Jan Mårtenson Midas hand 1992

 

I en elegant villa vid Genèvesjön tar en konstsamlare emot chefen för måleriavdelningen på Amsterdams Rijksmuseum. Denne är expert på att avgöra vad som är en äkta Rembrandt. Telefonen ringer. Konstsamlaren ger klartecken till diskreta men nödvändiga åtgärder.
- Jag, Johan Christian Homan, får besök i min antikhandel. Det är Erik Holm, en gammal studentkamrat från Uppsala. Han lever på att ge investeringsråd när det gäller konst och antikviteter. Han vill att jag ska köpa konst åt honom. Eller snarare åt hans anonyma klienter. Själv har han blivit för känd och det trissar upp priserna. Just nu har en klient som vill köpa en Liljefors. Jag ska få 0,5 % på inköpssumman. Just då ringer telefonen och en okänd man vill prata med Sigismund.
- Vid styrelsebordet tronar Valter Sundblom, kallad "Trapisten". De två bankdirektörerna Carl-Eric Åström och Hans Svensson hyser stor respekt för honom. "Riksskeppet" håller på att sjunka och med dem "Riksäpplet".
- Jag är på Bukowskis med uppdrag att ropa in en tavla av Bruno Liljefors med flygande tornsvalor. Jag vet att jag har en "kontrollant" som ser till att jag inte för min provisions skull försöker få upp priset. Vid 2 800 000 lägger sig alla konkurrenter och tavlan är min.
- Jag tar genast en taxi till Erik Holms kontor. Det ser överraskande enkelt ut. Holm blir mycket nöjd med min insats och jag får genast ett nytt uppdrag. Nu ska jag för samma kunds räkning köpa en tavla av August Strindberg som ska utauktioneras i Örebro.
- Jag vinner mitt byte på hotellet vid Svartån. Jag firar med Vätternröding och färsk potatis och åker sedan direkt till Erik Holms kontor. En så dyr tavla vill jag ha ansvar för så kort tid som möjligt. Men han svarar inte på sin telefon och när jag kommer till kontoret är det enda spåret efter honom fyra små hål efter skruvar där hans namnskylt suttit.
- Jag blir tvungen att låsa in tavlan i mitt kassaskåp medan jag åker på en "herrgårdsauktion" till Sörmland. Under utflykten har jag "parkerat" min fina siameskatt Cléo hos Ellen Andersson, mitt allt i allo på den husliga sidan. Där träffar jag idag hennes syster Rut Samuelsson som är på besök. Det är ett mycket sorgligt besök eftersom hon är i Stockholm för att ordna upp efter sin dotter som tagit livet av sig efter en misslyckad kärleksaffär. Med är också lillasyster Elise, en mycket vacker 25-åring.
- Nästa dag kommer Elise till min antikaffär och vill att jag ska ta reda på vem som mördat hennes syster Carina. Carina gick på Handelshögskolan och blev civilekonom. Sedan började hon jobba på Nya Inteckningsbanken. Carina hittades i sin lägenhet död med en flaska konjak och en tom pillerburk bredvid sig. Det fanns ett icke undertecknat avskedsbrev som började med "Älskade mamma" fast hon alltid kallat Rut för Mammsi. Och Carina hatade konjak. Strax innan hon dog berättade hon för Elise att hon kommit på en skandal som skulle få hela svenska samhället i gungning.
Nästa dag får jag besök i affären. Det är "kontrollanten" från Bukowskis, den "långe, smale med stickande ögon". Han säger sig komma på uppdrag av Erik Holm för att hämta tavlan av Strindberg. Jag är tveksam men en blåsvart pistol med ljuddämpare övertygar mig.
- Nästa morgon gör jag ett besök i Risbergs bokhandel för att hämta en bok jag beställt om engelska silverstämplar. När jag är tillbaka väntar två allvarliga män utanför min affär. Det är två polismän, kommissarie Gösta Malm och inspektör Lilja. Erik Holm har blivit mördad, skjuten i nacken och de vill veta hur jag känner honom. Jag berättar detta dock utan att nämna våra gemensamma konstaffärer.
-Elise bjuder mig på Operan. Medbjuden är också Ann Högberg, bästis och arbetskamrat med den döda Carina. Elise vill att jag ska bjuda hem dem till mig efteråt för att kanske få reda på något som kan lösa gåtan kring systerns självmord. Men Ann tycker att det är lika svårt att föreställa sig att Carina mördats som att hon själv tagit livet av sig.
- Konsthandlaren är på väg från Schweiz till Tokyo. Där måste han sälja in sitt "Projekt Provence". Han har förlorat mycket pengar på sistone.
- Ann bjuder med både mig och Elise på Nya Inteckningsbankens personalfest på en mälarbåt. Där träffar jag först Carinas chef, Hans Svensson, som förefaller mycket obehagligt berörd när jag antyder att Carina kanske mördats. Sedan får jag kontakt med Carinas sekreterare Ebba som kan berätta att den dag Carina dog hade Hans Svensson kommit från hennes kontor helt svart i ansiktet av ilska. Carina hade bara skrattat och bett Ebba att ordna flygbiljetter till Genève.
- Kommissarie Holm ringer och ber mig komma till Kriminalen där jag blir förhörd inför en bandspelare. Nu vill han veta varför Erik Holm fört över nära 10 miljoner kronor på mitt konto. Jag blir tvungen att berätta hela historien men den låter nog ganska konstig i polisens öron, särskilt om den okända person som hotat mig med pistol.
- Jag får med mig min gode vän Carl Asplund på en inköpsresa till Mora. Calle som är chef för våldsroteln på rikskriminalen är mycket intresserad av allmogestil. På återvägen hem sedan vi handlat för några tusenlappar berättar jag om vad som hänt mig. Han vet inte så mycket om mordet på Holm säger han men menar att jag nog ligger lite risigt till.
- När jag kommer hem ringer Ebba och säger att hon kommit ihåg att Carina talat om att någon satt i rävsaxen och det snart skulle smälla.
- Mitt i natten vaknar jag av en mardröm. Jag råkar slå ner vattenglaset och kommer då på att Erik Holm pratat om att han varit ihop med en kvinna som hade ett Galleri i Gamla Stan som sålde konstglas.
- Jag letar mig igenom glasgallerierna tills jag hittar ett vars innehavare känner Erik Holm. Hon heter Ingrid Ericsson. Hon var ihop med Erik ett tag sedan hon träffat honom på en resa till Kanarieöarna. Hon vet ingenting om hans affärer men minns att sedan de gjort slut träffade han en kvinna som jobbar på Nya Inteckningsbanken.
- Jag går hem och ringer till Elise för att bjuda henne på middag. Jag föreslår "Olssons", ett ställe på Söder, där alltid görs med vitlök. Restaurangen heter "Garlic and Shots". Jag berättar för henne om Holm och fästmön på Nya Inteckningsbanken. Hon har svårt att tro att Carina hade ett förhållande med Erik Holm.
- Carl Asplund ser inte fram emot mötet med Gösta Malm som ska informera sin chef om spaningsläget när det gäller aktuella mordfall. Malm tror att Erik Holm ägnade sig åt att tvätta stora knarkpengar. En av Holms bulvaner är Homan. Homan kan mycket väl vara den som mördat Erik Holm.
- Ovetande om detta oroar jag mig över ett brev från min fastighetsägare som kraftigt vill höja hyran. Om detta sker måsta jag lämna lokalen. Fastighetsägare är Sune Karnvall för Riksskeppet. Jag tar kontakt med min vän Eric Gustafsson som vet det mesta om vem som är vem i Stockholm. Han vet att ägaren till Riksskeppet heter Robert Manngren och har flyttat från Sverige för länge sedan.
- Jag åker till Frankrike för att hjälpa Eric Gustafsson med ett uppdrag att inreda ett hus i Provence åt "vår egen lilla grevinna" Elsa von Tigerhielm. Jag åker därför till en loppmarknad i Paris. Och vem träffar jag där om inte Ann Högberg. Vilket sammanträffande! Med sig har hon sin chef Hans Svensson och sin nyblivna sekreterare Ebba. De är där för att diskutera finansiering av en exploatering av en bit av Luberon. Det ska bli en fritidsanläggning för miljonärer.
- Elsa är bortbjuden och har på eget bevåg bjudit med mig. Vi ska till Robert Manngren av alla och jag funderar på att diskutera hyreshöjningen med honom. Han bor på Markis de Sades slott. Där är hela det svenska Provences nobless inbjudna. Manngren själv anländer sent i sin helikopter. Elsa presenterar mig för honom och jag tar fan i hågen och påstår att jag känner honom. Detta får Ann att spilla ut sitt vinglas och Manngren att rynka ögonbrynen. Spänningen lättar då jag talar om att det handlar om min antikaffär i Gamla Stan som han äger och jag hyr. Om jag väntar kan han ge mig en minut att diskutera problemet.
- När de flesta gäster gått ger han mig audiens i sitt överdådiga privata kontor. Vi småpratar faktiskt en stund och då jag försäkrar honom att jag aldrig legat efter med hyran lovar han att om jag pratar med Riksskeppet ska de ha fått ett fax från honom. Jag känner mig mycket nöjd och då jag lämnar kontoret uppsöker jag en toalett. När jag går ut går jag fel väg och är plötsligt i ett annat rum. Jag är i en salong på vars ena vägg hänger den Liljeforstavla jag ropat in för Erik Holms räkning! En dörr öppnas och jag gömmer mig bakom en stor öronlappsfåtölj. Robert Manngren kommer in och slår på en knapptelefon. Han pratar med någon om de banköverenskommelser han just gjort. Plötsligt märker jag att en parfymdoftande kvinna kommer in. De två tycks förbereda ett samlag. Då slås en dörr upp och jag hör en kvinna skrika och snyfta. Robert springer efter henne. När han är tillbaka pratar han om mig. Om konsthandlaren från Gamla Stan som han ger någon i uppgift att på ett diskret sätt ta livet av. Jag tar mig tillbaka till toaletten och lämnar huset via ett fönster som jag lämnar olåst.
- På natten tar jag mig tillbaka till huset. Jag måste ta ett foto av tavlan som bevis för polisen i Stockholm. Jag lyckas ta några polaroidbilder innan jag jagas iväg av vakthundar. När jag åter lyckas nå min bil upptäcker jag att jag tappat både kamera och bilder.
- När jag kommer tillbaka till Stockholm sitter en lejd mördare och väntar i min lägenhet. Det är samme man som under vapenhot tvingat till sig Strindbergtavlan. Han tvingar mig att dricka visky och sedan placerar han mig i min egen bil. Han kör till Söder Mälarstrand där han ska arrangera en viltolycka. Jag vaknar under färden men låtsas sova. När han stannar lyckas jag överraska honom och sparka honom ner för en brant där han hamnar medvetslös. Jag lyckas ta fram nycklarna till mina handbojor och låsa upp. När jag hämtat mig en stund upptäcker jag att mannen försvunnit. Jag kör en bit in i en skog där jag sover ut.
- Nästa morgon åker jag ut till bankpalatset för att träffa Ann. Jag måste ha någon att prata med. Jag berättar om den arrangerade "älgolyckan". Hon kan inte tro att Manngren är inblandad. Honom har ju banken just gett en stor kredit. Men hon berättar att Manngren kommer till Stockholm nästa dag för att finjustera avtalet.
- Ebba säger att hon hittat några papper efter Carina som kan vara intressanta. Det är ett brev från ett av Londons största försäkringsbolag till "Dear Carina" med Gordon Martin som avsändare. Jag ringer upp honom. Han blir chockad över Carinas död men vill inte kommentera mer än att det kan ha handlat om försäkringsbedrägeri.
- Jag ringer till Manngrens hotell i Stockholm. Han blir förvånad men stämmer träff med mig klockan sex på kvällen i hans svit.
- Tiden kryper fram men till sist är jag där. Jag får reda på numret till hans svit i receptionen och går upp. Ingen svarar men dörren är öppen. På golvet framför TVn ligger Robert Manngren skjuten genom huvudet. Jag mår illa och går till badrummet. Sedan smyger jag mig snabbt ner för trappan. Från en av telefonhytterna ringer jag receptionen och talar om vad som hänt.
- I tidningen nästa morgon läser jag att polisen hittat en pistol bredvid liket. Men det fanns ingen pistol där när jag hittade honom. Ann ringer. Hon kan inte tro att Manngren gjort självmord. Jag ber henne komma hem till mig på kvällen. Jag tror att jag vet vem som mördade Manngren och Holm. Samma inbjudan går till Elise och Ebba och till bankdirektören Hans Svensson.
- Jag ringer till en god vän på UD som sysslar med FN-frågor och aktuella sanktioner. Han ger mig viktiga upplysningar.
- Så träffas vi alla hemma hos mig, Hans och jag och de tre kvinnorna. Det blir en mustig lammgryta föregången av en snitt med rökt lax och en driva forellrom. Jag säger att jag tror att Manngrens finansimperium var på väg att rasa och att han lånade upp pengar till Provenceprojektet genom att pantsätta en Picassotavla två gånger. Erik Holm visste detta och pressade Manngren på pengar för att inte avslöja detta bedrägeri. Manngren var också inblandad i shipping genom Suezkanalen till Sydafrika trots FN-sanktionerna mot detta land. Men bakom mordet på Manngren låg passion. Först anklagar jag felaktigt Ebba för att vara "femme fatale". Men det är Ann Högberg som dödat Robert Manngren. Hon erkänner att hon dödat honom när hon förstod att han bara utnyttjat henne. Hon var också inblandad i mordet på Erik Holm men det var en annan man som Robert ordnat som dödade honom. Carina skulle ha slagit undan fötterna för Robert. Därför måste hon avlägsnas. Det var så enkelt att stoppa några tabletter i ett glas säger Ann, samtidigt som hon själv tar några små, vita tabletter i munnen och sköljer ner dem med ett glas vin. Innan ambulansen hinner fram är hon död.

Om Markis de Sade har också en annan svensk deckarförfattare skrivit, nämligen Joakim Bergman i "Midsommarmord".