Jan Olof Ekholm   Sista resan mord 1968
 

En småstad i Skåne med regemente är det Hässleholm eller Kristianstad månne? Ekholms debutbok är en trevligt underhållande semesterdeckare med mycket humor och självironi.
Det handlar om en tidningsredaktion (Norra Skåne eller Kristianstadsbladet är förebild?).
Boken är skriven i jagform. Jaget är journalisten och kriminalreportern
Göran Sandahl, även kallad Gör'an Skandahl efter en del påhittade händelser när han jobbade på den stora draken i huvudstaden.

På redaktionen finns ägaren "Redaktören"
David Lind som ärvt tidningen efter sin far och för vem den stora nyheten är årets första domherre.
Hugo Sundin är chefredaktör och Tage Tropp redaktionschef. Där finns vidare familjeredaktören Seved Dahlström, en småfet kerub, sportchefen Börje Andersson, rödlätt med glasögon. Redaktionssekreteraren Gustaf Åkesson. Aspiranten Kurt Torstensson.
Jag delar lägenhet med min kollega
Bengt Håkansson som är kär i Git Lanewall dotter till Boutique Backfish.
En kvinnig taxichaufför,
Inga-Britt Ekman hittas mördad, skjuten med pistol i sin bil. Länspolischef Ture Carlsson,  "Sure-Ture" tar över.
Jag rycker ut och blir omåttligt stolt över att få en artikel med mitt namn på tidningens första sida.
Jag gör research på tidningen arkiv. Den mördade var gift med mästerboxaren
Alf Ekman. Han var mycket lovande men fick sluta efter en tragisk olycka med en handgranat på regementet.
Jag får information av polismannen
Dan Zander. "Han läcker som ett såll". Han är pistolklubbens stora stjärna men nu är han ur form.
På presskonferensen hamnar jag bredvid
Roffe Nordberg på den tidning jag snöpligen fick lämna. Ture Carlsson har inget att meddela.
Jag forskar på offrets arbetsplats droskstationen. Även om jag då måste träffa
Doris Bengtsson som hänger efter mig. Inga-Britt hade berättat att hon varit i Malmö och besökt en läkare. Hon var gravid och glad.
Bättre kap är
Konrad Blom, en alkoholist kallad Kronblom. Han påstår att han mött en person som nästan cyklade omkull honom på vägen från mordplatsen. Han kände igen ljudet från dynamon på hans dotter, Irmas cykel. Men det kostar mig en check på 80 kr som jag inte har täckning för.

Artikeln jag skriver uppskattas inte av Chefen och pengarna får jag själv stå för.
I stället får jag gå på bio med Git eftersom Bengt måste skriva en artikel.
Dan Zander hittar Irmas cykel utanför järnvägsstationen och polisen tror därför att gärningsmannen lämnat staden med nattåget.
Men mannen i biljettluckan jag frågar har inte sålt någon biljett vid den tidpunkten. Zander tipsar mig om en "
löjtnant Olsson" som visar sig vara en ung kvinna i Frälsningsarmén! När hon hoppade av tåget från Malmö såg hon en man springande på perrongen. Han hade buskiga ögonbryn och ett emblem i mössan som en taxichaufför!
Doris kan berätta att
Jörgen Malmberg passar in på beskrivningen. Och det är sant. Det är bara det att han sprang för att återlämna en väska som en virrig dam glömt i hans bil!
Min "träff" med Git blir inte så lyckad. Däremot kan hon berätta att det är offrets make Alf Ekman som är "mannen på cykeln".
Nu får Ekman svårt att förklara var han höll till mellan tolv och två på mordnatten. Han föreger kortspel med okänd kompis.
Jag skriver en artikel som nästan pekar ut Alf Ekman som mördare.
När polisen inte släpper honom ger Doris sig tillkänna och erkänner att Alf varit hos henne på natten.
Mitt misslyckande gör att jag fråntas vidare skrivande om mordet. Min uppgift blir att göra ett "bet-reportage" på den skånska slätten (i Eslövstrakten).
Efter en halv dag på betfältet "av Saharas storlek" är jag helt förbi av trötthet och värk. Jag fotvandrar till Eslöv och bjuder mig på en lyxmåltid på Stadshotellet för traktamentspengar. Vem träffar jag där om inte Alf Ekman!
Jag tror att han är rasande men snarare förtvivlad och han vill gärna berätta om sitt elände. Inga Britt hade skrattat åt honom då han glatt sig över deras barn och påstått att han var oförmögen att bli far efter sin olycka. Nu ska Alf åka tillbaka till stan för att träffa en skolkamrat. Sedan kan han berätta mer för mig. Vem kan nu skolkamraten vara? Som vanligt är det tidningsarkivet som ger svar.
Fotot på 1955 års avgångsklasser i Stadens skolor visade Alf Ekman men också Irma Blom och Bengt Håkansson!
Dan blir nedslagen av en okänd person då han ska gripa en biltjuv (
eller har det hänt på annat sätt. Kanske det är Alf Ekman han boxats med?)
Jag får ett anonymt brev med en uppmaning att inte "lägga näsan i andras affärer". Det är skrivet på Bengts skrivmaskin.
Det blir begravning, en stor tillställning med många nyfikna. Men Alf Ekman, den dödas make är inte med!
I ett svagt ögonblick lovade jag att rapportera från Lions klubbs årliga "kottplockardag". Jag kommer lite avsides och vad hittar jag i en lövhög om inte liket av Alf Ekman! Han är dödad med ett karateslag mot halsen. Mordet har skett någon annanstans och kroppen transporterats till skogen. I bagageutrymmet till Bengts bil finns rostbruna fläckar. Det måste vara han som är dubbelmördaren. Min egen vän och rumskamrat!
Bengt vill bjuda mig på middag på Broby Gästgivaregård för att tala ut. Helt överrumplad tackar jag ja. Men först ringer jag Dan Zander för att ha ett vittne om något skulle hända mig. För säkerhets skull skriver jag också ett brev till länspolischefen Ture Carlsson i vilket jag berättar hur allt har gått till. "Om hur Bengt älskat Inga-Britt som gett honom på båten för den berömde boxarens skull, om hur hon åter visade sig intresserad sedan Alf skadats i händer och underliv. Hon ville gifta sig med Bengt sedan hon blivit gravid. Hon visade honom ett läkarintyg att så var fallet. Han vill inte gifta sig med henne. Hon hotar då att berätta allt för Git. Bengt tappar fattningen och skjuter henne."
Middagen i Broby blir av förklarliga skäl ingen större succé. Dan Zander kommer och sedan Ture Carlsson. Han läser upp valda delar ur mitt brev (dock utan att nämna Bengts namn!). Frågar om "ni erkänner morden". Det är Dan Zander som svarar "Ja"! Jag hade skrivit allt rätt förutom att det stämde på Dan Zander. Rätt i sak men fel i person! Mycket tacknämligt bränner Carlsson sedan mitt brev.