms mot sitt nekande till 10 månaders straffarbete för stöld.
När straffet är slut söker Fällman upp myrstacken som ändade hans politiska karriär. Gömd i den ligger dokumentportföljen. Men ingen glädje med det. Biffen och Bananen har skuggat honom dit. Han tas till en triumferande Ebbe Haraldsson som blir tämligen snopen när portföljen visar sig innehålla pengar från ett Monopolspel. Fällman får gå.
Författaren erbjuder två andra alternativ slut på boken. I det ena får Ebbe Haraldsson ett brev från Rio de Janeiro. Fällman har tagit hand om de verkliga pengarna och lever nu glada dagar i Brasilien under ett falskt. Enligt det andra har den enorma värmeböljan under Rio-karnevalen krävt många dödsoffer. En svensk vid namn Ebbe Haraldsson har därvid omkommit. Titeln är miljövårdskonsulent.

En verkligt dråplig historia. T ex "valtalet" vid invigningen av pensionärspuben Hemmet. Här står inte Ekholm Baldersson efter.