Jan Mårtenson Guldmakaren 1984
 

Min vackra Cléo de Mérode är försvunnen. Det skedde på en liten herrgård vid Svartån, dit min faster bjudit mig. När jag till sist hittar henne är hon instäng bakom ett litet skrin av bleckplåt. Locket går upp och avslöjar en mängd gamla brev. Antikhandlare som jag är försöker jag tyda den sepiabruna pikturen i de gamla breven så snart jag gett katten ett fat grädde och en silverblank strömming. Jag läser utan uppehåll. Det är en gammal släkting till mig som skrivit breven. Johan Sebastian Homan, min farfars farfars far hade varit vice-pastor i Storkyrkan i Stockholm under Gustav III:s sista år och det han varit med om är så fantasieggande och fascinerande att jag beslöt mig att ställa samman anteckningarna. Därför följer nu berättelsen med min farfars farfars far Johan Sebastian Homan som berättelsens jag.

Högvördige överhovpredikanten och Pastor Primarius Jacob von Rosencrantz, min morbror, hade blivit min välgörare sedan min far dött och lett in mig på den enda banan som stod till buds, den prästerliga. Även om den banan kantades av många besvärligheter och hårda studier vid Alma Mater i Uppsala innan jag nådde fram som yngste präst i Storkyrkan, vice-pastor under den fruktade men godmodige Jacob von Rosencrantz.
- Jacob von Rosencrantz berättar om hur det var när Gustav III blev kung och snart med en kupp återställde den kungliga makten som kraftigt försvagats under Hattarnas och Mössornas tid under halvseklet som följde på Karl XII död 1718.
Mamsell Stina, hans huskors sedan makan dött påminner om att vi båda ska vara med nästa morgon vid kungens "lever", då han när han vaknar tar emot sin uppvaktning.
- På vägen till Drottningholms slott i von Rosencrantz eget ekipage blir vi vårdslöst omkörda av förre hovstallmästaren,
greve Munck, en av kungens gunstlingar. Under audiensen som vi delar med ett stort antal nervösa personer uppmärksammas vi av kungen som dels uppdrar åt statssekreteraren Schröderheim att tillmötesgå min morbrors önskan om ett nytt antipendium till Storkyrkan och dels inbjuder oss båda att tillbringa dagen på Kina, kungens lustslott.
- Där blir jag först avsnäst och hotad av Adolf Fredrik Munck, greve och kungagunstling och sedan träffar jag en betydligt vänligare
Gustaf Mauritz Armfelt. Jag ser också en mycket vacker ung dam som visar sig vara Magdalena Rudenschöld. Hon är hovdam åt prinsessan Sofia Albertina och Armfelts maitresse.
- Efter kaffet blir det en promenad till häst. Min morbror lyckas få med Magdalena Rudenschöld i vår vagn. Hon blir vår ciceron på turen runt ägorna. Trots all min försynthet tycks jag göra ett visst intryck på den unga grevinnan.
- Efter supén går jag för att hämta vår kusk Lars och vårt ekipage. Då kommer jag på Armfelt och kungen klädda som för att dölja sin identitet. Armfelt vill bevisa in flagranti att kung Karl drar nesa över kungahuset. Karl ska ha kontaktat en kvinna, fästmö till en Monsieur Rolland, cirkusägare som Armfelt menar är jakobinernas agent i Sverige. Men Armfelt tycks ha blivit lurad och kungen är på väg att bli allvarligt komprometterad. Jag som följt efter erbjuder mig att ta kungens plats. Kungen kan smyga sig ut och berömmet jag får av Armfelt är stort.
- Nästa dag blir jag kallad till slottet. När gör kungen mig till pastor och hovpredikant på Drottningholms slott som tack för räddningen från skymfen. Morbror Jacob blir både bekymrad och glad över nyheten. "Hovets trappor är hala" menar han.
- Jag flyttar till teatern på Drottningholm där jag också tillhör åskådarna till en föreställning med Sofia Albertina i huvudrollen. Kungen har ett stort intresse för teater. Armfelt för in mig i mitt arbete som mindre är själavård än spionage för kungens räkning. Jag träffar Magdalena Rudenschöld och blir högst charmerad vid uppgiften om att Armfeldt numera enbart ägnar sig sin ärbara maka. Jag får också veta att Bergshauptman
August Nordenskiöld engagerats av kungen som guldmakare. Han har hjälp av magister Malmberg, kemist från Upsala.
- Nästa dag hittas Malmberg mördad bakom Kina. Ett styggt hugg genom hjärtat bakifrån. Jag informerar Armfelt.
Polismästare Liljensparre är övertygad om att det handlar om ett simpelt rånmord.
- Jag deltar i en supé hos Armfelt och får nästan ihop det med Magdalena Rudenschöld. På vägen hem följer jag efter Munck och en okänd man till ett hus. När jag försöker kika in genom fönstret får jag ett slag i huvudet som gör mig medvetslös. Jag vaknar i min säng nästa morgon med en brännande huvudvärk.
- Jag träffar
änkan Hedman som hyrde ut rum till magister Malmberg. Hon berättar att Malmberg ibland fick besök av en herr Anckarström. Malmberg hade en flickvän också, Karin som sköter om barnen hos Klemmings. Jag träffar henne. Hon är alldeles utom sig efter Lars död. Lars brukade träffa Jacob Anckarström.
- Jag går till Gyllene Freden och träffar där Anckarström som pratar om en befrielsens vind över världen. Då kommer grevarna Ribbing och Horn. När jag går tillbaka till mitt bord sitter Bellman där och han varnar mig för revolutionären Anckarström.
- Jag övernattar hos morbror Jacob. På väg till slottet nästa dag kör Armfelt ifatt nig. Han är orolig. Polismästare Liljesparre letar efter mig. Någon har placerat Malmbergs börs och klocka i mitt rum på slottet. Han tar mig till sin lyxiga våning och hämtar sedan polismästaren. När han får reda på att Malmberg sagt mig att han varit nära att hitta guldmakarformeln blir han ännu mer övertygad om min skuld. Såvida jag inte kan presentera ett alibi för mordkvällen. Och det är just vad Armfelt kan ordna. Magdalena Rudenschöld anländer och avslöjar att hon tillbringat både kvällen och hela natten i mitt sällskap. Och tid fanns inte för annat!
- På kvällen har kungen en stor bjudning. Han ber mig till sitt bord. Han tycks veta vad som hänt mig och ber mig att alltid informera honom om allt "d'extraordinaire". Sedan får jag en liten biljett av Sofia Albertinas svarte betjänt Badin med texten "Je vous attends". Jag följer med och träffar till min stora glädje Magdalena. Där hör vi snart steg och vi gömmer oss i en garderob med en låg soffa. Där förför hon mig och säger att hon älskar mig för min renhet och ärlighet. Men vi hinner också höra mansröster, bland dem Munck och Ribbing, som säger att de ska använda "karusellen", ett riddarspel som kungen ska låta anordna, som plats för att skjuta kungen. Även jag ska tas om hand på lämpligt sätt. Magdalena känner också igen baron Pechlins röst.
- Magdalena väljer mig som sin moatjé i tornerspelen. Jag ska bära hennes färger som den förste ofrälse. I en tung, blänkande rustning ska jag längs rännarbanan rida mot en annan ryttare på var sin sida om ett smalt träräcke. Vi tävlar om att vara den förste att spetsa med våra lansar ett "turkhuvud". Min motståndare försöker emellertid spetsa mitt huvud i stället. Jag duckar och han faller ur sadeln. Det är
von Engeström som jag ofta sett i Ribbings sällskap.
- Jag blir kallad till kungen. Jag får dricka ett glas. När jag sträcker mig efter det kastar jag en blick mot uppgången till läktaren. På nära håll ser jag en pistolmynning riktad mot mig och en hand med en speciell guldring. Jag kastar mig fram och slår omkull kungen. Ett skott går av utan att träffa. Han förstår snart att jag räddat hans liv. Särskilt sedan jag berättat allt jag visste. Han vet att flera av de nämnda fyra männen har speciella skäl att hysa agg till honom, Ribbing som inte fick sin älskade som gemål, Pechlin som satt fängslad fem månader på Gripsholm, poeten Horn vars far sitter inspärrad sedan 1789. Kungen tar av sig en ring som han ger mig som tack för att jag räddat hans liv. Den har en sten av lapis lazuli, med kungens monogram ingraverat.
- Jag går på Freden. Bellman är där och trollbinder kroggästerna med "Vila vid denna källa". Men jag ser också en nervös man, kapten Apelqvist. Jag känner igen ringen på fingret som höll i pistolen!
- Jag berättar allt för morbror Jacob utom min relation till Magdalena. Han har en del att berätta om adelns hat till kung Gustaf. Sedan håller jag predikan i Storkyrkan under starka tvivel på om jag verkligen var lämplig som präst och själasörjare. Men Magdalena är där. Hon tycker om min predikan och vill följa med hem till min morbrors. Han är inte hemma och snart går också mamsell Stina efter att ha presenterat receptet till Citroncrème à la Cajsa Warg. Och jag friar till dottern till en greve. Jag en ofrälse, det är otillständigt. Men hon tröstar mig med att med kungens ring på mitt finger kan jag bli adlad när som helst.
- Jag vaknar i hennes armar av slag mot porten. Det är Armfelt i ett mycket angeläget ärende från kungen. Han erinrar mig om kungens intresse för att befria det franska kungaparet. Kungen har skickat
Axel von Fersen till Aachen för att förhandla med Frankrikes motståndare. Nu är det kungens vilja att jag reser till Aachen som kurir. Han litar fullständigt på mig och jag är tillräckligt ung och obetydlig för att väcka misstänksamhet.
- Det blir en påfrestande tid, den långa väntan efter resan i von Fersens residens, en byggnad vid ett torg i Aachen. Axel von Fersen menar att kungen har alltför mycket fantasi, i franska tidningar kallas han "kungarnas don Quixote". Att inte Axel själv ger upp beror på hans stora kärlek till Marie Antoinette, den fängslade drottningen av Frankrike. Själv vill jag gärna återvända hem även om jag starkt fruktar Malmbergs mördare. Munck ska jag däremot ta mig i akt för säger Axel eftersom kungens förtroende för honom är grundligt eftersom denne hjälpt honom av avla barn med drottningen.
- Till sist finner dock Axel det för gott att skicka hem mig med ett informationsbrev till kungen. Själv åker han till Paris för att försöka rädda drottningen.
- Jag åker båt över Östersjön. Ostanvinden är hemsk och jag blir förskräckligt sjösjuk. Till sist hamnar vi på Åland. Båten är skadad så jag försöker ta en annan båt till Stockholm. Det blir med
kapten Björnram. Några andra ska också med. Bokhållare Bergklint. Honom har jag sett tidigare tillsammans med Munck då jag kikade in genom ett fönster och slogs medvetslös. Och en dalkarl kallad Anders.
- På natten hör jag hur de två konspirerar. De har känt igen mig och tänker ta livet av mig innan vi kommer fram till Stockholm. Men jag överlever främst därför att de båda drabbas av svår sjösjuka.
- Sedan blir de tävling på släde in till Stockholm från Waxholm där isarna hindrar båten att gå vidare. Jag lyckas ta mig hem till morbror Jacobs port på Prästgatan och blir väl undfägnad av mamsell Stina. Sedan sadlar jag min häst och rider till huset där jag tidigare blivit nedslagen för att hitta bevis mot kungens ränksmidare. Ovanför spisen finns en lucka i taket. Däruppe finns en tryckpress och en fyrkantig platta som ser ut som om man tryckt falska rubelsedlar med den. Då hörs det röster underifrån. Det är general Pechlin som tydligt talar om planerna på att döda kungen. Det ska ske under morgondagen på Operan. Anckarström ska avlossa skottet. När de begett sig iväg därifrån rider jag det snabbaste jag kan hem till morbror. Där väntar mig emellertid två poliser som inte tar notis alls åt mina bedyranden om att jag måste rädda kungens liv. Jag förs till en byggnad och i ett rum väntar mig den förmodade Liljensparre. Jag bedyrar min oskuld och berättar allt jag vet om hotet mot kungen bara för att upptäcka att det är kungens fiende nummer ett, Munck, jag har framför mig. Två fångvaktare för mig långt ner i en fängelsehåla.
- Jag vaknar på den hårda britsen av att en pojke kommer med soppa och bröd. Jag lyckas muta honom att ta med en papperslapp till kungen där jag i kryptisk skrift varnar honom för dödshotet.
- Nästa gång är det Anders, dalkarlen som väcker mig. Han ska ge den dödsdömde hans sista måltid. Jag ska få hjälp att hänga mig i en krok i taket. Pistolen jag fått av Magdalena och som jag gömt i stövelskaftet kommer väl till pass. Jag hotar att skjuta honom i skrevet om han inte ger mig nycklarna och tar min plats på sängen i cellen. Jag låser in honom och flyr. På väg ut möter jag Munck och kapten Apelqvist. Jag gömmer mig och kan sedan låsa gången efter dem.
- Jag springer för mitt och kungens liv mot Slottet och Operan. Men kungen är redan på scenen. Snart är han omgiven av en grupp män i hotfullt svarta dominos. Ett skott hörs, det är Anckarström som skjutit. Kungen förs till en divan i sin våning. Han får syn på mig och hälsar mig välkommen tillbaka. Han underskattar skadorna från skottet.
- Några dagar senare dör kungen av sina blessyrer. Anckarström fälls och döms för mordet. Han avrättas i slutet av året. Anckarström avslöjar Horn och Ribbing som döms till landsflykt. General Pechlin är slugare och undgår straff.
- Hertig Karl blir regent efter sin döde bror.