Jan Mårtensson Helgeandsmordet 1973
 

Johan Christian Homan, har en antikaffär. Han är 45 år, har en oavslutad tid som student på Uppsala Universitet bakom sig, där konsthistoria var huvudämnet. Han är son till Ernst Emanuel Homan, kontraktsprost i Viby församling. Han har varit gift en gång. Nu sambor han med Cléo de Merode, en siameskatt.
En regnig dag får jag besök av en ung kvinna, Viveka Berger. Hon bor på Svartmansgatan. Hon har med sig en tavla av Fahlcrantz, den svenska romantikens fader. Hon berättar om att hennes mor dog vid hennes födsel, hennes pappa gifte om sig. För 10 år sedan omkom både han och han nya fru i en bilolycka. Viveka ärvde dem. Hennes problem är att hon tre gånger sett en figur i vitt framträda på tavlan. En kvinna, hon själv, ligger skjuten. Vapnet är en liten förgylld pistol. Med den sköt sig hennes mamma. Hon hör också en speciell musik. Hon har kommit till mig eftersom jag har hjälp polisen några gånger. Jag är mycket tveksam till att hjälpa henne. Då visar hon mig ett brev hon fått samma dag. Texten är "Alltsammans var ditt fel. Det var din skuld att hon dog". Handstilen är hennes pappas.
Vi dricker en kopp kinesiskt te medan vi begrundar vad hon just sagt. Jag undrar om det finns någon i hennes bekantskapskrets som vill henne ont och hon bjuder in mig till en middag hon ska ha för sina syskon och vänner nästa kväll.
Där finns hennes äldre "helsyster"
Margareta, hennes yngre två halvsyskon Eva och Peter. Eva är flygvärdinna. Och så Lars. Lars är hennes pappas son med en annan, tredje kvinna.
Sten Göransson, är arkitekt och Margaretas fästman. När de ska sätta sig till bords är Viveka nära att svimma. Någon har placerat den lilla pistolen framför hennes tallrik. bara, jag, Margareta och Viveka tycks uppmärksamma pistolen.
Middagen blev ändå angenäm med läckra rätter och lockande viner. Margareta vill träffa mig efter middagen. Innan dess erinrar jag mig var jag sett Lars. För några år sedan försökte han sälja stöldgods till mig. Aktrisen
Anne Gren, Lasses fästmö dyker upp.
Margareta bekräftar mina misstankar om att Viveka är mytoman. Som inbillade hon sig saker och försökte ofta ta livet av sig säger Margareta. Hon ber mig att inte berätta för Viveka vad vi pratat om. Jag begrundar vad hon sagt mig.
Nästa dag tar Peter Berger kontakt med mig. För att göra affärer säger han och kör mig i sin lilla sportbil till sin villa uppe i en backe vid Äppelviken. Han behöver kontanter snabbt och vill sälja några av sina gamla "prylar". Jag ger några tusenlappar för gamla tennkannor och sedan vill han bjuda på middag och prata om sina systrar. Han får ett telefonsamtal. Lasse, hans halvbror har hittat skjuten på sitt rum!
Jag blir hämtad i polisbil till Carl Asplund, kommissarie vid riksmordskommissionen, som jag dess bättre känner så väl och som jag samarbetat med några gånger tidigare. Eftersom jag var en av de som sist såg den döde. Han berättar vad han vet bl a att Lars Berg förskingrat och uppträdde som narkotikakurir. Inom kort skulle 500 000 kr tillfallit honom på hans 25-årsdag som ett arv från sin far.
På kvällen ringer Viveka och vill att jag ska komma. Pistolen hon lagt i lådan under hallspegeln är borta. Jag får ett glas sodavatten och sedan försöker vi gemensamt reda ut varför Lars har skjutits. Kan någon av släktingarna dödat honom för att komma åt hans del av arvet? Peter är en misslyckad affärsman i ständigt behov av pengar.
Viveka berättar för mig att hon arbetar som byrådirektör! På nämnden för arkivvård. Hon har sin arbetsplats i Gamla riksdagshuset. Hon vill gärna att jag hälsar på.
Redan innan jag öppnat dörren till min lägenhet ringer telefonen. Calle Asplund sitter på Freden och vill ha mitt sällskap. Snart är jag där. Han vill att jag berättar allt om familjen Bergers. Jag berättar allt om Vivekas överspända fantasier.
Några dagar senare tar jag åter kontakt med Calle. Peter Berger är anhållen misstänkt för mord. Han hade lånat stora summor av Lars och försökte låna mer. Lars fungerade som en "tigerhaj", en procentare som lånade ut pengar mot enorma räntor. Lars Berger tjänade pengar som knarkkurir.
Sedan träffar jag Viveka på hennes arbetsplats och bjuder henne på lunch på Strömparterren. Till min förtret slår sig Sten Göransson ner vid vårt bord. Hans affärer går dåligt. Landstingen har inte mer pengar att bygga sjukhus för.
När jag kommer tillbaka till min antikaffär är Margareta där. Hon säger att hon hittat ett nytt brev som anspelar på deras far. Hon vill verkligen få mig att förstå att Viveka är psykiskt sjuk.
På kvällen ringer Margareta. Hon får inte tag på Viveka. Tillsammans beger vi oss till Riksdagshuset. Margareta har nyckel till en ytterdörr. Därinne möter vi Sten och Anne. De följer med. Dörren till Vivekas arbetsrum är låst. Dörren till hennes sekreterares rum bredvid är öppen. Mellan de både rummen finns en dörr som jag lyckas tryck upp. Viveka ligger på golvet med sin mammas pistol i handen. Hon är skjuten till döds.
Carl Asplund gör en noggrann undersökning. Både dörrar och fönster var låsta från insidan. Viveka hade krutstänk på fingrarna. Allt tycks vara solklart. I sinnesförvirrning sköt hon först sin halvbror och sedan sig själv i tron att båda gärningar var vad hennes far önskade av henne. Själv vägrar jag att tro att hon skjutit Lars.
Anne kommer till mig och bekänner hon hellre ville vara ihop med Sten men att Lars haft en hållhake på henne. Han hade lurat henne att ta in narkotika från Holland flera gånger i hans bil. Han hotade att avslöja henne efteråt.
Nästa dag får jag ett brev från Viveka som gör mig djupt sorgsen och bedrövad. Det är hennes avskedsbrev. Jag vägrar att tro att det är sant, inte ens Calles rationella logik biter på mig.
Det finns något i brevet som inte stämmer. Att "Lasse inte förtjänade att leva". Men Viveka kände ju inte till Lasses affärer som "tigerhaj".
Jag ringer till Calle igen och lyckas får honom med på ett litet experiment. Jag tänker samla alla inblandade i min butik.
Men först måste jag ta mig till Vivekas arbetsrum för att få mina misstankar bekräftade.
Margareta lånar mig sina nycklar så att jag också kan besöka Vivekas lägenhet. Ljuset fungerar inte men jag har en bra ficklampa med mig. Där undersöker jag Fahlcrantz tavlan. Och finner vad jag väntat mig. Bakom tavlan finns ett litet kassafack, till hälften dolt. Där finns skuldebrev i Sten Göranssons namn. Även han hade alltså lånat pengar av Lars Berger. Plötsligt får jag ett slag i huvudet som gör mig medvetslös.
Det är Margareta som hittar mig. Skadan är inte så allvarlig men skuldebreven är borta.
På kvällen nästa dag kommer de inblandade till min butik mer eller mindre motvilligt. Calle sitter gömd bakom ett draperi.
Jag försöker framställa mina indicier så logiskt som möjligt och snart känner sig Margareta så insnärjd att hon erkänner båda morden. Som barn kom hon alltid i andra hand. För hennes pappa fanns bara Viveka. Men pappa litade på henne. Det blev hon som fick hand om pengarna. Och det kunde aldrig ha varit hans mening att Viveka skulle få dra iväg till Schweiz med sina pengar och att Lasse skulle få fortsätta att förstöra både sitt eget liv och familjens pengar. Hon började smida kalla, beräknande planer som ändade i dubbelmord.