Jan Olof Ekholm Sörjd och saknad 1990

 

Bokens jag är Ingemar Bo Svensson. Jag övertog pappas lantbrevbärarlinje då han pensionerades. Erik Mann som idag är 80 år är en av mina abonnenter. Jag vill ta reda på vad som egentligen låg bakom att ett amerikanskt kurirplan störtade i närheten av Alingsås i oktober 1944. Jag kontaktar Göran Sandahl, den nye redaktionschefen. Han hjälper mig att leta fram tidningsläggen från 1944. Artiklarna är signerade Ek, som ska uttydas Artur Ekström. Där kan jag läsa om hur flygplanet tog mark nära gården Granelund och att 5 personer omkom. Där bodde Anny Persson. Man kan också läsa om att en ung kvinna, 20-åriga Olga Mann hittats skjuten i närheten av sitt hem Klockarbo. Maken, köpman Erik Mann, gjorde själv den hemska upptäckten.
- Jag börjar med att uppsöka Artur Ekström på Skogsblommans servicehus. Han är en stropp av den värsta sortens. Men han har urklippsböcker som beskriver dramat 1944. Han vill dock helst inte prata om Erik Mann och mordet på dennes unga hustru.
- Jag åker min vanliga brevbärarrunda. Jag lovas tips mot betalning av en ung anställd, Magnus Bolinder. På postlådan på Gläntan sitter plastklämman som tecken på önskemål om besök. Där bor det medelålders paret Hallin. Greta är städerska och Hilmer tillhör bygdens undre värld. Det är Greta som vill bjuda på kaffe och få sig en pratstund. Hon berättar att Hilmer 1944 hittat en fin klocka med text på engelska.
- På hemvägen tömmer jag postverkets gula postlåda utanför Manns hus. Där finns ett papper med uppmaningen att ge fan i att snoka!
- På polisstationen besöker jag min skolkamrat Rolf Lyrberg, en man som stannat i växten och i karriären. Jag vill ha upplysningar om Erik Mann. Personalplaceraren som är på pricken lik George Formby, säger att jag ska kontakta socialassistent Rune Kronlöf på Socialkontoret. Han vill att jag som har ortsbefolkningens förtroende ska presentera honom för "socialfallet" Erik Mann för att få honom flyttad till ortens servicehus. Kommunen är intresserad av Manns mark för fritidsbebyggelse.
- Mann kommer ut med hagelgeväret berett. När vi inte ger oss av skjuter han. Det är mig han vill åt.
- Nästa dag ser jag att Manns Mercedes är borta. Perssons, Granelund har klämman framme. Där bor änkan Tyra Persson, 70 år och hennes svägerska Anny Persson, 80 år. De sköts om av Tyras dotter Anna-Lena om också jobbar som hemsamarit i kommunen. Som unga var vi nära att bli ett par. Sedan begick jag ett tjänstefel nämligen att läsa ett vykort som Anna-Lena skrivit till "Tonny" i Göteborg som gjorde mig väldigt svartsjuk. Jag avslutade vår bekantskap utan förklaring. Långt senare upptäckte jag att Tonny var en väninna men jag förmådde inte rätta till felet. Sedan dess lever vi båda utan partner.
- Båda damerna vill gärna tala med mig sedan de läst Göran Sandahls artikel i tidningen om mina efterforskningar. De berättade en osammanhängande historia från den natten då flygplanet störtade. Båda hatar Erik Mann. Värre granne finns inte.
- Jag ringer Landsarkivet för att få information. Då får jag reda på att en man varit där i samma ärende.
- Nästa förmiddag sitter klämman på Forsvik. Där bor Adolf Nordström, 75 år drygt. Han säger sig ha saker att berätta som han aldrig sagt till någon annan. Han hade sett explosionerna och sedan hört ett stönande och kvidande. Men när han ropat om någon behövde hjälp hördes ingenting mer. Adolf hade också varit med senare och letat efter den försvunna Olga Mann. Det blev aldrig utrett vem som dödade henne.
- Jansson i Byggningen vill ha besök. Elna Jansson är dotter till en frikyrkopastor. Hennes make, auktionsförrättaren Rudolf Jansson är inte hemma. Elna vill "bikta sig". När hon och hennes syster var barn hade de hittat en ask i en svart gummisäck utanför Erik Manns träbyggnad. Senare förstod hon att det var reservproviant. Det var mat som var mycket välkommen i ett fattigt hus.
- Artur Ekström tycker att han skriver bättre än en brevbärare och vill ta över forskningen om det nedskjutna planet. Jag blir gladare när jag får materialet från Landsarkivet. Jag läser igenom allt men tycker inte att jag får reda på mycket mer. Detsamma gäller utredningen av mordet på den unga Olga Mann. Det är nog lika bra att lägga ner hela min undersökning.
- Vid mitt traditionsenliga besök i föräldrahemmet uppmanar min far mig emellertid inte att ge upp utan bjuda den falska "pigtjusaren" en match.
- Magnus Bolinder återkommer. Hans morfar ligger för döden på sjukhuset och vill berätta något för mig. Att hans morfar heter Haldor Öholm, den person från Röda Korset som beskrevs i tidningsläggen från 1944 gör mig nyfiken. Han hade hört en person stöna och sökt upp honom. Personen viskade flera gånger ordet "Spy" och pekade på sin bröstficka. Sedan mannen avlidit letade Öholm fram ett foto ur fickan. På baksidan stod "The crew". Men det var sju personer i besättningen. En måste ha överlevt. Jag får lova Öholm att inte använda mig av uppgifterna förrän han dött.
- Jag träffar Ekström utanför tidningshuset. För att imponera säger jag att jag är på väg till Sandahl för att diskutera publicering. Därför måste jag helt enkelt gå in på redaktionen. Göran Sandahl blir mycket entusiastisk över vad jag har att berätta. Han kommer hem till mig och låter mig tala om allt inför bandspelaren. På lördagen kommer artikeln, som jag alltså står för, fastän Göran skrivit. Den inleds med svarta "krigsrubriker" och är en målande beskrivning. Inga namn nämns för att skydda ortsbefolkningen vilket inte hindrar att alla känner igen sig själva och alla andra vars vittnesmål skildringen bygger på. Artikeln avslutas med frågan vart den sjunde överlevande personen i besättningen hamnat. Kanske finns han kvar i trakten?
- Flera personer hör av sig så snart de läst tidningen, några nöjda, andra oroliga eller ilskna.
- På måndag sitter det en brun papperspåse på Erik Manns postlåda med uppmaningen "komm upp". Jag går in med stor försiktighet och blir förvånad då han bjuder på kaffe, ber om ursäkt, berömmer mitt skrivande och säger sig t o m fundera på att flytta till pensionärshemmet Skogsblomman.
- Adolf Nordström har blivit misshandlad fast han påstår att han bara varit full och ramlat och skadat sig.
- På tidningsredaktionen väntar överstelöjtnant Bengt Jonsson, från flygstaben i Stockholm. Han vill berätta "sanningen" om flygolyckan 1944. Det rör sig en olyckhändelse och ingenting annat. Det fanns bara sex personer i planet.
- En kvinna, Marlén Matell vill träffa mig på Stadshotellet och berätta "sanningen" om flygolyckan. Hon säger att det fanns sju personer i planet och att en av dem var hennes far. Han överlevde och skickade ett vykort till Marléns mor. Han hette David Jones men kallades "Spike Jones" för att han var en spexare. Så mitt vittne hörde fel då han hörde "Spy", i själva verket var det "Spike". Tillsammans uppsöker vi Bengt Jonsson som bor på samma hotell. Han försöker vifta bort argumenten men tvingas av Marléns argument att bryta sin tystnadsplikt. Han säger att David Jones inte var någon spion men en tjuv och en mördare. Han hade ansvar för värdetransporterna mellan England och Sverige. När han av en lycklig tillfällighet överlevde kraschen blev frestelsen för stor att bli rik. Han avvek med de millioner han hade med sig. Han gömde sig i Erik Manns uthus där han överraskades av Olga Mann. Han våldtog och sköt henne. Marlén Matell vägrar att acceptera denna sanning om sin far.
- Nästa dag kallas jag till Rolf Lyrberg på polisstationen. Artur Ekström har blivit brutalt överfallen vid åttatiden under gårdagskvällen och han påstår att han och jag haft en långvarig kontrovers.
- Jag får för mig att det måste vara "pigtjusaren" Artur Ekström som mördat Olga Mann! Som ung var han medlem i pistolskytteklubben och sprang efter alla fruntimmer. Jag bestämmer mig för att uppsöka Erik Mann för att testa mina misstankar. Men det är helt fel säger Mann. Då påstår jag att Erik Mann är en dubbelmördare. Han erkänner till sist detta eftersom det inte finns några vittnen och gärningen är preskriberad. Efter olyckan hade David Jones kommit till stugan och fått mat, logi och omvårdnad. Han hade gott om pengar att betala med. En vecka senare hade Erik Mann kommit hem efter förrättningar i Göteborg och funnit honom och sin fru tillsammans i sängkammaren.
- Mann skjuter både Jones och sin fru till döds. Han gömmer Jones lik i gödselstacken och presenterar liket efter sin fru som om hon våldtagits och dödats av Jones. Han hotar att döda mig med sitt hagelgevär. Innan dess har han emellertid tappat geväret i gödseln så att när han skjuter med piporna igenkorkade exploderar vapnet och dödar honom själv.