 |
|
 |
|
|
|
|
I en elegant
villa vid Genèvesjön tar en konstsamlare emot chefen
för måleriavdelningen på Amsterdams Rijksmuseum.
Denne är expert på att avgöra vad som är
en äkta Rembrandt. Telefonen ringer. Konstsamlaren ger klartecken
till diskreta men nödvändiga åtgärder.
- Jag, Johan Christian Homan, får
besök i min antikhandel. Det är Erik
Holm, en gammal studentkamrat från Uppsala. Han lever
på att ge investeringsråd när det gäller
konst och antikviteter. Han vill att jag ska köpa konst åt
honom. Eller snarare åt hans anonyma klienter. Själv
har han blivit för känd och det trissar upp priserna.
Just nu har en klient som vill köpa en Liljefors. Jag ska
få 0,5 % på inköpssumman. Just då ringer
telefonen och en okänd man vill prata med Sigismund.
- Vid styrelsebordet tronar Valter Sundblom,
kallad "Trapisten". De två bankdirektörerna
Carl-Eric Åström och Hans
Svensson hyser stor respekt för honom. "Riksskeppet"
håller på att sjunka och med dem "Riksäpplet".
- Jag är på Bukowskis med uppdrag att ropa in en tavla
av Bruno Liljefors med flygande tornsvalor. Jag vet att jag har
en "kontrollant" som ser till att jag inte för
min provisions skull försöker få upp priset. Vid
2 800 000 lägger sig alla konkurrenter och tavlan är
min.
- Jag tar genast en taxi till Erik Holms kontor. Det ser överraskande
enkelt ut. Holm blir mycket nöjd med min insats och jag får
genast ett nytt uppdrag. Nu ska jag för samma kunds räkning
köpa en tavla av August Strindberg som ska utauktioneras
i Örebro.
- Jag vinner mitt byte på hotellet vid Svartån. Jag
firar med Vätternröding och färsk potatis och åker
sedan direkt till Erik Holms kontor. En så dyr tavla vill
jag ha ansvar för så kort tid som möjligt. Men
han svarar inte på sin telefon och när jag kommer till
kontoret är det enda spåret efter honom fyra små
hål efter skruvar där hans namnskylt suttit.
- Jag blir tvungen att låsa in tavlan i mitt kassaskåp
medan jag åker på en "herrgårdsauktion"
till Sörmland. Under utflykten har jag "parkerat"
min fina siameskatt Cléo hos Ellen
Andersson, mitt allt i allo på den husliga sidan.
Där träffar jag idag hennes syster Rut
Samuelsson som är på besök. Det är
ett mycket sorgligt besök eftersom hon är i Stockholm
för att ordna upp efter sin dotter som tagit livet av sig
efter en misslyckad kärleksaffär. Med är också
lillasyster Elise, en mycket vacker
25-åring.
- Nästa dag kommer Elise till min antikaffär och vill
att jag ska ta reda på vem som mördat hennes syster
Carina. Carina gick på Handelshögskolan
och blev civilekonom. Sedan började hon jobba på Nya
Inteckningsbanken. Carina hittades i sin lägenhet död
med en flaska konjak och en tom pillerburk bredvid sig. Det fanns
ett icke undertecknat avskedsbrev som började med "Älskade
mamma" fast hon alltid kallat Rut för Mammsi. Och Carina
hatade konjak. Strax innan hon dog berättade hon för
Elise att hon kommit på en skandal som skulle få hela
svenska samhället i gungning.
Nästa dag får jag besök i affären. Det är
"kontrollanten" från Bukowskis, den "långe,
smale med stickande ögon". Han säger sig komma
på uppdrag av Erik Holm för att hämta tavlan av
Strindberg. Jag är tveksam men en blåsvart pistol med
ljuddämpare övertygar mig.
- Nästa morgon gör jag ett besök i Risbergs bokhandel
för att hämta en bok jag beställt om engelska silverstämplar.
När jag är tillbaka väntar två allvarliga
män utanför min affär. Det är två polismän,
kommissarie Gösta Malm och inspektör
Lilja. Erik Holm har blivit mördad, skjuten i nacken och
de vill veta hur jag känner honom. Jag berättar detta
dock utan att nämna våra gemensamma konstaffärer.
-Elise bjuder mig på Operan. Medbjuden är också
Ann Högberg, bästis och
arbetskamrat med den döda Carina. Elise vill att jag ska
bjuda hem dem till mig efteråt för att kanske få
reda på något som kan lösa gåtan kring
systerns självmord. Men Ann tycker att det är lika svårt
att föreställa sig att Carina mördats som att hon
själv tagit livet av sig.
- Konsthandlaren är på väg från Schweiz
till Tokyo. Där måste han sälja in sitt "Projekt
Provence". Han har förlorat mycket pengar på sistone.
- Ann bjuder med både mig och Elise på Nya Inteckningsbankens
personalfest på en mälarbåt. Där träffar
jag först Carinas chef, Hans Svensson, som förefaller
mycket obehagligt berörd när jag antyder att Carina
kanske mördats. Sedan får jag kontakt med Carinas sekreterare
Ebba som kan berätta att den
dag Carina dog hade Hans Svensson kommit från hennes kontor
helt svart i ansiktet av ilska. Carina hade bara skrattat och
bett Ebba att ordna flygbiljetter till Genève.
- Kommissarie Holm ringer och ber mig komma till Kriminalen där
jag blir förhörd inför en bandspelare. Nu vill
han veta varför Erik Holm fört över nära 10
miljoner kronor på mitt konto. Jag blir tvungen att berätta
hela historien men den låter nog ganska konstig i polisens
öron, särskilt om den okända person som hotat mig
med pistol.
- Jag får med mig min gode vän Carl
Asplund på en inköpsresa till Mora. Calle som
är chef för våldsroteln på rikskriminalen
är mycket intresserad av allmogestil. På återvägen
hem sedan vi handlat för några tusenlappar berättar
jag om vad som hänt mig. Han vet inte så mycket om
mordet på Holm säger han men menar att jag nog ligger
lite risigt till.
- När jag kommer hem ringer Ebba och säger att hon kommit
ihåg att Carina talat om att någon satt i rävsaxen
och det snart skulle smälla.
- Mitt i natten vaknar jag av en mardröm. Jag råkar
slå ner vattenglaset och kommer då på att Erik
Holm pratat om att han varit ihop med en kvinna som hade ett Galleri
i Gamla Stan som sålde konstglas.
- Jag letar mig igenom glasgallerierna tills jag hittar ett vars
innehavare känner Erik Holm. Hon heter Ingrid
Ericsson. Hon var ihop med Erik ett tag sedan hon träffat
honom på en resa till Kanarieöarna. Hon vet ingenting
om hans affärer men minns att sedan de gjort slut träffade
han en kvinna som jobbar på Nya Inteckningsbanken.
- Jag går hem och ringer till Elise för att bjuda henne
på middag. Jag föreslår "Olssons",
ett ställe på Söder, där alltid görs
med vitlök. Restaurangen heter "Garlic and Shots".
Jag berättar för henne om Holm och fästmön
på Nya Inteckningsbanken. Hon har svårt att tro att
Carina hade ett förhållande med Erik Holm.
- Carl Asplund ser inte fram emot mötet med Gösta Malm
som ska informera sin chef om spaningsläget när det
gäller aktuella mordfall. Malm tror att Erik Holm ägnade
sig åt att tvätta stora knarkpengar. En av Holms bulvaner
är Homan. Homan kan mycket väl vara den som mördat
Erik Holm.
- Ovetande om detta oroar jag mig över ett brev från
min fastighetsägare som kraftigt vill höja hyran. Om
detta sker måsta jag lämna lokalen. Fastighetsägare
är Sune Karnvall för Riksskeppet. Jag tar kontakt med
min vän Eric Gustafsson som
vet det mesta om vem som är vem i Stockholm. Han vet att
ägaren till Riksskeppet heter Robert
Manngren och har flyttat från Sverige för länge
sedan.
- Jag åker till Frankrike för att hjälpa Eric
Gustafsson med ett uppdrag att inreda ett hus i Provence åt
"vår egen lilla grevinna" Elsa
von Tigerhielm. Jag åker därför till en
loppmarknad i Paris. Och vem träffar jag där om inte
Ann Högberg. Vilket sammanträffande! Med sig har hon
sin chef Hans Svensson och sin nyblivna sekreterare Ebba. De är
där för att diskutera finansiering av en exploatering
av en bit av Luberon. Det ska bli en fritidsanläggning för
miljonärer.
- Elsa är bortbjuden och har på eget bevåg bjudit
med mig. Vi ska till Robert Manngren av alla och jag funderar
på att diskutera hyreshöjningen med honom. Han bor
på Markis de Sades slott. Där
är hela det svenska Provences nobless inbjudna. Manngren
själv anländer sent i sin helikopter. Elsa presenterar
mig för honom och jag tar fan i hågen och påstår
att jag känner honom. Detta får Ann att spilla ut sitt
vinglas och Manngren att rynka ögonbrynen. Spänningen
lättar då jag talar om att det handlar om min antikaffär
i Gamla Stan som han äger och jag hyr. Om jag väntar
kan han ge mig en minut att diskutera problemet.
- När de flesta gäster gått ger han mig audiens
i sitt överdådiga privata kontor. Vi småpratar
faktiskt en stund och då jag försäkrar honom att
jag aldrig legat efter med hyran lovar han att om jag pratar med
Riksskeppet ska de ha fått ett fax från honom. Jag
känner mig mycket nöjd och då jag lämnar
kontoret uppsöker jag en toalett. När jag går
ut går jag fel väg och är plötsligt i ett
annat rum. Jag är i en salong på vars ena vägg
hänger den Liljeforstavla jag ropat in för Erik Holms
räkning! En dörr öppnas och jag gömmer mig
bakom en stor öronlappsfåtölj. Robert Manngren
kommer in och slår på en knapptelefon. Han pratar
med någon om de banköverenskommelser han just gjort.
Plötsligt märker jag att en parfymdoftande kvinna kommer
in. De två tycks förbereda ett samlag. Då slås
en dörr upp och jag hör en kvinna skrika och snyfta.
Robert springer efter henne. När han är tillbaka pratar
han om mig. Om konsthandlaren från Gamla Stan som han ger
någon i uppgift att på ett diskret sätt ta livet
av. Jag tar mig tillbaka till toaletten och lämnar huset
via ett fönster som jag lämnar olåst.
- På natten tar jag mig tillbaka till huset. Jag måste
ta ett foto av tavlan som bevis för polisen i Stockholm.
Jag lyckas ta några polaroidbilder innan jag jagas iväg
av vakthundar. När jag åter lyckas nå min bil
upptäcker jag att jag tappat både kamera och bilder.
- När jag kommer tillbaka till Stockholm sitter en lejd mördare
och väntar i min lägenhet. Det är samme man som
under vapenhot tvingat till sig Strindbergtavlan. Han tvingar
mig att dricka visky och sedan placerar han mig i min egen bil.
Han kör till Söder Mälarstrand där han ska
arrangera en viltolycka. Jag vaknar under färden men låtsas
sova. När han stannar lyckas jag överraska honom och
sparka honom ner för en brant där han hamnar medvetslös.
Jag lyckas ta fram nycklarna till mina handbojor och låsa
upp. När jag hämtat mig en stund upptäcker jag
att mannen försvunnit. Jag kör en bit in i en skog där
jag sover ut.
- Nästa morgon åker jag ut till bankpalatset för
att träffa Ann. Jag måste ha någon att prata
med. Jag berättar om den arrangerade "älgolyckan".
Hon kan inte tro att Manngren är inblandad. Honom har ju
banken just gett en stor kredit. Men hon berättar att Manngren
kommer till Stockholm nästa dag för att finjustera avtalet.
- Ebba säger att hon hittat några papper efter Carina
som kan vara intressanta. Det är ett brev från ett
av Londons största försäkringsbolag till "Dear
Carina" med Gordon Martin som avsändare. Jag ringer
upp honom. Han blir chockad över Carinas död men vill
inte kommentera mer än att det kan ha handlat om försäkringsbedrägeri.
- Jag ringer till Manngrens hotell i Stockholm. Han blir förvånad
men stämmer träff med mig klockan sex på kvällen
i hans svit.
- Tiden kryper fram men till sist är jag där. Jag får
reda på numret till hans svit i receptionen och går
upp. Ingen svarar men dörren är öppen. På
golvet framför TVn ligger Robert Manngren skjuten genom huvudet.
Jag mår illa och går till badrummet. Sedan smyger
jag mig snabbt ner för trappan. Från en av telefonhytterna
ringer jag receptionen och talar om vad som hänt.
- I tidningen nästa morgon läser jag att polisen hittat
en pistol bredvid liket. Men det fanns ingen pistol där när
jag hittade honom. Ann ringer. Hon kan inte tro att Manngren gjort
självmord. Jag ber henne komma hem till mig på kvällen.
Jag tror att jag vet vem som mördade Manngren och Holm. Samma
inbjudan går till Elise och Ebba och till bankdirektören
Hans Svensson.
- Jag ringer till en god vän på UD som sysslar med
FN-frågor och aktuella sanktioner. Han ger mig viktiga upplysningar.
- Så träffas vi alla hemma hos mig, Hans och jag och
de tre kvinnorna. Det blir en mustig lammgryta föregången
av en snitt med rökt lax och en driva forellrom. Jag säger
att jag tror att Manngrens finansimperium var på väg
att rasa och att han lånade upp pengar till Provenceprojektet
genom att pantsätta en Picassotavla två gånger.
Erik Holm visste detta och pressade Manngren på pengar för
att inte avslöja detta bedrägeri. Manngren var också
inblandad i shipping genom Suezkanalen till Sydafrika trots FN-sanktionerna
mot detta land. Men bakom mordet på Manngren låg passion.
Först anklagar jag felaktigt Ebba för att vara "femme
fatale". Men det är Ann Högberg som dödat
Robert Manngren. Hon erkänner att hon dödat honom när
hon förstod att han bara utnyttjat henne. Hon var också
inblandad i mordet på Erik Holm men det var en annan man
som Robert ordnat som dödade honom. Carina skulle ha slagit
undan fötterna för Robert. Därför måste
hon avlägsnas. Det var så enkelt att stoppa några
tabletter i ett glas säger Ann, samtidigt som hon själv
tar några små, vita tabletter i munnen och sköljer
ner dem med ett glas vin. Innan ambulansen hinner fram är
hon död.
Om Markis de Sade har också
en annan svensk deckarförfattare skrivit, nämligen Joakim
Bergman i "Midsommarmord".