 |
|
 |
|
|
|
|
Jag,
Johan Christian Homan, får möjlighet att tillbringa
några semesterveckor i Tiveden, nära Fagertärn,
en sjö berömd för sina vackra röda
näckrosor. En kollega skulle göra en inköpsresa
under sommaren och ville att jag skulle ha tillsyn över hans
Tivedstorp. Jag åker till Askersund för att handla
och träffar då Jens Halling .
Det är en studiekamrat från Uppsalatiden. Nu är
han verkställande direktör för Granholmsverken.
Han och hans fru Barbro ska ha partaj
på lördag och han bjuder in mig.
- I en avstyckad bondgård bor han. På grusplanen framför
står dyrbara bilar. Jens presenterar mig för Gustav
Nilmann. Han är f d SÄPO-anställd, landshövding
och var en gång nära att bli statsminister. Han har
med sig Cecilia Ehn, vacker som
en sommardag. Hon är research-assistant och hjälper
Nilmann att skriva sina memoarer. Ulla
Nilmann verkar inte lika intresserad. Greve
Gabriel Granstierna påminner mycket om Karl XII till
utseendet. Bengt Andersson är
Cecilias boyfriend, journalist på Nerikes Allehanda. Sent
kommer Anders Fridlund och hans
fru Stina. Han är en ambitiös
borgerlig politiker. Hon skriver radikala artiklar i kvinnofrågor
i Dagens Nyheter.
- Barbro Halling utstrålar moderlighet och husmoderliga
dygder. Middagen blir god! Vätternlax med färsk potatis
och hollandaisesås, franska ostar och en himmelsk smultronsorbet.
Men det finns en antagonism mellan gästerna som inte måltidens
fröjder kan dölja. Nilmanns memoarer, "en drivande
mina", förefaller oroa en del.
- Nästa dag regnar det och eftersom "Erinran för
Schol-lärare" är den intressantaste lektyr min
gode vän lämnat efter sig tar jag mig till biblioteket
i Askersund. Efter en stund kommer den vackra Cecilia Ehn. Jag
får lov att bjuda henne på kondis. Hon berättar
om sitt arbete och sina vänner.
- Nästa vecka förverkligar jag en gammal dröm.
Att leva som en eremit. Bara äta, sova läsa och ta promenader
ensam i Tivedskogarna. Helt utan TV, radio och tidningar. En reningsprocess
med tystnad och ensamhet som element. Efter en vecka ringer jag
till Hallings för att tacka för senast. Barbro svarar
och berättar att Gustav Nilmann blivit mördad. Någon
hade hällt cyankalium i hans kvällslikör som är
Apricot Brandy. Cyankalium förvarade han i sitt antika kassaskåp.
Nyckeln hängde bakom del 1 av ett Uppslagsverk i en bokhylla.
Han höll en vit näckros i handen. Han hittades i ett
lusthus i parken till den herrgårdsbyggnad i Sund han köpt
för bara några år sedan. Lusthuset skymdes av
träd och buskar och syntes inte från herrgården.
Det är min gamle vän Carl Asplund
som sköter polisutredningen.
- Jag bjuder Calle på middag för att få reda
på så mycket som möjligt. Han är ganska
motvillig men löjromstoast och Bäska droppar som inledning
får honom att tina upp. Han berättar att samma människor
som jag träffade på Hallings partaj för en vecka
sedan hade besökt herrskapet Nilmanns Herrgård den
dag Gustav mördades. Dessutom var hans förläggare
där på ett kort besök. Nilmanns memoarer stals
också.
- När jag tillfälligt är tillbaka i Stockholm för
att sälja en dyr antik möbel passar jag på att
besöka bokförläggaren Lasse
Strandberg. Men tyvärr, han har ingen kopia på
Nilmanns manuskript.
- När jag är tillbaka i Askersund är jag så
varm efter bilfärden att jag åker direkt till badstranden.
Vem ligger och solar topless om inte Cecilia! Hon säger att
hon är övertygad om att Gustav dog av andra skäl
än hans memoarer. Att manuskriptet stals är bara ett
villospår. Bengt Andersson har inhandlat glass och blir
svartsjuk när han kommer tillbaka. Han vill inte att Cecilia
exponerar sig för alla utan bara för honom. Cecilia
blir ilsken och säger att de inte har något förhållande
längre.
- Jag åker hem till Ulla Nilmann för att beklaga sorgen.
Hon säger att hon avrått sin man från att skriva.
Vad skulle det tjäna till att riva upp gamla sår? Hon
är övertygad om att är därför han blev
mördad.
- Jag funderar över vilken risk Cecilia utsätter sig
för genom att känna till vad Gustavs bok skulle avslöja.
Kanske vill mördaren tysta även henne? Jag beslutar
mig för att åka upp till Sund. Jag tar bakvägen
dit, parkerar och promenerar så att jag kommer fram bakom
lusthuset. Kanske den väg Gustavs mördare gick. Jag
når lusthuset och tittar in. Då hör jag en bil
som rusar iväg där nere jag parkerat min bil. Jag ljus
ljus från en av gavelbyggnaderna. Dörrarna är
låsta. Jag tittar in och ser Cecilia ligga hopkrupen på
golvet. Ulla som alarmerats av mina knackningar slår in
fönstret och hoppar in. Snart kan vi båda konstatera
att Cecilia är död. Hon har dött på samma
sätt som Gustav. Druckit Apricot Brandy med blåsyra.
Men hon har en röd näckros. I skrivmaskinen sitter ett
vitt papper med en ej undertecknad text som handlar om att Gustav
svikit henne och inte velat lämna sin fru Ulla.
- Snart är polisen där med Calle Asplund. Jag berättar
allt jag vet. Han tror inte att någon gör självmord
med cyankalium. Men problemet är att alla dörrar var
låsta inifrån.
- Nästa morgon vaknar jag sent av att Bengt Andersson, hålögd
och orakad ringer på. Han säger sig vara säker
på att Cecilia mördats.
Sedan ringer Calle mig och ber mig komma ner till spaningshögkvarteret.
Han säger att Ulla påstått att Cecilia var djupt
förälskad i Gustav men att han kände sig mycket
besvärad av det. Han skulle ha gett henne ett ultimatum.
Från labbet kommer information om att halten cyanid var
högre i Cecilias drink än i den som dödade Gustav.
Ändå var flaskan med likör densamma.
- På polisstationen träffar jag Gabriel Granstierna
som vill ha licens för en ny älgstudsare. Han bjuder
in mig till sitt hus i Torp. Hildur, hans allt i allo, bjuder
på kaffe. Han säger att Gustav samlat på sig
så mycket obehagliga fakta om andra att ingen vågade
kröka ett hår på hans huvud. Gabriel visar mig
också sin "hemlighet", en liten gömd damm
full med röda näckrosor. Det var hans pappa som olagligt
planterat dem där.
- Calle Asplund vet att berätta att Cecilia fått sömnmedel
i sitt te innan hon dog och att det var Bengt Andersson som kört
bilen som "rusat iväg" den kväll jag hittade
Cecilia död.
- Begravningen av Gustav äger rum en lördag. Kyrkan
är full av dignitärer. Därefter blir det mottagning
på herrgården. Jag träffar Anders Fridlund och
gratulerar till de goda opinionssiffrorna för hans parti.
När jag skämtar om huruvida han har något "gömt
i snö" som kan äventyra en valseger blir han arg
och går därifrån.
- Så är då min semester slut. Jag måste
helt enkelt sköta mina antikvitetsaffärer för att
inte få kronofogden på halsen. Men jag kan inte få
mina tankar från Cecilia. Jag tar kontakt med en intendent
på Armémuseum, en tidigare fanbärare på
Värmlands Nation, Ingvar Nordlund
för att få veta något om generalen. Nordlund
är inte överdrivet entusiastisk snarare misstänksam,
men lovar att prata med några doktorander. En vecka senare
ringer han mig och vill konfidentiellt tala om att Gabriel Granstierna,
under falskt namn, Fredrik Karlsson, tillsammans med ett par hundra
svenskar tjänstgjorde i tyska armén under kriget.
De flesta verkade i SS-divisionen "Nordland". Jag erinrar
mig att Gustav ironiserat över "Vårt heroiska
nordland" i den Hallingska matsalen.
- Jag upptäcker att jag förlagt mitt kreditkort. Efter
en stund kommer jag på att jag gömt det i kaffepannan
av koppar som står på den vita spiselkåpan i
torpet. Jag måste åka dit. Sent på kvällen
ringer Bengt Andersson. Han vill träffa mig i Skaga
kyrka. Där finns en gammal offerkälla i Tivedens vildmark.
Där kan han avslöja vem som begått de två
morden. Han visar mig en gravsten med inskriptionen Elsa Dahl
1906-1966. Elsa blev överkörd när hon cyklade en
kväll. Föraren var full. Han var 19 år och gjorde
lumpen. Han hette Lennart Carlsson. Han bytte sedan namn till
Anders Nilmann. Det finns domstolsprotokoll på detta. Bengt
Andersson vill använda sig av denna information men bara
för att få fast mördaren.
- Vad ska jag göra? Ska jag informera Calle Asplund och riskera
allvarliga politiska förvecklingar? Jag åker hem till
Nilmanns. Anders säger att han har alibi för mordet
på Gustav. Hans fru Stina kan intyga detta. Men Stina säger
att han ljuger. Och det är sant att Anders dödat en
kvinna när han körde rattfull för över 20
år sedan. Hon anklagar sin man för att ha mördat
Gustav. Men hon tänker inte göra det offentligt. Bara
få en hållhake på honom.
- För Calle Asplund är fallet avslutat. Cecilia mördade
Gustav och gjorde självmord därefter.
- Jag får en stor order. Ska möblera en hel lägenhet
på Östermalm. Det är Ulla som rekommenderat mig.
Hon bjuder mig på middag i Stockholm. Det blir Hallings
och Anders och Stina och Gabriel. Gabriel dricker för mycket
och vill skåla för mördaren som befriat alla från
Gustavs sadistiska avslöjanden. Men Jens Halling uppskattar
inte alls hyllningen och Gabriel föses motvilligt i säng.
Plötsligt får jag ett infall då Barbro får
mig att berätta om min katt som älskar kardemummakaka
över allting. En dag var halva kakan borta trots att den
ligger i en plåtlåda låst med en hasp. Vem kunde
arrangera "de låsta rummet"? Det ultimata beviset
på att Cecilia gjort självmord och därmed också
betraktades som Gustavs mördare? Jo, Ulla Nilmann! Hon gick
före mig för att slå in fönstret i gavelbyggnaden.
På det sättet kunde hon låtsas lyfta av haspen
på insidan fast den aldrig varit på! Sedan hon dödat
Cecilia lämnade hon huset genom fönstret och sköt
igen detta utifrån! Sedan behövde hon bara vänta
att någon annan skulle komma och alarmera henne. Hennes
motiv var att hon var rädd för att Gustav skulle lämna
henne för Cecilias skull. Då skulle hon förlora
hela herrgården och sin ekonomiska trygghet. Hon erkänner
för mig att Gustav var en hustyrann och sadist som älskade
att plåga människor. Och Cecilia med den oskuldsfulla,
flickaktiga uppsynen som hon lurade alla andra med. Det fanns
ett äktenskapsförord och de drev med henne båda
att hon skulle förlora allt. Men hon erkänner inte mordet.
Skaga är en mytomspunnen plats, belägen 30 km nordväst
om Karlsborg. Enligt sägnen var detta en offerplats. Med
kristendomens inträde i vårt land byggdes här
en stavkyrka. Den revs år 1826, men återuppbyggdes
år 1960. Kyrkan brann ner nyårsdagen år 2000,
men en ny kyrka har byggts på platsen. Den invigdes vid
midsommar 2001. Platsen har en mycket speciell natur tack vare
sjön Unden.
En röd näckros från
Fagertärn. Sjön Fagertärn är en av Europas
moderplatser för den röda näckrosen. Blommornas
röda färg har uppstått genom mutation. Näckrosen
blommar som rikligast under tiden mitten av juli-mitten av augusti.
Fagertärn är ett naturreservat med syfte att skydda
växtplatsen för de röda näckrosorna.
