Jan Mårtensson Döden går på cirkus 1978
 

- Bokens jag, Johan Christian Homan, är på en kort resa till Paris. Han trivs mycket bra i den staden. På Marché aux Puces trivs han speciellt bra. Han hittar några rariteter som ska gå bra att sälja i antikaffären i Gamla Stan i Stockholm. Han ser en ung svensk kvinna på en restaurang och när han ska ta taxi tillbaka till sitt hotell vill hon åka med eftersom hon är förföljd. Hon heter Camilla Bronti och bor på l'Hôtel, det mest exklusiva hotellet i Paris. Det var där Oscar Wilde gjorde självmord den 30 november 1900. På kvällen ringer hon och bjuder mig på middag. "Inte dåligt för en halvgammal, lönnfet antikhandlare från Köpmangatan".
- Under den läckra måltiden berättar hon att hon är av cirkussläkt. Hon är i Paris för att engagera artister. Men också för att hennes väninna Gila omkom i en olycka för ett år sedan. En bult saknades i en trapets. Kvällen innan hade Gila bestämt sig för att hoppa av från det östeuropeiska land hon kom från och också att lämna sin fästman.
- Camilla skulle träffa Johnny Lee, en kinesisk jonglör, som kunde berätta något om Gilas död. De skulle träffas på Père Lachais, vid Chopins grav på en kyrkogård i Paris. Gila vill att jag följer med men håller mig i bakgrunden.
- Kyrkogården är enorm och snart har Gila försvunnit ur sikte. Jag letar efter henne men hon är borta.
- När jag kommer fram till hennes hotell berättar damen i receptionen att Mlle Bronti hastigt har avrest. Hon har flugit tillbaka till Stockholm. På väg hen till mitt eget hotell är en taxi nära att köra över mig. Jag kastar mig in i en portgång medan den kör vidare. Jag känner mig förskräckt, orolig och snopen.
- Jag kommer tillbaka till antikbyrån i Stockholm med alla räkningar väntande på mig. Jag tar kontakt med min vän polisintendent
Carl Asplund på riksmordskommissionen. Han har svårt för att tro på mina berättelser men tar reda på vad polisen vet om olyckshändelsen på Djurgårdscirkusen den 10 juni. Teknikerna bedömde felet på trapetsen som materialutmattning. Inget brott hade begåtts.
- Många månader senare får jag besök av Camilla i min butik. Hon säger att hon träffat Johnny Lees syster på kyrkogården och att denne gett henne rådet att snarast lämna Paris för sin säkerhets skull. Nu vill Camilla att jag ska komma till cirkusen. Jag ska föreställa journalist och därför kunna intervjua och ställa frågor till alla.
- Första offret blir Camillas pappa,
Valter Bronti. Han berättar om cirkusens historia och om alla berömda familjer som varit cirkusägare. Om den strikta hierarkin i cirkusvärlden. När jag kommer in på Gilas olycka vill han inte prata längre.
- Nästa man till rakning är
Bruno Elm, Gilas partner. Även här blir det en långrandig beskrivning nu av trapetskonstens historia. Och som vanligt tar intervjun slut när den närmar sig Gilas olycka.
- Elefanttämjaren är en "indier" som heter
Albert Müller. Till min förvåning spelar han golf som hobby.
-
Juan Torrez är clown och dvärg. Han känner Camilla och vet mitt uppdrag. Han är säker på att det är Bruno Elm som mördat Gila, eller åtminstone orsakat hennes död genom att inte ta emot henne på ett korrekt sätt. Juan var kär i Gila. En annan som kände Gila väl var "miss Cobra", en thailändsk ormtjusare. Hon heter Lon Young och har fyra kobror och en skallerorm. Plötsligt kommer Valter Bronti in. Han är utom sig. Bruno Elm har hittats död i Lon Youngs husvagn, biten till döds av en orm.
-
Göran Arvidsson på TV besöker mig. Han var förälskad i Gila. Han har en film som är tagen på cirkusen. På den kan man se hur någon mixtrar med trapetsen strax innan Gila föll. Göran vill ordna en visning av filmen inför alla inblandade för att se om någon reagerar på ett ovanligt sätt. Men när alla är samlade är filmen försvunnen. Någon har gjort inbrott och tagit den.
- Brunos nya assistent heter
Mila Dervent och kallas "Rosita". Bruno hade lovat henne en röd Cabriolet när hon kan göra ett perfekt nummer med tredubbel saltomortal.
- Albert Müller berättar att Bruno tidigare rymt med Valter Brontis fru. Sedan lämnade han henne och då tog hon livet av sig.
-
Miss Schuberger har ett hästnummer med dresserade hästar. Hon var barndomsvän till Gila. Hon visste att Bruno hade konton i Schweiz med stor mängder dollar.
- Jag kommer plötsligt på något han hört Lon Young säga om att hennes serumspruta flyttats från hyllan där den brukade ligga till bordet. Sedan en förflugen hågkomst av vad Camilla sagt mig i Paris.
- Så blev det då dagen för TV-inspelningen. Därefter ska alla åka sin väg. Sista dagen för mig att finna en mördare. Jag kommer på Lon Young med att ha det ihop med Albert Müller. Båda blir mycket irriterade över att jag pratar om lagningen av den bur som Lon har pytonormen i.
- Jag går till butiken på Svartmangatan där buren lagats men får ett ilsket bemötande då jag förklarar mitt ärende. Något är sjukt i ormburaffären!
- Camilla berättar att Johnny Lee ringt från Amsterdam, jonglören från Hongkong. Han sa att hon skulle akta sig för "snö i gräset". Jag ringer Asplund och får reda på att "snö" kan stå för heroin och "gräs" för marijuana. Handlar det om narkotikasmuggling?
- Under den TV-sända föreställningen beger jag mig till stallarna för att ställa en fråga om Brunos bankbok till miss Schuberger. När jag går förbi elefanterna blir jag nedslagen. Jag vaknar upp hos stallgubben som berättar att han hittat mig inne hos elefanterna där jag var nära att trampas ihjäl. Försiktigt beger jag mig därifrån. Jag hittar Valter Bruno utanför cirkusbyggnaden där han tar en rökpaus. Jag säger honom att jag vet att det är han som mördat både Gila och Bruno. Han avfärdar mig som galen.
- Lon Young bjuder in mig på te i sin husvagn. Även Albert är där. För dem berättar jag om min teori att det smugglades heroin i Lons ormburar. Från Thailand via Amsterdam till andra länder. Mottagaren i Stockholm var den zoologiska affären. Bruno kom på hanteringen och krävde pengar för att hålla tyst. Någon fifflade med Brunos trapets för att få honom att störta. Av misstag blev det Gilas trapets och hon dog i stället. Därför lockades Bruno till husvagnen. Han slogs medvetslös och hans hand stoppades ner i ormburen. Jag anklagar Albert Müller för att ha mördat Gila och Bruno. Han utnyttjade Lon för sina syften. Då drar Albert pistol och tvingar Lon att binda mig. De binder mig i en fåtölj, öppnar locket till ormen, släcker ljuset och går. Jag blir kall av fruktan inför vad jag förstår kommer att hända. Så kommer jag att tänka på Cléos strömming jag har i rockfickan. Ormen älskar ju strömming. Jag lyckas vicka fåtöljen fram till rocken. Jag får loss ena handen, hittar strömmingen och kastar den i riktning mot det skallrande ljudet.
- Efter en lång stund kommer de två tillbaka. Lon lockar på skallerormen Bonzo som kommer blixtsnabbt fram och biter i Albert Müllers ben. Sedan slår hon ihjäl ormen. Hon knyter upp mina rep medan hon låter Albert dö på golvet.
- Jag tycker att mördaren fått sitt straff. Lon Young ska inte behöva dras in någon polisutredning. Men jag kan inte låta bli att skicka ett anonymt brev till Carl Asplund i vilket jag delger honom den zoologiska affärens inblandning i narkotikasmugglingen. Och till min tillfredsställelse ser jag senare att affären har upphört.
- Om jag sedan får ihop det med Camilla som jag blivit förälskad i vet bara författaren och kanske du som kommer att läsa min nästa bok "Vinprovarna".

Författaren har gjort en bra "recherche" i Paris, som han beskriver detaljrikt och med kärlek. Han har också tagit reda på mycket om cirkusens historia. Boken handlar om Paris och cirkus, trapetser och Chopin. Om fina viner, läckra maträtter. Om centrala Stockholms historia. Det händer väldigt lite "spännande" saker. Ingen intrig byggs upp. Till 90 % består boken av beskrivningar och reflektioner av ovanstående. Är man inte nämnvärt intresserad av alla dessa ämnen finns det ingen anledning att läsa boken. Nästan omöjligt att komma igenom denna långa bok som helt saknar spänning. Knappt ens katten är med.
Nu var det en annan katt som kom med lösningen. En vit perserkatt på en kattutställning. Ägarinnan lämnade sin handväska i kattburen. Ingen skulle våga sticka in sin hand i buren för att ta väskan. Av det förstod jag att ett farligt djur som en giftorm är ett utmärkt skydd för att smuggla narkotika genom tullen. Fast det är ju förstås Cléos kärlek till strömming som räddar mitt liv.