Nils Hövenmark Döden på vandring 1976 Baksidestexten

M/S Storlule lägger till vid bryggan i Vaisaluokta, Sjöfallsledens slutpunkt. Det är en lördagseftermiddag i senare hälften av augusti. Bästa tider för fjällvandringar, menar många. Så också för de åtta personer som stiger av här.
De utgör ingen organiserad gemensamhetsvandring. Två män med beslutsamma ansikten tycks hänga samman. Deras samtal och åthäver visar att de själva räknar sig som riktiga fjällrävar. Två andra verkar vara ensamvargar som kanske sökt sig till fjällvärlden för att finna ensamhet och tystnad. Ett yngre gift par verkar översvallat nyförälskade. Så finns det ett äldre par som fjällrävarna en smula överlägset småler åt. Ska de verkligten orka trampa de dryga många milen genom Padjelanta till Staloluokta?
Ingen anar att det finns en mördare och ett mordoffer bland de åtta. Allra minst offret. Ingen anar att mördaren kallblodigt tänker följa sitt byte till rätta tillfället kommer. Det tillfälle han väntat på länge.
I Låddejokks skumma virvlar drunknar en av vandrarna. Olyckshändelse eller mord? Om det var mord, var det rätt offer?
Det andra paret är Gudrun Frisk, änka sedan ett halvår tillbaka och Vilhelm Lundberg är polischef på semester. De får mycket att fundera på och oroas över. Finns det en mördare på stigen framför dem? Eller bakom? Ska han slå till flera gånger? Mot någon som han tror vet för mycket.
Fjällturen som alla emotsett med stora förväntmingar blir en mardrömsvandring. Först när de kommer fram till Staloluokta kan de andas ut. Då hat Gudrun och Vilhelm svar på frågan vem som begått mordet och varför?