Jan Mårtensson Gamens öga 1993

 

Jag, Johan Christian Homan, får ett besök. Han är nyinflyttad i min trappa. Han heter Wagner. Han bryter på tyska. Han vill sälja några tavlor. Han har glömt sina nycklar och ber mig därför ta hand om den djupfrysta fisk han köpt medan han övernattar hos en vän. Han bor i gamle Sundströms våning sedan denne dött.
- Irene Bengtsson som bor längre ner i trappan vill sälja en terrin med svenska flaggan på. Hon begär ett pris och som jag ofta gör ger jag henne lite mer. Sedan pratar vi om vår gemensamme granne, Wagner.
- Nästa dag då jag kommer hem hör jag röster innanför doktor Wagners dörr. Först nästa dag kommer jag ihåg att återlämna fiskpaketet. Ingen är hemma men dörren är öppen. Jag går in och finner Wagner död i sin säng. Ur bröstet sticker ett knivskaft upp. På väggen är det skrivet i blod "RACHE".
- Snart sitter min gamle vän Carl Asplund på en stol i mitt kök. Han säger att kniven är en SS-dolk från andra världskriget.
- Nästa dag träffar jag Maria Sundström, en ung kvinna, lång och slank. Det är hon som hyrt ut sin fars lägenhet sedan han dött. Hon berättar om tavlor som Wagner inte velat visa henne och tillsammans går vi in och öppnar garderoben. Där finns de tavlor han förmodligen velat få värderade av mig. Jag tror att de är värda miljoner.
- För att få en vitamininjektion i det grådaskiga november vädret i Stockholm åker jag till Paris, en maskerad affärsresa till antikmässor. Jag köper en nordtysk tennbägare. Jag går på ett konstmuseum och finner en tavla nästan identisk med en av Wagners. Det är en tavla av Lucas Cranach den äldre. På baksidan finns samma stämpel som på Wagners tavla, en bevingad orm med en ring i munnen. Vaktmästaren säger att det ursprungligen fanns två tavlor men den ena försvann i Prag under kriget. Han blir misstänksam när jag säger att jag vet var den finns.
- Åter i Stockholm ringer jag Asplund och berättar om tavlorna. Han säger att tavlorna just har stulits från lägenheten.
- Min katt Cléo har fått någonting i örat. När vi sitter i väntrummet får jag kontakt med en äldre kvinna med en hund. Hon heter Rut Green. Jag ser att hon har blåaktiga, intatuerade siffror på underarmen, det nazistiska bödelsmärket på koncentrationslägrens fångar. Hon berättar att hon kom till Sverige med en av de "vita bussarna".
(det blir en lång diskussion om hur "slöddret" finns ännu idag - 1993 - i form av nynazistiska grupper och VAM, och skinheads som kränker och trakasserar judar och invandrare). Hon berättar om att hon idag tror sig ha känt igen en av lägervakterna i Stockholm. Han hade en lång, svart kappa med uppslagen krage. Han kallades för "Gamen" och ögonen var desamma. En annan lägervakt kallades Kobyla - Stoet på polska. Hon sparkade alla.
- På kvällen letar jag upp Wiesenthals bok "Rättvisa - men inte hämnd" och sträckläser den.
- Maria Sundström ringer och bjuder in mig till en liten tillställning samma kväll. Sedan ringer jag Calle Asplund och informerar honom om vad Rut Gren sagt mig. En av Asplunds kolleger är specialist på terroristorganisationer. Han vill att jag talar med denne Erling Dahlberg.
- Dahlberg informerar mig om de ca 100 personer som är kärntruppen i VAM men också om nazisterna i Tyskland under andra världskriget. Om Himmler som chef för SS och andra ledare.
- Jag går till Marias bjudning. Hon har en vacker lägenhet möblerad med verklig smak. Till min förvåning är Erling Dahlberg en av gästerna. Där är också Eva Bergman, en anemisk blondin i Marias ålder, Björn Nilsson, avhoppad bankdirektör som landat mjukt med en fallskärm och Marias faster Lisen Sundström. Det blir genast tal om den hemska svenska främlingsfientligheten.
- Efter middagen drar Dahlberg och jag oss tillbaka till biblioteket för att njuta var sin cigarr och ett glas konjak. Han har känt Maria i tjugo år och vet att hennes far som var nazistsympatisör under kriget nyligen gjort självmord. Vi pratar vidare om "det mörka kapitlet" i svensk historia då samlingsregeringen gick nazisternas ärenden för att slippa dras in i kriget. Trots att regeringen väl visste om vilka hemskheter judarna utsattes för (s 109-114). Dahlberg säger också att "Gamen" kan vara Rolf Braune, Hauptsturmführer i SS.
- Vi går tillbaka till sällskapet och jag slår mig ner hos faster Lisen. Hon tittar i ett fotoalbum och blir bestört då hon ser en bild av Nils, som är hennes bror och Marias far, i nazistisk uniform tillsammans med Eskil Bergman, Evas pappa. De for till Finland, "Finlands sak är vår" och slogs mot Sovjetunionen. Sedan tog de sig till Norge och värvade sig i en nordisk SS-division som slogs på ryska fronten i slutet av kriget.
- Jag vaknar till ett telefonsamtal. Det är vaktmästaren vid museet i Paris. Han blir bestört över att få höra att tavlan är stulen.
- På kvällen tänker jag äta Wagners fiskgratäng som han anförtrott mig. Jag blir arg då den är full av glasbitar. Tror jag, ja. Men det är många fina diamanter gömda i potatismoset. Jag ringer hem till Calle Asplund men han är inte hemma. Sedan ringer Erling Dahlberg och jag berättar för honom om diamanterna.
- Maria kommer till min antiaffär och bjuder på wienerbröd. Hon erkänner att hon ljugit. Dolken som Wagner dödades med fanns faktiskt i en låda i ett köksskåp. Där förvarade Maria sin fars saker. Hon skämdes för att han varit nazist. När Calle Asplund får veta detta blir han ännu säkrare på att det inte finns något nazistspår. Wagner dödades troligen på grund av ett rån. Ett typiskt impulsmord.
- När jag skjutsar henne hem frågar jag om hon kan ordna så att jag får träffa Eskil Bergman, Nils Sundströms kamrat och nazistbroder i ungdomen. Han samlar gammalt svenskt silver. Jag har en fin grej av Zethelius som han kanske skulle vara intresserad av. OK, tack vare sockerskålen i silver får jag ett samtal med fanjunkare Eskil Bergman. Jag försöker att naturligt komma in på frågan om hans tjänstgöring i division Wiking under kriget. Bergman säger att när han var ung såg han kommunismen som det stora hotet, en övertygelse han delat med Churchill och Reagan. Och med Nato. Han hade sett ryssarna på nära håll i vinterkriget. Han kände inte till något om judar och koncentrationsläger. Nils och han tjänstgjorde i division Wiking vid östfronten fram till 1943.
- Rudolf Wagner tycks vara österrikare som kommit till Sverige för ett forskningsprojekt.
- Jag ringer och stämmer träff med Rut Gren för att visa henne de bilder jag fått av Calle. Hon får se bilden av SS-killen. Det är inte "Gamen" utan en annan nästan lika vidrig person, sadist och psykopat. Hon får se andra bilder men ingen som hon säkert vet är Braune.
- Jag tar kontakt med min kollega och vän Erik Gustafson. Han bjuder på hembakade scones och hemlagad marmelad. Han vet det mesta om alla människor också om Maria Sundström och hennes far. Hon har ärvt hans stora förmögenhet. Också Eskil Bergman har det bättre ställt än de flesta. Varifrån Bergman fått sina pengar vet han inget om.
- Jag har en annan kontakt sedan många år tillbaka, Stig Emanuel Strömberg, Stickan kallad. Jag ringer honom och berättar om den stulna tavlan som kan vara en Cranach den äldre. Han lovar att hålla ögonen öppna.
- En man ringer från USA. Det är Simon Lebnowitz. Han har av sin vän vaktmästaren i Paris fått reda på att jag kanske har funnit hans tavla. Adam och Eva i paradiset av Cranach. Han vill att jag genast ska komma hem till honom eftersom han är rullstolsbunden och har svårt för att resa. Han skickar biljett i businessclass.
- På flygplatsen i Santa Barbara tas jag emot av hans vackra, blonda assistent Cathy Johnson. Simon Lebnowitz bekräftar att bilden på den mördade Wagner föreställer Braune. Braunes girighet räddade en gång Simon Lebnowitz liv. Han kunde köpa sig fri med hjälp av sin konst. Braune arbetade för Hermann Göring. Det blir många Dry Martinis och sedan konjak av yppersta klass allt serverat av den lika elegante som diskrete hovmästaren.
- På morgonen vaknar jag väldigt bakfull och förstår inte hur jag fått Cathy med i sängen. När jag lyckas lämna sängen välter jag ner hennes handväska så att innehållet ramlar ut. Ett etui ramlar ut. Det har en bild av Cathy men hennes namn är Nancy Hurst. Det är ett ID-kort för CIA.
- När hon vaknar äter vi frukost och sedan vill hon ha en exakt beskrivning av Wagner. Då vill jag veta hennes riktiga namn och hon talar om det. Jag lovar att hålla helt tyst om jag får reda på hur allt hänger samman och varför CIA har en agent hos Simon Lebnowitz. CIA tog Braune vid krigsslutet. Vid krigsslutet var general Gehlen chef för den tyska underrättelseverksamheten på östfronten. Men han avskedades av Hitler några veckor innan sammanbrottet. Gehlen gömde sig på en avlägsen gård i de bayerska skogarna. Där fann CIA honom. Han visste allt om den sovjetiska armén och var därför värd sin vikt i guld. Braune hamnade sedan bland Gehlens agenter. De placerades i Dresden och fick höga positioner i Östtyskland. Braune nästlade sig in i Stasi. Men Braune var dubbelagent som förrådde sina egna agenter. CIA blev lurade också på stora summor pengar i fonder som försvann med Braune. Omkring 100 miljoner kronor och dessa kan mördaren ha varit på jakt efter.
- Innan jag åker hem får jag ett kuvert med bilder av Lebnowitz och också en check som tack och för omkostnader. Han säger att Cathy kan åka över till Stockholm. Kanske kan hon vara till nytta för att lösa mordet?
- Jag kommer hem och berättar för Erling Dahlberg vad jag varit med om. Han påstår att jag varit naiv och blivit lurad, "taken for a ride". Och han tror inte alls att Wagner är identisk med Braune.
- Jag är nervös som en ung pojke när jag åker till Arlanda för att ta emot Cathy. Hon säger att hon längtat efter mig. Vi åker till hotell Victory i Gamla stan där jag lämnar henne. Jag bestämmer med Erling att han ska få träffa henne hemma i min lägenhet på kvällen.
- Jag hämtar Cathy på kvällen. Vi promenerar till min lägenhet. Hon blir förtjust i min katt Cléo. Jag tänder brasan i Mariebergskakelugnen. Vi tar en drink före maten. Då kommer Erling på besök. Han påstår fortfarande att bevisen för att motivet till mordet på Wagner har en bakgrund i Nazi-Tyskland är för svaga. Cathy säger att hon i CIAs högkvarter utanför Washington funnit ett helt nytt motiv för mordet, som hon dock för ögonblicket absolut inte kan avslöja. Det kan skaka hela svenska samhället. Därför måste hon få uppgifterna bekräftade från Tyskland först. Erling går och jag får mycket beröm för min egenhändigt tillagade laxfilé Lorenborg. Sedan stannar hon hos mig över natten.
- Nästa morgon ringer telefonen. Det är från Tyskland. Cathy får sina misstankar bekräftade!
- Cathy och jag träffar Calle Asplund på hans kontor. Hon rapporterar allt hon vet frånsett vad hon nyss fått bekräftat från Tyskland. Efter kriget utsattes Sverige för ett enormt propagandakrig från Sovjetunionen och Östtyskland. Man ville penetrera samhället med kommunistisk ideologi, regering, politiska partier, journalister, akademiker och andra grupper. Skaffa agenter som Treholt i Norge, Stig Bergling i Sverige. Men det finns en viktig spion till i Sverige påstår Cathy. Han identifieras som "Höken" i Stasis dossier. Braune tog med sig en del av dokumentationen till Stockholm. Det var hans försäkring för att skaffa sig en fristad i Sverige. Braune pressade "Höken" på pengar. Det var därför han blev mördad.
- På Cathys önskan samlar jag de "inblandade" på en drink hos mig så att hon får tillfälle att prata med dem. Hon tycker att Rut Green var den intressantaste.
- På en auktion på Auktionsverket träffar jag Stickan Strömberg. Han säger att om han får bra betalt kan han peka ut en person som vet var den försvunna Cranachtavlan finns. Personen är närvarande på auktionen. Det är Lasse Jansson, kallad "Sergel". Han kan tjäna bra om han ser till att personen som har tavlan kontaktar mig, säger jag.
- Nästa dag ringer Lasse Jansson. Jag ber honom komma till min affär. Strax före sex kommer han. Han säger att en "kompis" gick in genom en öppen dörr i en kåk i Gamla Stan. Plötsligt kom det en person. Han gömde sig i en garderob där det fanns fina tavlor. Innan dess hann ha se vem det var som kom.
- Calle Asplund ringer. Cathy har blivit skjuten och svävar mellan liv och död. Jag säger att jag vet vem det var som sköt henne. Och som mördade Braune. Jag ska berätta om Calle kommer till min affär. Ta gärna med dig Erling. Där anklagar jag Erling för att vara den hemliga spionen i Sverige som mördat Wagner-Braune. Jag har ett hemligt vittne som ska avslöja honom. Lasse Jansson stiger fram men säger att Erling inte är den person som han sett från garderoben. Tablå! "Har jag gjort bort mig nu igen?".
- Under min lek med min katt Cléo blir jag klar över vem det är som är mördaren. Det måste vara Eskil Bergman. Jag åker hem till honom. Jag säger att jag fått veta att fem SS-soldater eskorterade en transport med beslagtagen konst från judarna, bland annat Cranach-tavlan. Wagner, alias Braune, var ansvarig för transporten. Det var i slutet av kriget och soldaterna rånade transporten. Jag tror att Nils Sundström var en av SS-soldaterna. Och att Wagner mördade Nils, eller snarare drev honom till självmord genom att pressa honom på stora summor pengar. Jag anklagar Eskil Bergman för att ha mördat Wagner och nästan dödat Cathy. Den främsta orsaken var inte stöld av konst utan Elisabeth Scheimann. Det berättade Rut Green för Cathy. Rut Green förlorade en dotter på ett sanatorium i Kaukasus sommaren 1942. Elisabeth var läkare där och gjorde allt för att skydda barnen. Nils och Eskil var kommenderade dit. Nils tar upp sitt tjänstevapen och hotar att skjuta mig. Då ringer det på dörren och hans dotter Eva Bergman kommer. Men han lurar iväg henne och bekänner att Braune dykt upp i Stockholm med en massa papper som avslöjade att Nisse Sundström varit inblandade i aktiviteter under kriget som inte var något han ville bli påmind om idag. Så Nisse betalade honom. En kväll gick Eskil Bergman till Braune och berättade att han drev hans kompis Nisse till självmord. Braune hade bara skrattat och då tog Bergman kniven och stack ner honom. Sedan stoppar Bergman ner pistolen i fickan, tar på sig ytterkläder, tar avsked av sin dotter och går ut. Han går samma öde till mötes som sin krigskamrat.
- Jag firar med Cathy som kommit lindrigt undan sina skottskador. Hon säger att CIA missat något i akterna i Tyskland. Den inflytelserika spionen "Höken" verkade inte i Sverige.


Syndafallet 1530-talet.
Lucas Cranach d.ä 1472-1553
Cranachs hemsida här.

Stig Emanuel Strömberg, kallad Stickan, introducerades som "Försäkringskonsult" i Mårtensons bok "Döden går på museum" (1977). Han kan den undre världen och erbjuder sig hjälpa försäkringsbolagen att få tillbaka stulna värdesaker. Det märkvärdiga är att Strömberg mördades i den boken men är tydligen nu uppstånden igen. Han blev skjuten med en Luger på sitt kontor sedan han hotat att avslöja att Mogens And, informationschef på Nationalmuseum, varit nazist under kriget som rövade värdesaker från judar som sedan Stickan sålde i Stockholm.
Man tycker att Homan skulle erinra sig dessa fakta eftersom Mogens And, sedan han avslöjats, utsatte honom för två allvarliga mordförsök, dels genom att knuffa ner Homan för en stege och då Homan överlever försöker Mogens döda honom på nytt genom att kväva honom i sjukhussängen. Det har verkligen gått sexton år men ändå!