|
|
|
|
Man muddrar i Borenshult utanför
Motala. Plötsligt hittas ett kvinnolik.
Den polisiära myndigheten i Motala består av stadsfiskalen,
tillika åklagare, en kommissarie
Larsson, en 1:e kriminalassistent Gunnar Ahlberg och ett antal konstaplar. Läkaren konstaterar död genom strypning i samband med grovt sexuellt
övervåld.
I Stockholm gör sig Martin
Beck beredd att åka
till Motala. Kollberg och Mellberg har redan åkt. Beck
är 1:e kriminalassistent vid riksmordskommissionen.
Han tar in på Stadshotellet och träffar Gunnar Ahlberg
i polishuset. Motalapolisen har inte gjort några framsteg
alls. Och inga framsteg blir det så kriminalarna från
Stockholm åker tillbaka igen.
Där hör Becks chef kommissarie
Hammar av sig. Signalementet
på den döda skickas till Interpol och det blir napp
i USA. Detective lieutenant Elmer
B. Kafka i Lincoln Nebraska
faxar om att beskrivningen passar på en försvunnen
kvinna, Roseanna McGraw, 27 år, bibliotekarie. Hon har
skickat ett vykort som tyder på att hon skulle åka
på en båttur i Sverige. En kryssning på insjöarna.
Och mycket riktigt Martin Beck får napp på ett rederi
vars båt Diana hade henne som passagerare några dagar
innan hon mördades.
Båten ligger upplagd i Bohus på Göta kanal utanför
Göteborg. Beck och Ahlberg åker dit. Men utan att hitta
något anmärkningsvärt.
Beck skickar ett brev till Kafka för mer information och
10 dagar senare får han två mycket detaljerade protokoll
från förhör med dels en f d pojkvän (som
innehåller många sexuella detaljer) och dels med en
arbetskamrat till Roseanna. Den senare är Mary Jane Peterson,
28 år. De bodde ett tag tillsammans med Mary slängde
ut henne eftersom hon "var ett fnask. Hon var löpsk
som en hynda".
Melander har hittat Karl-Åke
Eriksson Stolt, eldaren
på Diana. Han har tidigare dömts till fängelse
för sex med minderårig.
Nu blir det ett nytt förhörsprotokoll (som ett filmmanus
för en dialog). Det är inte någon särskilt
intressant läsning men det är möjligt att texten
är en realistisk återgivning av ett polisförhör.
Sjöwall/Wahlöös genre är ett slags "dokusdeckarsåpa".
Och detta t o m innan "Soap" (Lödder) kom.
Eriksson är helt ovetande om mordet på Roseanna. Men
oskyldig är han inte. Tillsammans med sin arbetskamrat Rolf
Sjöberg begick han ett inbrott i en bilverkstad i Göteborg.
Beck får idén att kontakta alla passagerare för
att titta på de bilder och smalfilmer de som turister tagit.
Mycket riktigt det finns rikligt med bilder och på några
syna Roseanna.
Plötsligt bidrar Kafka med 8 rullar film som en av de amerikanska
turisterna, Wilfred Bellamy, tagit på båtresan. Alla
poliser deltar i visningen. Man ser i ett par sekvenser en man
bredvid Roseanna. En man i spräcklig tweed.
Servitrisen Göta Isaksson som serverade på Diana. En arbetskamrat
var tänd på honom. Karin
Larsson från Växjö.
Men denne vill inte erkänna bekantskapen. Hon verkar rädd.
Sjukhuset veta att berätta att hon flera gånger anlänt
misshandlad utan att tala om vad som skett.
Den unge patrullerande konstapel
Lundberg har ett ärende
till ett konditori.
Där
inne upptäcker han "mannen från Göta kanal".
Han heter Folke Bengtsson och arbetar på Eriksson Expressföretag.
Kollberg och Stenström sätts att kolla honom i skift.
I 14 dagar håller de på att följa upp totalt
meningslösa händelser. (Folke köper regelbundet
Rekordmagasinet och Idrottsbladet vilket jag personligen tycker
är förmildrande omständigheter).
Han tas in för förhör. Han erkänner att han
varit på båten Diana vid den aktuella tidpunkten.
Beck är övertygad om att han är gärningsmannen
men han måste släppas i brist på bevis.
Utredningen går i stå. Ingenting händer. Beck
vill att man ska gillra en fälla för Bengtsson.
1:e poliskonstapel Sonja
Hansson blir offret. Hon
spelar utmanade och lättillgänglig under en lång
tid tills slutligen Folke angriper henne i hennes hem och är
nära att strypa henne. Polisinsatsen för att skydda
henne var sedan länge planerad och repeterad men i "skarpt"
läge inträffar en bilolycka och poliserna blir försenade.
Hon räddas från mordet i sista ögonblicket.
Pressad erkänner Bengtsson även mordet på Roseanna.
Han hatar kvinnor som uppträder utmanande och lockar män
i fördärvet. Sådana kvinnor ska "brinna i
helvetet". Bengtsson vill gärna hjälpa dem dit.
Humorn saknas helt, det är
nog detta jag saknar mest. Och självironin.
Men jag saknar också spänningen som helt lyser med
sin frånvaro.