 |
|
 |
|
|
|
|
Efter
en lång och efterhängsen asiat rekommenderar min läkare
mig, antikhandlare Johan
Homan, att ta semester.
Eftersom jag läst Linnés "Öländska
resa" i sjuksängen blir det dit jag rattar min gamla
Peugeot. Jag tar mig över Europas längsta bro, över
6 km, och tar mig till Strandtorp. Värdshusvärden heter
Oscar Nilsson och är en fryntlig skåning.
Andra gäster är Valter
Nerman, antikhandlare i
40-årsåldern med mynt, medaljer och ordnar som specialitet
och som spelar in småfågelsljud , Harry Törner,
bilförsäljare som letar efter "guckosko",
en mycket sällsynt
orkidé samt
Torbjörn Axelsson, som doktorerar på Stagnelius. Henrica, är språkadjunkt i Uppsala
och gift med Torbjörn. Gull
Berseus, en "korsning
mellan Lolita och Baby Doll" är journalist. Alla tycks
ha varit i närheten av ringborgen Ismanstorp under dagen. Krögaren Oscar uppmanar dem att
hålla sig därifrån där onda makter driva
sitt spe! Man har också hört flygmaskinsljud på
nätterna (Här
kan man väl genast tippa att det handlar om "nedsläpp"
av smuggelvaror (narkotika?) och att den rike Harry har orkidéletandet
som förevändning för att leta upp varorna). Harry som tydligen imponerar starkt
på fru Axelsson.
- Den starkt korpulente Willem
Mayer med sifferserie från
Auschwitz på underarmen har svensk fru Greta och kommer
från Amsterdam. Han "hobby" är att jaga tyska
krigsförbrytare. Nu jagar han dem i Sverige.
- Jag är intresserad av Ismanstorp och erbjuds följa
med dit i Harrys eleganta Mercedes. Vi stannar vid "Odens flisor" som ser ut som djävulens
hand och går en smal stig till ringborgen. Där lämnar
Harry mig för att uppsöka en "lokal" ett känt
växtställe för guckuskon. Jag går runt och
njuter av solskenet och plötsligt är jag vilse i skogen!
Jag hinner bli riktigt orolig innan jag träffar på
en man i 65-årsåldern. Han är mycket vidskeplig
och säger att alla ska hålla sig borta från gravfältet
vid ringborgen. Han är statlig uppsyningsman för borgen,
kommer från Estland och heter Lauri Meestes.
Han visar mig rätt väg och när jag går tillbaka
till mötesplatsen med Harry gör jag ett fynd: en guckosko!
Men Harry är inte särskilt intresserad!
- Nästa morgon ösregnar det. Då Torbjörn
som fattig akademiker inte har bil erbjuder jag honom skjuts till
Gärdslösa
kyrka där den
unge Stagnelius satt och lyssnade på sin fars predikan.
- När vi kommer tillbaka till hotellet får vi höra
att Harry Törner är död. Han blev överkörd
under natten borta vid Ismanstorp. Det fanns glassplitter på
vägen och hans kropp hittades en bit bort delvis gömd
bakom "Odins flisor".
- Nästa morgon tar jag min gamla Peugeot. Nästan automatiskt
går färden mot Ismanstorp. När jag hittar olycksplatsen
slår jag fast att gärningsmannen inte kan vara en kvinna
eftersom den tunga kroppen burits en lång väg och inte
heller en ortsbo eftersom det bakom "flisorna" fanns
ett verkligt gömställe som länge kunnat dölja
en död kropp. Sedan försöker jag utan resultat
återfinna guckuskon. I stället hittar jag den gamla
Amazonen jag sett då jag gick vilse. Men nu är ena
lampglaset sönder med skärvor på marken! Då
överraskas jag av en ilsken Lauri Mestees som hotar att döda
mig för att jag spionerar. Jag ser att hans underarm är
tatuerad med två blixtar. Willem Mayer berättar senare
att så gjorde många SS-soldater under kriget.
- Jag sväljer ilskan och bestämmer mig för att
ha det bra på min semester. Jag åker till Borgholm,
köper dyra svenska jordgubbar och träffar Gull Berseus
som menar att Harry fick sina pengar från att sälja
knark. Sedan söker jag upp kommissarie Axel Bengtsson
på Kalmar-polisen och berättar om Amazonen i skogen.
Han är inte särskilt intresserad av mitt "detektivarbete"
men blir det mer senare när undersökningen visar att
glassplittret i Harrys kropp kommer från en Volvo Amazon.
- Hemma på hotellet ser jag en ung kvinna i Harrys "rum".
Men det är en ny gäst, en älskvärd ung kvinna
som heter Eva Lilja.
- Valter Nerman erbjuder mig "a guided tour" av Öland.
Han är den verkliga Ölandskännaren. Den innehåller
Ottenby lund, Långe Jan och Eketorp, en annan ringborg som
just grävs ut.
- Jag vågade knappt tro det, men den vackra Eva Lilja tackade
ja till mitt erbjudande att åka och bada i Böda. Där
visar hon stort intresse för Harrys död och gästerna
på Strandtorp. Där kommer jag plötsligt på
att Harry aldrig kördes ihjäl. Mordet på honom
doldes med glasskärvor från Amazonen.
- Anna med halmgult hår är servitris på hotellet.
Hon berättar för mig om konstiga ljud hon hört
både i Ismanstorp och från hotellet. Skrik och skrän
och rop och boskap som bölade. Hennes pojkvän var med.
- På kvällen bjuder jag Eva på Vodka Martini
på mitt rum.
- På morgonen kommer Henrica till mitt rum, den vackra "Nattens
Drottning". Hon vill att jag ska glömma vad hon sagt
om sin svartsjuka make Torbjörn, att han har dödat Harry.
Hon gråter i min famn då Eva kommer in!
- Därför måste jag ta en biltur för mig själv
nästa dag. På vägen hem åker jag till Meestes
stuga. Jag måste få reda på vad han vet om Harrys
död. Men när jag kommer dit finner jag honom mördad
med en bajonett med ett hakkors på i ryggen. En "paradbajonett"
från SS. Plötsligt öppnas ytterdörren och
Eva kommer in. Hon söker skydd för regnet. Telefonen
är död så jag måste ta mig till en stuga
i närheten och ringa efter polisen. Kommissarie Bengtsson
från Borgholm kommer och han tycker nu att jag är alltför
välinformerad för att inte vara inblandad på ett
otillbörligt sätt. Jag gillar inte denne "Sherlock
Holmes från Borgholm".
- Ute i solskenet på terrassen försöker jag mig
på en summering av vad som hänt under den tid som borde
ha blivit semester och återhämtning. Jag finner att
jag måste ta mig ut till Meestes stuga. Där måste
finnas något som mördaren inte hittat. Jag kommer till
Odens flisor. Plötsligt hör jag ett svagt ljud som hästars
gnäggande och mänskors skrik. Som om det pågick
en strid framme vid fornborgen. Försiktigt tar jag mig in
genom muren. Och fångas i ett järngrepp. Det är
Torbjörn som tror sig ha fångat mördaren! Han
säger att han är där för att försöka
bevisa för sin älskade Henrica att det inte är
han som dödat hennes älskare. Även han har hört
de spökliga ljuden.
- Nästa morgon ska Eva åka tillbaka till Stockholm.
Jag ljuger och säger att jag måste till Stockholm i
akuta affärsangelägenheter. Vägen dit är bra
för vår relation och jag får bjuda henne på
middag hemma hos mig. Det blir kärlek efter middagen.
- Jag tittar in en stund till min antikaffär och får
besök av en äldre man som visar mig ett antikt mynt.
Det är inte mitt område men jag lovar att visa det
för specialisten Valter Nerman.
- När vi kommer tillbaka till Strandtorp får jag reda
på av Valter att det är ett mycket ovanligt och värdefullt
byzantinskt mynt.
- Jag kommer på Willem Mayer med att prata om Major Baumer
i telefon. Att han fått vad han förtjänade. Men
när jag talar om detta för Bengtsson berättar han
att polisen redan känner till att Mestees egentligen var
Obersturmbannführer Baumer och en av cheferna i Auschwitz
1943-45.
- Jag får en idé om hur jag ska avslöja mördaren.
På kvällen ställer jag intriganta frågor
till alla misstänkta och under middagen påstår
jag att jag vet vem som är dubbelmördaren men att en
puzzelbit saknas. Den ska jag hitta på Ismanstorp under
natten. Tanken är att jag ska locka ut mördaren att
avslöja sig. Jag lyckas göra mig till ovän med
alla men det får jag ta för den goda sakens skull.
- Strax innan gryningen är jag ute i Ismanstorp. Det är
kallt och ruskigt. Jag tar mig försiktigt in genom en av
de nio öppningarna i muren. Då ser jag Eva. Hon har
en pistol i handen. Sedan hör jag steg. Det är Valter.
Han säger sig ha letat efter mig. Willem Mayer är på
väg efter knarkpartiet som Valter tror att Meeses gömt
i sin brunn. Vi öppnar det tunga brunnslocket och jag klättrar
ner. Då stänger Valter locket och jag förstår
att jag är lurad och kommer att dö där nere. Dess
bättre har Eva sett vad Valter gjort. Hon skjuter mot Valter
och tvingar honom att åter lyfta locket.
- Inför Evas hot, hon är polisintendent vid narkotikaroteln,
erkänner Valter att ända sedan hans far på muséet
i Kalmar erbjöds ett gammalt byzantiskt mynt som hittats
vid Ismanstorp på Öland drömt om att göra
det stora fyndet där och bli rik. Eftersom han visste att
sådana utgrävningar var förbjudna hittade han
på att han spelade in fågelljud. Banden innehöll
ljud som "skrik och skrän och rop och boskap som bölade"
och det skulle hålla alla borta därifrån. En
gång såg han ett ljussken och ett flygplan på
låg höjd. Ett paket föll ner alldeles i närheten
av Valter. Harry kom rusande och slet i paketet. Valter blev arg
och knuffade till honom. Harry föll och slog huvudet i en
sten så att han avled. Valter blev rädd och arrangerade
olyckan som en bilolycka. Men Meestes hade sett honom och pressade
Valter på pengar. Valter träffade Mestees i dennes
stuga. Meestes tog fram bajonnetten och sade att han skulle döda
Valter om han inte betalade. Då tog Valter kniven och högg
Mestees i ryggen.
Mårtenson väver
skickligt in små berättelser om Homans barndomsliv,
om hur han gör inköp av antikviteter och lyckade försäljningar.
Katten Cléo är med ofta i för upplösningen
viktiga sammanhang.
Boken är full av intressanta kulturella inslag: Ringborgarnas
historia, poeten Stagnelius, främmande växter (guckuskon).
Jag gör många sökningar på "Google"
och när jag är klar med boken har min bildning njutbart
ökat.
Det är lätt att förstå att boken ges ut i
nytryck våren 2004. Jag tycker att "Djävulens
hand" är Mårtenssons dittills (1980) bästa
bok.
- Torbjörn Axelsson citerar
"den finaste poeten som skrivit om Öland" och som
ingen minns längre utom Torbjörn själv.
Men här finns Albert Eriksson som dog i turberkulos
redan som 34-åring.
 |
Den lille fule ölänningen
(Erik
Johan Stagnelius)
Sällskapet Stagnelii Vänner |
 |
Den är från 400-talet och har en sex meter tjock och tre meter hög ringmur med nio portar. Borgplanen rymmer rester av 88 husgrunder. Sägner berättar om en kuslig stämning, om hjulormar, långa män och hundar som vaktade borgen nattetid. |
 Guckosko - en orkidé |
|
 |
Odens flisor, Gärdslösa socken. Söder om vägen Högsrum-Sättra står stora resta stenhällar väl synliga från vägen. De två största flisorna är 3 respektive 2,5 meter höga. |
|
Flisorna som står
resta intill varandra har en sammanlagd bredd av 3 meter. På
det fält där flisorna står har påträffats
vikingatida gravar vilket ger en antydan om monumentets ålder.
På denna plats möter du både sagan och verkligheten! Det berättas sedan urminnes tider att guden Oden en gång stigit av sin häst på denna plats för att slåss med en man. Han band hästen vid flisan, dvs vid den flata, höga stenen. Nu bar det sig inte bättre än att hästen slet sig så att flisan sprack i två delar. Hästen rusade iväg och vältrade sig på marken. Det väldiga djurets tyngd gjorde att det bildades en bottenlös hål som snabbt fylldes med vatten, det s.k. "Gladvattnet" strax norr om platsen. Gladvattnet är Ölands enda s.k. myrgöl med mäktiga torvlager och här finns också en märklig flora. |
|
 |
 |