Jan Mårtensson Caesars örn 1996

 

Jag, Johan Kristian Homan.
Gunnar Strand är en syssling till mig. Våra mammor var kusiner. Han är en förmögen bankman. Han bjuder mig till London. Han är intresserad av romerska antikviteter. Han säger sig vilja doktorera i Cambridge på en utgrävning på Gotland där han ska finna bevisen för att romarna hade en handelsstation på Gotland. En docent Bengt Holmström från Uppsala som ledde utgrävningarna är död. Gunnar tror att han mördats. Han hittades i bottnen av ett gruvhål täckt av nedrasad jord. Samma kväll ringde han Gunnar och berättade om en sensation han hittat. Nils Jonsson är en annan docent som arbetar på utgrävningarna på Gotland.
- Gunnar lägger stor vikt vid att man hittat en del av ett pumpsystem, en rörkoppling i bly. Gunnar vill att jag ska ta mig till Gotland för att sondera terrängen.
- När jag är hemma i min lägenhet på Köpmansgatan ringer jag Calle Asplund, chef för våldsroteln i Stockholm. Han är mitt inne i en deckare och vill inte bli störd, men lovar att återkomma med vad han vet om Bengt Holmström.
- Jag träffar Nils Jonsson på Gotland. Han ger mig en kort lektion i vad arkeologi är. Där är också Anna Hjelm, amanuens vid arkeologiska institutionen i Uppsala. Bengt var hennes handledare. Indianen med hästsvansen som tror sig vara Annas sambo heter Rickard Strömgren och är doktorand.
En pensionerad tant, Emma Sjöberg. En skitsnygg brud från Göteborg, Elisabeth Grankvist, Gotlands Ros.
- Jag följer med Nils Jonsson till utgrävningen där jag träffar Ulla Mogren och Ingrid Janson. Och Ulf och Kalle som har problem med två engelska turister som visar en väl närgången nyfikenhet på Gotlands antikviteter.
- En historisk guldring har stulits från museet i Visby. Arne Böhmer, krögaren som driver pensionatet tillsammans med sin fru Kerstin.
- Calle Asplund har ordnat så att jag får träffa kriminalkommissarie Wallgren i Visby. Det är en vacker kvinna, en kopia av Julia Roberts. Hon visar upp ett mycket grundligt material som visar att Bengt Holmströms död var en olyckshändelse.
- Jag får veta att Bengt Holmström hade en affär med Anna Hjelm vilket gjorde Rickard Strömgren rasande.
- Jag funderar på vad det var som Bengt Holmström hittat och som han inte ville avslöja för Gunnar Strand i telefon. Kanske finns det någonting gömt i hans rum, det rum jag nu fått mig anvisat. Där finns ett stort skåp och längst in på översta hyllan ligger ett platt föremål nästan helt dolt. Det är en liten tegelbit med ett ornament på ytan.
- Jag bjuder kommissarie Francine Wallgren på middag. Plötsligt står Eric Gustafson, min antikhandlarekollega från Stockholm vid bordet.
- Jag träffar de båda engelsmännen som Francine Wallgren misstänker för att stjäla antikviteter George Baxter och Roger Mansfield. Vi diskuterar Shakespeare. Båda talar en oklanderlig Oxford engelska. Mansfield lämnar aldrig sin svarta attaché ur sikte.
- På kvällen blir det middag och dans. Jag kommer sent i säng men vaknar snart av ljud från korridoren. Det är de två engelsmännen på väg ut. Jag följer efter dem på väg mot utgrävningen. Plötsligt blir jag slagen medvetslös.
- Jag vaknar inte förrän klockan åtta, frusen och med svår huvudvärk. Jag försöker få i mig lite kaffe men väljer att inte berätta vad som hänt.
- Jag nämner det däremot för Francine Wallgren som kommer på besök. Hon är på väg till Bunge, ett museum som några tyskar är mycket intresserade av.
- Jag ringer till Gunnar Strand som blir mycket intresserad av mitt fynd i klädskåpet.
- Jag berättar för Nils, Rickard och Anna om tegelbiten jag hittat i garderoben. Nils följer ned för att titta på den. När vi kommer till mitt rum hittar vi Roger Mansfield rotande i en av mina byrålådor. Han påstår att han gått fel. Och i skåpet är det tomt. Där finns ingen tegelbit!
- Under middagen bestämmer jag mig för att ta en titt på Mansfields rum. Jag letar förgäves efter tegelbiten. När jag hör deras röster gömmer jag mig i klädskåpet. Jag ser Mansfield öppna attachéväskan. Den innehåller plastpåsar med gamla mynt!
- Jag ringer Francines mobiltelefon och berättar att de båda engelsmännen försvunnit i sin BMW. Hon kommer tillsammans med kriminalassistenten Anders Söderberg. De väntar en flyktingbåt från Baltikum.
- Eric och jag äter lunch. Han beställer saffranspannkaka. Erik har studerat arkeologi och lärde då känna Nils Jonsson. Han kallades Löpar-Nisse, för att han var en rövslickare och karriärist. Kerstin serverar. Eric upptäcker att hon har en antik amulett i sitt halsband. Det är kultföremål föreställande guden Mithra som romarna ade.
- Francine är där med en man som ser alldeles för trevlig ut. Det är Göran Sjöberg. Han är rättsläkare och tog hand om liket efter Bengt Holmström. Han berättar att Bengt bråkat med Gotlands Hells Angels som heter The Bullfighters sedan de festat på gravarna. De misstänks för att hålla på med knark i stor skala. De bor i en gammal skola i närheten av Lummelunda.
- Jag tar med mig Eric på en guidad turisttur genom Lummelundagrottan. Vi får se stalaktiter och stalagmiter. En låst dörr hindrar turister från att gå in i den outforskade delen av grottan. När vi kör därifrån tar vi en extra tur till den gamla skolan. Genom att muta en Bullfighter får jag låna telefonen. Medan jag låtsas ringa ser jag en metalldetektor och en av engelsmännen.
- Vid utgrävningarna hittar Elisabeth ett föremål. Nils Jonsson är glad över att vara den enda som vet vad det är nämligen ett romerskt lod som användes när de byggde hus.
- Pirandello, en italiensk nobelpristagare. Ett av hans stora teman var klyftan mellan vem du är och vem du utåt sett låtsas vara, det som skapar konflikt och ångest.
Bärande idéer i hans pjäser är personlighets- och verklighetsbegreppens osäkerhet och klyftan mellan spontant liv och konventionell levnadsform. Hans mest kända pjäs är "Sex roller söker en författare". Francine Wallgren menar att jag har sex misstänkta men inget mord.
- Jag bjuder Francine på middag på Donners Brunn i Visby. Men först träffas hemma hos henne för en drink. När jag redan hunnit trampa i klaveret flera gånger blir hon alarmerad. Något har hänt ute hos mc-knuttarna. Jag får ta sista bussen hem.
- Snart är jag hemma igen hos min katt Cléo på Köpmangatan. En kund vill köpa två speglar för 50000 kr, det är bråttom. Jag ringer Calle Asplund och får reda på att Francine är grevinna. Hennes pappa heter Silverstierna.
- Jag tar inrikesflyget tillbaka till Gotland. Jag får kontakt med Francine som berättar att Anna hittats död, mördad med en kniv i ryggen. Med en flera tusen år gammal romersk dolk. I handen hade hon min försvunna "tegelbit".
- Jag träffar Emma Sjöberg, "Muminmamman" som berättar att Bengt Holmström varit sambo med Elisabeth Grankvist under flera år. Sedan var det allvarligt mellan Bengt och Anna Hjelm under en lång tid. Rickard var oerhört svartsjuk.
- Francine berättar att de två engelsmännen inte finns under sina uppgivna namn, inte ens i telefonkatalogen. Det krävs fingeravtryck för att identifiera dem. Det ska jag skaffa bestämmer jag mig för. Medan de äter frukost lånar jag nycklarna i receptionen och byter ut deras tandborstglas. När jag är i Mansfields rum ringer telefonen. Någon bestämmer träff i grottan på kvällen.
- På kvällen tar jag på mig mörka, varma kläder och beger mig till Lummelundagrottan. Det är alldeles mörkt. Jag hör den "förbjudna" dörren öppnas och följer med in. Jag snubblar och skrapar armbågar och knän. Det är kallt och vått och jag slår huvudet i stalaktiterna. Jag hör röster. Det är Mansfield och en av Bullfighters. De utbyter narkotika mot pengar. Narkotikan kommer från Afghanistan via Baltikum eller Polen till Gotland. När de går tillbaka låser de dörren efter sig. Jag är instängd. Jag tvingas utstå hela natten i kylan och mörkret. På morgonen hör jag röster av barn och lyckas leta mig ut en annan väg. Jag lyckas ta mig till pensionatet och en dusch. En halvtimma senare hämtar jag Gunnar Strand på det lilla flygfältet.
- Han har med sig en äldre man. Det är Lord Rothman, en känd arkeolog. Han har kommit för att avgöra om de fynd man gjort bekräftar Gunnar Strands teorier om en romersk bosättning på Gotland. Rothman känner igen en av de två engelsmännen. Han var åtalad för illegal handel av arkeologiska fynd.
- Francine ringer mig. De två engelsmännen har identifierats med hjälp av "mina" fingeravtryck. De heter Bottonham och Gingers och är kriminellt "småbus".
- Francine bjuder in mig på middag igen. Men innan maten blir det många kyssar och en lång tid i sängen.
- Jag får låna bevismaterialet, alltså min hittade tegelbit. Lord Rothman blir förtjust över fyndet. Det kommer från den berömda "artonde legionen" som slaktades vid Teutoburgerskogen. Den hade byggnadsmaterial med i trossen.
- Medan vi sitter i allsköns ro vid lunchen kommer en polisbil och Francine ber Richard Strömgren följa med i polisbilen. Genast blir det en massa spekulationer.
- På kvällen ringer Ellen. Hon säger att jag bör komma hem. Många kunder har frågat efter saker i skyltfönstret och Cléo saknar mig. Jag få tala med Cléo i telefonen. Då råkar jag slå ner den stora boken om Gotland som ligger på telefonbordet. Den slår upp på en sida om orkidéer. Jag läser om kärrnycklar, som Arne hittat. Men det är något som inte stämmer de växer bara i några blöta kalkkärr på Gotland och inte alls där Arne säger sig hittat dem! Plötsligt står allt klart för mig!
- Jag beger mig genast upp på vinden och får upp den låsta dörren med hjälp av en Calle Asplund en gång på skämt gett mig i julklapp. I det låsta rummet finns Arnes herbarium. Men det är bara gamla herbarier som hans far samlat. Inga orkidéer som är Arnes specialitet. Så hittar jag Arnes blanka portör. Inne i den hittar jag en avancerad metalldetektor, en sådan som det är förbjudet att använda på Gotland. Då dyker Kerstin upp. Hon tror att det finns tjuvar på vinden. Jag berättar om Arnes konstigheter. Då är Arne plötsligt bakom henne. Jag anklagar honom för att ha dödat Bengt Holmström. Då tar Kerstin på sig mordet på Holmström. Arne tystar henne och angriper mig. Han har svart bälte i karate. Han angriper mig. Då trampar jag genom golvet och fastnar. Han slår mot mitt ansike men missar. Handen slår genom fönsterrutan som ger honom ett otäckt sår. Blodet pulserar ut. Samtidigt upptäcker jag vad jag trampat ner till i trossbotten. Caesars örn, den ärorika artonde romerska legionens fälttecken. Det var vad Arne hittat och försökt sälja till Bengt Holmström. Bengt antydde vad det var till Anna som genast misstänkte Arne.
- De två engelsmännen togs då de skulle lämna Gotland med färjan. Det fanns knark i bildörrarna och gamla mynt i reservdäcket.
- Lummelunda var Arnes och Kerstins livsverk. Det fick inte misslyckas eller gå snett. Men de ekonomiska kalkylerna höll inte. För att undvika konkurs var de båda beredda till brott. De upptäckte snart att de satt på en guldgruva. Caesars Örn skulle rädda Lummelunda. Men Arne fick inte den betalning han hoppats på av Bengt Holmström. Holmström hotade med polisen. Det blev bråk och Bengt faller och slår huvudet i en sten och dör. Men det var Kerstin som mördade Anna när Anna var på väg att avslöja Arne.
- Jag visar Caesars örn för Gunnar Strand och Lord Rothman. Strand ser fyndet som ett bevis på att hans teori är rätt.
- När allt är över friar jag till Francine. Jag är nöjd med svaret, kanske.

Lummelunda grottan http://sv.wikipedia.org/wiki/Lummelundagrottan
http://www.lummelundagrottan.se/
Bilder http://www.sir-pb.dk/language/l-nordic.htm

Saffranspannkaka
Saffranspannkakan är en välsmakande gotländsk specialitet. Ingredienserna är grötris, grädde, mjölk, socker, ägg, hackad mandel och saffran. Kakan ätes som dessert och serveras med salmbär och vispgrädde. Saffranspannkaka kan ses som Gotlands nationalefterrätt/dessert
http://sv.wikipedia.org/wiki/Saffranspannkaka