Jan Mårtensson Neros bägare 1988

 

Jag, Johan Christian Homan, sitter i baren på Waldorf Astoria i New York, lyxhotellens Queen Mary. Jag är där för att jag alltmer börjat intressera mig för den funkisstil, "Depression Modern", som tidsmässigt sammanfaller med börskraschen på Wall Street. Det är enkelhet, obrutna linjer, rena färger, kontrast mellan ljus och skugga. Jag ville därför till utställningen "Modernism" i New York. I baren träffar jag Astrid Moller, som arbetar med heminredning. Hon får ett telefonsamtal som innebär att hennes middagspartner fått förhinder. Jag erbjuder mig genast som ersättare.
- I en svart bil utanför World Trade Center sitter tre personer. Två, Mario och Juan Alberto försöker få den tredje, Carlos Torrejo y Santos, att tala om var alla pengar och allt guld finns som den störtade generalen, republiken Santinas president Juan Alberto Gonzales y Lyon gömt undan.
- Don Giorgio Pindaro, en äldre maffiamedlem, får ett erbjudande av Roger Lee, en av Bonnanos kaptener, som samarbetar med Don Giorgio. För att undvika avlyssningar sitter de på en amfiteater vid Medelhavet. Lee vill sälja 10 ton guld billigt till Pindaro.
- Jag vaknar bredvid Astrid Moller. Jag minns hur vi gick till The Village för att dansa. Där dök en man upp som letade efter Carlos. Han hotade Astrid. Hon berättar om en väninna i Stockholm, Greta Bergman. Vi går på nattklubb och dansar och sedan hamnar vi i hennes fashionabla våning. Dörren har många lås men ändå tycks det ha varit inbrott. Allt är huller om buller. Någon har letat efter något. Hon är rädd och ber mig stanna över natten.
- Jag vaknar till doften av kaffe och sedan går vi på loppmarknad. Vi köper en del saker. Astrid gör ett fynd. En liten vas eller snarare bägare för bara 100 dollar. Jag tror att den är från 1500-talet. Hon vill att jag ska ta den med till Stockholm och värdera den. Själv ska hon komma efter till hösten.
- Trött somnar jag framför brasan. När jag vaknar är Astrid borta. Jag går till mitt hotell. Jag tar med mig ett kuvert adresserat till Greta Bergman som innehåller en liten platt kassett.
- På kvällen klär jag mig snyggt och ungdomligt och tar en taxi hem till Astrid. Innan lägger jag alla mina värdesaker inklusive bägaren i säkerhetsfacket i reception. Men hon tycks ha glömt vad vi kommit överens om. Jag väntar men hon kommer inte.
- När jag åter är på hotellet finner jag tecken på att någon mycket diskret sökt igenom mitt rum.
- Jim Anderson har kommit från Washington för att informera New York poliserna Joe Ventura och John Flanagan om hur politiskt viktig mordet på Carlos Santos är. Han har fiskats upp nedanför Ellis Island med tydliga märken efter tortyr på kroppen.
- Luigi Conti rapporterar till Roger Lee. Han har letat igenom Astrid Moller lägenhet utan att finna någon information om var Carlos kan ha gömt den störtade diktatorn Gonzales y Lyon rikedomar.
- Madame Teresa Gonzales y Lyon är arg på en cigarrökande man för att Carlos är död utan att ha lämnat värdefull information. Hon vill att Carlos flickvän Astrid Moller ska utfrågas om vad Carlos kan ha anförtrott henne.
- Så vär jag tillbaka i Stockholm. Där får jag snart besök av kommissarie Georg Svensson och polisinspektör Grahn. De vill veta hur väl jag kände Astrid Moller eftersom hon hittats mördad av New York polisen och mitt namn och adress fanns i hennes adressbok. Vilken chock för mig. När polisen gått tar jag fram kuvertet till Greta Bergman och spelar upp kassetten. Men den innehåller bara vackra amerikanska julsånger sjungna av Astrid. Jag inser hur mycket jag håller av henne.
- Nästa dag ringer jag min gode vän från Uppsalatiden Göran Lindgren som är intendent på nationalmuseum. Han bli mycket imponerad när han får se den lilla glasbägaren. Det är en glaskamépjäs av vilka det bara finns ett dussin i världen. De är från tiden för romarriket och kejsar Nero. Liknande pjäser har sålts för 4 miljoner kronor. Jag låter honom behålla vasen för närmare studier.
- En man som heter Jimenez kommer till Stockholm. Han ska leta upp en antikhandlare Homan på uppdrag av Teresa Gonzales y Lyon. För mig presenterar han sig som löjtnant O'Connel från polisen i New York. Han vill veta allt om Astrid Moller. Jag berättar vad jag vet men säger att jag lagt kassettbandet i ett bankfack som jag inte kommer åt förrän nästa morgon. Vi avtalar tid klockan 10 på förmiddagen men han hör inte av sig. I stället kommer kommissarie Georg Svensson och berättar att Jimenez skjutits ihjäl på sitt hotellrum. Svensson tycker att jag är besvärande nära båda morden och ger mig reseförbud.
- Jag åker på en utflykt. Den går till en auktion i Örebro. På kvällen får jag besök i min lägenhet. Det är Greta Bergman. Jag spelar upp bandet med julsånger för henne.
- Min vän, kriminalkommissarien Carl Asplund bjuder mig på middag. Han vill tala om att jag ligger illa till. Georg Svensson har fått njursten så att han har fått ta över fallet. Han vill passa på att få ett informellt samtal med mig innan de officiella förhören tar vid. Han berättar att Astrid dödades efter tortyr i sin våning och sedan transporterades i en sopsäck och dumpades på en parkeringsplats. Calle tror inte sin öron när han får reda på att jag fått en band med julsånger av Astrid. Och att jag sedan gett det till Greta Bergman! Hur dum får man vara? Där finns naturligtvis koderna till bankkontona, krypterat! Jag ringer henne genast men bara för att få svar från "Solna Biluthyrning". Mitt läge blir ännu sämre. Jag har nu inget bevis för att någon kassett med julsånger överhuvudtaget existerat. Och den värdefulla vasen, den har jag väl stulit med mig sedan jag mördat Astrid!
- Som vanligt har Cléo, min katt, en bra inverkan på min tankeförmåga. Jag ger henne mat och ser då en remsa med ett kodnummer på burken. Jag erinrar mig att i vasens botten fanns en pappersremsa med ett långt nummer. Jag hade rivit av den innan jag visade vasen för Göran Lindgren, men inte kastat den utan klistrat in den i min anteckningsbok. Jag erinrar mig också att på kassetten berättade Astrid om en bank, South Pacific.
- Jag konsulterar, helt hypotetiskt, min vän bankdirektören Sven Lindell angående "hemliga bankkonton" i Schweiz och åker sedan via London till Genève. Jag får kontakt med en förtjusande dam på flyget. Jag tar in på samma hotell som Jane Friden. Vi hamnar i sängen tillsammans, jag känner mig förälskad. Men jag blir lurad. Hon är agent för någon som vill ha tag på rikedomarna efter den störtade tyrannen. Men detta vet jag inte just då.
- Jag är besviken. Jag har inte hittat någon bank "South Pacific" i Genève. Då får jag en idé att banken kan ha ett franskt namn. Mitt skollexikon hjälper mig och jag hittar snart "Banque l'Océanie" inte långt från hotellet. Jag tar risken och går dit och mycket riktigt, siffrorna från vasen går till ett bankkonto med 500 miljoner dollar! Jag försöker dölja min förvåning och ber att få återkomma nästa dag.
- Nästa dag vill Jane ha mig med till Alperna för att lära mig åka skidor utför. Vi tar en hyrbil och efter en färd med hänförande utsikt är vi framme i Villars. Jag hyr hela utrustningen och vi tar skidliften upp till de stora backarna. Det går överraskande bra för mig efter en stunds träning. Plötsligt märker jag två män som närmar sig mig bakifrån. En känner jag till min förfäran igen. Vi har träffats på Odeon i New York. Jag åker så snabbt jag kan men de kommer ifatt och hotar med att köra mig över ett stup om jag inte lämnar över koden. Då kommer en Röda Kors helikopter för att hämta en nödställd längre ner. Jag kastar mig efter den och faller ihop i snön för att simulera hjärtinfarkt. Jag får följa med helikoptern till sjukhuset. Senare på dagen stjäl jag en läkares privatkläder och försvinner därifrån.
- Jane står med bilen utanför och letar efter mig. Jag förklarar så gått det går vad som hänt mig. När vi är tillbaka i Genève vill jag bli avsläppt innan hotellet för att kunna kontrollera om någon väntar på mig. Allt ser bra ut. När jag kommer upp på Jane rum är emellertid en man där som hon presenterar som Roger Lee. Han vill göra en bytesaffär. Han har 10 ton guld som han vill byta mot de miljoner dollar han menar att jag förfogar över. Han tar fram en pistol och ger mig. Den är inte laddad så jag lämnar tillbaka den. En komlott. Nu finns mina fingeravtryck på den pistol som dödade Astrid Moller.
- Då knackar det på dörren. De två männen från skidpisten störtar in med dragna pistoler. Jag sliter åt mig bilnycklarna och kastar upp balkongdörren. Jag slänger mig nästan handlöst ner för brandstegen, springer runt huset och får igång hyrbilen just när en av de beväpnade männen kommer ut från hotellobbyn. I Genève har jag tur att komma med ett flygplan till Paris. Jag sover över på ett hotell nära flygplatsen och nästa förmiddag är jag på Arlanda. Jag ringer Calle Asplund som undrar var jag varit. New York polisen kommissarie Arlington vill att han ska anhålla mig för mord på Astrid Moller och Jose Gimenez.
- Huru fan ska detta sluta" citerar jag Karl XIII:s drottning Hedvig Elisabeth Charlotta. Jag går på NK för att köpa mig en bok om konsekvenserna av den franska revolutionen "Le côut de la Révolution française". På NK känner jag igen kvinnan som sagt sig heta Greta Bergman och som fått kassettbandet. Jag skuggar henne hem till hennes lägenhet. Moberg på dörren. Hon öppnar men ser helt frågande ut, har aldrig sett mig förut.
- Nu finns ingenting att göra än att vänta på polisen. Jag tar mig åter till min affär. Där inne sitter mannen från skidbacken, han som frågade efter Carlos på Odeon i New York. Han har en pistol i handen. Han vill ge mig 10 % om han får kontonumret och kan hämta ut pengarna med fullmakt från änkan till den störtade diktatorn. Då kommer en polisbil och mannen försvinner genom min bakdörr. Jag blir anhållen för mord på Astrid Moller. Jag presenteras för kommissarierna Arlington och Anderson från New York. Jag berättar min långa historia som de uppskattar mycket för sin detaljrikedom men de ger ine mycket för sanningshalten. Jag har inga bevis alls för min historia. Nu har de också hittat pistolen med mina fingeravtryck från Genève. Plötsligt vill kommissarie Svensson prata med Calle Asplund som därför en stund lämnar mig ensam på sitt tjänsterum. Jag bestämmer mig för att ta en sista chans. Jag letar upp Calles tjänstepistol och går helt sonika ut ur polishuset.
- Jag beger mig omedelbart till Mobergs lägenhet och hittar Greta Bergman. Hon erkänner nu att hon emottagit kassettbandet från mig. Men snart blir jag nerslagen och vaknar upp med Roger Lee bredvid mig. Han hotar att skjuta mig bitvis från fötterna och knäna uppåt. En mycket plågsam död om jag inte avslöjar kontonumret. Telefonen ringer och avleder hans uppmärksamhet. Jag sparkar till soffbordet så att han tappar pistolen. Jag tar fram Calles pistol och nu är rollerna ombytta. De två lägger sig på mattan så att jag kan bevaka dem. Jag ringer Calle och han lovar att komma direkt. Efter en stund hör jag en dörr öppnas. Men det är Jim Anderson som gratulerar mig för att ha tagit Roger Lee. Jag ger honom kontonumret till den schweiziska banken. Men inte ens denna amerikanska kommissarie kan jag lita på. Han var korrumperad och spelade med maffian i hopp om att få en bit av kakan. Några sekunder innan Anderson börjar skjuta oss alla tre kommer emellertid det svenska "kavalleriet" med Carl Asplund i spetsen.
- Som upplösning bjuder jag Carl Asplund på en helt superb gourmet måltid hemma hos mig. Han berättar att Carlos var diktatorn Gonzales adoptivson och ansåg sig vara rättmätig "arvvinge". Madame som var diktatorns tredje fru var av annan mening. Hennes agenter torterade och mördade Carlos. Sedan sköt maffian hans flickvän Astrid som de trodde fått information av Carlos. Mario Astriz var Madames torped. Mannen som angripit mig på skidbacken var tidigare överste i Gonzales hemliga polis. Roger Lee representerade maffian. Liksom Jane Friden som var Roger Lees älskarinna. Greta Bergman heter egentligen Inez Mann och har länge varit misstänkt för att jobba för ett italienskt knarksyndikat.