 |
|
 |
|
|
|
|
Johan
Christian Homan, har en
antikaffär. Han är 45 år, har en oavslutad tid
som student på Uppsala Universitet bakom sig, där konsthistoria
var huvudämnet. Han är son till Ernst Emanuel Homan,
kontraktsprost i Viby församling. Han har varit gift en gång.
Nu sambor han med Cléo de Merode, en siameskatt.
En regnig dag får jag besök av en ung kvinna, Viveka
Berger. Hon bor på Svartmansgatan. Hon har med sig en tavla
av Fahlcrantz, den svenska romantikens fader. Hon berättar
om att hennes mor dog vid hennes födsel, hennes pappa gifte
om sig. För 10 år sedan omkom både han och han
nya fru i en bilolycka. Viveka ärvde dem. Hennes problem
är att hon tre gånger sett en figur i vitt framträda
på tavlan. En kvinna, hon själv, ligger skjuten. Vapnet
är en liten förgylld pistol. Med den sköt sig hennes
mamma. Hon hör också en speciell musik. Hon har kommit
till mig eftersom jag har hjälp polisen några gånger.
Jag är mycket tveksam till att hjälpa henne. Då
visar hon mig ett brev hon fått samma dag. Texten är
"Alltsammans var ditt fel. Det var din skuld att hon dog".
Handstilen är hennes pappas.
Vi dricker en kopp kinesiskt te medan vi begrundar vad hon just
sagt. Jag undrar om det finns någon i hennes bekantskapskrets
som vill henne ont och hon bjuder in mig till en middag hon ska
ha för sina syskon och vänner nästa kväll.
Där finns hennes äldre "helsyster" Margareta, hennes yngre två halvsyskon Eva och Peter.
Eva är flygvärdinna. Och så Lars. Lars är
hennes pappas son med en annan, tredje kvinna.
Sten Göransson, är arkitekt och Margaretas fästman.
När de ska sätta sig till bords är Viveka nära
att svimma. Någon har placerat den lilla pistolen framför
hennes tallrik. bara, jag, Margareta och Viveka tycks uppmärksamma
pistolen.
Middagen blev ändå angenäm med läckra rätter
och lockande viner. Margareta vill träffa mig efter middagen.
Innan dess erinrar jag mig var jag sett Lars. För några
år sedan försökte han sälja stöldgods
till mig. Aktrisen Anne
Gren, Lasses fästmö
dyker upp.
Margareta bekräftar mina misstankar om att Viveka är
mytoman. Som inbillade hon sig saker och försökte ofta
ta livet av sig säger Margareta. Hon ber mig att inte berätta
för Viveka vad vi pratat om. Jag begrundar vad hon sagt mig.
Nästa dag tar Peter Berger kontakt med mig. För att
göra affärer säger han och kör mig i sin lilla
sportbil till sin villa uppe i en backe vid Äppelviken. Han
behöver kontanter snabbt och vill sälja några
av sina gamla "prylar". Jag ger några tusenlappar
för gamla tennkannor och sedan vill han bjuda på middag
och prata om sina systrar. Han får ett telefonsamtal. Lasse,
hans halvbror har hittat skjuten på sitt rum!
Jag blir hämtad i polisbil till Carl Asplund, kommissarie
vid riksmordskommissionen, som jag dess bättre känner
så väl och som jag samarbetat med några gånger
tidigare. Eftersom jag var en av de som sist såg den döde.
Han berättar vad han vet bl a att Lars Berg förskingrat
och uppträdde som narkotikakurir. Inom kort skulle 500 000
kr tillfallit honom på hans 25-årsdag som ett arv
från sin far.
På kvällen ringer Viveka och vill att jag ska komma.
Pistolen hon lagt i lådan under hallspegeln är borta.
Jag får ett glas sodavatten och sedan försöker
vi gemensamt reda ut varför Lars har skjutits. Kan någon
av släktingarna dödat honom för att komma åt
hans del av arvet? Peter är en misslyckad affärsman
i ständigt behov av pengar.
Viveka berättar för mig att hon arbetar som byrådirektör!
På nämnden för arkivvård. Hon har sin arbetsplats
i Gamla riksdagshuset. Hon vill gärna att jag hälsar
på.
Redan innan jag öppnat dörren till min lägenhet
ringer telefonen. Calle Asplund sitter på Freden och vill
ha mitt sällskap. Snart är jag där. Han vill att
jag berättar allt om familjen Bergers. Jag berättar
allt om Vivekas överspända fantasier.
Några dagar senare tar jag åter kontakt med Calle.
Peter Berger är anhållen misstänkt för mord.
Han hade lånat stora summor av Lars och försökte
låna mer. Lars fungerade som en "tigerhaj", en
procentare som lånade ut pengar mot enorma räntor.
Lars Berger tjänade pengar som knarkkurir.
Sedan träffar jag Viveka på hennes arbetsplats och
bjuder henne på lunch på Strömparterren. Till
min förtret slår sig Sten Göransson ner vid vårt
bord. Hans affärer går dåligt. Landstingen har
inte mer pengar att bygga sjukhus för.
När jag kommer tillbaka till min antikaffär är
Margareta där. Hon säger att hon hittat ett nytt brev
som anspelar på deras far. Hon vill verkligen få mig
att förstå att Viveka är psykiskt sjuk.
På kvällen ringer Margareta. Hon får inte tag
på Viveka. Tillsammans beger vi oss till Riksdagshuset.
Margareta har nyckel till en ytterdörr. Därinne möter
vi Sten och Anne. De följer med. Dörren till Vivekas
arbetsrum är låst. Dörren till hennes sekreterares
rum bredvid är öppen. Mellan de både rummen finns
en dörr som jag lyckas tryck upp. Viveka ligger på
golvet med sin mammas pistol i handen. Hon är skjuten till
döds.
Carl Asplund gör en noggrann undersökning. Både
dörrar och fönster var låsta från insidan.
Viveka hade krutstänk på fingrarna. Allt tycks vara
solklart. I sinnesförvirrning sköt hon först sin
halvbror och sedan sig själv i tron att båda gärningar
var vad hennes far önskade av henne. Själv vägrar
jag att tro att hon skjutit Lars.
Anne kommer till mig och bekänner hon hellre ville vara ihop
med Sten men att Lars haft en hållhake på henne. Han
hade lurat henne att ta in narkotika från Holland flera
gånger i hans bil. Han hotade att avslöja henne efteråt.
Nästa dag får jag ett brev från Viveka som gör
mig djupt sorgsen och bedrövad. Det är hennes avskedsbrev.
Jag vägrar att tro att det är sant, inte ens Calles
rationella logik biter på mig.
Det finns något i brevet som inte stämmer. Att "Lasse
inte förtjänade att leva". Men Viveka kände
ju inte till Lasses affärer som "tigerhaj".
Jag ringer till Calle igen och lyckas får honom med på
ett litet experiment. Jag tänker samla alla inblandade i
min butik.
Men först måste jag ta mig till Vivekas arbetsrum för
att få mina misstankar bekräftade.
Margareta lånar mig sina nycklar så att jag också
kan besöka Vivekas lägenhet. Ljuset fungerar inte men
jag har en bra ficklampa med mig. Där undersöker jag
Fahlcrantz tavlan. Och finner vad jag väntat mig. Bakom tavlan
finns ett litet kassafack, till hälften dolt. Där finns
skuldebrev i Sten Göranssons namn. Även han hade alltså
lånat pengar av Lars Berger. Plötsligt får jag
ett slag i huvudet som gör mig medvetslös.
Det är Margareta som hittar mig. Skadan är inte så
allvarlig men skuldebreven är borta.
På kvällen nästa dag kommer de inblandade till
min butik mer eller mindre motvilligt. Calle sitter gömd
bakom ett draperi.
Jag försöker framställa mina indicier så
logiskt som möjligt och snart känner sig Margareta så
insnärjd att hon erkänner båda morden. Som barn
kom hon alltid i andra hand. För hennes pappa fanns bara
Viveka. Men pappa litade på henne. Det blev hon som fick
hand om pengarna. Och det kunde aldrig ha varit hans mening att
Viveka skulle få dra iväg till Schweiz med sina pengar
och att Lasse skulle få fortsätta att förstöra
både sitt eget liv och familjens pengar. Hon började
smida kalla, beräknande planer som ändade i dubbelmord.