Jan Mårtensson Drakguldet 1974
 

- Bokens jag Johan Christian Homan, antikhandlare sitter på en kyrkogård där min far kontraktsprosten Ernst Homan är begravd i Viby församling. Jag är i barndomstrakterna eftersom jag ska delta i min studentklass tjugoårsjubileum i på Strömparterren i Örebro. En 70-årig kvinna kommer fram. Hon känner mig till förnamnet. Hon heter Ellen Borg och hennes man var en gång kantor hos min far. Där finns en ny grav efter Karl Karlsson, Kilsbergs-Kalle. Ellen menar att det är spökena som tagit honom. Ellen bor ensligt. I närheten bor en stockholmsdirektör och en norrman. Hon har en stuga på sin stora tomt som hon vill hyra ut åt mig. Den är billig och jag blir intresserad.
- Adjunkt Oscar Hansson visar oss runt i skolan, alla "1953 års män" som tog studenten för 20 år sedan. Efter några snapsar på restaurang Strömparterren stiger stämningen.
Hasse Olsson, en blekfet översittartyp som jag minns som "Korven" tar ledningen. Han är polismästare nu. Jag pratar med vår gamle handbollsmålvakt Lasse Björk. Han är konstnär och blir intresserad av mitt yrke. Han bor med sin fästmö Monika Henriksson nära Ellens hus. Han säger att Kalle pratade om en drake som vaktade över guldet i berget. Lasse har hittat ett nazistjärnkors utanför Kalles stuga.
- Jag ringer till tant Ellen och bokar stugan. Jag lyckas också boka majorskan
Brand som min semestervikarie i antikaffären. En ung man kommer in i affären för att få ett smycke värderat. Det är en magnifik smaragd värd minst 100000 kr. Tyvärr allt för stor affär för min del.
- En ung kvinna,
Catharina Stenberg ringer. Hon hälsar från tant Ellen och ber att få åka med mig när jag ska till Kilsbergen. Hon bor i Gamla Stan och vill först bjuda mig och Cléo på lunch. Hon ska till Kilsbergen angående ett arv efter en avliden morbror. Det handlar om Kilsbergs-Kalle.
- Efter 4 timmars körning är vi framme. Ellen tar emot oss, Sedan kör vi tillsammans till "Rackarstugan" (vilket betyder att bödeln eller skarprättaren har bott där). Det är där Catharina ska bo. Det blir en chock att stiga in eftersom någon tycks ha vänt allt upp och ner. Dess bättre tycks ingenting vara stulit och snart har vi fått allt tillrätta. Bara 5 minuter därifrån finns mitt eget lilla sommartorp jag fått hyra.
Snart få vi träffa hela "sommarsocieteten" hos Ellen.
Lasse Björk känner jag redan. Hans fästmö Monika är mannekäng. Direktör Lennart Gren är bilförsäljare och kvar Stockholm. Hans fru Karin Gren har redan flyttat ut i stugan. Ingenjören Odd Larsen är en friluftsentusiastisk 60-åring med norskt påbrå. Göran Vestberg är gruvingenjör och tycks ha något ihop med Monika. Alla kommer överens om att fira morgondagens midsommarafton uppe hos Lasse och Monika.
- Jag vill alltid ha något att läsa. Särskilt som sällskap på toaletten och allra helst på ett utedass. Jag fick inte med mig böcker men lyckas till sist hitta gamla exemplar av Nerikes Allehanda på vinden. Dessbättre ty på så sätt hittar jag en artikel om den tyske flygaren som störtat i Kilsbergen i mars 1945.
- En blond skolflicka dyker upp. Det är
Lena Gren, en brorsdotter till Lennart Gren. Hon har ryktlåda och skulle vilja ha en sommarhäst. Lena och jag följer med hem till Catharina som bjuder på blodkorv. Till det äter vi lingon från ett stort krus hon hittat i förrådet. Men vad ligger i bottnen av kruset? Ett väl inlindat papper som ser ut som en karta eller ett chiffer. Kalles skattkarta?
- Ellen tar mig och Catharina i sin bil till Lasses ställe för midsommarfirande. Cléo måste jag placera i en gammal smedja på tomten. När jag träffar Lennart Gren känner jag igen honom som den person som ville få det dyrbara smycket värderat. Han ber mig om diskretion. Sedan blir det mycket att äta och dricka i bästa knytkalasstil. Stämningen stiger medan innehållet i flaskorna sjunker. Monika tar sitt värdinneskap på allvar. Men hon hinner med berätta för mig att hon under kväller tänker tala om något som rör Kalles död. Och att en närvarande person kommer att bli mycket arg!
När solen håller på att gå upp vill Lasse ha alla med sig för ett dopp i Trollkarlssjön. Plötsligt tystnar dragspelsmusiken. I strandkanten ligger Monika, framstupa med det långa håret färgat av blod.
- Catharina väcker mig vid middagstid nästa dag. Tungan känns som en rostad brödskiva men "Korven" vill prata med mig. Hasse Olsson tar emot i Lasses vardagsrum. Han är inte så pompös längre. Pratar med mig som den gamle skolkamrat jag är. Han är övertygad om att det Lasse som mördat Monika.
- Den tolvåriga Lena ger mig ännu en upplysning som hon inte velat tala om för polisen. Sent på natten blev hon kissnödig och satte sig bakom syrenhäcken. Då hörde hon att Monika sa till en farbror att hon skulle ha någonting annars skulle hon berätta.
- Majorskan får ett gallanfall och jag måste själv ta hand om min antikhandel. Medan jag sitter och funderar över ett glas iskallt rosévin på mitt kontor erinrar jag mig att min konkurrent
Erik är en som vet allt om alla. Jag bjuder honom på gravad strömming och sjötunga Newburgh nere på Cattelin. Och får i gengäld reda på att Karin Gren är dotter till den stenrika Bil-Larsson. Karin gifte sig med Lennart som då var bilförsäljare hos fadern. Pappa tillåter inga snedsprång och troligen finns det äktenskapsförord. Om den mördade Monika vet Erik att berätta att hon gör allt för pengar och bara är intresserade av män med feta plånböcker.
- På Geologiska Analyslaboratoriet försöker jag förgäves få reda på om någon lämnat in något prov för analys från Kilsbergen. I stället kan jag på tidningarnas löpsedlar läsa att Lasse gripits för mordet.
- Jag känner att jag måste åka ut till mitt sommartorp igen. Jag semesterstänger affären. Där får jag reda på av en ångerfull Catharina att Cléo försvunnit på morgonen.
Brevbäraren har lämnat posten till Monika på Ellens byrå. Där finns ett brev från Geologiska Analyslaboratoriet som jag smyger till mig. När jag ångar upp det får jag dock bara reda på att provet inte innehållit något av värde. Jag sätter mig på verandan till mitt torp och avnjuter en Ritmeester Ones. Då hör jag klagande skrik från den mörka skogen. Kanske är det Cléo. Jag springer i väg och hör egendomliga ljud som om någon slår med en hammare på en stenhäll. Jag hör ljud som om någon går nära mig. Jag blir mycket rädd. När jag lyckats ta mig hem upptäcker jag att brevet från Geologiska Analyslaboratoriet är borta!
- Jag försöker få Korven intresserad av mina senaste fynd. Men han går inte att påverka. Verkar övertygad att det är ett svartsjukedrama och att det är Lasse som är mördaren.
- På väg hem köper jag färska räkor. Tänker bjuda Catharina på en supé. När jag är nästan hemma fungerar inte styrinrättningen på bilen och jag far rätt ut i skogen. Får lite skråmor men drabbas mest av chocken av att jag kunde ha omkommit. Dessbättre kommer Ellen förbi och ger mig lift hem.
- Jag upptäcker att jag inte har några öl hemma. Men det har Catharina i jordkällaren. Jag låser upp och hittar förutom 4 mellanöl en uthungrad Cléo och i ett lingonkrus den andra biten av Kalles karta. Inte lika roligt är det att få reda på att bilverkstaden upptäckt att någon fifflat med styrinrättningen till min bil.
- Jag plockar fram sill, snaps, öl, bröd och smör. Det blir gemytligt och stämningsfullt med två tända ljus på bordet. Åskan har farit fram så att ljuset gått. Men det blir inget ätit. Catharina vill att vi ska foga samman de två kartbitarna. Och då blir det tydligare vad Kalle menat. Ett gruvhål ska det finnas över vilket "döden" vaktar.
- Det har slutat regna. Jag får med mig Catharina på en skattsökarexpedition. Vi tar stigen upp mot Trollkarlen. Vi kommer till en glänta, en kolbotten. Så ser vi gruvhålet. Från några stockar som ligger som en brygga över kanten hänger en stege. Jag tar några steg ner. Ett tiotal meter ner finns ett hål in i gruvväggen. Jag kliver försiktigt in. Men hålet lutar så brant nedåt att jag rutschar och skadar foten. Lampan faller ur min hand och slocknar. Catharina ropar oroligt. Jag ber henne gå och hämta Odd som bor i närheten. Jag förbereder mig på en lång väntan. Jag känner mig för med händerna. Hittar ett skelett. Känner en skärmmössa. När jag fått eld på ett reklamplån ser jag att den har ett militärt emblem. Det är en SS-mössa. Den bär insignierna för Heinrich Himmlers svartuniformerade dödslegioner.
- Efter en stund hör jag röster. Catarina och Odd med ett rep. Odd firar ner Catarina. Hon har konjak med sig som jag begärligt dricker. Catharina har lampa med sig och hittar snart en resväska full med smycken och ädelstenar. Vi har funnit Kalles trollskatt! Drakguldet! Det är förmodligen tillhörigheter från dödade judar som SS samlat in. Odd säger att han tror att det behövs mer hjälp för att få upp oss. Han ska hämta polisen. Under tiden hittar vi en kartväska med dokument. Det är order från Luftwaffe. Den 22 mars 1945. Tre personer ska flyga med planet till Esbjerg i Danmark där det förmodligen väntar en ubåt för transport av ädelstenarna och höga officerare som vill fly till Sydamerika. Löjtnant H. Müller ska föra planet som ska ha två passagerare Sturmbannführer Dietrich Mann och förbindelseofficeren vid Quislings stab, underlöjtnant Larsen. Samtidigt får vi misstanken att det handlar Odd Larsen. Och honom har vi skickat efter hjälp!
Nej, vi måste själv försöka ta oss ut. Efter många smärtsamma och svettiga försök lyckas Catharina stående på mina axlar få grepp om kanten. Jag lyfter henne upp med mina händer och hon når klipphyllan. Hon springer för att hämta Ellen. Men det blir Karin som kommer. De lyckas dra upp mig med ett rep. De tar mig till min stuga där jag nästan medvetslös av kyla, trötthet och skador somnar direkt.
Jag vaknar av att Odd är i rummet. I handen har han en pistol. Jag blir dödsförskräckt och han ytterst förvånad när jag skyller honom för att ha varit nazist under kriget. För plötsligt ser jag hur det fattas en sten i det diadem som Catharina tagit ur skatten, en sten som måste vara mycket lik den som Lennart Gren önskat få värderad av mig i min affär! Det är kanppast Odd Larsen det handlar om!
- Vi går ner till Grens villa och jag ringer Lennart i Stockholm. Jag frågor honom varifrån han fått den dyrbara briljanten han visat mig. Efter flera lögnförsök kommer det fram att han fått ringen av Monika för att få den värderad. Hon hade fått den av Kalle, samma kväll han dog. Sedan hittade Karin ringen i min plånbok och utgick från att det var till henne jag köpt den, säger han.
Karin säger att detta är fel. Kalle gav henne ringen för att visa att han inte bara fantiserade om drakguldet. Sedan ville han visa henne något i jordkällaren. Han var så ivrig att han snubblade, föll framstupa nerför trappan och slog huvudet i stenkanten och dog.
"Ja, och sedan stod Monika i källardörren och såg dig där du satt bredvid den döde Kalle", säger jag. "Hon anklagade dig för att ha mördat och hotade med att avslöja dig om hon inte fick resten av hans fynd" Ringen tog hon som pant. Hon ville ha smyckena som ett "startkapital" för henne och Lennart sedan han skilt sig från dig Karin. Du föreslog att ni skulle träffas vid bryggan halv två på natten för att "göra upp". Där slog du ihjäl henne med en sten för att rädda ditt äktenskap och för att inte bli anklagad för mord på Kalle. Sedan gömmer du dig i den gamla smedjan och låtsas att du sprungit efter oss när du ser "badtåget" komma. Och du var väldigt "förkyld" när du kom. Men det var ingen förkylning. Cléo avslöjade dig. Du är starkt kattallergisk och din reaktion visar att du just varit i smedjan där jag ställt Cléo i hennes bur".
-Då faller hon till föga och erkänner att hon slagit ihjäl Monika med ett öskar. Och det var hon som låg bakom mordförsöket på mig. Men Kalle dödade hon inte. Han dog genom olyckshändelse. Och jag har räddat min gamle skolkamrat Lasse Björk från att oskyldig bli dömd för mord. Men hela äran för att ha klarat upp brottet tar naturligtvis "Korven" åt sig. Fast det är jag, med hjälp av min trogna sambo Cléo, som gjort hela arbetet!