Jan Mårtensson Den röda näckrosen 1987

 

Jag, Johan Christian Homan, får möjlighet att tillbringa några semesterveckor i Tiveden, nära Fagertärn, en sjö berömd för sina vackra röda näckrosor. En kollega skulle göra en inköpsresa under sommaren och ville att jag skulle ha tillsyn över hans Tivedstorp. Jag åker till Askersund för att handla och träffar då Jens Halling . Det är en studiekamrat från Uppsalatiden. Nu är han verkställande direktör för Granholmsverken. Han och hans fru Barbro ska ha partaj på lördag och han bjuder in mig.
- I en avstyckad bondgård bor han. På grusplanen framför står dyrbara bilar. Jens presenterar mig för Gustav Nilmann. Han är f d SÄPO-anställd, landshövding och var en gång nära att bli statsminister. Han har med sig Cecilia Ehn, vacker som en sommardag. Hon är research-assistant och hjälper Nilmann att skriva sina memoarer. Ulla Nilmann verkar inte lika intresserad. Greve Gabriel Granstierna påminner mycket om Karl XII till utseendet. Bengt Andersson är Cecilias boyfriend, journalist på Nerikes Allehanda. Sent kommer Anders Fridlund och hans fru Stina. Han är en ambitiös borgerlig politiker. Hon skriver radikala artiklar i kvinnofrågor i Dagens Nyheter.
- Barbro Halling utstrålar moderlighet och husmoderliga dygder. Middagen blir god! Vätternlax med färsk potatis och hollandaisesås, franska ostar och en himmelsk smultronsorbet. Men det finns en antagonism mellan gästerna som inte måltidens fröjder kan dölja. Nilmanns memoarer, "en drivande mina", förefaller oroa en del.
- Nästa dag regnar det och eftersom "Erinran för Schol-lärare" är den intressantaste lektyr min gode vän lämnat efter sig tar jag mig till biblioteket i Askersund. Efter en stund kommer den vackra Cecilia Ehn. Jag får lov att bjuda henne på kondis. Hon berättar om sitt arbete och sina vänner.
- Nästa vecka förverkligar jag en gammal dröm. Att leva som en eremit. Bara äta, sova läsa och ta promenader ensam i Tivedskogarna. Helt utan TV, radio och tidningar. En reningsprocess med tystnad och ensamhet som element. Efter en vecka ringer jag till Hallings för att tacka för senast. Barbro svarar och berättar att Gustav Nilmann blivit mördad. Någon hade hällt cyankalium i hans kvällslikör som är Apricot Brandy. Cyankalium förvarade han i sitt antika kassaskåp. Nyckeln hängde bakom del 1 av ett Uppslagsverk i en bokhylla. Han höll en vit näckros i handen. Han hittades i ett lusthus i parken till den herrgårdsbyggnad i Sund han köpt för bara några år sedan. Lusthuset skymdes av träd och buskar och syntes inte från herrgården. Det är min gamle vän Carl Asplund som sköter polisutredningen.
- Jag bjuder Calle på middag för att få reda på så mycket som möjligt. Han är ganska motvillig men löjromstoast och Bäska droppar som inledning får honom att tina upp. Han berättar att samma människor som jag träffade på Hallings partaj för en vecka sedan hade besökt herrskapet Nilmanns Herrgård den dag Gustav mördades. Dessutom var hans förläggare där på ett kort besök. Nilmanns memoarer stals också.
- När jag tillfälligt är tillbaka i Stockholm för att sälja en dyr antik möbel passar jag på att besöka bokförläggaren Lasse Strandberg. Men tyvärr, han har ingen kopia på Nilmanns manuskript.
- När jag är tillbaka i Askersund är jag så varm efter bilfärden att jag åker direkt till badstranden. Vem ligger och solar topless om inte Cecilia! Hon säger att hon är övertygad om att Gustav dog av andra skäl än hans memoarer. Att manuskriptet stals är bara ett villospår. Bengt Andersson har inhandlat glass och blir svartsjuk när han kommer tillbaka. Han vill inte att Cecilia exponerar sig för alla utan bara för honom. Cecilia blir ilsken och säger att de inte har något förhållande längre.
- Jag åker hem till Ulla Nilmann för att beklaga sorgen. Hon säger att hon avrått sin man från att skriva. Vad skulle det tjäna till att riva upp gamla sår? Hon är övertygad om att är därför han blev mördad.
- Jag funderar över vilken risk Cecilia utsätter sig för genom att känna till vad Gustavs bok skulle avslöja. Kanske vill mördaren tysta även henne? Jag beslutar mig för att åka upp till Sund. Jag tar bakvägen dit, parkerar och promenerar så att jag kommer fram bakom lusthuset. Kanske den väg Gustavs mördare gick. Jag når lusthuset och tittar in. Då hör jag en bil som rusar iväg där nere jag parkerat min bil. Jag ljus ljus från en av gavelbyggnaderna. Dörrarna är låsta. Jag tittar in och ser Cecilia ligga hopkrupen på golvet. Ulla som alarmerats av mina knackningar slår in fönstret och hoppar in. Snart kan vi båda konstatera att Cecilia är död. Hon har dött på samma sätt som Gustav. Druckit Apricot Brandy med blåsyra. Men hon har en röd näckros. I skrivmaskinen sitter ett vitt papper med en ej undertecknad text som handlar om att Gustav svikit henne och inte velat lämna sin fru Ulla.
- Snart är polisen där med Calle Asplund. Jag berättar allt jag vet. Han tror inte att någon gör självmord med cyankalium. Men problemet är att alla dörrar var låsta inifrån.
- Nästa morgon vaknar jag sent av att Bengt Andersson, hålögd och orakad ringer på. Han säger sig vara säker på att Cecilia mördats.
Sedan ringer Calle mig och ber mig komma ner till spaningshögkvarteret. Han säger att Ulla påstått att Cecilia var djupt förälskad i Gustav men att han kände sig mycket besvärad av det. Han skulle ha gett henne ett ultimatum. Från labbet kommer information om att halten cyanid var högre i Cecilias drink än i den som dödade Gustav. Ändå var flaskan med likör densamma.
- På polisstationen träffar jag Gabriel Granstierna som vill ha licens för en ny älgstudsare. Han bjuder in mig till sitt hus i Torp. Hildur, hans allt i allo, bjuder på kaffe. Han säger att Gustav samlat på sig så mycket obehagliga fakta om andra att ingen vågade kröka ett hår på hans huvud. Gabriel visar mig också sin "hemlighet", en liten gömd damm full med röda näckrosor. Det var hans pappa som olagligt planterat dem där.
- Calle Asplund vet att berätta att Cecilia fått sömnmedel i sitt te innan hon dog och att det var Bengt Andersson som kört bilen som "rusat iväg" den kväll jag hittade Cecilia död.
- Begravningen av Gustav äger rum en lördag. Kyrkan är full av dignitärer. Därefter blir det mottagning på herrgården. Jag träffar Anders Fridlund och gratulerar till de goda opinionssiffrorna för hans parti. När jag skämtar om huruvida han har något "gömt i snö" som kan äventyra en valseger blir han arg och går därifrån.
- Så är då min semester slut. Jag måste helt enkelt sköta mina antikvitetsaffärer för att inte få kronofogden på halsen. Men jag kan inte få mina tankar från Cecilia. Jag tar kontakt med en intendent på Armémuseum, en tidigare fanbärare på Värmlands Nation, Ingvar Nordlund för att få veta något om generalen. Nordlund är inte överdrivet entusiastisk snarare misstänksam, men lovar att prata med några doktorander. En vecka senare ringer han mig och vill konfidentiellt tala om att Gabriel Granstierna, under falskt namn, Fredrik Karlsson, tillsammans med ett par hundra svenskar tjänstgjorde i tyska armén under kriget. De flesta verkade i SS-divisionen "Nordland". Jag erinrar mig att Gustav ironiserat över "Vårt heroiska nordland" i den Hallingska matsalen.
- Jag upptäcker att jag förlagt mitt kreditkort. Efter en stund kommer jag på att jag gömt det i kaffepannan av koppar som står på den vita spiselkåpan i torpet. Jag måste åka dit. Sent på kvällen ringer Bengt Andersson. Han vill träffa mig i Skaga kyrka. Där finns en gammal offerkälla i Tivedens vildmark. Där kan han avslöja vem som begått de två morden. Han visar mig en gravsten med inskriptionen Elsa Dahl 1906-1966. Elsa blev överkörd när hon cyklade en kväll. Föraren var full. Han var 19 år och gjorde lumpen. Han hette Lennart Carlsson. Han bytte sedan namn till Anders Nilmann. Det finns domstolsprotokoll på detta. Bengt Andersson vill använda sig av denna information men bara för att få fast mördaren.
- Vad ska jag göra? Ska jag informera Calle Asplund och riskera allvarliga politiska förvecklingar? Jag åker hem till Nilmanns. Anders säger att han har alibi för mordet på Gustav. Hans fru Stina kan intyga detta. Men Stina säger att han ljuger. Och det är sant att Anders dödat en kvinna när han körde rattfull för över 20 år sedan. Hon anklagar sin man för att ha mördat Gustav. Men hon tänker inte göra det offentligt. Bara få en hållhake på honom.
- För Calle Asplund är fallet avslutat. Cecilia mördade Gustav och gjorde självmord därefter.
- Jag får en stor order. Ska möblera en hel lägenhet på Östermalm. Det är Ulla som rekommenderat mig. Hon bjuder mig på middag i Stockholm. Det blir Hallings och Anders och Stina och Gabriel. Gabriel dricker för mycket och vill skåla för mördaren som befriat alla från Gustavs sadistiska avslöjanden. Men Jens Halling uppskattar inte alls hyllningen och Gabriel föses motvilligt i säng. Plötsligt får jag ett infall då Barbro får mig att berätta om min katt som älskar kardemummakaka över allting. En dag var halva kakan borta trots att den ligger i en plåtlåda låst med en hasp. Vem kunde arrangera "de låsta rummet"? Det ultimata beviset på att Cecilia gjort självmord och därmed också betraktades som Gustavs mördare? Jo, Ulla Nilmann! Hon gick före mig för att slå in fönstret i gavelbyggnaden. På det sättet kunde hon låtsas lyfta av haspen på insidan fast den aldrig varit på! Sedan hon dödat Cecilia lämnade hon huset genom fönstret och sköt igen detta utifrån! Sedan behövde hon bara vänta att någon annan skulle komma och alarmera henne. Hennes motiv var att hon var rädd för att Gustav skulle lämna henne för Cecilias skull. Då skulle hon förlora hela herrgården och sin ekonomiska trygghet. Hon erkänner för mig att Gustav var en hustyrann och sadist som älskade att plåga människor. Och Cecilia med den oskuldsfulla, flickaktiga uppsynen som hon lurade alla andra med. Det fanns ett äktenskapsförord och de drev med henne båda att hon skulle förlora allt. Men hon erkänner inte mordet.


Skaga är en mytomspunnen plats, belägen 30 km nordväst om Karlsborg. Enligt sägnen var detta en offerplats. Med kristendomens inträde i vårt land byggdes här en stavkyrka. Den revs år 1826, men återuppbyggdes år 1960. Kyrkan brann ner nyårsdagen år 2000, men en ny kyrka har byggts på platsen. Den invigdes vid midsommar 2001. Platsen har en mycket speciell natur tack vare sjön Unden.


En röd näckros från Fagertärn. Sjön Fagertärn är en av Europas moderplatser för den röda näckrosen. Blommornas röda färg har uppstått genom mutation. Näckrosen blommar som rikligast under tiden mitten av juli-mitten av augusti. Fagertärn är ett naturreservat med syfte att skydda växtplatsen för de röda näckrosorna.