Elisabeth Kågerman Det bränns! 1958

Kajsa Store är gift med den frihetsälskande bibliotekarien Olof Store. De har 3 barn, Elisabeth, 11 år som saknar sin bortresta väninna Charlotte, Kristoffer, 9 år och Marie, 5 år. Där finns också "Mor kär" som är Kajsas mor och två hundar, Patrik, som är en gammal hund som vill ha företrädesrätt och den unga framfusiga Pilti.
Olof tycker inte om att Kajsa är guvernant åt några andra barn, vars föräldrar är "Police-mästaren" Henrik Prysander och den mulliga och illusionsfria Annette Prysander. Anders är också Kristoffers ständige lekkamrat. De leker gärna kring Robin Hoods uppgörelser med hertigen av Nottingham i "Sherwoodskogen".
Kajsa längtar efter våren och den tid då familjen kan åka till landet till Skosta.
Olof är kritiskt till kungen, Gustav III:s teaterspel och påkostade nycker.
Friseur-mästare Jean Lanné kommer upprörd. Det brinner i hans hus. Olof och Jean springer dit och lyckas föra något i säkerhet innan huset brinner ner.
På kvällen går Olof ut. Han säger att han ska till Mesmersällskapet. Kajsa blir orolig.
Kajsa anförtror sig åt Anette. Hon tycker att de båda ska besöka en herr De la Grade som lärt sig magnetismens konst av den franske läkaren Mesmer som botat Marie Antoinette. Madame Österberg kan rekommendera dem. Det blir en spännande kväll där de sitter hand i hand i en ring. Magiken bryts av Anettes fnitter sedan hennes granne tafsat på henne.
Kajsa blir alltmer övertygad om att Olof har en älskarinna. När hon förbereder familjen för att åka till Skosta förbjuder han henne detta. När Olof inte kommer hem på kvällen går Kajsa till Mesmersällskapets lokaler. Hon ser bara andra herrar komma ut och så en kvinna som måste vara Zoe, mediet. Kajsa följer efter Zoe till hennes port. Det står Philman på dörren.
Nästa morgon går Kajsa till den kvinna som hon tror är Olofs älskarinna. Men besöket slutar med att Kajsa tar med sig madame Philmans ofärdiga dotter Lotta som är jämngammal med hennes egen Elisabet.
Kristoffer har hittat pamfletter med nidtexter om kungen och regeringen. Olof blir arg och skyller bristande barnuppfostran på Kajsa. Kajsa blir i sin tur upprörd och säger till vilja ta barnen med och åka till Skosta, hennes barndomshem. Detta förbjuder Olof skarpt. I stället rider han sin väg.
Kajsa som misstänker att Olof åkt till Skosta för att träffa sin älskarinna låter sela hästen och åker själv dit. Hon ser Olofs häst och tänt i brygghuset. Överraskningen blir stor när hon finner män samlade kring utrustning för illegal brännvinsbränning. Lättnaden är stor men byts till rädsla då hon ser policemästare Prysander närma sig. Hon måste skydda Olof och hon springer mot Prysander med öppna armar. Detta ser Olof och han utmanar på Prysander på duell.
Elisabet och Lotta Philman blir vänner.
Annette kommer på besök och tillsammans åser hon och Kajsa duellen från sovrumsfönstret. Den slutar oblodigt genom att Olof tappar sin värja.
På kvällen talar Kristoffer om för Kajsa att han och Andreas avslöjat för Andreas pappa att informator Berglund var inblandad i pamflettskrivandet. Kajsa blir bestört och beger sig genast till Östenbergs där Berglund är informator. Hon tar Kristoffer med sig. De tar Berglund med sig i vagnen.
Snart jagas de av polisen. Jakten går vild genom skogen. De är på väg mot Skosta. Där får den omskakade Berglund ta sig till rättare Andersson som kan ro honom i säkerhet över ån. Sedan beger hon sig hem. Naturligtvis möter hon snart polismästare Prysander som är förvånad över deras sönderrivna kläder och skråmor.
När de kommer hem måste de genast ge sig iväg igen dödströtta som de är. Kristoffer erinrar sig nämligen att Berglund bett dem skaffa undan det farliga tryckeriet han har i sitt rum. Nytt farligt besök hos Östenbergs ger ett antal stora metallklumpar och ett otal typer.
På morgonen beger sig Kajsa dödstrött till Prysanders för lektioner. Annette berättar om hur Henrik varit nära att gripa Berglund som dock undkommit. Polismästaren är nu hela ligan på spåren. Nästa natt ska man låta en brännvinstransport släppas igenom stadstullen för att komma åt storpamparna som ska ta emot den.
Kajsa bestämmer sig för att övervaka transporten. Hon springer efter vagnen in i staden. Snart närmar den det gamla ekotemplet där Olof och Kajsa träffats för länge sedan. När Olof flyr ur vagnen är Kajsa efter och spelar upp en förälskad scen när Prysander är dem i hälarna. På så sätt undkommer de båda.
Väl hemma igen förstår Olof hur väl insatt Kajsa varit. De delger varandra de hemliga förhållanden de är inblandade i. De kan skämta om sin inbillade svartsjuka. Men det är svårare att bortse från den polis som kontrollerar bostaden och det bevismaterial i form av tryckpress som finns i den. De känner sig trängda och uppgivna. Men Kajsa erinrar sig att då Prysander av misstag tagit henne i sina armar utanför Skosta hade han viskat namnet Martine. Hon vet också att Annette Prysander inte är svartsjuk men inte tillåter att hennes man slösar pengar på andra kvinnor. Dessutom har hon en hållhake på sin man som hon kan hota avslöja för kungen. Finns det här en lösning?
Mor-kär försöker erinra sig alla som bor kring Skosta men kan inte finna någon ung, tilldragande kvinna. Däremot kan Tante Marie, giktbruten på undantag, berätta att det i prästgården nyligen flyttat in ett ungt par, majoren Kafle med fru Martine. Kajsa lyckas ta reda på att majoren inte är någon annan än Henrik Prysander som där hyrt sig ett kärleksnäste. Hon tar med sig bevis i form av en siluett och brev. I en bok ser hon namnet Martine Maville. Kajsa tar reda på att hon är "actrice" och finner henne på Dramatiska teatern. Där lyckas hon komma över en medaljong med inskriften "Till M.M. från H.P". Bevisningen är fullständig. Nu gäller det att presentera den på ett resultatgivande sätt.
Prysanders bjuds på supé. Samtalet under denna är i den högre skolan vad gäller antydningar, milda hot och repliker. Till sist ger Henrik Prysander upp och ger det vaktande polisbefälet andra uppgifter. I gengäld får han siluetten och medaljongen. Herrskapet är inte längre misstänkt i utbyte mot att Annette Prysander inte får reda på sin makes snedsprång.

Detta är en deckare i "den högre skolan". Absolut Kågermans bästa.