Jan Mårtensson Tsarens guld 1994

 

Jag, Johan Christian Homan, får besök i min antikaffär på Köpmansgatan av "Guldgrävaren", Martin Johnson, en skolkamrat. Han vill ha hjälp. Han har ärvt en gruva efter sin far och nu tror han att han hittat en rik guldåder. Han anlitade Bertil Svensson för prospektering. Bertil blev snart övertygad om att det fanns guld i stora kvantiteter. Men en dag hittades han i ett av gruvhålen med bruten nacke. Martin fick senare ett telefonsamtal om att de dödat Bertil och att han skulle sluta med vad jag höll på med annars skulle min familj råka illa ut.
- Min svaga karaktär gjorde mig lätt att övertala. Jag åker ut till hans stora herrgård och nästa dag går jag på svampjakt. Jag älskar svamp och snart hade det blivit mörkt. När jag vänder hemåt upptäcker jag att jag inte vet den rätta riktningen. Plötsligt kommer jag till en kyrkogård mitt inne i skogen. Där finns ortodoxa kors och kyrilliska bokstäver. Plötsligt ser jag ett litet hus med ett ljus i fönstret. Genom fönstret ser jag en gammal kvinna med knäppta händer framför en ikon. När hon blir varse mitt stirrande blir hon förskrämd och släcker ljuset.
- På kvällen blir det middag och jag får träffa Martins unga fru Gunnel, en blond skönhet och hans mor Caroline, liten och tunn men med en stark personlighet. Martin berättar om att på 1800-talet var det ryssar som ägde och drev gruvan, därav kyrkogården. Huset som jag sett har däremot varit obebott sedan många år.
- Snart ansluter sig Martins farbror Gustav Johnson. Han ser ut som en militär men är lektor och historiker. Sedan kommer Martins bror Göran Johnson och dennes fru Kerstin som ser ut som en fotomodell för en exklusiv parfym. Hon liknar Morticia i "Familjen Addams".
- Efter middagen som är delikat med tre rätter tänder Martin och jag var sin cigarr och smuttar på konjak i salongen. Martin ger mig en kort lektion i hur man utvinner guld.
- Martins farbror Gustav berättar för mig om Martins far Oskar, den store kraftkarlen som tog över gruvan efter ryssarna omkring tiden för revolutionen och om hur Martin har komplex för att han inte har lyckats lika bra som fadern.
- Martin visar mig gruvhålet där Bertil Svensson förolyckades. Han säger att han på morgonen fått ett brev ned texten "Don't". Bilagd var Svenssons dödsannons.
- Martin går tillbaka för att diskutera finansieringen av gruvan med en bankdirektör medan jag tar mig en ny tur i skogen. Nu har jag karta och kompass med. Efter en stund sätter jag mig på en stubbe för att äta min färdkost. Då dyker en ung flicka upp. Det vackra skogsrået, Huldran, Singoalla? Nej, det är Ulla Svensson, hon är sjuksköterska och är kommen för att ta hand om sin farmor sedan hennes bror Bertil dött. Hennes farfar som också är död arbetade på gruvbolaget som gruvingenjör. Men han fick sluta. Hon vet inte varför. Bara att han visste för mycket.
- Jag går vidare och kommer till en skogsväg. Där står en lyxig, mörkblå BMW parkerad. Jag hittar kyrkogården som nu i solskenet andas stillhet och frid. Jag läser den ryska namnen på korsen. Jag hittar också stugan som nu är tom. Stearin på golvet och en spik i väggen för ikonen avslöjar dock den gamla kvinnan. Jag gör ett besök på vinden och när jag går ner för den knarrande trätrappan halkar jag, faller och kör ena benet genom golvet. Dessbättre ger olyckan bara skrubbsår. Jag lägger en bräda över hålet och upptäcker då en glimmande kam, en sådan som flickor brukar ha i håret.
När jag går därifrån möter jag två eleganta herrar klädda för kontorsarbete i City. De ser malplacerade ut i Tivedenskogarna.
- Männen pratar om Homan. Den ene har en Magnumrevolver. Han säger att det finns många djupa gruvhål i närheten om det skulle bli problem.
- Till middagen på kvällen har en ny kvinna anslutit sig. Det är Ursula Tornblad från Genève där hon arbetar för FN. Hon är dotter till Martin och i 40-årsåldern.
- Det är Cecilia som serverar och lagar maten.
- När alla samlas efter middagen i stora salongen, äskar Martin tystnad för att berätta om mig och min roll i familjen. Att jag är privatdetektiv vid sidan av och att han tror att Bertil Svensson mördats och att han själv hotats för att inte öppna gruvdriften på nytt. Några blir bestörta, andra tar det inte på allvar. Men alla blir glada inför möjligheten att tjäna stora pengar. Caroline beställer in champagne för att fira.
- På kvällen kommer Ursula till mitt rum och säger att jag inte ska ta Martins ord om hot på allvar. Sedan ser hon kammen jag hittat. Hon säger att den är Skytisk, över 2000 år gammal, av guld och ovärderlig.
- Martin berättar för mig att Bertil höll på med att sälja begagnade bilar till Ryssland och Baltikum. Han kom på att det handlade om stulna bilar och hoppade av. Han blev då hotad att mördas om han inte höll tyst. Firman heter Baltic Export.
- Göran berättar om sina affärer. Han köper och säljer ikoner men gör också andra affärer med Ryssland. Allt från frimärken till tankfartyg. Även Fabergé ägg sådana som tsaren gav som påskpresenter till familjen. (Om Fabergé ägg skrev Mårtenson redan i Vampyren, 1983).
- Nästa dag får Ursula med mig upp på sin Harley-Davidson motorcykel. Vi ska åka till Tängeråsa kyrka för att titta på Sveriges äldsta medeltida träkyrka. Där berättar Ursula om sin man som mördades för två år sedan. Han tystades för att han funnit att plutonium försvunnit från en av de gamla kärnanläggningarna i Sovjetunionen.
- När vi kommit tillbaka tar jag mig en ny tur till det mystiska huset i skogen. Denna gång i bil. Jag hittar en man skjuten på golvet. Det är Gustav Johnson. Han är skjuten i huvudet. En revolver ligger vid hans högra hand.
- När jag åter är i Stockholm anmäler jag det inträffade för min långvarige vän Carl Asplund, chef för rikskriminalens våldsrotel. Martin har talat om att Gustav hållit på att avsluta en stor monografi över familjen och gruvan. Asplund vill att jag åker tillbaka till familjen för att få reda på mer. Jag gör detta med förevändningen att deltaga i Gustavs begravning.
- När begravningen var över kom "skogsrået", Ulla, Bertils syster. Hon har en hälsning från sin farmor, ett fång nässlor som hon lägger på kistan. "Något passande till helvetet". På begravningsfesten får jag reda på av några jämnåriga vänner till Gustav att denne som ung blivit kär i en servitris. Familjen krävde emellertid att han lämnade henne trots att hon var med barn. Har Gustav ett arvsberättigat barn?
- Jag ringer till sjukhuset där Ulla Svensson arbetar och avtalar ett möte med henne för att prata om hennes döde bror och hennes farmor. Jag bjuder henne på Café Opera. Hon säger att hennes farmor vet något hemskt som förklarar varför hon avskyr Johnson-familjen.
- Jag kontaktar firman Baltic Export som hotat Bertil med döden om han tjallade om firmans fusk med begagnade bilar. Jag blir bemött på ett hotfullt sätt för att jag "snokar" men Karin, flickan i receptionen säger att Bertil visste mer än vad som var bra för honom. När jag kör därifrån kommer en stor BMW. Ur den kommer de två männen jag sett promenera i finkläder i Tivedenskogen.
- Jag har bjudit in Ursula på en fin måltid i min lägenhet: Det blir laxsnittar, en vegetarisk rätt och apelsinglass. Med en Dry Martini på Bombay Sapphire, och sedan vin och hjortronlikör. Sedan älskar vi.
- I S:t Petersburg får visionären och affärsmannen Grigorij Alexandrovitj besök från Stockholm. Det har uppstått komplikationer i form av dödsfall och att någon med egna intressen lägger sig i.
- På morgonen ringer Carl Asplund. Han har fått besked från Wiesbaden att den tekniska undersökningen talar för att Gustav Johnson blev mördad. Jag ber honom ta reda på om det fanns en servitris som hette Elsa i Uppsala på 30-talet.
- Karin finns på den överenskomna platsen. Hon berättar att Bertil varit hennes fästman. Hon har kopierat material i sitt bankfack som visar Baltic Exports skumma affärer, men hon vågar inte gå till polisen. Det handlar om stulna bilar och knark.
- Ellen Andersson är min markservice som tar hand om min lägenhet och min katt. Hon är från Askersund och hennes mamma städade på herrgården ibland. Hon minns Oskar Johnson som en riktig översittartyp. Hon minns också "spökhuset".
- Martin dyker åter upp i min antikaffär. Han säger att innan Bertil omkom i gruvhålet hade han börjat berätta något. Att hans farmor sagt något hemskt om hans far Oskar.
- Rune Blomkvist är en gammal kund till mig. Nu vill han att jag ska åka till Genève och ropa in en dyr diamant på Christie's auktion för hans räkning. Utgångspriset är fem miljoner schweizerfrancs. Jag är tveksam i början. När jag varit ombud senast för en anonym person var det nära att det slutat verkligt illa för mig (Midas hand). När vi lämnar restaurangen ser jag Göran Johnson i samspråk med den hotfulla mannen jag träffat på Baltic Export.
- Jag söker åter Karin Andersson och får veta att hon ligger i koma på sjukhuset sedan hon råkat ut för en trafikolycka.
- Ryssarna som avlyssnar Homans telefon tänker utnyttja hans vistelse i Schweiz för att ta livet av honom.
- Jag sitter med min älskade Ursula på Perle du Lac, en av Genèves lyxigaste restauranger. Det oroar mig lite att den skytiska kammen försvunnit ur mitt kassaskåp i antikaffären.
- Vi åker motorcykel till Reichenbachfallen det var där som Conan Doyle lät professor Moriarty ta död på Sherlock Holmes som Conan Doyle tröttnat på. Till min förskräckelse har Ursula en HD också i Genève. Men innan dess genomför jag min uppgift att köpa den dyra diamanten för 4,9 miljoner schweizerfrancs.
- Ryssarna tror att Homan är på Christie's för att sälja det han hittat under golvet i "spökhuset". Och detta måste hindras.
- Snart ser vi en svart Mercedes följa efter oss. När vi är uppe på bergsplatån ser jag två välkända personer från skogsvägen vid den ryska kyrkogården, i Frihamnen och på Baltic Exports verkstad. Jag föser hårdhänt in Ursula i den skraltiga vagn som just ska starta sin tur uppför berget. Är det diamanten de jagar?
Ursula tar bergbanan ner igen för att sedan hämta mig med motorcykeln medan jag tar en slingrande bergsväg med en hänförande utsikt. Den leder i serpentinvindlingar upp till vägen där Ursula ska hämta mig. Stora hala rötter får mig att halka. Jag hör jagande röster bakom mig. På en bro halkar jag och blir hängande över stupet. Snart är männen i fatt mig. De lovar att hjälpa mig om jag "talar om var den finns". Det är inte diamanten de menar. Jag är nära att störta ner till en säker död när jag räddas av ett gäng turistande japaner. De två männen försvinner och japanerna drar upp mig. De kommer från Kyotos Sherlock Holmes sällskapet och tycker att det är fantastiskt att de har fått se en man nästan dö på samma sätt som deras stora deckarfavorit.
- Jag beger mig till vår avtalade mötesplats och en försenad Ursula räddar livet på mig med en rivstart på motorcykeln just framför de skjutande förföljarna. Vi kör upp mot Jungfrau. Vi stannar på en något lägre topp, Eiger. Det är bedårande vackert. Sedan vidare ner till Grindenwald. Vi beställer ett dubbelrum på hotell Kreutzer-Post i namnet Blomkvist. Sedan tar vi bergståget upp till Jungfrau-massivet. Upp till Europas högsta topp. Vi äter på restaurangen. När vi har det som skönast dyker de två männen upp. De har tagit en helikopter dit. Jag får idén att Ursula ska spela att hon fått en hjärtattack och omedelbart måste till sjukhus. Det övertygar den schweiziska helikopterföraren som låter oss följa med trots att männen hotar med pistol.
- Snart har vi lyckats ta oss till Zürich och intar en fin måltid på Kronenhalle. Natten tillbringar vi på Baur au Lac vid Zürichsjön.
- Snart sitter vi på SAS planet hem till Stockholm utan vidare missöden. Strax innan vi landar får jag en insikt om ett sammanhang i allt som hänt oss.
- Min våning i Gamla Stan har fått besök av tjuvar. I varje fall är hela våningen upp och nervänd. Märkvärdigt nog tyck ingenting saknas. Vi övernattar på hotell och nästa dag ringer jag Carl Asplund. Han är tveksam till många av mina teorier men kan inte bortse från att Ursula och jag blivit beskjutna när vi räddade oss i helikoptern. Det finns någonting kring bilfirman som är grovt brottsligt men svårt att komma åt.
- Under tiden har Ursula ordnat ett besök i herrgården och chockerat sin mamma med att hon ämnar förlova sig. Jag blir emellertid väl mottagen särskilt av mamma Caroline. Göran förefaller inte helt glad över att ha fått mig till svåger.
- Nästa morgon tar jag en promenad till den ryska kyrkogården och skräms av en man som tycks gömma sig bakom en grav. Det är emellertid Ivar Norrman, en äldre man, en bekant till mig sedan barndomen. Han var pastorsadjunkt hos min far och nu håller han på att utforska bygdens historia. Han är intresserad av de ryska gravarna. En är Nastias som flydde från ryska revolutionen, en annan Jelizaveta Smirnoffs. Hon var rysk grevinna. Hon förolyckades, föll ner i ett gruvhål.
- Åter i herrgården somnar jag i en av de höga öronlappsfåtöljerna i biblioteket. När jag vaknar hör jag Caroline och Martin samtala. De har inte lagt märke till mig. Caroline säger att hon vet att Gustav gjort självmord och varför. Gustav var en mördare!
- När alla lagt sig tar jag mig ut från herrgården och beger jag mig till huset där Bertils och Ullas farmor bor. Hon blir rädd och tror att Pavel Medvedev skickat mig för att döda henne. Det var han som hämtade tsarfamiljen för att döda dem. Hon var kammarjungfru och lyckades gömma sig. Sedan räddade hon Anastasia, "Nastia", vars brynja av smycken frälste henne från skotten när familjen blev skjuten. Sedan flydde de till Sverige via Finland och gömde sig i trakterna kring guldgruvan. Men där blev hon mördad, nedknuffad i ett gruvhål precis som farmoderns barnbarn Bertil. Hon berättar att hon skjutit Gustav därför att han dödat Bertil. Då kommer Ulla Svensson för att ta hans om sin farmor. Och sedan kommer två män varav jag känner igen den ene. De är beväpnade. De plockar av farmodern alla de juveler hon bär på sedan tsartiden. Det är det ryska folkets egendom säger de. De har en historisk mission som Ryssland nya härskare att upprätta det nya imperiet. En av männen hämtar en bensindunk och dränker in rummet. Farmodern utnyttjar ett tillfälle av ouppmärksamhet och ger mannen med pistolen en dansk skalle. Hon tar upp pistolen som han tappar och skjuter besinningslöst honom. Den andre flyr i en bil. Nu har hon dödat "Paul Medvedev".
- I herrgårdens bibliotek berättar jag för Ursula om hur jag kommit på Eremitaget, Museet i Vinterpalatset i S:t Petersburg med sina enorma konstskatter. Mängder av juveler som den ryska maffian kan ha kommit över efter Sovjetunionens upplösning. Men det där stämde inte. Det handlade om några enskilda nationalister som ville ha ryska reliker från tsartiden.
- Den gamla kvinnan sköt ryssen men det blev bara ett köttsår så detta avskrev polisen med att hon velat skydda sig mot en inbrottstjuv. Troligen hittade farmodern på hela historien om flyktingarna från tsarens familj för att dölja att hon gömt undan juvelerna efter grevinnans död. Nu ska de tillbaka till Ryssland via ambassaden i Stockholm.
- Martin erkänner att Bertil Svensson berättat för honom att Martins far Oskar dödat en kvinna för länge sedan. Martin gick till Gustav och berättade det. Gustav som höll på att skriva en familjekrönika där hans bror Oskar var den stora legenden blev mycket upprörd. Gustav ville rädda familjeäran genom att knuffa ner Bertil i gruvhålet. Sedan gjorde Gustav självmord.
- Eller var det så att det var Martin själv som gjorde det. Hans behov av stora banklån för att starta upp gruvan underlättades inte av att hans far var en mördare. Det får vi inte veta av Jan Mårtenson.

Tsarens Guld är namnet på ett specialtåg som trafikerar Transsibiriska järnvägen.


 

Eiger, Möch, Jungfrau, Äbniflue