Jan Mårtensson Akilles häl 1990

 

Jag, Johan Christian Homan, besöker en antikvitetsauktion vid Medivi brunn 15 km norr om Motala i Östergötland. De historiska anorna tillfredsställer mig men auktionen ger mig inget. På väg hem till Stockholm nära Arboga ser jag en skylt "Antikt" och tar mig dit. Det är en liten väg och snart möter jag en galning som kör så att gruset ryker. Jag ser ett stort rött hus med skylt "Öppet". Jag går in och hittar en man vid ett skrivbord. Han är död, med ett guldmynt i munnen. Det är en ung man med ett skottsår i ryggen. Jag försöker ringa polisen i Arboga men telefonen fungerar inte. Kan vara åskans fel. Jag går upp för en trappa och hittar en sovande äldre man. Han är stor och oformligt fet. Han säger att det måste vara Jörgen Svensson, Gretas pojke som är skjuten. Greta är mannens syster. Själv heter han Kalle Nilsson. Jag går femhundra meter ner till Klara Janssons hus och ringer. När jag är tillbaka får jag veta att någon stulit Jörgens portfölj som han haft liggande, låst med kombinationslås, i Kalles kassaskåp. Jag köper en tavla av honom som jag lyckas pruta ner till 14000.
- Calle Asplund ringer mig. Han är chef för riksmordskommissionen och känner mig sedan länge. Han vill veta om jag har någon ytterligare information kring mordet på Jörgen Svensson. Sedan äter jag lunch. Sedan några dagar följer jag Doktor Tarnowers Scarsdalesmetoden för att gå ner i vikt.
- En pojke i tioåråldern kommer in i min antikaffär och vill sälja ett gammalt gulmynt. Det är samma sorts mynt som jag hittade i Jörgen Svenssons mun! Jag lyckas få honom att berätta var han hittat det. Det är i en båt vid Långholmen. Jag följer med honom dit så att han kan lägga tillbaka vad han stulit. När vi är nere i kajutan hör jag röster från däck. Jag blir orolig för att ha begått hemfridsbrott och gömmer mig i en garderob. Jag känner en doft av tobaksrök, den luktar som Calle Asplunds vidriga pipa. Jag hör två röster. Den ene säljer sin båt för halva värdet till den andre. Orsaken sägs vara akuta skatteproblem. De lämnar båten och efter en stund gör vi detsamma. Guldmyntet får pojken lägga in i mitt kassaskåp.
- Nästa dag ringer Gunnar Berg, en av mina bättre kunder. Han vill ha mig med på en tur till Sandhamn i sin nya båt, en kraftig Italcraft C51. Han berättar om hur båtar stjäls och sedan säljs vidare. Myndigheternas nya registreringssystem underlättar för tjuvarna. I Sandhamn har Gunnar beställt bor på restaurangen i klubbhuset. Tre män och en ung flicka säter sig vid grannbordet. De pratar om gamla båtar som sjunkit som vrak i området in mot Stockholm. En av dem röker. Det är åter samma tobak som Calle Asplund använder - och mannen i båten pojken och jag gömt oss i.
- Nästa dag läser jag i DN om ett föredrag av docent Nils Lindell på Kulturhuset om marinarkeologi. Jag går dit och får mycket intressant information om alla de tusentals fartyg som ligger förlista utanför Stockholm. I Riksarkivets 10 hyllmil kan man leta efter positioner. Men allt man hittar som är äldre än 100 år måste anmälas till Sjöhistoriska museet som då tar över. Annars bryter man mot fornminneslagen och det är straffbart. När jag lämnar salen känner jag igen en mycket vacker, mörkhårig kvinna. Det var hon som satt vid grannbordet med den piprökande mannen.
- Nästa dag kommer hon in i min affär. Presenterar sig som Beatrice Zoutakis. Hennes pappa är från Grekland. Hon vill prata om gamla gulddukater. Jag visar henne den jag har i kassaskåpet. Hon skriver an avhandling om regalskeppet Kronan som kantrade utanför Ölands södra udde 1676. Hon har också ett gemensamt projekt med Nils Lindell om båten Resande Man som förliste 1660. Hon vill ha med mig i projektet.
- Snart träffar jag de andra ute på Öja, eller Landsort som ön också heter. Där är Lars Bergström, som jag antar är den som sålt sin båt medan jag gömde mig i garderoben. Han är projektets finansiär och dyker gärna själv. Där är också Nils Lindell och en frilansjournalist,Lennart Grahn, som ska göra en bra artikel om projektet "Resande Man". Lars fru Cathrine Bergström är också med. Bertil Daggbom är skeppare på båten. Lindell berättar att "Resande Man" hade med sig en svensk ambassadör som hette von Schlippenbach. Han skulle resa till Polen och muta kungen. Därför hade han en stor mängd skatter med sig. Allt förliste. Jörgen Svensson skulle ha varit med i teamet. Men han mördades. Han var en mycket duktig och orädd dykare.
- Jag får en utförlig lektion av skepparn Bertil Daggbom i dykningens och utrustningens ABC. Sedan tränar vi tillsammans i vattnet.
- Nästa morgon går vi igång tidigt. Lars Bergströms båt Neptunus är en mycket välutrustad forskningsbåt. Vi går ut mot en orangefärgad boj i vars närhet "Resande Man" ska ligga.
- På kvällen vill Beatrice följa med mig på en kvällspromenad. Hon berättar att hon älskade Jörgen vilket gjorde Nils Lindell rasande av svartsjuka.
- När jag lagt mig kommer Lennart Grahn in för att prata. Han säger att han sett Lars Bergström ha en säck med sig upp efter dykningen. I den fanns ett plastomslaget paket. Lennart tror att det är knark som Lars smugglar in. Lennart håller på att förbereda en avslöjande tidningsartikel om den organiserade brottsligheten i Sverige.
- Åter i Gamla Stan lyckas jag sälja en byrå för 115000 kronor. Den är från slutet av 1700-talet med dekoren gjord av Johan Nils Asplind. Köparen vill att jag transporterar den till Fellingsbro. Jag tar Cléo med mig. På återvägen gör jag en omväg för att hälsa på hos Kalle Nilsson. Han tror att Jörgen sköts med Kalles pistol, en gammal Browning som han haft liggande i kassaskåpet. Cléo får komma in och får grädde och en halv sardinburk. Anna Morling, Jörgens flickvän är på besök. Hon ser ut som en John Bauer-prinsessa. Hon berättar om hur duktig Jörgen var. De skulle gifta sig och flytta till Korfu i Grekland där Jörgen höll på att köpa ett hotell med restaurang. Anna hade också satsat pengar i projektet. Hon letar efter papper som kan bekräfta detta. När vi är i det som var Jörgens rum försvinner Cléo in under ett skåp. När jag försöker dra ut henne går jag tag i en fickalmanacka med Lasse Bergströms firmanamn. Där finns anteckningar i boken, siffror och bokstavskombinationer blandade med namn som Sraco och Montega. Anna känner igen Jörgens handstil.
- Åter i antikaffären tar jag fram Svenska Dagbladet. Jag hittar ordet Korfu och läser att Lennart Grahn har rånmördats där.
- Jag kontaktar Calle Asplund som inte tror på mina teorier om att Grahn mördats för att han var något stort på spåren. Jag ger honom fickalmanackan.
- Jag går till "Mynt-Pelle" med min gulddukat för värdering. Han säger att det är värt 100000 kronor!
- Jag reser till Korfu för att Lennart Grahn mördats där. Med hjälp av en hänvisning till Calle Asplund, chef för den svenska mordkommissionen, får jag tala med öns polischef. Han vill inte spekulera i huruvida Grahn var narkotikasmuggling på spåren däremot finns det ett stort hotell, Odysseus, till salu. Det fanns en köpare men han backade ur. Säljaren har skumma affärer för sig. Han köper och säljer båtar, lustjakter, stora motorkryssare. Jag får se en bild av den döde Grahn. I munnen har han ett mynt. Det är en urgammal grekisk tradition. Den döde får ett mynt att betala Charon när han färjas över till dödsriket.
- Jag hyr en bil och kör ut på landet till hotellet Odysseus i Palaiokastritsa för att tala med direktören Andreas Papadopoulos. Jag blir vänligt mottagen men frostigare då jag nämner Jörgen Svensson. Handpenningen är förverkad säger han bestämt. Jörgen jobbade en tid för honom och han beklagar mordet. Han nekar helt till att ha sett eller träffat Lennart Grahn.
- Jag är hungrig och väljer fetasallad på menyn i restaurangen. En ung pojke serverar. Jag visar bilden av Lennart Grahn och 40 dollar får honom att svara. Jag får veta att Grahn träffat Papadopoulos. Pojken kände väl Jörgen Svensson som varit där med sin tjej. Hon var blond (men fästmön Anna är ju svarthårig).
- På kvällen klär jag mig i blazer och kör till kejsarinnan Elisabeths trädgård vid hennes villa på Korfu. Nu är den magnifika villan ombyggd till öns mest exklusiva Kasino. Här vid Akilles fötter hade Lennart Grahn mött sin mördare. Jag växlar in några fyrkantiga plastjetonger och sätter hälften på nummer 14 vid ett roulettbord. En mörkhårig flicka bredvid frågar varför. Jag vinner och får en försvarlig hög jetonger. Jag ger hälften till flickan att spela för. Hon ska få 20 % av vinsten. Efter en stund kommer hon glädjestrålande efter att vunnit 10000 dollar! Jag beställer in champagne. Hon säger att hon heter Irene och kände Lennart Grahn. Han hade berättat att hans syster som var narkoman tagit livet av sig. Irenes väninna Elsa hade varit ihop med Jörgens Svensson. Lennart hade pratat med en croupier. Irene ordnar så att jag får träffa honom ute vid Akilles statyn. Han ger mig rådet att lägga av mina undersökningar. Jag går tillbaka till baren och tar en stor gin och tonic. Innan jag kör hem går jag till Akilles statyn som ett sista avsked av Lennart Grahn. Då känner jag en pistol i ryggen. Någon försöker knuffa ner mig i ravinen. Jag ska dö som Lennart. Då kommer Irene och personen försvinner.
- Snart sitter jag på flyget hem till Stockholm. Beatrice har ringt. Hon vill ha mig med på en fest hemma hos henne. Alla från Neptunus ska vara där.
- Innan dess leker jag med Cléo. Vi spelar en sorts fotboll på golvet. I striden hetta river Cléo ner tavlan med de tre skeppen jag köpt av Kalle Nilsson. Jag upptäcker då ett gammalt brev som sitter på baksidan. Det är en promemoria skriven på ålderdomlig tyska av ambassadsekreteraren Andreas Bjugg. Det är en beskrivning av Resande Mans sista färd! Man kan läsa att skeppet gick på grund vid "Guma".
- Hos Beatrice träffar jag Neptunusgänget. Anna Morling är också där. De undrar var jag varit. Alla tycks bli illa berörda då jag berättar vad jag varit med om. Lasse Bergström vill hellre fira att de hittat von Schlippenbachs sked med hans monogram och kungliga krona. Därmed är det bevisat att de funnit "Resande Man".
- Jag gör en dumhet och följer med ner i dykningen nästa dag. Bertil är med mig men plötsligt är han borta. Jag ser en svart öppning i ett skrov, jag blir inknuffad och en järndörr stängs bakom mig. Jag blir livrädd men försöker att inte få panik. På det sättet lyckas jag till sist ta mig ut och flyter upp mer död än levande. Jag vaknar på Neptunus däck.
- Det fanns många tänkvärda scenarion till varför Jörgen och Lennart mördades men det var passionsscenariot som var det rätta.
Jörgen hade svikit Beatrice, totalt och hänsynslöst. Hon älskade honom och ville gifta sig med honom. Hon och Jörgen skulle köpa ett hotell på Korfu. Men sedan drar han sig tillbaka. Hon hittar honom hos sin morbror. Kanske säger han där att han hittat en annan, dvs Anna Morling. Det gör Beatrice utom sig. Hon hittar pistolen i kassaskåpet och skjuter honom. Portföljen i vilken Jörgen förvarade de antika mynt han stulit tar hon med sig för att det skulle se ut som ett rånmord. Hon stoppar ett mynt i hans mun följande en urgammal grekisk tradition. När Beatrice hör allt detta erkänner hon.
Lennart Grahn mördades förmodligen sedan Beatrice tipsat någon av sina kontakter där.

Akilles häl är en staty i grön brons som Homan ser i kejsarinnan Elisabets trädgård vid hennes villa på Korfu. Nu var den magnifika villan ombyggd till öns mest exklusiva Kasino. Här vid Akilles fötter mötte Lennart Grahn sin mördare.




Medevi Brunn grundades 1678 av Gustaf Soop. Han skickade prov på vattnet till läkaren Urban Hjärne som analyserade vattnet och fann det högst hälsobringande. Urban Hjärnes staty, som visas på bilden till höger.     Medivi Brunns hemsida    åter
 
 
Om Italcraft C51   åter
 
Charon var underjordens egen färjekarl att föra de döda över den underjordiska floden Styx. Charon var odödlig. För att han skulle föra de döda över floden, begärde han ett mynt för varje människa, en så kallad obol. Man brukade därför lägga ett mynt med den döde innan begravningen så att han skulle kunna betala färjekarlen.
 

Tavla som visar tre moment i Resande Mans förlisning.

 
Karta som visar att Resande Man gick på grund utanför Landsort.