|
|
|
|
En småstad i Skåne
med regemente är det Hässleholm eller Kristianstad månne?
Ekholms debutbok är en trevligt underhållande semesterdeckare
med mycket humor och självironi.
Det handlar om en tidningsredaktion (Norra Skåne eller Kristianstadsbladet
är förebild?).
Boken är skriven i jagform. Jaget är journalisten och
kriminalreportern Göran
Sandahl, även kallad
Gör'an Skandahl efter en del påhittade händelser
när han jobbade på den stora draken i huvudstaden.
På redaktionen finns ägaren "Redaktören"
David Lind som ärvt tidningen efter sin
far och för vem den stora nyheten är årets första
domherre.
Hugo Sundin är chefredaktör och Tage Tropp redaktionschef. Där finns vidare familjeredaktören
Seved Dahlström, en småfet kerub, sportchefen
Börje Andersson, rödlätt med glasögon.
Redaktionssekreteraren Gustaf
Åkesson. Aspiranten
Kurt Torstensson.
Jag delar lägenhet med min kollega Bengt Håkansson som är kär i Git Lanewall dotter
till Boutique Backfish.
En kvinnig taxichaufför, Inga-Britt
Ekman hittas mördad,
skjuten med pistol i sin bil. Länspolischef Ture Carlsson, "Sure-Ture"
tar över.
Jag rycker ut och blir omåttligt stolt över att få
en artikel med mitt namn på tidningens första sida.
Jag gör research på tidningen arkiv. Den mördade
var gift med mästerboxaren Alf
Ekman. Han var mycket lovande
men fick sluta efter en tragisk olycka med en handgranat på
regementet.
Jag får information av polismannen Dan Zander.
"Han läcker som ett såll". Han är pistolklubbens
stora stjärna men nu är han ur form.
På presskonferensen hamnar jag bredvid Roffe Nordberg
på den tidning jag snöpligen fick lämna. Ture
Carlsson har inget att meddela.
Jag forskar på offrets arbetsplats droskstationen. Även
om jag då måste träffa Doris Bengtsson som
hänger efter mig. Inga-Britt hade berättat att hon varit
i Malmö och besökt en läkare. Hon var gravid och
glad.
Bättre kap är Konrad
Blom, en alkoholist kallad
Kronblom. Han påstår att han mött en person som
nästan cyklade omkull honom på vägen från
mordplatsen. Han kände igen ljudet från dynamon på
hans dotter, Irmas cykel. Men det kostar mig en check
på 80 kr som jag inte har täckning för.
Artikeln jag skriver uppskattas
inte av Chefen och pengarna får jag själv stå
för.
I stället får jag gå på bio med Git eftersom
Bengt måste skriva en artikel.
Dan Zander hittar Irmas cykel utanför järnvägsstationen
och polisen tror därför att gärningsmannen lämnat
staden med nattåget.
Men mannen i biljettluckan jag frågar har inte sålt
någon biljett vid den tidpunkten. Zander tipsar mig om en
"löjtnant Olsson" som visar sig vara en ung kvinna
i Frälsningsarmén! När hon hoppade av tåget
från Malmö såg hon en man springande på
perrongen. Han hade buskiga ögonbryn och ett emblem i mössan
som en taxichaufför!
Doris kan berätta att Jörgen
Malmberg passar in på
beskrivningen. Och det är sant. Det är bara det att
han sprang för att återlämna en väska som
en virrig dam glömt i hans bil!
Min "träff" med Git blir inte så lyckad.
Däremot kan hon berätta att det är offrets make
Alf Ekman som är "mannen på cykeln".
Nu får Ekman svårt att förklara var han höll
till mellan tolv och två på mordnatten. Han föreger
kortspel med okänd kompis.
Jag skriver en artikel som nästan pekar ut Alf Ekman som
mördare.
När polisen inte släpper honom ger Doris sig tillkänna
och erkänner att Alf varit hos henne på natten.
Mitt misslyckande gör att jag fråntas vidare skrivande
om mordet. Min uppgift blir att göra ett "bet-reportage"
på den skånska slätten (i Eslövstrakten).
Efter en halv dag på betfältet "av Saharas storlek"
är jag helt förbi av trötthet och värk. Jag
fotvandrar till Eslöv och bjuder mig på en lyxmåltid
på Stadshotellet för traktamentspengar. Vem träffar
jag där om inte Alf Ekman!
Jag tror att han är rasande men snarare förtvivlad och
han vill gärna berätta om sitt elände. Inga Britt
hade skrattat åt honom då han glatt sig över
deras barn och påstått att han var oförmögen
att bli far efter sin olycka. Nu ska Alf åka tillbaka till
stan för att träffa en skolkamrat. Sedan kan han berätta
mer för mig. Vem kan nu skolkamraten vara? Som vanligt är
det tidningsarkivet som ger svar.
Fotot på 1955 års avgångsklasser i Stadens skolor
visade Alf Ekman men också Irma Blom och Bengt Håkansson!
Dan blir nedslagen av en okänd person då han ska gripa
en biltjuv (eller har det
hänt på annat sätt. Kanske det är Alf Ekman
han boxats med?)
Jag får ett anonymt brev med en uppmaning att inte "lägga
näsan i andras affärer". Det är skrivet på
Bengts skrivmaskin.
Det blir begravning, en stor tillställning med många
nyfikna. Men Alf Ekman, den dödas make är inte med!
I ett svagt ögonblick lovade jag att rapportera från
Lions klubbs årliga "kottplockardag". Jag kommer
lite avsides och vad hittar jag i en lövhög om inte
liket av Alf Ekman! Han är dödad med ett karateslag
mot halsen. Mordet har skett någon annanstans och kroppen
transporterats till skogen. I bagageutrymmet till Bengts bil finns
rostbruna fläckar. Det måste vara han som är dubbelmördaren.
Min egen vän och rumskamrat!
Bengt vill bjuda mig på middag på Broby Gästgivaregård
för att tala ut. Helt överrumplad tackar jag ja. Men
först ringer jag Dan Zander för att ha ett vittne om
något skulle hända mig. För säkerhets skull
skriver jag också ett brev till länspolischefen Ture
Carlsson i vilket jag berättar hur allt har gått till.
"Om hur Bengt älskat Inga-Britt som gett honom på
båten för den berömde boxarens skull, om hur hon
åter visade sig intresserad sedan Alf skadats i händer
och underliv. Hon ville gifta sig med Bengt sedan hon blivit gravid.
Hon visade honom ett läkarintyg att så var fallet.
Han vill inte gifta sig med henne. Hon hotar då att berätta
allt för Git. Bengt tappar fattningen och skjuter henne."
Middagen i Broby blir av förklarliga skäl ingen större
succé. Dan Zander kommer och sedan Ture Carlsson. Han läser
upp valda delar ur mitt brev (dock utan att nämna Bengts
namn!). Frågar om "ni erkänner morden". Det
är Dan Zander som svarar "Ja"! Jag hade skrivit
allt rätt förutom att det stämde på Dan Zander.
Rätt i sak men fel i person! Mycket tacknämligt bränner
Carlsson sedan mitt brev.