Jan Mårtensson Mord i Venedig 1989

Jag, Johan Christian Homan, sitter i ett flygplan på väg hem från Frankfurt där jag bevakat en auktion åt en av mina bästa kunder, advokaten och miljonären Stig Berglind. Han köper allt om Napoleon. På planet träffar jag Anders von Laudern, som varit min bästa vän under skoltiden i Viby socken i Närke. Han hjälpte mig också en gång med att träffa snickaren Leonardo Pici i Venedig. Denne utmärkte hantverkare gör möbler i gammal stil som jag importerar och har god avsättning för i Stockholm i min antikvitetsaffär. Anders är doktor och specialist på barockmålaren Rubens. Han berättar för mig att för ett tag sen hämtade några maskerade män honom mitt i natten för att han skulle kontrollera äktheten på en Rubenstavla. Den var smutsig och illa medfaren, men en Rubens var det. Den föreställde hur Judith dödade Holofernes. De sa att jag skulle dö om jag berättade det för någon. I dörren stod den vackra flickan som är Våren i Botticellis målning! Anders berättar också att han är en het kandidat till att bli chef för Svenska museet.
- Nästa dag är jag hemma och packar upp en ny leverans från min hovleverantör i Venedig. Där finns en fantastiskt fin byrå som jag ovanligt nog säljer samma dag till ett äldre par som lysningspresent till deras dotter. Någon timme senare kommer en man in och vill köpa samma byrå. Han blir mycket irriterad över att den redan är såld.
- Nästa dag ringer byråköparen Louise Grahn och berättar att byrån stulits från deras hem.
- Anders ringer och berättar med stor glädje att han köpt tillbaka sin barndomsgård Backa. Han ska ha "house-warming" om en vecka och bjuder mig.
- I Long Island träffar Enrico Mortella i sin lyxiga bostad sin underhuggare Wolfgang Gerber. En man ska försvinna. Det ska se ut som en olyckshändelse.
- Jag hittar lätt till Backa. Det är ju min egen barndomstrakt. Svårare är det för Barbro Lundelius, Anders assistent på museet som jag träffar på mina föräldrars kyrkogård i närheten. I en svart Mercedes tycker jag mig känna igen mannen som ville köpa byrån från Venedig. Är jag skuggad?
- Vi hittar gemensamt till Backa. Där är också docent Gunnar Nerman, Anders konkurrent om chefsstolen. Vidare en äldre man, professor Sven Lundman, med yngre fru Elisabeth. Det är han som är den avgående chefen. Anders verkar vara mycket förtjust i Elisabeth.
- Det blir en hel del ätande och drickande om än under primitiva former. Men snart ska hela huset renoveras och det kommer att bli dyrt. Anders berättar om att kommer från försäljningen av ett par gamla tavlor som plötsligt visat sig mycket värdefulla. De var målade av Kandinsky.
- Anders tar mig avsides och ber om ursäkt för sitt svammel på flygplanet. Allt han berättat om hur han blev hämtad på natten för att bedöma en tavla var bara en förvirrad dröm han haft.
- Justitieminister Viola Gren, har möte med polisledningen och tjänstemän på departementen. Hon berömmer kommissarie Harry Bergman för lyckade kap inom narkotikaroteln. Byråchefen Hansson är orolig för ökningen av tung narkotika. Bergman berättar om hur polisen ökat det internationella samarbetet.
- Jag vaknar först. De andra är nog ännu mer bakfulla. Barbro Lundelius håller på att koka kaffe och ta fram frukost. Jag får en kyss på kinden när jag kör hem och ett löfte att hon ska besöka mig. Och det gör hon. Redan på kvällen kommer hon helt uppriven till min lägenhet. Anders är död. Han har drunknat i Vibysjön. Det fanns flera märkvärdiga saker om detta. En var att han tycks ha gått fullt påklädd för att ta ett morgondopp. Alla kläder låg prydligt hopvikta på bryggan. En annan var att Anders inte kunde simma. Som barn hade jag räddat hans liv en gång när vår båt kantrade. Sedan dess höll han sig borta från vatten. Men polisen bedömde hans död som olyckshändelse.
- Jag bjuder Barbro på kvällsmat och hon berättar om "museifolket" och om hur det går till i akademiska kretsar. Elisabeth vill skiljas från sin man när han blir pensionerad. Hon vill inte "passa upp en pensionär i en anonym avkrok". Anders var en bricka i hennes spel. Han skulle hjälpa henne med hennes konsthandel. Anders hade en hållhake på sin konkurrent Gunnar Nerman. Han hade kopierat en uppsats om den italienska barocken och lagt fram den med stor framgång som sin egen. Både Sven och Gunnar hade därför skäl att göra av med Anders. Jag ringer min vän Calle Asplund, kriminalkommissarie och chef för mordkommissionen. Jag berättar om mina farhågor och ber honom ringa sin kollega i Hallsberg vilket han gör om än mycket motvilligt.
- Calle återkommer och berättar att Anders var starkt påverkad av LSD, en drog som ger hallucinationer. Alltså därav olyckan.
- En man samtalar med kommissarie Harry Bergman. Det är dags att slå till mot den illegala trafiken av kokain i antika möbler!
- Jag går på bio men känner att jag har en "överrock". I tunnelbanan hem ser jag Elisabeth Lundman. Mitt emot henne sitter kvinnan som Anders tagit för Våren i Botticellis målning!
- Calle Asplund får mig att åka till Venedig. En kollega till honom har berättat att jag smugglar kokain från Italien i gamla möbler. När jag berättar om byrån som blev stulen hos en kund ber han mig kontakta narkotikapolisen. Det är tydligt att jag blivit utnyttjad.
- Men jag åker i stället till Venedig för att tala med min leverantör Leonardo Pici. Verkstaden har emellertid en ny ägare Gianni Paolino. Han har köpt en av änkan sedan Leonardo Pici dött, över 70 år gammal. Paolino vill gärna fortsätta leveranserna till Stockholm. I verkstan arbetar två unga män. En av dem, med Elvis Presley look, ringer mig senare på hotellet. Emilio Magazzeni vill träffa mig om en timme på Café Florian. Han har något viktigt att berätta. Leonardo Pici blev mördad. Han gillade inte kokainsmugglingen.
- Jag passar på att ta salta Medelhavsbad under resan. På kvällen sitter jag på Sankt Marcusplatsen och tittar på folklivet. Då får jag plötsligt syn på Botticelliflickan. När hon ser mig flyr hon sin väg. Jag får en gondoljär att ro efter henne. Hon stannar vid en stentrappa och flyr upp i ett gult hus. Ho möter mig med en pistol i handen. Det är Anna Sansovino. Hon är konstmäklerska och har affärer ihop med Elisabeth Lundman.
- Nästa morgon åker jag åter till hennes hus. Men nu stämmer ingenting. Portvakten nekar till att någon Sansovino bor i huset som sägs ägas av greve Contini.
- Jag åker hem till Stockholm och kontaktar Elisabeth Lundmans galleri. Jag talar med henne om mina misstankar att Anders mördats.
- Jag lånar en Pehr Hilleström av min gode vän och kollega Erik Gustafson för att få ett skäl att prata med Gunnar Nerman. Han kommer gärna för att värdera tavlans äkthet. Jag vill prata med honom om vad som hände sista natten i Anders liv. Enligt Gunnar skildes de som goda vänner.
- Nästa morgon kommer polisen till min butik. Det är kommissarie Bergman och kriminalinspektör Larsson. De vet att någon smugglar kokain genom att gömma det i hemliga fack i möbler som produceras av Leonardo Pici. Nu har Pici drunknat. Anna Sansovini är en lierad med vissa toppfigurer i den organiserade brottsligheten i Venedig. De "ber" mig att stanna i stan.
- Sven Lundman kommer till min affär. Han vill visa att han fått ett brev av Anders i vilket han förklarar att allt är slut mellan honom och Elisabeth och att han ber om ursäkt för vad som varit. Vill Sven ta bort sitt motiv för att döda Anders? Jag slår upp Barbro Lundelius adress och beger mig dit sent på kvällen. Hon bor högst upp i Svea Hovrätts byggnad. Hennes far är vaktmästare där. Hon förkastar helt idén om att Anders begått självmord. Liksom att han skulle kunna lämna Elisabeth.
- När jag promenerar hem hör jag att Erik Gustafsson har fest. Han ber mig komma upp. Där är Gunnar Nerman. Han tror på att Anders begick självmord. Kärleken med Elisabeth var slut och han var inblandad i skumraskaffärer. Erik presenterar mig för Margareta Andersson, en 70-årig, stenrik kvinna, som bor i Schweiz men under somrarna på Slagsta. Där har en tavelduk nyligen försvunnit, en hisklig och blodig tavla. Hon bjuder in mig till Slagsta.
- Där träffar jag Elisabeth och Sven Lundman. Elisabeth och Margareta är kusiner. Jag får se rummet varifrån tavlan stals. Ramen sitter fortfarande kvar. Jag blir mer och mer övertygad om att det handlar om den Rubenstavla som Anders berättade för mig om i flygplanet. Den föreställde hur Judith dödade Holofernes.
- Kommissarie Bergman och inspektör Larsson har inte fått ut någonting alls av veckans skuggning och avlyssning av Homan.
- Hem till mig ringer Anna Sansovino från Venedig. Hon har något viktigt att berätta för mig och vill att jag tar ett direktplan till Milano om två timmar. Det gäller Anders död.
- Jag gör som hon ber mig och går till huset där jag träffade henne förra gången. Men ingen är där. Nästa morgon försöker jag tyda den italienska morgontidningen. Anna är död. Rånmördad i sitt eget hem. Jag går till Leonardos antikaffär. Sätter mig på ett café utanför. Snart ser jag Emilio Magazzeni. Vi går till en tom kyrka för att prata ostörda. Han berättar att en av de verkligt stora narkotikakungarna har ett vinslott i Toscana nära Florens där han samlar dyrbar konst för sina svarta pengar. Anna var en av hans konstförmedlare. En gång kom Anna i sällskap med en svensk som såg ut som Anders Laudern. De ville ha en stor ram i barock som skulle se antik ut.
- Jag tar en gondol till Annas hus. På återvägen rammas gondolen av en motorbåt. Jag hamnar i vattnet och förstår vinken. Jag återvänder med första plan till Sverige. - En utflykt till Askersund för inköp hos en gammal dam Lisa Lundgren. Jag tvingas överskrida min checkkredit. På vägen hem kör jag inom Backa. Huset ligger övergivet. Jag går ner till bryggan och begrundar en stund Anders död. När jag ser upp mot huset ser jag ett gevär riktat mot mig.
- Men det är bara min gamla skolkamrat Eva Lind, som nu är kantor och musiklärare. Hon blev själv rädd för inkräktaren. Hon bor i närheten och bjuder in mig. Serverar hemmagjord apelsinmarmelad. Hon tror att Anders var homosexuell. Kvällen han dog såg hon honom naken kyssande en annan man.
- Margareta Andersson bjuder på kräftkalas på Slagsta. Där finns Sven och Elisabeth och Gunnar samt Erik Gustafson. Jag använder tillfället till att prata om mordet på Anders även om det inte tycks vara ett lämpligt samtalsämne. Efter maten vill Margareta att vi ska leka charader. Jag ska göra Winston Churchill men gör i stället, på eget bevåg, Anders von Laudern. Sedan berättar jag hela historien. Om den dyrbara Rubenstavlan som fanns undanhängd på Slagsta. Anders kände till den. Men inte var den fanns eftersom han hade en bindel för ögonen. Jag berättar om hur Eva Lind sett Anders naken kyssa en man nere vid bryggan. Han kysste mördaren.
Jag är övertygad om att det är Sven som mördat både Anders och Anna. Motivet är svartsjuka. Den gamle mannen och den unga hustrun.
Anders fick pengar för att hålla tyst om Rubenstavlan han värderat. Det kunde bli mycket pengar eftersom ett Rubensoriginal ger många miljoner kronor. Den betalades med kokain som smugglades in i mina möbler.
På Svenska museet hade det försvunnit smycken som donerats. Det var Gunnar som stulit dem för att kunna upprätthålla sin livsföring på en angenäm nivå.
Gunnar klappar ihop och erkänner när Eva Lind som starkt liknar Botticellis Våren kommer in, pekar på honom och säger att det var han hon sett på bryggan.
Han behövde pengar, identifierade tavlan som en Rubens och intresserade Anna Sansovino för fyndet när han träffade henne hos Elisabeth. Han tipsade maffian om att Anna gjorde affärer vid sidan om och fick henne dödad.