Jan Ekström Döden fyller år Bonniers 1961
(framsidan)

Olof "Olle" Ekman är bokens jag och huvudperson i denna Jan Ekströms debutbok från 1961. Han är ung och han träffar sin likaledes unga och vackra kusin Louise. Det gör han hos sina släktingar farbror John och Lilian Ekman i Växjö. I den praktfulla 50-åriga villan bor även farmor. Ett skäl till att tillbringa semestern där är att han förbryllas av vart hans kusin Sara tagit vägen. Sara är Louises 9 år äldre syster och hon försvann i England våren 1940. Släkten tror allmänt att hon omkom under "blitzen" i London. Rolf och Eva är också syskon. De är John och Lilians tvillingpar. Sara och Louise är barn till Johns bror. Deras egna föräldrar är döda.
Sara skrev många brev men jag tycker att de är överraskande opersonliga. Tänk om det var någon annan som skrev breven? Sara skrev också brev till sin ungdomsvän
Britt-Marie Lind i Alvesta. Louise och jag åker dit. Hon berättar att Sara var kär i Arnold Arnell då hon tog studenten.
Louise och jag inviteras till Eva och
Valter Eng. Där är också Valters chef på regementet major Rustan Santesson med sin fru Inez. Vidare teckningsläraren Sigrid Kohl med make Yngve Kohl, lektor i matematik vid läroverket. Först Inez och sedan Eva lägger an på mig, Rustan på Eva. Det blir god mat och mycket alkohol och sedan dans. Då saknas Louise, Valter och Yngve.
I ett annat rum håller Yngve på med Eva. Valter överraskar dem.
Louise mår inte bra. Hon är i Evas sovrum. Där har hon hittat Saras ring i en skål på nattduksbordet.
Det står Arnold i den. Den hade hon på sig då hon reste. Jag blir alltmer övertygad om att Sara aldrig reste till England.
Louise och jag besöker Blue Cottage tillsammans med Britt-Marie utanför Alvesta. I den sportstugan brukade Sara träffa Arnold. Det är en sorts robust jaktstuga som inte använts på många år. Jag lyckas ta mig in genom ett fönster och Britt-Marie erinrar sig att det finns en lucka i golvet. När jag öppnar luckan finner jag Saras lik.
Jag ringer
Harald Rymer, landsfiskal i Alvesta. Han är en trevlig karl ungefär i min ålder och jag blir snart hans förtrogna. Jag berättar allt för honom - med undantag för Saras ring jag funnit i Evas sovrum. Brottet skedde för nästan 25 år sedan. Det fattas bara några dagar till dess det blir preskriberat.
Där finns en äldre gentleman,
Olausson, som tagit sig som uppgift att vakta på Charles jaktstuga sedan han for till USA. Han vet att han låtit två ungdomar nyttja stugan 1934.
Jag frågar Eva om ringen. Hon säger sig ha fått den som minne av Sara innan tåget lämnade stationen.
Jag träffar Yngve Kohl som berättar att Sara varit förtjust både i honom och i Rolf.
Rymer ringer. Han vill att jag ska hjälpa honom på polisstationen i Alvesta. Han berättar att Sara var gravid då hon mördades. Sedan får jag vara med om förhöret av ingenjör Arnold Arnell. Han erkänner att han träffat Sara morddagen i Cottage House. De bråkade och Sara lämnade honom. Nästa dag åkte Arnold till England för att leta upp henne. Där fick han jobb och stannade några år. Han skrev brev till henne i Sverige och fick svar.
På kvällen blir det släktträff hos John och Lilian. Alla är där utom Valter som har börjat supa igen. Även Rolf är där, Evas tvillingbror.
Först ber jag Eva förklara hur hon kan ha Saras ring. Hon erkänner att hon ljugit och att hon stulit ringen ur ett brev som kommit adresserat till Sara. Alla känner sig anklagade och blir aggressiva mot mig.
Plötsligt kommer farmor ner. Hon har med sig Saras skrivmaskin. Den fanns på vinden. Farmor säger sig väl komma ihåg vad som hände den dagen då Sara for till Göteborg för att ta båten till England.
Valter har försökt skjuta sig med pistol i vaktlokalen på regementet. Sedan erkänner han för Inez Santesson att det är han som dödat Sara.
Nästa morgon kommer Rymer. Det är sista dagen innan mordet kommer att preskriberas. Valter upprepar sitt erkännande av mordet. Han åkte till Cottage House för att Sara ville träffa honom. Först är hon mycket tillmötesgående. Hon bjuder honom på rikligt mer sprit. Sedan skrattar hon ut honom. Då blir han ursinnig och slår till henne så att hon faller och slår sig. Valter knockas av all alkohol och somnar. När han vaknar är Sara död. Han gömmer henne under luckan i golvet. En månad senare berättar han för Eva. Kunskapen använde hon till att tvinga honom att gifta mig med henne.
Men det är något som inte stämmer. Sara stacks ju ner med kniv och hur ordnade han det med breven? Någon måste ha kommit till Cottage House efter Valter.
Ryman samlar alla inblandade hos John och Lilian klockan 8 på kvällen, 4 timmar innan tiden för preskribering går ut. Rymer förklarar detaljerat hur det har gått till. Breven som skickades från England måste det vara någon från Johns och Lilians hus om ombesörjde. Det kan inte handla om John eftersom han arbetade och inte var hemma under dagen och därför inte kunde sköta om breven. Inte heller skulle han ha formulerat sig som ett konversationslexikon när han beskrev London. Återstod bara Lilian.
För att fördriva den timmen som återstod till midnatt började hon berätta om Sara. Hennes barndom, hennes uppväxt, hur duktig hon var i allt och hur hon förvillat bort allt vad män och pojkar hette. Mest orolig var Sara om sin son Rolf.
Plötsligt slår klockan 12 på natten och Lilian konstaterar triumferande att Ryman kommer för sent med sitt anhållande. Men Ryman har lurat henne till ett erkännande. Sara mördades inte på eftermiddagen för 25 år sedan utan först nästa morgon. När Valter vaknade av ruset var Saras kropp fortfarande mjuk nog för att stoppas ner i källarhålet. När Valter sedan körde hem minns han att han hade solen i ögonen. Men han körde mot öster! Det måste ha varit morgonsolen dagen efter han besvärades av!
(Verkligt bra debutbok!)