 |
|
 |
|
|
|
|
Jag,
Johan Christian Homan, får ett besök. Han är
nyinflyttad i min trappa. Han heter Wagner.
Han bryter på tyska. Han vill sälja några tavlor.
Han har glömt sina nycklar och ber mig därför ta
hand om den djupfrysta fisk han köpt medan han övernattar
hos en vän. Han bor i gamle Sundströms våning
sedan denne dött.
- Irene Bengtsson som bor längre
ner i trappan vill sälja en terrin med svenska flaggan på.
Hon begär ett pris och som jag ofta gör ger jag henne
lite mer. Sedan pratar vi om vår gemensamme granne, Wagner.
- Nästa dag då jag kommer hem hör jag röster
innanför doktor Wagners dörr. Först nästa
dag kommer jag ihåg att återlämna fiskpaketet.
Ingen är hemma men dörren är öppen. Jag går
in och finner Wagner död i sin säng. Ur bröstet
sticker ett knivskaft upp. På väggen är det skrivet
i blod "RACHE".
- Snart sitter min gamle vän Carl Asplund
på en stol i mitt kök. Han säger att kniven är
en SS-dolk från andra världskriget.
- Nästa dag träffar jag Maria
Sundström, en ung kvinna, lång och slank. Det
är hon som hyrt ut sin fars lägenhet sedan han dött.
Hon berättar om tavlor som Wagner inte velat visa henne och
tillsammans går vi in och öppnar garderoben. Där
finns de tavlor han förmodligen velat få värderade
av mig. Jag tror att de är värda miljoner.
- För att få en vitamininjektion i det grådaskiga
november vädret i Stockholm åker jag till Paris, en
maskerad affärsresa till antikmässor. Jag köper
en nordtysk tennbägare. Jag går på ett konstmuseum
och finner en tavla nästan identisk med en av Wagners. Det
är en tavla av Lucas Cranach den äldre. På baksidan
finns samma stämpel som på Wagners tavla, en bevingad
orm med en ring i munnen. Vaktmästaren säger att det
ursprungligen fanns två tavlor men den ena försvann
i Prag under kriget. Han blir misstänksam när jag säger
att jag vet var den finns.
- Åter i Stockholm ringer jag Asplund och berättar
om tavlorna. Han säger att tavlorna just har stulits från
lägenheten.
- Min katt Cléo har fått någonting i örat.
När vi sitter i väntrummet får jag kontakt med
en äldre kvinna med en hund. Hon heter Rut
Green. Jag ser att hon har blåaktiga, intatuerade
siffror på underarmen, det nazistiska bödelsmärket
på koncentrationslägrens fångar. Hon berättar
att hon kom till Sverige med en av de "vita bussarna".
(det blir en lång diskussion om hur "slöddret"
finns ännu idag - 1993 - i form av nynazistiska grupper och
VAM, och skinheads som kränker och trakasserar judar och
invandrare). Hon berättar om att hon idag tror sig ha känt
igen en av lägervakterna i Stockholm. Han hade en lång,
svart kappa med uppslagen krage. Han kallades för "Gamen"
och ögonen var desamma. En annan lägervakt kallades
Kobyla - Stoet på polska. Hon sparkade alla.
- På kvällen letar jag upp Wiesenthals bok "Rättvisa
- men inte hämnd" och sträckläser den.
- Maria Sundström ringer och bjuder in mig till en liten
tillställning samma kväll. Sedan ringer jag Calle Asplund
och informerar honom om vad Rut Gren sagt mig. En av Asplunds
kolleger är specialist på terroristorganisationer.
Han vill att jag talar med denne Erling
Dahlberg.
- Dahlberg informerar mig om de ca 100 personer som är kärntruppen
i VAM men också om nazisterna i Tyskland under andra världskriget.
Om Himmler som chef för SS och andra ledare.
- Jag går till Marias bjudning. Hon har en vacker lägenhet
möblerad med verklig smak. Till min förvåning
är Erling Dahlberg en av gästerna. Där är
också Eva Bergman, en anemisk
blondin i Marias ålder, Björn
Nilsson, avhoppad bankdirektör som landat mjukt med
en fallskärm och Marias faster Lisen
Sundström. Det blir genast tal om den hemska svenska
främlingsfientligheten.
- Efter middagen drar Dahlberg och jag oss tillbaka till biblioteket
för att njuta var sin cigarr och ett glas konjak. Han har
känt Maria i tjugo år och vet att hennes far som var
nazistsympatisör under kriget nyligen gjort självmord.
Vi pratar vidare om "det mörka kapitlet" i svensk
historia då samlingsregeringen gick nazisternas ärenden
för att slippa dras in i kriget. Trots att regeringen väl
visste om vilka hemskheter judarna utsattes för (s 109-114).
Dahlberg säger också att "Gamen" kan vara
Rolf Braune, Hauptsturmführer
i SS.
- Vi går tillbaka till sällskapet och jag slår
mig ner hos faster Lisen. Hon tittar i ett fotoalbum och blir
bestört då hon ser en bild av Nils, som är hennes
bror och Marias far, i nazistisk uniform tillsammans med Eskil
Bergman, Evas pappa. De for till Finland, "Finlands sak är
vår" och slogs mot Sovjetunionen. Sedan tog de sig
till Norge och värvade sig i en nordisk SS-division som slogs
på ryska fronten i slutet av kriget.
- Jag vaknar till ett telefonsamtal. Det är vaktmästaren
vid museet i Paris. Han blir bestört över att få
höra att tavlan är stulen.
- På kvällen tänker jag äta Wagners fiskgratäng
som han anförtrott mig. Jag blir arg då den är
full av glasbitar. Tror jag, ja. Men det är många fina
diamanter gömda i potatismoset. Jag ringer hem till Calle
Asplund men han är inte hemma. Sedan ringer Erling Dahlberg
och jag berättar för honom om diamanterna.
- Maria kommer till min antiaffär och bjuder på wienerbröd.
Hon erkänner att hon ljugit. Dolken som Wagner dödades
med fanns faktiskt i en låda i ett köksskåp.
Där förvarade Maria sin fars saker. Hon skämdes
för att han varit nazist. När Calle Asplund får
veta detta blir han ännu säkrare på att det inte
finns något nazistspår. Wagner dödades troligen
på grund av ett rån. Ett typiskt impulsmord.
- När jag skjutsar henne hem frågar jag om hon kan
ordna så att jag får träffa Eskil Bergman, Nils
Sundströms kamrat och nazistbroder i ungdomen. Han samlar
gammalt svenskt silver. Jag har en fin grej av Zethelius som han
kanske skulle vara intresserad av. OK, tack vare sockerskålen
i silver får jag ett samtal med fanjunkare Eskil Bergman.
Jag försöker att naturligt komma in på frågan
om hans tjänstgöring i division Wiking under kriget.
Bergman säger att när han var ung såg han kommunismen
som det stora hotet, en övertygelse han delat med Churchill
och Reagan. Och med Nato. Han hade sett ryssarna på nära
håll i vinterkriget. Han kände inte till något
om judar och koncentrationsläger. Nils och han tjänstgjorde
i division Wiking vid östfronten fram till 1943.
- Rudolf Wagner tycks vara österrikare som kommit till Sverige
för ett forskningsprojekt.
- Jag ringer och stämmer träff med Rut Gren för
att visa henne de bilder jag fått av Calle. Hon får
se bilden av SS-killen. Det är inte "Gamen" utan
en annan nästan lika vidrig person, sadist och psykopat.
Hon får se andra bilder men ingen som hon säkert vet
är Braune.
- Jag tar kontakt med min kollega och vän Erik
Gustafson. Han bjuder på hembakade scones och hemlagad
marmelad. Han vet det mesta om alla människor också
om Maria Sundström och hennes far. Hon har ärvt hans
stora förmögenhet. Också Eskil Bergman har det
bättre ställt än de flesta. Varifrån Bergman
fått sina pengar vet han inget om.
- Jag har en annan kontakt sedan många år tillbaka,
Stig Emanuel Strömberg,
Stickan kallad. Jag ringer honom och berättar om den stulna
tavlan som kan vara en Cranach den äldre. Han lovar att hålla
ögonen öppna.
- En man ringer från USA. Det är Simon
Lebnowitz. Han har av sin vän vaktmästaren i
Paris fått reda på att jag kanske har funnit hans
tavla. Adam och Eva i paradiset av
Cranach. Han vill att jag genast ska komma hem till honom eftersom
han är rullstolsbunden och har svårt för att resa.
Han skickar biljett i businessclass.
- På flygplatsen i Santa Barbara tas jag emot av hans vackra,
blonda assistent Cathy Johnson. Simon
Lebnowitz bekräftar att bilden på den mördade
Wagner föreställer Braune. Braunes girighet räddade
en gång Simon Lebnowitz liv. Han kunde köpa sig fri
med hjälp av sin konst. Braune arbetade för Hermann
Göring. Det blir många Dry Martinis och sedan konjak
av yppersta klass allt serverat av den lika elegante som diskrete
hovmästaren.
- På morgonen vaknar jag väldigt bakfull och förstår
inte hur jag fått Cathy med i sängen. När jag
lyckas lämna sängen välter jag ner hennes handväska
så att innehållet ramlar ut. Ett etui ramlar ut. Det
har en bild av Cathy men hennes namn är Nancy Hurst. Det
är ett ID-kort för CIA.
- När hon vaknar äter vi frukost och sedan vill hon
ha en exakt beskrivning av Wagner. Då vill jag veta hennes
riktiga namn och hon talar om det. Jag lovar att hålla helt
tyst om jag får reda på hur allt hänger samman
och varför CIA har en agent hos Simon Lebnowitz. CIA tog
Braune vid krigsslutet. Vid krigsslutet var general Gehlen
chef för den tyska underrättelseverksamheten på
östfronten. Men han avskedades av Hitler några veckor
innan sammanbrottet. Gehlen gömde sig på en avlägsen
gård i de bayerska skogarna. Där fann CIA honom. Han
visste allt om den sovjetiska armén och var därför
värd sin vikt i guld. Braune hamnade sedan bland Gehlens
agenter. De placerades i Dresden och fick höga positioner
i Östtyskland. Braune nästlade sig in i Stasi. Men Braune
var dubbelagent som förrådde sina egna agenter. CIA
blev lurade också på stora summor pengar i fonder
som försvann med Braune. Omkring 100 miljoner kronor och
dessa kan mördaren ha varit på jakt efter.
- Innan jag åker hem får jag ett kuvert med bilder
av Lebnowitz och också en check som tack och för omkostnader.
Han säger att Cathy kan åka över till Stockholm.
Kanske kan hon vara till nytta för att lösa mordet?
- Jag kommer hem och berättar för Erling Dahlberg vad
jag varit med om. Han påstår att jag varit naiv och
blivit lurad, "taken for a ride". Och han tror inte
alls att Wagner är identisk med Braune.
- Jag är nervös som en ung pojke när jag åker
till Arlanda för att ta emot Cathy. Hon säger att hon
längtat efter mig. Vi åker till hotell Victory i Gamla
stan där jag lämnar henne. Jag bestämmer med Erling
att han ska få träffa henne hemma i min lägenhet
på kvällen.
- Jag hämtar Cathy på kvällen. Vi promenerar till
min lägenhet. Hon blir förtjust i min katt Cléo.
Jag tänder brasan i Mariebergskakelugnen. Vi tar en drink
före maten. Då kommer Erling på besök. Han
påstår fortfarande att bevisen för att motivet
till mordet på Wagner har en bakgrund i Nazi-Tyskland är
för svaga. Cathy säger att hon i CIAs högkvarter
utanför Washington funnit ett helt nytt motiv för mordet,
som hon dock för ögonblicket absolut inte kan avslöja.
Det kan skaka hela svenska samhället. Därför måste
hon få uppgifterna bekräftade från Tyskland först.
Erling går och jag får mycket beröm för
min egenhändigt tillagade laxfilé Lorenborg. Sedan
stannar hon hos mig över natten.
- Nästa morgon ringer telefonen. Det är från Tyskland.
Cathy får sina misstankar bekräftade!
- Cathy och jag träffar Calle Asplund på hans kontor.
Hon rapporterar allt hon vet frånsett vad hon nyss fått
bekräftat från Tyskland. Efter kriget utsattes Sverige
för ett enormt propagandakrig från Sovjetunionen och
Östtyskland. Man ville penetrera samhället med kommunistisk
ideologi, regering, politiska partier, journalister, akademiker
och andra grupper. Skaffa agenter som Treholt i Norge, Stig Bergling
i Sverige. Men det finns en viktig spion till i Sverige påstår
Cathy. Han identifieras som "Höken" i Stasis dossier.
Braune tog med sig en del av dokumentationen till Stockholm. Det
var hans försäkring för att skaffa sig en fristad
i Sverige. Braune pressade "Höken" på pengar.
Det var därför han blev mördad.
- På Cathys önskan samlar jag de "inblandade"
på en drink hos mig så att hon får tillfälle
att prata med dem. Hon tycker att Rut Green var den intressantaste.
- På en auktion på Auktionsverket träffar jag
Stickan Strömberg. Han säger att om han får bra
betalt kan han peka ut en person som vet var den försvunna
Cranachtavlan finns. Personen är närvarande på
auktionen. Det är Lasse Jansson, kallad "Sergel".
Han kan tjäna bra om han ser till att personen som har tavlan
kontaktar mig, säger jag.
- Nästa dag ringer Lasse Jansson. Jag ber honom komma till
min affär. Strax före sex kommer han. Han säger
att en "kompis" gick in genom en öppen dörr
i en kåk i Gamla Stan. Plötsligt kom det en person.
Han gömde sig i en garderob där det fanns fina tavlor.
Innan dess hann ha se vem det var som kom.
- Calle Asplund ringer. Cathy har blivit skjuten och svävar
mellan liv och död. Jag säger att jag vet vem det var
som sköt henne. Och som mördade Braune. Jag ska berätta
om Calle kommer till min affär. Ta gärna med dig Erling.
Där anklagar jag Erling för att vara den hemliga spionen
i Sverige som mördat Wagner-Braune. Jag har ett hemligt vittne
som ska avslöja honom. Lasse Jansson stiger fram men säger
att Erling inte är den person som han sett från garderoben.
Tablå! "Har jag gjort bort mig nu igen?".
- Under min lek med min katt Cléo blir jag klar över
vem det är som är mördaren. Det måste vara
Eskil Bergman. Jag åker hem till honom. Jag säger att
jag fått veta att fem SS-soldater eskorterade en transport
med beslagtagen konst från judarna, bland annat Cranach-tavlan.
Wagner, alias Braune, var ansvarig för transporten. Det var
i slutet av kriget och soldaterna rånade transporten. Jag
tror att Nils Sundström var en av SS-soldaterna. Och att
Wagner mördade Nils, eller snarare drev honom till självmord
genom att pressa honom på stora summor pengar. Jag anklagar
Eskil Bergman för att ha mördat Wagner och nästan
dödat Cathy. Den främsta orsaken var inte stöld
av konst utan Elisabeth Scheimann. Det berättade Rut Green
för Cathy. Rut Green förlorade en dotter på ett
sanatorium i Kaukasus sommaren 1942. Elisabeth var läkare
där och gjorde allt för att skydda barnen. Nils och
Eskil var kommenderade dit. Nils tar upp sitt tjänstevapen
och hotar att skjuta mig. Då ringer det på dörren
och hans dotter Eva Bergman kommer. Men han lurar iväg henne
och bekänner att Braune dykt upp i Stockholm med en massa
papper som avslöjade att Nisse Sundström varit inblandade
i aktiviteter under kriget som inte var något han ville
bli påmind om idag. Så Nisse betalade honom. En kväll
gick Eskil Bergman till Braune och berättade att han drev
hans kompis Nisse till självmord. Braune hade bara skrattat
och då tog Bergman kniven och stack ner honom. Sedan stoppar
Bergman ner pistolen i fickan, tar på sig ytterkläder,
tar avsked av sin dotter och går ut. Han går samma
öde till mötes som sin krigskamrat.
- Jag firar med Cathy som kommit lindrigt undan sina skottskador.
Hon säger att CIA missat något i akterna i Tyskland.
Den inflytelserika spionen "Höken" verkade inte
i Sverige.
Syndafallet 1530-talet.
Lucas Cranach d.ä 1472-1553
Cranachs hemsida här.
Stig Emanuel Strömberg,
kallad Stickan, introducerades som "Försäkringskonsult"
i Mårtensons bok "Döden går på museum"
(1977). Han kan den undre världen och erbjuder sig hjälpa
försäkringsbolagen att få tillbaka stulna värdesaker.
Det märkvärdiga är att Strömberg mördades
i den boken men är tydligen nu uppstånden igen. Han
blev skjuten med en Luger på sitt kontor sedan han hotat
att avslöja att Mogens And, informationschef på Nationalmuseum,
varit nazist under kriget som rövade värdesaker från
judar som sedan Stickan sålde i Stockholm.
Man tycker att Homan skulle erinra sig dessa fakta eftersom Mogens
And, sedan han avslöjats, utsatte honom för två
allvarliga mordförsök, dels genom att knuffa ner Homan
för en stege och då Homan överlever försöker
Mogens döda honom på nytt genom att kväva honom
i sjukhussängen. Det har verkligen gått sexton år
men ändå!
