 |
|
 |
|
|
|
|
Jag,
Johan Kristian Homan.
Gunnar Strand är en syssling
till mig. Våra mammor var kusiner. Han är en förmögen
bankman. Han bjuder mig till London. Han är intresserad av
romerska antikviteter. Han säger sig vilja doktorera i Cambridge
på en utgrävning på Gotland där han ska
finna bevisen för att romarna hade en handelsstation på
Gotland. En docent Bengt Holmström
från Uppsala som ledde utgrävningarna är död.
Gunnar tror att han mördats. Han hittades i bottnen av ett
gruvhål täckt av nedrasad jord. Samma kväll ringde
han Gunnar och berättade om en sensation han hittat. Nils
Jonsson är en annan docent som arbetar på utgrävningarna
på Gotland.
- Gunnar lägger stor vikt vid att man hittat en del av ett
pumpsystem, en rörkoppling i bly. Gunnar vill att jag ska
ta mig till Gotland för att sondera terrängen.
- När jag är hemma i min lägenhet på Köpmansgatan
ringer jag Calle Asplund, chef för
våldsroteln i Stockholm. Han är mitt inne i en deckare
och vill inte bli störd, men lovar att återkomma med
vad han vet om Bengt Holmström.
- Jag träffar Nils Jonsson på Gotland. Han ger mig
en kort lektion i vad arkeologi är. Där är också
Anna Hjelm, amanuens vid arkeologiska
institutionen i Uppsala. Bengt var hennes handledare. Indianen
med hästsvansen som tror sig vara Annas sambo heter Rickard
Strömgren och är doktorand.
En pensionerad tant, Emma Sjöberg.
En skitsnygg brud från Göteborg, Elisabeth
Grankvist, Gotlands Ros.
- Jag följer med Nils Jonsson till utgrävningen där
jag träffar Ulla Mogren och
Ingrid Janson. Och Ulf
och Kalle som har problem med två
engelska turister som visar en väl närgången nyfikenhet
på Gotlands antikviteter.
- En historisk guldring har stulits från museet i Visby.
Arne Böhmer, krögaren som
driver pensionatet tillsammans med sin fru Kerstin.
- Calle Asplund har ordnat så att jag får träffa
kriminalkommissarie Wallgren i Visby.
Det är en vacker kvinna, en kopia av Julia Roberts. Hon visar
upp ett mycket grundligt material som visar att Bengt Holmströms
död var en olyckshändelse.
- Jag får veta att Bengt Holmström hade en affär
med Anna Hjelm vilket gjorde Rickard Strömgren rasande.
- Jag funderar på vad det var som Bengt Holmström hittat
och som han inte ville avslöja för Gunnar Strand i telefon.
Kanske finns det någonting gömt i hans rum, det rum
jag nu fått mig anvisat. Där finns ett stort skåp
och längst in på översta hyllan ligger ett platt
föremål nästan helt dolt. Det är en liten
tegelbit med ett ornament på ytan.
- Jag bjuder kommissarie Francine Wallgren
på middag. Plötsligt står Eric
Gustafson, min antikhandlarekollega från Stockholm
vid bordet.
- Jag träffar de båda engelsmännen som Francine
Wallgren misstänker för att stjäla antikviteter
George Baxter och Roger
Mansfield. Vi diskuterar Shakespeare. Båda talar
en oklanderlig Oxford engelska. Mansfield lämnar aldrig sin
svarta attaché ur sikte.
- På kvällen blir det middag och dans. Jag kommer sent
i säng men vaknar snart av ljud från korridoren. Det
är de två engelsmännen på väg ut. Jag
följer efter dem på väg mot utgrävningen.
Plötsligt blir jag slagen medvetslös.
- Jag vaknar inte förrän klockan åtta, frusen
och med svår huvudvärk. Jag försöker få
i mig lite kaffe men väljer att inte berätta vad som
hänt.
- Jag nämner det däremot för Francine Wallgren
som kommer på besök. Hon är på väg
till Bunge, ett museum som några tyskar är mycket intresserade
av.
- Jag ringer till Gunnar Strand som blir mycket intresserad av
mitt fynd i klädskåpet.
- Jag berättar för Nils, Rickard och Anna om tegelbiten
jag hittat i garderoben. Nils följer ned för att titta
på den. När vi kommer till mitt rum hittar vi Roger
Mansfield rotande i en av mina byrålådor. Han påstår
att han gått fel. Och i skåpet är det tomt. Där
finns ingen tegelbit!
- Under middagen bestämmer jag mig för att ta en titt
på Mansfields rum. Jag letar förgäves efter tegelbiten.
När jag hör deras röster gömmer jag mig i
klädskåpet. Jag ser Mansfield öppna attachéväskan.
Den innehåller plastpåsar med gamla mynt!
- Jag ringer Francines mobiltelefon och berättar att de båda
engelsmännen försvunnit i sin BMW. Hon kommer tillsammans
med kriminalassistenten Anders Söderberg.
De väntar en flyktingbåt från Baltikum.
- Eric och jag äter lunch. Han beställer saffranspannkaka.
Erik har studerat arkeologi och lärde då känna
Nils Jonsson. Han kallades Löpar-Nisse, för att han
var en rövslickare och karriärist. Kerstin serverar.
Eric upptäcker att hon har en antik amulett i sitt halsband.
Det är kultföremål föreställande guden
Mithra som romarna ade.
- Francine är där med en man som ser alldeles för
trevlig ut. Det är Göran Sjöberg.
Han är rättsläkare och tog hand om liket efter
Bengt Holmström. Han berättar att Bengt bråkat
med Gotlands Hells Angels som heter The Bullfighters sedan de
festat på gravarna. De misstänks för att hålla
på med knark i stor skala. De bor i en gammal skola i närheten
av Lummelunda.
- Jag tar med mig Eric på en guidad turisttur genom Lummelundagrottan. Vi får se stalaktiter
och stalagmiter. En låst dörr hindrar turister från
att gå in i den outforskade delen av grottan. När vi
kör därifrån tar vi en extra tur till den gamla
skolan. Genom att muta en Bullfighter får jag låna
telefonen. Medan jag låtsas ringa ser jag en metalldetektor
och en av engelsmännen.
- Vid utgrävningarna hittar Elisabeth ett föremål.
Nils Jonsson är glad över att vara den enda som vet
vad det är nämligen ett romerskt lod som användes
när de byggde hus.
- Pirandello, en italiensk nobelpristagare. Ett av hans stora
teman var klyftan mellan vem du är och vem du utåt
sett låtsas vara, det som skapar konflikt och ångest.
Bärande idéer i hans pjäser är personlighets-
och verklighetsbegreppens osäkerhet och klyftan mellan spontant
liv och konventionell levnadsform. Hans mest kända pjäs
är "Sex roller söker en författare".
Francine Wallgren menar att jag har sex misstänkta men inget
mord.
- Jag bjuder Francine på middag på Donners Brunn i
Visby. Men först träffas hemma hos henne för en
drink. När jag redan hunnit trampa i klaveret flera gånger
blir hon alarmerad. Något har hänt ute hos mc-knuttarna.
Jag får ta sista bussen hem.
- Snart är jag hemma igen hos min katt Cléo på
Köpmangatan. En kund vill köpa två speglar för
50000 kr, det är bråttom. Jag ringer Calle Asplund
och får reda på att Francine är grevinna. Hennes
pappa heter Silverstierna.
- Jag tar inrikesflyget tillbaka till Gotland. Jag får kontakt
med Francine som berättar att Anna hittats död, mördad
med en kniv i ryggen. Med en flera tusen år gammal romersk
dolk. I handen hade hon min försvunna "tegelbit".
- Jag träffar Emma Sjöberg, "Muminmamman"
som berättar att Bengt Holmström varit sambo med Elisabeth
Grankvist under flera år. Sedan var det allvarligt mellan
Bengt och Anna Hjelm under en lång tid. Rickard var oerhört
svartsjuk.
- Francine berättar att de två engelsmännen inte
finns under sina uppgivna namn, inte ens i telefonkatalogen. Det
krävs fingeravtryck för att identifiera dem. Det ska
jag skaffa bestämmer jag mig för. Medan de äter
frukost lånar jag nycklarna i receptionen och byter ut deras
tandborstglas. När jag är i Mansfields rum ringer telefonen.
Någon bestämmer träff i grottan på kvällen.
- På kvällen tar jag på mig mörka, varma
kläder och beger mig till Lummelundagrottan. Det är
alldeles mörkt. Jag hör den "förbjudna"
dörren öppnas och följer med in. Jag snubblar och
skrapar armbågar och knän. Det är kallt och vått
och jag slår huvudet i stalaktiterna. Jag hör röster.
Det är Mansfield och en av Bullfighters. De utbyter narkotika
mot pengar. Narkotikan kommer från Afghanistan via Baltikum
eller Polen till Gotland. När de går tillbaka låser
de dörren efter sig. Jag är instängd. Jag tvingas
utstå hela natten i kylan och mörkret. På morgonen
hör jag röster av barn och lyckas leta mig ut en annan
väg. Jag lyckas ta mig till pensionatet och en dusch. En
halvtimma senare hämtar jag Gunnar Strand på det lilla
flygfältet.
- Han har med sig en äldre man. Det är Lord Rothman,
en känd arkeolog. Han har kommit för att avgöra
om de fynd man gjort bekräftar Gunnar Strands teorier om
en romersk bosättning på Gotland. Rothman känner
igen en av de två engelsmännen. Han var åtalad
för illegal handel av arkeologiska fynd.
- Francine ringer mig. De två engelsmännen har identifierats
med hjälp av "mina" fingeravtryck. De heter Bottonham
och Gingers och är kriminellt "småbus".
- Francine bjuder in mig på middag igen. Men innan maten
blir det många kyssar och en lång tid i sängen.
- Jag får låna bevismaterialet, alltså min hittade
tegelbit. Lord Rothman blir förtjust över fyndet. Det
kommer från den berömda "artonde legionen"
som slaktades vid Teutoburgerskogen.
Den hade byggnadsmaterial med i trossen.
- Medan vi sitter i allsköns ro vid lunchen kommer en polisbil
och Francine ber Richard Strömgren följa med i polisbilen.
Genast blir det en massa spekulationer.
- På kvällen ringer Ellen. Hon säger att jag bör
komma hem. Många kunder har frågat efter saker i skyltfönstret
och Cléo saknar mig. Jag få tala med Cléo
i telefonen. Då råkar jag slå ner den stora
boken om Gotland som ligger på telefonbordet. Den slår
upp på en sida om orkidéer. Jag läser om kärrnycklar,
som Arne hittat. Men det är något som inte stämmer
de växer bara i några blöta
kalkkärr på Gotland och inte alls där Arne
säger sig hittat dem! Plötsligt står allt klart
för mig!
- Jag beger mig genast upp på vinden och får upp den
låsta dörren med hjälp av en Calle Asplund en
gång på skämt gett mig i julklapp. I det låsta
rummet finns Arnes herbarium. Men det är bara gamla herbarier
som hans far samlat. Inga orkidéer som är Arnes specialitet.
Så hittar jag Arnes blanka portör. Inne i den hittar
jag en avancerad metalldetektor, en sådan som det är
förbjudet att använda på Gotland. Då dyker
Kerstin upp. Hon tror att det finns tjuvar på vinden. Jag
berättar om Arnes konstigheter. Då är Arne plötsligt
bakom henne. Jag anklagar honom för att ha dödat Bengt
Holmström. Då tar Kerstin på sig mordet på
Holmström. Arne tystar henne och angriper mig. Han har svart
bälte i karate. Han angriper mig. Då trampar jag genom
golvet och fastnar. Han slår mot mitt ansike men missar.
Handen slår genom fönsterrutan som ger honom ett otäckt
sår. Blodet pulserar ut. Samtidigt upptäcker jag vad
jag trampat ner till i trossbotten. Caesars örn, den ärorika
artonde romerska legionens fälttecken. Det var vad Arne hittat
och försökt sälja till Bengt Holmström. Bengt
antydde vad det var till Anna som genast misstänkte Arne.
- De två engelsmännen togs då de skulle lämna
Gotland med färjan. Det fanns knark i bildörrarna och
gamla mynt i reservdäcket.
- Lummelunda var Arnes och Kerstins livsverk. Det fick inte misslyckas
eller gå snett. Men de ekonomiska kalkylerna höll inte.
För att undvika konkurs var de båda beredda till brott.
De upptäckte snart att de satt på en guldgruva. Caesars
Örn skulle rädda Lummelunda. Men Arne fick inte den
betalning han hoppats på av Bengt Holmström. Holmström
hotade med polisen. Det blev bråk och Bengt faller och slår
huvudet i en sten och dör. Men det var Kerstin som mördade
Anna när Anna var på väg att avslöja Arne.
- Jag visar Caesars örn för Gunnar Strand och Lord Rothman.
Strand ser fyndet som ett bevis på att hans teori är
rätt.
- När allt är över friar jag till Francine. Jag
är nöjd med svaret, kanske.
Lummelunda grottan http://sv.wikipedia.org/wiki/Lummelundagrottan
http://www.lummelundagrottan.se/
Bilder http://www.sir-pb.dk/language/l-nordic.htm
Saffranspannkaka
Saffranspannkakan är en välsmakande gotländsk specialitet.
Ingredienserna är grötris, grädde, mjölk,
socker, ägg, hackad mandel och saffran. Kakan ätes som
dessert och serveras med salmbär och vispgrädde. Saffranspannkaka
kan ses som Gotlands nationalefterrätt/dessert
http://sv.wikipedia.org/wiki/Saffranspannkaka