Jan Mårtensson Tre Skilling Banco 1971 
 
Departementsekreterare Jonas Berg arbetar på Arvfurstens Palats under utrikesministern, den jovialiska Ryno Severin Andersson. Nu är han ledig och ska åka till morbror baron Achates Silfverbåge och moster Sofie på de gamla fideikommisset Bosta utanför Hallsberg. Där bor också Achates bror Rutger Silfverbåge familjens svarta får. På tåget ser han en ung, blond kvinna. Det är Louise Björck regelbunder förekommande i veckopressens galleri. Hennes far är Folke Björck, en av Sveriges ledande affärsmän, nu boende i Schweiz. Louise Björck ses ofta tillsammans med arkitekten och kändisen Lennart Nipgren. Det är denne person som möter henne i en öppen Mercedes utanför järnvägsstationen i Hallsberg. På Jonas väntar Stig Jonsson utanför en ålderdomlig Dodge.
Jonas tas furstligt emot å Bosta. Han får ett rum på tredje våningen och känner sig snart bedövad av den svenska lantliga sommarens charm. Utanför finns vinden med allsköns bråte bland annat många decenniers korrespondans.
Man förbereder morgondagens midsommarfest. Bjudna är
Fredrik och Marianne de Daahl. De har en släkting med sig, Louise Björck.
På vinden hittar Jonas snart gamla värdefulla frimärken. Flera shilling banco frimärkenfrån 1860-talet dyker upp säker värda flera tusen kronor. Kan bli en bra förstärkning åt kassan på Bosta inför komande halvårsamorteringar. Men snart får han en chock. Han hittar ett brev med ett gult treshilling banco. Det finns bara ett sådan till och det såldes senast för en halvmiljon kronor!
Han rusar ner till sina värdar med den glada nyheten. När de hämtat sig något och Achates gömt dyrgripen i den översta lådan av Hauptbyrån blir det champagne kalas.
På eftermiddagen kommer gästerna. Lennart Nipgren har med sig delägaren i arkitektfirman,
Valter Lund. Hans fru Viveka är med. Men också Ruth "Pyttan" Brakh, landets ledande kändisreporter. Där är också pastor Palmberg med sin volumiösa hustru och sonen Anders Palmberg som föreställer poet. Berusad kväder han ett ode till sin hjärtas dam. Det är Marianne de Dahl!
Jonas får dansa med Louise som i sin tur är avvisande till lennart Nipgrens kurtiser.
Achates berättar om vilken välgärning Jonas gjort honom då han hittat det dyrbara frimärket. Det visas upp på plats. Häpnad och avund präglar åskådarna.
Lasses-Erik, ladugårdskarl, numera pensionerad, dansar gärna och dricker bra.
Louise blir varm av dansen och vill ro ut i båten med Jonas. Men innan dess hör de hur en svartsjuk Pyttan Brakh skäller utan Nipgren för att han hänger efter Louise. Roddturen avslutas häftigt med en iskall åskskur. Genomblöta kysser de varandra.
Nästa morgon väcks Jonas ur sina drömmar av en upprörd Sofie. De har hittat Lennart Nipgren död i rabatten under fönstret till vita salongen. I bröstfickan har han brev med värdefulla frimärken. Det förfaller som om han kommit tillbaka sedan han lämnat midsommarfesten i vredesmod för att stjäla de dyrbara frimärkena. Samma uppfattning tycks
polismästare Harald Andén ha. Provinsialläkaren Madsen kommer. Rutger undersöker breven i den dödes ficka. Det gula frimärket är borta!
På önskan av Andén samlas alla midsommaraftonens gäster åter på midsommardagens eftermiddag. Trots att en olyckshändelse är den troliga orsaken till Nipgrens död vill Andén veta vara alla höll hus under småtimmarna.
Senare under dagen dyker Lasses-Erik upp sjungandes "Ett brev betyder så mycket". Han lämnar tillbaka det försvunna brevet med sitt dyrbara frimärke. Nu lägger Achates det i ett uråldrigt kassaskåp, en korsning mellan "en järnsäng och en vedspis".
Jag tar en promenad med Louise. Snart är vi åter i det lilla lusthuset. Ljuset förmår inte tränga genom de små fönstren. Jonas tänder en tändsticka för att se. Då upptäcker han Lasses-Eriks kropp under bordet. Han har en blåglänsande bajonett instucken i ryggen! Den saknas i Achates vapensamling.
Nu blir det mordkommissionen med kommissarie Gösta Hultberg som tar över. Först får Jonas berätta om hur han hittat Lasses-Erik. Jonas sitter på en restaurang i Paris. På Procope, Paris äldsta café. Han äter en förstklassig meny som han sköljer ned med Beaujolais. Han har vikarierat på ett tre veckors UNESCO-seminarium. Han sitter och tänker på lunchen på Bosta för en månad sedan då sällskapet åt tillsammans med Gösta Hultberg som avslöjade att Lennart Nipgren dog genom drunkning sedan han fått ett slag i huvudet. Han var inge tjuv men den som dödade honom ville att det skulle se så ut.
Jonas blir avbruten i sina funderingar av att en gammal skolkamrat dyker upp. Arkitekten Lars Emanuel Nilsson. Han har arbetat på Lund/Nipgrens byrå tills för ett halvår sedan. Han vet att Valter Lund har stora skulder.
Åter hemma i Stockholm upplyser löpsedlarna Jonas om att "ung poet misstänks för dubbelmord".
Det blir mottagningsfest hos Louise i Stockholm. Där är också hela gänget från midsommarfirandet på Bosta (minus 2 döda och en häktad). Sofie bjuder alla på kräftfest på Bosta.
Denna inleds med att alla får ett eget pass där han eller hon kan fiska kräftor. Det sker sent på kvällen då sikten är nästan noll. Plötsligt hörs Marianne de Daahl skrika i dödsångest. Alla rusar till och Fredrik lycka få liv i henne. Hon hade halkat på en sten och fallit i vattnet. Louise berättar för Jonas att hon hört Marianne berätta att hon inte halkat i vattnet utan knuffats i. Och hon tror att det var hon, Louise, som mördaren försökt döda. Att de förväxlats i mörkret då de båda bara ljus kläder.
Incidensen glöms bort av de andra och det blir ett rekorderligt kräftkalas.
Louise vill att Jonas hjälper henne att gillra en fälla. Hon pratar om spökhistorier och slår vad om att våga gå ensam ner till lusthuset klockan 12 på natten.
Hon försvinner och Jonas följer efter i smyg som överenskommet. Men Sofie ser honom och villa att han först går in med en bricka använda glas. När han är klar hör han emellertid Louise skrika. Hon har svimmat men lever.
Polismännen kommer åter men nu är det Jonas som blir klarsynt. Det måste vara Rutger! Och han nekar inte. För många är sedan då han tjänstgjorde vid Västernorrlands Trängregemente som mässofficer lånade han pengar ur kassan han ansvarade för. Han tog konsekvenserna och begärde avsked. Hans kalfaktor fick reda på saken. Kalfaktorn var Nipgrens far och Nipgren pressade länge Rutger på pengar. På midsommarafton talade Nipgren om att nu skulle han gifta sig rik och kunder avvara utpressningspengarna. I stället skulle han med glädje avslöja vilken bedragare överklasslöjtnanten var. Rutger blev utom sig och slog ihjäl honom med en åra.
Plötsligt har han en blåglänsande Browning i höger hand. Poliserna låter honom gå. Snart hörs en dov knall i trädgården.