Maria Lang Mördaren ljuger inte ensam 1949

 

framsida       sammanfattningar         Lang startsida         personerna

Professorn i egyptologi Johannes M. Ekstedt har en dotter, litteraturstuderande Puck Ekstedt. Puck är bokens jag.
Hon arbetar ihop med Rutger Hammar, nyvorden doktor i litteraturhistoria och med en stuga i Bergslagen. Han är gift med Ann-Sofi Hammar. Puck är inbjuden till stugan.
Inbjuden är också Carl Herman Lindensiöö, modernistisk lyriker. Vidare Lil Arosander, dotter till direktören i AB Lyxfilm samt Einar Bure, som jag är förälskad i. Han gillar detektivromaner och skriver själv.
Stugan ligger på en ö i Uvlången. Ön är kvadratisk. I de fyra hörnen finns Utsiktsberget, Stupet, Båthamnen och Lillborgen, "stugan".
Lil kommer. Hon har "Jojje" med sig. George Malm, coming man i AB Lyxfilm. Blond och skön men med liten hjärna. "Skrämmande vacker". Men inte dum, tycker jag.

Marianne Wallman, skulptris och konsthistoriker
Viveka Stensson, licentiat i litteraturhistoria.

Jag tappar mitt vackra guldarmband som min far säger ger mig tur. Marianne hittar det och "glömmer" att lämna det tillbaka. Det hittas senare av Carl Herman.
Plötsligt blir stämningen tung och dyster. Marianne aviserar att hon ska åka hem.

Einar kysser mig och friar (nästan).

Jag hittar Marianne strypt under en gran i skogen när jag kröp in där för att få skydd från regnet.
Fjärdingsman Guss Olsson kommer, men då är liket borta.
Einar kontaktar sin vän kriminalkommissarie Christer Wijk. Wijk känner några av de andra också. Wijk är och förblir huvudpersonen (bredvid Puck Bure) i många av Langs kommande böcker.

Rutger har varit förlovad med Marianne men förlovningen tog ett abrupt slut.

I ekans botten hittar vi ett hårspänne. Det är Mariannes! Någon har slängt henne i sjön.

Pyttan Hammar, Rutgers 17-åriga egensinniga syster dyker upp. Hon svärmar för Rutger och är allmänt mycket företagssam och självständig.

Överkonstapel Leo Berggren från ortens polis kommer. Är en "Bullen" typ.

Pyttan hittar Jojje flytande i vattnet. Han är skjuten i ryggen. Han har Mariannes röda "strypscarf" i handen.

Lil avslöjar att han varit tillsammans med Rutger hela natten.

Carl Herman talar ut inför mig. Han hade fallit för Lil. Men sedan ville hon ha Rutger. Räknade sina erövringar. CH blev bestört då han såg att Lil hade med sig Jojje. Marianne kom för att med alla medel ta tillbaka Rutger.
Christer förhör Lil. Byborna går skallgångskedja efter Mariannes kropp.
Wagnerskivor på uppdragbar resegrammofon. Konstapel Svensson, en ung man är också med.

Någon såpar stentrappan ner till jordkällaren. Viveka går för att hämta konjak, faller och slår sig medvetslös. Men överlever. Det är Rutger som hittat henne.

Nu tar Christer Wijk in alla i tur och ordning för förhör. Jag som kan stenografera får bli polissekreterare.

Viveka får ont i foten (men blir snart bra igen - simulerar hon?) så att jag och Eje måste åka genom stormen till fastlandet för att hitta doktorn. På väg tillbaka går vi nästan på grund. Med en båtshake träffar jag på en kropp. Det är Anns! Man lyckas rädda livet på henne och Christer får Rutger att tala ut. Men Rutger bara skyddar mördaren. Det är inte han!?

"Om ni minns vem som vid mitt förhör på lördagsmiddagen uppgav att Marianne tänkte resa till Båstad" (och så tittar man efter bakåt i boken och ser att det är Viveka. Klart slut alltså! Lang använder tydligen "interna ledtrådar". Och alldeles riktigt så anklagar överkonstapel Berggren henne för dubbelmord.
Hon ordnade själv "trappolyckan". Hon var kär i Marianne!
Hon berättar om sin uppväxt och om hur hon blev lesbisk:
"Visserligen är inte ärftlighetsteorin ett enda dugg mer givande än den, som bygger på skakande upplevelser i barndomen"
Viveka älskade Marianne. Det ledde till en brytning med Rutger som hon var förlovad med. När nu Marianne ånyo träffade Rutger och försökte vinna henne igen blev det för mycket för Viveka.
Jojje listade ut hur det låg till och därför blev han också dödad.

Kommentarer:
Christer Wijk samarbetar med Einar (som han känner) men också med Puck som är en ny bekantskap. Varför litar han på henne? Det gör ju t ex inte fjärdingsmannen.
Mycket om kläder. Mycket kring det akademiska livet.
Mycket om att vi människor har mycket att dölja och därför ljuger vi även om vi är helt oskyldiga.
Mycket om relationerna mellan de inblandade och hur dessa har varit tidigare. Är det ett riktigt crime passionelle? JA, och dessutom av en ovanlig art.
det är mycket prat, diskussioner, utfrågningar och utlopp och så då och då någon liten händelse. Spänningen saknas helt fortfarande på sidan 174. Det är ett elände att läsa slut boken.

Det var inget ess som den blivande rektorn Dagmar Lange åstadkom med sin första bok. Flera av de som följde blev dock betydligt bättre även om kvaliteten förblev ojämn.