 |
|
 |
|
|
|
|
Prosten i Losta, Jonas
Carleson hälsar läsaren
välkommen till denna gudsförgätna och sömniga
ort med AB Förenade Kalks två höga skorstenar
längst bort i söder. Jonas Carleson har varit präst
i Losta i snart 30 år. Han är intresserad av brott
och kriminalgåtor. Han röker pipa och dricker gärna
kaffe.
- Han är på väg till Förenade Kalk. Vid ingången
träffar han portvakten Per Ljungquist,
kallad Mäster, som vill prata med prosten om olyckan i våras
då verkmästare Per Göransson
föll ner i det gamla kalkbrottet och slog ihjäl sig.
Mäster tror inte att det var någon olycka. Per Göransson
var ungkarl, 61 år, och ansågs vara en enstöring
som levde för sitt arbete och sin hobby, fotografering.
- Från vaktrummets stora fönster iakttar prosten utstämplingsproceduren
vid arbetsdagens slut. Tjänstemännen har inga stämpelkort.
En del har egen nyckel, övriga ringer på en klocka
när de vill lämna arbetsplatsen. Efter arbetstid är
låset omställt så att de kan gå ut men
inte in. Runt hela fabriksområdet finns ett tre meter högt
stängsel. När alla lämnat fabriken åker Mäster
och prosten med en dressin till det gamla kalkbrottet. De måste
ställa om en växel för att komma dit. De går
trappan upp till krönet. Därifrån har man god
utsikt över hela fabriksområdet. 150 meter snett ner
till höger ligger laboratoriet. Plötsligt ser de ett
hastigt ljus därifrån mot vilket en siluett visar sig.
Uppe på krönet finns en liten byggnad som en bunker.
Det är dynamitupplaget och tillika verkmästare Per Göranssons
eget lilla krypin. De går tillbaka till portvaktsstugan
där "Mutter", Ellen Ljungquist
kan intyga att hon inte släppt in någon.
- När prosten kommer till fabriken nästa dag har han
tagit reda på vädret för den 3 mars, alltså
olycksdagen: NNV 10 regn. Prosten frågar ut Mäster
om allt han kan minnas från den dagen. En kort sammanfattning:
Vid femtiden lämnade samtliga arbetare och tjänstemän
fabriksområdet. Mäster hade sedan uppsikt över
porten till 2015 då han gick till kontorsbyggnaden för
att ordna med värmepannan. Klockan 21 var han tillbaka för
kvällsteet. Sedan satt han i vaktrummet till klockan 23 då
han gick vaktrundan med sin hund Sorken.
Klockan 1830 kom laboratoriebiträdet Mona
Larsson in med egen nyckel för att arbeta på
labb på övertid.
Klockan 19 kom kamrer Gustaf Björkgren,
också med egen nyckel. Han gick mot kontoret. Gick hem klockan
22.
1910 kom Karin Sjöberg. Hon
hade glömt sin nyckel så Mäster släppte in
henne. Hon är kassörska och hade övertidsarbete
på kontoret. Gick hem 2210.
Omkring 1930 kom driftsingenjören Sven
Johannesson. Enligt honom själv gick han till sitt
arbetsrum. Mellan 2020 och 2050 var han på labbet för
att följa arbetet. 2050 hade han sett Göransson på
väg till krossen. Johannesson var kvar på arbetsrummet
till 22.
Klockan 20 öppnade maskinmästare Eric
Lönn med egen nyckel.
2010 kom laborant Sten Sjöberg
Karin Sjöbergs man. Gick 2230.
Från ungefär 2020 väntade John
Carlsson, numera t.f. verkmästare på Mona Larsson
utanför grinden. Kvart i nio fick han låna lokaltelefonen
av Mutter för att ringa labbet. Han var arg för att
Sjöberg inte släppt henne och sa att han tänkte
hämta henne med dressinen. Annars hann de aldrig till bion.
Mäster berättar också om hur Göransson blivit
helt omöjlig att ha att göra med sedan i höstas.
Göransson lurpassade ständigt på honom som om
han misstänkte honom för någon oegentlighet.
- På kvällen sätter sig prosten i sin "tänkargungstol".
Han läser ett papper han fått Mäster med namnen
på de åtta personer på bruket som har egna nycklar.
Han känner de flesta väl och försöker sätta
lite färg på namnen. Direktör Sjöström
och hans fru hade han hjälpt med att adoptera ett barn vilket
hjälpt till att rädda deras äktenskap. Sven Johannesson,
urtypen för en duktig, men ganska barnslig ingenjör
med sin beskyddande fru Bessan. Kamrer Gustaf Björkgren,
52 år, den lilla stadens original, som bott i staden i 30
år och flyttat lika många gånger. Han bodde
alltid möblerat och drog sitt pick och pack på en skottkärra
genom staden. Laboranten Sten Sjöberg och hans fru Karin,
kassörska som var infödd lostatös, döpt, konfirmerad
och vigd av prosten. Paret, båda i 30-års åldern,
var barnlöst. John Bertil Karlsson, förman, var 35 år.
Han är duktig och energisk men säger kanske ibland alltför
högt vad han tänkte. Han läser nu en ingenjörskurs
på korrespondens. Ogift och sällskapar med Mona Larsson,
från och till. Mona som är liten späd och söt.
Hon kommer från Lostas större grannstad där hon
för två år sedan vann den årliga miss Lucia-omröstningen.
Maskinmästare Eric Lönn är den mest komplicerade
av alla, en mångvetare och filosof.
- När han tänkt färdigt beger han sig till John
Carlsson som bor hos en gammal änka på Egna Hem. Han
träffar på Carlsson tillsammans med Eric Lönn
med groggar i syrenbersån. De vet redan att prosten är
något på spåren eftersom fröken Holmblad
på Lostabladet är syster till Benny
Holmberg som är springpojke på Förenade
Kalks kontor och därför är de beredda på
prostens frågor. John Carlsson berättar gärna
vad han gjorde kvällen då Göransson omkom. En
sak känner prosten inte igen nämligen att Carlsson såg
Göransson smyga in på bruket på kvällen
som om han inte ville bli sedd. Vad Lönn kan tillägga
är att när han var på väg hem vid halv nio
tiden mötte en bil i hög fart med helljuset på.
Det var Göransson.
- Nästa förmiddag är pastorsexpeditionen öppen
och Benny kommer för att få ett åldersbetyg till
kamrer Björkgren. Stavningen av förnamnet tycks inte
stämma i kyrkboken och därför tänker pastorn
själv överlämna personbeviset. Strax före
11 meddelade han prostinnan att han var "bjuden" på
elvakaffe och begav sig till Göranssons värdfolk. Jöns
och Emma Bergström. De berättar gärna som
sin enstöring till inneboende som bara umgicks med kamrer
Björkgren. De berättar om hans fascination av att fotografera.
Många andra upplysningar kan de inte ge.
- Prosten lyckas alltmer kartlägga Göranssons göranden
under hans sista kväll i livet. Han tar inte ogärna
hjälp av f d konfirmander. Sedan går han hem till kamrer
Björkgren med ärende att lämna åldersintyget
och prata om Göransson.
- Därefter går han till Sjöbergs som gärna
argumenterar för att Göranssons död var en olyckshändelse.
- Nästa morgon får pastorn
ett tjockt brunt kuvert från Mäster innehållande
journaler för arbetsveckan 2-7 mars, veckan då Göransson
dog, samt en skiss av fabriksområdet.
Prosten finner att flera personer lämnat medvetet falska
uppgifter om sina förehavanden olyckskvällen. Detta
får honom att ta sig en titt på fabriksområdet
nattetid. Han får låna dressinen av Mäster och
ger sig iväg. Han får för hög hastighet,
kommer fel i en växel och är nära att köra
på en människa som han inte hinner identifiera. På
vägen hem i sin bil får han plötsligt en insikt.
Nu vet han både hur det har gått till och vem som
gjorde det. Det senare är en ledsam upptäckt.
Hemma gör han ett tidsschema
för mordkvällen.
- Tre dagar senare när bara ingenjör Johannesson är
kvar på sitt arbetsrum sent på kvällen går
prosten dit. Vi packhuset hör han röster. Han går
in och ser ljusreflexer under taket på andra våningen
som om någon tänder och släcker en avbländad
ficklampa. Han smyger en stund i mörkret utan att komma på
vem det är. Plötsligt träffas han av en skarp ljusstråle
som helt bländar honom. Medan han långsamt återhämtar
sig försvinner den andre och låser dörren utifrån.
Dessbättre finns det telefon så att prosten kan ringa
efter Mäster som snart släpper ut honom. Då går
prosten ut och inspekterar stängslet. Och som han misstänkt
står en stege rest mot de bockade taggtrådsstöden
högst upp.
- När prosten gått hem sätter Mäster sig
och går noga igenom prostens tidschema. Han vill komma fram
till samma lösning som den prosten säger sig ha funnit.
Men det vill sig inte riktigt.
- Prosten ordnar ett tändstiftsfel på sin bil för
att komma till tals med ingenjören Sven Johannesson som bjuder
hem honom till sin fru Betsypå kaffe. Han tar självmant
upp olyckhändelsen. Strax innan hade det börjat försvinna
saker, ganska dyrbart material, skrymmande saker som troligen
togs ut gömda på någon järnvägsvagn.
Företaget ordnade så att järnvägspersonalen
byttes ut men Göransson var övertygad om att någon
tjänsteman på det egna företag var skyldig och
han var mycket irriterad över att det inte utreddes. Johannesson
antog att Göransson skulle åka till Stockholm samma
kväll han omkom för att klaga hos bolagsledningen. Det
skulle vara förbaskat otrevligt för alla.
- Prosten går igenom förmännens rapporter för
den 3 mars, morddagen. Han är övertghad om att stölderna
och mordet hör ihop. På en "transportjournal"
med underrubriken linbanan hittar han något intressant.
Alla korgar som har lämnat fabriken har noterats med ett
kryss. Men när den nitiska prosten räknar och kontrollräknar
kryssen så får han antalet till 140 fastän journalföraren
Johansson signerat dagsresultatet som 138. Har två korgar
med stulet innehåll lämnat fabriken via linbanan till
lastplatsen vid hamnen? Efter denna upptäckt blir prosten
melankolisk vid tanke på vem som är den skyldige och
hur detta kommer att drabba även andra närstående.
Han går än en gång igenom de sju personer som
på något sätt kan misstänkas.
- Nästa dag ringer prosten till sin f d konfirmand Karin
Sjöberg. Det visar sig att Karin själv varit på
väg att kontakta prosten då förhållandet
mellan henne och maken Sten har försämrats. Sten är
mycket känslig för kritik av sitt arbete eftersom han
aldrig blev färdig med sin studentexamen och har nu fått
för sig att Sven Johannesen misstänker honom för
stölderna på fabriken.
- Klockan halv åtta på kvällen samlas sju personer
hemma hos prosten i prästgården. De sätter sig
runt ett ovalt bord med åtta stolar. Det är Sten och
Karin Sjöberg, Sven Johannesson, kamrer Björkegren,
Eric Lönn och John Carlsson samt Mäster och prosten.
Prosten redogör för alla faktadetaljer och de hypoteser
har haft. Han har kommit fram till att mördaren är John
Karlsson. Efter en stund erkänner denne brottet. På
kvällen den 3 mars hade han följt med linbanekorgen
full med stulet material till lastplatsen vid hamnen. Göransson
hade följt efter honom och då Carlsson förstår
att han är avslöjad knuffar han ner Göransson som
faller och slår ihjäl sig. Carlsson för liket
i en annan korg tillbaka till fabriken där han forslar honom
till det gamla kalkbrottet. Han gör detta tidigt på
kvällen mellan den tid då alla lämnade fabriken
och den tid 1830 då den första kom tillbaka för
övertidsarbete. Han skrev sedan Göranssons signatur
vid vaktavläsningsklockan så att det skulle se ut som
om Göransson omkommit efter klockan 21 en period då
Carlsson var ihop med fästmön Mona på bio.
- Prosten säger att när han nu har erkänt både
stölderna som han sagt sig vara ensam om, och dråpet
på Göransson och fått ut alla trollen i ljuset
kan han börja ett nytt liv. Carlsson ber sin gode vän
maskinmästaren och filosofen Eric Lönn om hjälp
och båda lämnar rummet.
 |
I Bil- och cykelparkering.
|
|
1700
- 1730 1750 - 1900 1830 1900 1910 1930 ca 1955 20.10 20.20 20.25 20.30-20.35 20.45 20.50 20.55 21.00 21.20 21.30-21.35 21.35 22.00 22.05 22.10 22.30 23.30 |
Arbetet
slut. Verkmästare Göransson lämnar fabriken omkr.
17.20. Göransson äter middag och läser tidningar. Intresserad av vädret? Mona Larsson till laboratoriet. Kamrer Björkgren till kontoret. Karin Sjöberg till kontoret. Ingenjör Johannesson till sitt arbetsrum. Maskinmästare Lönn till maskincentralen. Sten Sjöberg till laboratoriet. Mäster till kontoret. Ingenjör Johannesson från kontoret till laboratoriet. Förman Carlsson vid porten. Lönn ut. Det börjar regna. Verkmästare Göransson in. Förman Carlsson till laboratoriet. Ingenjör Johannesson till kontoret. Ser Göransson vid krossen. Förman Carlsson vid laboratoriet. Ser Göransson och Johannesson. Förman Carlsson och Mona från laboratoriet. Verkmästare Göransson checkar väktarur i krossen. Mäster hem från kontoret. Förman Carlsson och Mona ut. Sten Sjöberg till krossen. Kamrer Björkgren lämnar kontoret. Sten Sjöberg återvänder till labb. Kamrer Björkgren ut. Ingenjör Johannesson ut. Regnet upphör. Karin Sjöberg ut. Sten Sjöberg ut. Mäster finner Göransson. |