 |
|
 |
|
|
|
|
Jag,
Johan Christian Homan, sitter i baren på Waldorf
Astoria i New York, lyxhotellens Queen Mary. Jag är där
för att jag alltmer börjat intressera mig för den
funkisstil, "Depression Modern", som tidsmässigt
sammanfaller med börskraschen på Wall Street. Det är
enkelhet, obrutna linjer, rena färger, kontrast mellan ljus
och skugga. Jag ville därför till utställningen
"Modernism" i New York. I baren träffar jag Astrid
Moller, som arbetar med heminredning. Hon får ett
telefonsamtal som innebär att hennes middagspartner fått
förhinder. Jag erbjuder mig genast som ersättare.
- I en svart bil utanför World Trade Center sitter tre personer.
Två, Mario och
Juan Alberto försöker få den tredje, Carlos
Torrejo y Santos, att tala om var alla pengar och allt
guld finns som den störtade generalen, republiken Santinas
president Juan Alberto Gonzales y Lyon
gömt undan.
- Don Giorgio Pindaro, en äldre
maffiamedlem, får ett erbjudande av Roger
Lee, en av Bonnanos kaptener, som samarbetar med Don Giorgio.
För att undvika avlyssningar sitter de på en amfiteater
vid Medelhavet. Lee vill sälja 10 ton guld billigt till Pindaro.
- Jag vaknar bredvid Astrid Moller. Jag minns hur vi gick till
The Village för att dansa. Där dök en man upp som
letade efter Carlos. Han hotade Astrid. Hon berättar om en
väninna i Stockholm, Greta Bergman.
Vi går på nattklubb och dansar och sedan hamnar vi
i hennes fashionabla våning. Dörren har många
lås men ändå tycks det ha varit inbrott. Allt
är huller om buller. Någon har letat efter något.
Hon är rädd och ber mig stanna över natten.
- Jag vaknar till doften av kaffe och sedan går vi på
loppmarknad. Vi köper en del saker. Astrid gör ett fynd.
En liten vas eller snarare bägare för bara 100 dollar.
Jag tror att den är från 1500-talet. Hon vill att jag
ska ta den med till Stockholm och värdera den. Själv
ska hon komma efter till hösten.
- Trött somnar jag framför brasan. När jag vaknar
är Astrid borta. Jag går till mitt hotell. Jag tar
med mig ett kuvert adresserat till Greta Bergman som innehåller
en liten platt kassett.
- På kvällen klär jag mig snyggt och ungdomligt
och tar en taxi hem till Astrid. Innan lägger jag alla mina
värdesaker inklusive bägaren i säkerhetsfacket
i reception. Men hon tycks ha glömt vad vi kommit överens
om. Jag väntar men hon kommer inte.
- När jag åter är på hotellet finner jag
tecken på att någon mycket diskret sökt igenom
mitt rum.
- Jim Anderson har kommit från
Washington för att informera New York poliserna Joe
Ventura och John Flanagan
om hur politiskt viktig mordet på Carlos Santos är.
Han har fiskats upp nedanför Ellis Island med tydliga märken
efter tortyr på kroppen.
- Luigi Conti rapporterar till Roger
Lee. Han har letat igenom Astrid Moller lägenhet utan att
finna någon information om var Carlos kan ha gömt den
störtade diktatorn Gonzales y Lyon rikedomar.
- Madame Teresa Gonzales y Lyon är
arg på en cigarrökande man för att Carlos är
död utan att ha lämnat värdefull information. Hon
vill att Carlos flickvän Astrid Moller ska utfrågas
om vad Carlos kan ha anförtrott henne.
- Så vär jag tillbaka i Stockholm. Där får
jag snart besök av kommissarie Georg
Svensson och polisinspektör
Grahn. De vill veta hur väl jag kände Astrid
Moller eftersom hon hittats mördad av New York polisen och
mitt namn och adress fanns i hennes adressbok. Vilken chock för
mig. När polisen gått tar jag fram kuvertet till Greta
Bergman och spelar upp kassetten. Men den innehåller bara
vackra amerikanska julsånger sjungna av Astrid. Jag inser
hur mycket jag håller av henne.
- Nästa dag ringer jag min gode vän från Uppsalatiden
Göran Lindgren som är intendent
på nationalmuseum. Han bli mycket imponerad när han
får se den lilla glasbägaren. Det är en glaskamépjäs
av vilka det bara finns ett dussin i världen. De är
från tiden för romarriket och kejsar Nero. Liknande
pjäser har sålts för 4 miljoner kronor. Jag låter
honom behålla vasen för närmare studier.
- En man som heter Jimenez kommer till Stockholm. Han ska leta
upp en antikhandlare Homan på uppdrag av Teresa Gonzales
y Lyon. För mig presenterar han sig som löjtnant O'Connel
från polisen i New York. Han vill veta allt om Astrid Moller.
Jag berättar vad jag vet men säger att jag lagt kassettbandet
i ett bankfack som jag inte kommer åt förrän nästa
morgon. Vi avtalar tid klockan 10 på förmiddagen men
han hör inte av sig. I stället kommer kommissarie Georg
Svensson och berättar att Jimenez skjutits ihjäl på
sitt hotellrum. Svensson tycker att jag är besvärande
nära båda morden och ger mig reseförbud.
- Jag åker på en utflykt. Den går till en auktion
i Örebro. På kvällen får jag besök
i min lägenhet. Det är Greta Bergman. Jag spelar upp
bandet med julsånger för henne.
- Min vän, kriminalkommissarien Carl
Asplund bjuder mig på middag. Han vill tala om att
jag ligger illa till. Georg Svensson har fått njursten så
att han har fått ta över fallet. Han vill passa på
att få ett informellt samtal med mig innan de officiella
förhören tar vid. Han berättar att Astrid dödades
efter tortyr i sin våning och sedan transporterades i en
sopsäck och dumpades på en parkeringsplats. Calle tror
inte sin öron när han får reda på att jag
fått en band med julsånger av Astrid. Och att jag
sedan gett det till Greta Bergman! Hur dum får man vara?
Där finns naturligtvis koderna till bankkontona, krypterat!
Jag ringer henne genast men bara för att få svar från
"Solna Biluthyrning". Mitt läge blir ännu
sämre. Jag har nu inget bevis för att någon kassett
med julsånger överhuvudtaget existerat. Och den värdefulla
vasen, den har jag väl stulit med mig sedan jag mördat
Astrid!
- Som vanligt har Cléo, min katt, en bra inverkan på
min tankeförmåga. Jag ger henne mat och ser då
en remsa med ett kodnummer på burken. Jag erinrar mig att
i vasens botten fanns en pappersremsa med ett långt nummer.
Jag hade rivit av den innan jag visade vasen för Göran
Lindgren, men inte kastat den utan klistrat in den i min anteckningsbok.
Jag erinrar mig också att på kassetten berättade
Astrid om en bank, South Pacific.
- Jag konsulterar, helt hypotetiskt, min vän bankdirektören
Sven Lindell angående "hemliga
bankkonton" i Schweiz och åker sedan via London till
Genève. Jag får kontakt med en förtjusande dam
på flyget. Jag tar in på samma hotell som Jane
Friden. Vi hamnar i sängen tillsammans, jag känner
mig förälskad. Men jag blir lurad. Hon är agent
för någon som vill ha tag på rikedomarna efter
den störtade tyrannen. Men detta vet jag inte just då.
- Jag är besviken. Jag har inte hittat någon bank "South
Pacific" i Genève. Då får jag en idé
att banken kan ha ett franskt namn. Mitt skollexikon hjälper
mig och jag hittar snart "Banque l'Océanie" inte
långt från hotellet. Jag tar risken och går
dit och mycket riktigt, siffrorna från vasen går till
ett bankkonto med 500 miljoner dollar! Jag försöker
dölja min förvåning och ber att få återkomma
nästa dag.
- Nästa dag vill Jane ha mig med till Alperna för att
lära mig åka skidor utför. Vi tar en hyrbil och
efter en färd med hänförande utsikt är vi
framme i Villars. Jag hyr hela utrustningen och vi tar skidliften
upp till de stora backarna. Det går överraskande bra
för mig efter en stunds träning. Plötsligt märker
jag två män som närmar sig mig bakifrån.
En känner jag till min förfäran igen. Vi har träffats
på Odeon i New York. Jag åker så snabbt jag
kan men de kommer ifatt och hotar med att köra mig över
ett stup om jag inte lämnar över koden. Då kommer
en Röda Kors helikopter för att hämta en nödställd
längre ner. Jag kastar mig efter den och faller ihop i snön
för att simulera hjärtinfarkt. Jag får följa
med helikoptern till sjukhuset. Senare på dagen stjäl
jag en läkares privatkläder och försvinner därifrån.
- Jane står med bilen utanför och letar efter mig.
Jag förklarar så gått det går vad som hänt
mig. När vi är tillbaka i Genève vill jag bli
avsläppt innan hotellet för att kunna kontrollera om
någon väntar på mig. Allt ser bra ut. När
jag kommer upp på Jane rum är emellertid en man där
som hon presenterar som Roger Lee. Han vill göra en bytesaffär.
Han har 10 ton guld som han vill byta mot de miljoner dollar han
menar att jag förfogar över. Han tar fram en pistol
och ger mig. Den är inte laddad så jag lämnar
tillbaka den. En komlott. Nu finns mina fingeravtryck på
den pistol som dödade Astrid Moller.
- Då knackar det på dörren. De två männen
från skidpisten störtar in med dragna pistoler. Jag
sliter åt mig bilnycklarna och kastar upp balkongdörren.
Jag slänger mig nästan handlöst ner för brandstegen,
springer runt huset och får igång hyrbilen just när
en av de beväpnade männen kommer ut från hotellobbyn.
I Genève har jag tur att komma med ett flygplan till Paris.
Jag sover över på ett hotell nära flygplatsen
och nästa förmiddag är jag på Arlanda. Jag
ringer Calle Asplund som undrar var jag varit. New York polisen
kommissarie Arlington vill att han
ska anhålla mig för mord på Astrid Moller och
Jose Gimenez.
- Huru fan ska detta sluta" citerar jag Karl XIII:s drottning
Hedvig Elisabeth Charlotta. Jag går på NK för
att köpa mig en bok om konsekvenserna av den franska revolutionen
"Le côut de la Révolution française".
På NK känner jag igen kvinnan som sagt sig heta Greta
Bergman och som fått kassettbandet. Jag skuggar henne hem
till hennes lägenhet. Moberg på dörren. Hon öppnar
men ser helt frågande ut, har aldrig sett mig förut.
- Nu finns ingenting att göra än att vänta på
polisen. Jag tar mig åter till min affär. Där
inne sitter mannen från skidbacken, han som frågade
efter Carlos på Odeon i New York. Han har en pistol i handen.
Han vill ge mig 10 % om han får kontonumret och kan hämta
ut pengarna med fullmakt från änkan till den störtade
diktatorn. Då kommer en polisbil och mannen försvinner
genom min bakdörr. Jag blir anhållen för mord
på Astrid Moller. Jag presenteras för kommissarierna
Arlington och Anderson från New York. Jag berättar
min långa historia som de uppskattar mycket för sin
detaljrikedom men de ger ine mycket för sanningshalten. Jag
har inga bevis alls för min historia. Nu har de också
hittat pistolen med mina fingeravtryck från Genève.
Plötsligt vill kommissarie Svensson prata med Calle Asplund
som därför en stund lämnar mig ensam på sitt
tjänsterum. Jag bestämmer mig för att ta en sista
chans. Jag letar upp Calles tjänstepistol och går helt
sonika ut ur polishuset.
- Jag beger mig omedelbart till Mobergs lägenhet och hittar
Greta Bergman. Hon erkänner nu att hon emottagit kassettbandet
från mig. Men snart blir jag nerslagen och vaknar upp med
Roger Lee bredvid mig. Han hotar att skjuta mig bitvis från
fötterna och knäna uppåt. En mycket plågsam
död om jag inte avslöjar kontonumret. Telefonen ringer
och avleder hans uppmärksamhet. Jag sparkar till soffbordet
så att han tappar pistolen. Jag tar fram Calles pistol och
nu är rollerna ombytta. De två lägger sig på
mattan så att jag kan bevaka dem. Jag ringer Calle och han
lovar att komma direkt. Efter en stund hör jag en dörr
öppnas. Men det är Jim Anderson som gratulerar mig för
att ha tagit Roger Lee. Jag ger honom kontonumret till den schweiziska
banken. Men inte ens denna amerikanska kommissarie kan jag lita
på. Han var korrumperad och spelade med maffian i hopp om
att få en bit av kakan. Några sekunder innan Anderson
börjar skjuta oss alla tre kommer emellertid det svenska
"kavalleriet" med Carl Asplund i spetsen.
- Som upplösning bjuder jag Carl Asplund på en helt
superb gourmet måltid hemma hos mig. Han berättar att
Carlos var diktatorn Gonzales adoptivson och ansåg sig vara
rättmätig "arvvinge". Madame som var diktatorns
tredje fru var av annan mening. Hennes agenter torterade och mördade
Carlos. Sedan sköt maffian hans flickvän Astrid som
de trodde fått information av Carlos. Mario Astriz var Madames
torped. Mannen som angripit mig på skidbacken var tidigare
överste i Gonzales hemliga polis. Roger Lee representerade
maffian. Liksom Jane Friden som var Roger Lees älskarinna.
Greta Bergman heter egentligen Inez Mann och har länge varit
misstänkt för att jobba för ett italienskt knarksyndikat.
