Jan Ekström är född 1923-11-02 i Falun. Civilekonom och numera bosatt i Stockholm, fast vintertid håller han gärna till på Madeira.
Ekström har varit bosatt i Gislaved, tagit realen i Värnamo och studenten i Växjö. Han studerade nationalekonomi, slaviska språk, engelska och statistik i Lund. Dessutom har han "luktat" lite på medicinen samt gått igenom Handelshögskolan i Stockholm.
Ekström är Sveriges mesta deckarpusslare. Han debuterade 1961 med Döden fyller år. I främst romanerna om det slutna rummets problem - Ålkistan 1967, Elddansen 1970 och Ättestupan 1975 har han bjudit på utstuderat logiska gåtor av yppersta världsklass.
Kritikerna anser Ekström vara en utmärkt tekniker och även i andra sammanhang en särling i den moderna svenska pusselromanen.
Han anstränger sig inte för att få sin publik att le. Däremot presenterar han ofta bländande elegant problem och lösningar med klinisk kyla.
Från och med Träfracken 1963 är den skicklige kriminalaren Bertil Durell huvudperson i hans böcker. Det är en man som "mer är ett intellekt än en människa, ett intellekt som nödtorftigt försetts med kropp och kläder, smak för skönvissling och skrikiga slipsar". Eftersom Ekström anser själva gåtan vara det centrala i en deckare, fördjupar sig inte hans problemlösare alltför mycket i mänskliga relationer eller det samhälle där relationer skapas. Han ägnar sig åt påtagliga fakta, som ofta sammanfattas och skärskådas i ett kapitel en bit från slutet i varje bok, skrivet så att läsaren tvingas sänka tempot i läsningen och verkligen tänka efter.
Av de tidigare romanerna anses Morianerna från 1964 ha mest miljöfärg, inte minst för att mordplatsen ligger i en avkrok vid Ulriksdals slott.
Från och med Mannen i berget år 1979 lämnade Ekström faktapusslandet och Sverige. Denna bok utspelar sig i Tanzania, där Durell utreder mord och politiskt betingat sabotage kring ett svenskt kraftverksbygge. Sedan dess har det kommit fler romaner i utländsk miljö - Svarta veckan från 1983 och Blommor till Rose 1986, som båda utspelas i Paris. Och slutligen Vildfikonträdet 1994, Ekströms testamente som just handlar om Madeira. Den är lång och detaljrik som en Mankellroman så lång att den kräver en utförlig personförteckning.