Jan Mårtensson Häxhammaren 1976
 

- Bokens jag Johan Christian Homan, har fått låna en sommarstuga för att tillbringa semestern. Den ligger i mina hemtrakter i Viby socken i Närke. En solig dag ser jag en klunga av bi som svärmar. Därför beger jag mig till Ture Ström, pensionerad snickare och biodlare. Han är på väg till auktion efter Olsson. Han var en "klok gubbe" med svartkonstböcker. En gustaviansk karmstol intresserar mig. I en låda med gamla tidningar och böcker hittar jag ett handskrivet häfte: Det är Olssons svartkonstbok. En kulturhistorisk raritet. Jag bjuder på den och tänker betala några tior. Men den går för 1000 kronor till en lång, magerlagd man. När jag ska köra hem träffar jag en kvinna i en Mercedez som har ett halsband i form av en torshammare. På bilsätet ligger svartkonstboken.
- Nästa dag kommer ett par,
Axel och Alice Bergman till min antikvitetsaffär. De är oroliga för sin dotter Suzanne. Hon har fått kontakt med spiritister och vill inte längre ha med sina föräldrar att göra. Föräldrarna misstänker att hon förslösar sitt arv. De vill att jag ska gå till "Transfilosofiska institutet" för att få information. Jag får 1000 kronor i förskott för min "detektivinsats".
- Jag tar kontakt med institutet under namnet Lars Lundberg och blir inbjuden till en seans. Jag kommer dit och träffar flera deltagare.
Astrid Strand, vars barn dött i en trafikolycka, Yngve Andersson, Berit Ståhlberg, fru Nilsson, Bertil Löfberg, läkare, Per Bergsten, som jobbar på notariatavdelningen på en bank och fröken Bergman. Elisabeth Wolfe är mediet. Hon är kvinnan i Mercedezen. Hon berättar om en son och hans far så att jag känner mig träffad och djupt gripen. Jag träffar också mannen från auktionen. Jag lyckas få med mig Suzanne Bergman till restaurang Östergök. Hon berättar allt hon vet om telepati, om Elisabeths gåvor men också om hur rädd hon är för den långe mannen som fungerar som en sorts livvakt. Han heter Georg. När jag börjar prata om hur institutet finansieras och hur mycket hon själv betalat blir hon misstänksam och avslöjar mig. Jag känner att jag måste tala om sanningen om vem jag är men säger också att jag är intresserad och kommer att delta i fler sammankomster.
- Jag tar kontakt med en gammal vän på en bank och får lite upplysningar om Suzannes bankaffärer. Hon tar tagit ut mycket pengar och ställt stora checkar på Elisabeth Wolfe.

-
Jag tar kontakt med en annan vän till mig, Michael Gråh, specialist på folklig övertro och ockultism. Han berättar om spiritism, om häxprocesser, om den svarta farliga magin, om fenomen lika gamla som mänskligheten. Om den franska massmörderskan Catherine La Voisin. Gråh känner också till en släkting till mig, en Johannes Seb. Homan, en komminister i Dalarna som var mycket nitisk i sina anklagelser av kvinnor för att var häxor. Han var intolerant, fanatisk och benhård.
- Jag ringer till Transfilosofiska institutet och får tid för en ny seans. Georg har genomskådat mig. Han känner igen mig från auktionen efter gubben Olsson.
- Under seansen säger Elisabeth Wolfe sig känna onda tankar och illvilja i gruppen. Hon ser någon ligga i en korsväg med ansiktet nedåt. Döden kommer och tar honom.
- Nästa dag är vädret varmt och soligt. Jag förbereder mig på en baddag vid Östersjön. Då ringer Suzanne. Per Bergsten är död. Han blev överkörd av en bil då han lämnade sin egen. Hon vill åka med mig till olycksplatsen. Vi ska till Frösvi. Jag erinrar mig att Elisabeth berättat för mig att Frösvi betyder asaguden Frös offerplats. Vi kommer fram till 1100-tals kyrkan. Vi träffar kyrkvaktmästaren som kan berätta om hur en man blivit påkörd och dödad av en rattfyllerist som smet från platsen. Det tycks inte vara vid en korsväg. Men faktiskt så har en korsväg existerat. Den gick till en gammal offerkälla som en präst på 1600-talet stängde för att hindra häxkonster. Och vem var prästen? Jo, min anfader Johannes Sebastian Homan!
- Jag är med Suzanne på Per Bergstens begravning. Suzanne berättar att Per förskingrat på banken. Han hade spekulerat med en gammal förmögen dams pengar. Men kursen föll och det blev en stor förlust. Suzanne hade lånat honom pengarna men det skulle ändå ha uppdagats och blivit en stor skandal.
- Michael Gråh kommer på besök och jag frågar honom vad "
coven" betyder, ett ord som jag hört av Per. Han vet. Det är en grupp på 13 personer som träffas på undanskymda platser och har vissa ceremonier. En häxa leder mötet.
- Jag känner att jag måste få mer visshet och bestämmer mig för att söka upp Elisabeth i hemmet på Riddargatan. Hon är vackrare än någonsin. När jag konfronterar henne med hur väl hon förespått Per Bergstens död säger hon att hon inget minns, det är alltid någon annan som talar genom henne. Telefonen ringer i ett annat rum. Georg tar det. Jag hör "fredag kväll klockan 11". Jag frågar om jag får vara med på mötet men sägs ännu vara för oförberedd.
- Halv tio fredag kväll sitter jag i min trogna "Fido" utanför Suzannes hus. Jag följer efter henne när hon kör i väg. Snart är vi åter i Frösvi. Vi tar in på en smal stig som går mot den gamla offerkällan. Längre bort ligger en gammal grosshandlarvilla knappt synlig i åskregnet. Jag ser Astrid Strand och Bertil Löfberg gå in. Jag smyger efter. Jag hittar en kåpa som jag tar på mig. Den döljer huvudet. I ett stort mörkt rum med väggarna klädda i svart tyg pågår en seans. Luften är tung av rökelse. Jag bjuds att dricka från en silverbägare. Starkt och sött. Jag kände mig hög. Behagligt och kravlöst. Älskade hela världen. Elisabeth ligger på ett bord. En kvinna i en egendomlig getmask närmar sig henne. Hon har ett märke på bröstet som ett hjärta - en
stigma diaboli - Höjer en kniv över Elisabeth. Då svimmar jag.
- Jag vaknar i min säng med den värsta baksmälla. Har jag drömt allt? Nej, min bil står utanför affären där jag aldrig själv ställer den. Jag måste ringa och anmäla mordet på Elisabeth!
- Polisen är mycket skeptisk till vad jag berättar men till sist får jag åka med
kommissarie Rune Larsson ut till huset i Frösvi. Men allt är tomt när vi kommer dit. En dam i sextioårsåldern säger att huset är till salu och har stått tomt länge. Nyckeln hänger på en spik så vi kan gå in och titta. Men där finns ingenting som tyder på att en dödlig seans utspelat sig natten innan.
- När vi kommer till Elisabeths våning på Riddargatan öppnar hon själv livslevande. Och hon förnekar allt jag påstår som nervösa fantasier. Ingen tror på mig.
- Jag tar kontakt med Astrid Strand som av en tillfällighet. Hon förnekar att hon deltagit i en coven, men hon verkar alldeles slut och antyder att hon är fast och uppmanar mig att hålla mig borta.
- Jag tar kontakt med Pers mor
Rut Bergsten. Hon är förtvivlad över sin sons död. Menar att han börjat knarka.
- Jag försöker få information från bankdirektör Westerman om Pers arbete på banken. Han berättar att dagen efter dödsfallet hade Elisabeth Wolfe ringt och velat betala in de pengar som Bergsten förskingrat. Det rörde sig om 52000 kronor.
- Jag får en inbjudan till Juvenalordens årsmöte och detta får mig att tänka på att en gammal studentkamrat, Rune Berg, var arbetskamrat med Bertil Löfberg. Han är mycket förvånad över mina frågor men talar om att Löfberg blivit mycket nedstämd efter en misslyckad operation i höstas.
- Jag får ett brev med posten. Det innehåller ett suddigt fotografi av mig själv. Ansiktet var täckt med ett svart kors. Det gör mig förskräckt.
- En kväll dricker jag en del gindrinkar med vermouth innan jag tillbringar kvällen i sängen med att läsa böcker om ockultism. Mitt i natten är det som om jag vaknar. Allt är mörkt som i en svart säck. Jag känner lukten från häromkvällen och ser altaret med den nakna kvinnan. Jag hör en röst: "Du tillhör oss, är en invigd". Med ryck satte jag mig upp i sängen. Har jag drömt, eller? Jag har en fruktansvärd huvudvärk. På axeln har jag ett stort rött märke. Ett stigma diaboli?
- Jag känner att jag måste tala med Suzanne. Jag ringer och får till min förvåning bjuda henne på middag.
- Elisabeth ringer mig och ber mig komma hem till henne onsdag klockan 11 på kvällen. Hon är rädd.
- På onsdagen förbereder jag supén för Suzanne. Först blir det kall soppa. Sedan friterad
sydstatskyckling. Suzanne kommer och ger mig många komplimanger för min kokkonst. Men när jag frågar henne om vad de egentligen håller på med på "Institutet" blir hon tvär och otillgänglig och vill att jag ska hålla mig därifrån.
- På kvällen beger jag mig hem till Elisabeth. Georg öppnar. Elisabeth är död. Hon har gjort självmord. Hon har hoppat ut genom ett fönster. Jag ser att det fönstret går så långt ner mot golvet att det bordet ha varit lätt att knuffa ut henne. Georg säger att de haft en kort seans på kvällen med Suzanne, Bertil och Astrid och att Elisabeth därefter tagit livet av sig.
- Dessa uppgifter bekräftas nästa dag av Suzanne. Jag ringer Rune Larsson men han verkar inte särskilt intresserad av Elisabeths död. När jag kommer hem på kvällen ligger ett kuvert på min kudde. En bild på Cléo med ett svart kors. Cléo är försvunnen.
- Nu börjar jag bli riktigt arg. Jag tar reda på att Astrid är hos frisören och tar mig dit. Hon bekräftar vad som hänt efter seansen och när jag börja fråga henne om varför hon fortsätter att vara med börjar hon gråta. Något är tydligen ytterst känsligt när det gäller bilolyckan Astrid orsakat.
- Jag åker hem till Georg och anklagar honom för morden på Per och Elisabeth. Han säger att han har säkert alibi för den tidpunkt då Elisabeth dog. Han var ihop med Astrid Strand!
- Jag måste ta mig tillbaka till huset där jag först var med om seansen. Det är alldeles mörkt. Jag hittar nyckeln under trappan och går in. Nu är seansrummet åter täckt med svart tyg. Jag ser altaret. På detta ligger boken jag bjöd på på auktionen i Viby. På första sidan står det "Ioannes Seb. Homan 1677". Då känner jag lukten av jasmin. Jag ropar "Elisabeth", sedan slår någon ner mig.
- Jag vaknar många timmar senare liggande på golvet i samma rum. Men nu är boken borta. Jag hör ett avlägset skrik som från ett barn. Jag går ner i en källare, klipper av ett lås med en hovtång jag hittat och finner flera burar i ett fönsterlöst rum. Där finns kaniner och i en bur Cléo!
- Jag kör tillbaka till min lägenhet. Huvudet bultar och jag måste lägga mig. Jag väcks av dörrklockan. Det är Suzanne. Vi pratar om vad som hänt. Plötsligt dyker Cléo upp. Hon ser vettskrämd ut och försvinner som en raket. Båda förstår vi att det är Suzanne som kidnappat Cléo. Jag anklagar Suzanne för morden på Elisabeth och Per. Hon är djävulsdyrkare. Men hon blev också utpressare genom att använda de uppgifter som kom fram under seanserna. Suzanne håller med men att det var Astrid som låg bakom allt. Cleos reaktion förklarar hon med sin egen katt-allergi. Men snart erkänner hon att det är hon själv som ligger bakom allt. Men bakom henne finns en annan person.
- När jag söker upp
Michael Gråh dagen därpå är hans lägenhet tom. Han har hastigt flyttat.

Det var vanligt att man anlitade sk, visgossar. Dessa hade förmåga att se djävulens märke, Stigma Diaboli, i pannan på de som var allierad med djävulen. Dessa visgossar var kringstrykande, föräldralösa pojkar som såg sig en möjlighet att tjäna pengar.
Mårtenssons bok Häxhammaren är omnämnd
här

I Paranormal kan man läsa:
En coven, grupp med magiutövare, ska idealt bestå av tretton personer, en översteprästinna(kvinna), och en överstepräst (man), och sammanlagt skall det bli sju kvinnor och sex män. De är ofta relaterade till Wicca, dock inte alltid. Förmodligen ska ett coven bestå av tretton personer eftersom det är det största antal personer som får plats i en 9x9 fot stor cirkel.
Ofta måste man initieras för att bli medlem i ett coven.

Själva ordet kommer av det latinska coveniere, som betyder samling/sammansatt.

En personlig beskrivning av vad en "
coven" är!

Om Catherine La Voisin "French sorceress"
Häxförföljernas tid http://www.shanmonster.com/witch/index.html

Häxhammaren:
Hexenhammer
Häxhammaren på
paranormal
Medeltidens magi
Svenska familjejournalen
1885
A Who's Who of
Witches
Dominikanermunkarna Jacob Sprenger och Heinrich Institoris utkom 1847 med boken "
Häxhammaren". Det var en bok om djävulstron och som fick flera tusen att falla offer för häxeri. Däri fanns tydliga anvisningar om hur man på ett grymt och effektivt sätt kan utrota häxorna, "djävulens medhjälpare". Den skildrar också hur häxorna förflyttar sig, tar en människokropp i besittning och frambringar sjukdomar. (Witchhunt