|
|
|
|
En småstad i Skåne
med regemente. Det handlar om är Hässleholm. Nu är
det dags för repövning vilket bokens jag inte är
så trakterad av. Liksom Ekholms debutbok en trevligt underhållande
semesterdeckare med mycket humor och självironi. Bokens jag,
journalisten Göran
Sandahl är kvartersmästare
i reserven med sergeants grad.
Som vanligt rycket befälen in några dagar före
de meniga. När det är dags för att hämta ut
kpisten och ställa in remmarna får jag som vanligt
problem. Jag vår vänlig hjälp av en lång
mager karl. Det är Sven
Svensson. Han är sjukvårdare
sedan han blivit vapenvägrare. Han känner en annan sjukvårdare
Lasse Andersson (fångvårdare i det civila)
sergeant och chef för pluton ett. En mer anonym person är
Bo Clerfors (reklamman), chef för pluton två.
Kommer gör också kvinnotjusaren och stabsfuriren Bruno Vedholm. Och den rödhårige "Fixarn" Granberg,
kommissarie och furir .
Bataljonschef är Lage
Wärland, kallad "Tvärhand"
p g a sin ringa längd. Värre är det med löjtnanten
Sten Feldt, kompanichefen.
Vår förläggningsort blir Rävlanda skjutfält
ett kallt blåshål på Skånes östkust.
Innan övningarna startar vill Bruno ha alla med sig på
en helkväll på krogen. Där är affärsmannen
Vedholm som hemma. Sten Feldt kommer dit och försöker
utan framgång ansluta sig till sällskapet. Som hämnd
snor han Brunos mulliga hårfrisörska just innan finalen.
Det nya med den fältmässiga kompaniexpeditionen är
en stor gammalmodig rullbandspelare som Sten Feldt köpt in
för att allt som händer ska dokumenteras.
En arbetskamrat till Lasse Andersson, Albertsson,
kommer som vanligt ordentligt alkoholpåverkad. Snart roar
han sig med att kasta lösa patroner på elden så
att alla rusar ut och tror att "kriget" startat. Nästa
morgon blir det förhör och Sten Feldt låtsas skjuta
den vettskrämde Albertsson i baken. Det uppmärksammas
av hans kompis Lindberg som vill göra en skrivelse till MO
om det inträffade. Bataljonschefen tillkallas och Feldt får
sig en läxa för att han inte håller sig till skyddsföreskrifterna.
Bandspelaren avslöjar att någon använt kronans
telefon för privata ändamål. En korv försvinner.
Det blir anledning för Feldt att förhöra och trakassera
sina underofficerare. Hatet mot honom ökar.
På måndagen startar stridsövningen. Då
är jag djupt bakfull efter att ha tillbringat helgen med
svensexa. Jag får åka till förläggningsorten
med Fixarn. Och avslöjar ofrivilligt under vilka påvra
villkor han lever. Helt utan motsvarighet till hans skrytsamma
berättelser. Det är också han som stulit korven
för att dryga ut det påvra hushållet.
Vi kommer ut till den blivande övningsplatsen tillsammans
med övrigt befäl och meniga soldater. Feldt är
på oss och kritiserar det mesta vi gör, från
fel uppsättnings av tält till icke förberedda eldställningar.
Chefskocket Hubert Åkerlund son till en nyrik bagarmiljonär
gör Feldt rasande då han bjuder på medhavd sprit.
Lite senare blir vi alltmer hungriga men jag väntar på
Feldts order för att åka och hämta matkantinerna
i förläggningen. Till sist ger bataljonschefen Wärland
order om att jag med min grupp ska söka efter Feldt. På
väg mot förläggningen hittar vi hans kropp bredvid
vägen. Skjuten till döds.
Det blir avlämning för bataljonschefen. Bruno Vedholm
saknas!
Länspolischef Ture
Carlsson tillkallas. "Sure-Ture"
tycks ha glömt våra tidigare kontroverser och hälsar
mig med glädje och vill gärna ha hjälp av en kriminalreporter.
Kommissarie Sandberg deltar också i mordundersökningen.
Vedholm hittas snart. Han hade tagit bondpermis för att träffa
föreståndarinnan på marketenteriet.
Hos snickare Persson där underbefälet hyr några
små rum på andra våningen blir jag och Clerfors
rikligen trakterade. Han och hans fru vill höra nyheter om
mordet. De båda "Bombi Bitt" kopiorna, Sonny och
Conny är också med. Jag försöker i stället
få Clerfors att visa upp sitt ärr från blindtarmsoperationen
han fick då vi gjorde rekryten tillsammans.
Clerfors och jag går sedan och badar bastu. När han
är naken ser jag att han inte har något ärr. Är
mannen inte Clerfors, min lumparkamrat. När jag antyder detta
slår han ner mig.
Jag vaknar i den heta bastun med dörren låst. Jag får
dödsångest tills en av tvillingarna räddar mig.
Alldeles riktigt. Den man som uppger sig vara Clerfors är
i själva verket dennes stand-in Tommy. Clerfors dyker själv
upp och intygar bedrägeriet. Hans affärer var värda
att köpa Tommy för en stor summa pengar.
Av Ture Carlsson får jag i uppdrag att göra en förteckning
över alla som kunde ha en anledning till att ta löjtnanten
Feldt av daga. En noggrann sammanställning över de olika
personernas motiv, alibin, militära funktioner, civila yrken
och andra upplysningar finns på sidorna 148-150. Lasse Andersson
ser listan, blir mycket förgrymmad över att jag går
polisens ärenden och vill riva sönder den.
När "gänget" förstår att jag låtit
Ture Carlsson ta del av listan tar de avstånd från
mig och blir aggressiva. Inget militärfordon får jag
tillgång till utan måste använda kronans svårtrampade
cyklar.
För att bli klar för löneutbetalning nästa
dag cyklar jag ut till övningsexpeditionen på kvällen.
Det är alldeles mörkt. Snart hör jag misstänkta
ljud. När jag ska ta reda på varifrån de kommer
blir jag nedslagen. Min långa halsduk viras runt halsen
så att jag nästan stryps och mina händer bakbinds.
Jag blir fånge i en skrubb. Efter en evighet räddas
jag av överstelöjtnanten.
Hemma i sängen funderar jag över vem som kan vara förövaren.
Som också stal kompani kassan på flera tusen kronor.
Jag kommer fram till att det måste vara Sven Svensson. Att
det måste handla om hemligheter under hans tjänst i
Mongo som gjorde honom till vapenvägrare.
Nästa morgon är det samling med Ture Carlsson på
övningsexpeditionen. Jag triumferar med att jag vet vem som
är mördaren utan att imponera på Carlsson.
Carlsson går igenom vad som hänt. Och pekar ut mig
som den som haft störst tillfälle och skäl för
mordet på Feldt.
Men det var ett spel i blindo. När de närvarande börjar
resa sig och gå ber Carlsson dem stanna och spelar upp en
bandsnutt med överstelöjtnantens telefonsamtal. Tvärhand
reser sig och erkänner mordet!
Nästa dag blir jag inbjuden till Ture Carlsson för att
diskutera affären över två mycket utspädda
konjaksgroggar.
Feldt hade plötsligt kommit på vem som ringt det privata
samtalet på hans fälttelefon. Det var Lage Wärland
som planerade äktenskapsbrott!
Med hot om att avslöja detta fick han sin chef Lage att lova
att inte ta upp hans misstag med "skjutningen" av Albertsson.
Senare återkom Feldt med krav på att Wärland
skulle ge honom så höga vitsord att han blev befordrad
till kapten efter övningen. Det blev för mycket för
Wärland som "lånade" min kpist och satte
i kammarammunition som även med löspipa kan användas
för mord.
Och jag får ånyo lovord för min förmåga
att vara "spårhund". Jag undvek att tal om på
vilket villospår jag varit!
Åter en mycket underhållande och spännande bok
att läsa under några semesterdagar 2002. 7-8 poäng.
Riktigt bra särskilt när man själv gjorde rekryten
på T 4 i Hässleholm några år tidigare!