Maj Sjöwall & Per Wahlöö  Den vedervärdige mannen från Säffle 
 
 (1971)

En 36-årig man beger sig i natten den 3 april 1971 till ett sjukhus för att begå ett mord. Han har en armébajonett med sig.
På sjukhuset ligger kommissarie
Stig Nyman. Han har vaknat av sina smärtor. Morfinet har slutat verka. Snart är han död uppskuren och blödande.
Kommissarie
Martin Beck är på Den Gyldene Fredan i Gamla stan i sällskap med sin dotter Ingrid, nu 19 år. När han kommit hem och är på väg att lägga sig ringer telefonen.
Norrlänningen
Einar Rönns långa arbetsdag är slut. Men just då ringer man från Sabbatsbergs sjukhus. Det blir han som få ta hand om blodbadet. Snart är också Martin Beck på mordplatsen. Han tar på sig uppgiften att meddela änkan vad som hänt. Den 15-årige sonen Stefan öppnar. Varken han eller modern vet någon som skulle ha kunnat begå brottet.
Martin tar sig till Klara polisstation där Nyman arbetat. Han lyckas få ihop en lapidarisk sammanfattning av Nymans yrkesliv.
1:e kriminalassistent vid våldsroteln i Stockholm
Gunvald Larsson avskyr både sina arbetskamrater och sin egen släkt såväl som den överklassmiljö han växt upp i. Han kollega Lennart Kollberg är betydligt nöjdare med livet. En viktig orsak till detta är hans yngre fru Gun och deras två små barn.
Kollberg har varit fallskärmssoldat och han hade Nyman som överordnad sergeant under sin militära utbildning. Nyman kallades för den vedervärdige från Säffle. Och vedervärdig var han verkligen, en fullfjädrad sadist. Som polis hade Nyman en som höll på honom i alla väder. Det är förste polisassistent
Harald Hult. Beck söker upp honom. Hult tillåter ingen anklaga Nyman för någonting.
Einar Rönn får som uppgift att läsa arkiverade JO-anmälningar mot Nyman trots att han knappt kan se av trötthet. Det finns många. Alla handlar de om påstådd misshandel från Nymans sida och alla avfärdas de utan åtgärd från JOs sida. Är det någon av anmälarna som tagit lagen i egna händer? Beck och Rönn delar på de 22 namn som Rönn noterat och börjar ringa. Efter en stund inser Beck det lönlösa i det han håller på med och ringer i stället till den mördades änka
Anna Nyman. Han får reda på att det är mycket få som känner var Stig Nyman låg sjuk. Bara familjen, hans två bröder och doktor Blomberg, familjeläkaren. Och Harald Hult, förstås.
Åke Eriksson är en fd poliskonstapel känd för alla klagomål och JO-anmälningar. Melander som nu är tf kommissarie och som minns allt kan berätta mycket Eriksson. Hans fru Marja dog strax efter bröllopet på en polisstation där både Nyman och Hult verkade. Hon var sockersjuk men togs för att vara narkotikapåverkad och fick ingen hjälp. Några år senare avvek han från ett bevakningsuppdrag och blev avskedad. Beck tar kontakt med Erikssons föräldrar. Åke har just besökt dem. Han är förtvivlad eftersom myndigheterna tagit hans dotter från honom. Ett skäl var ett intyg som Nyman skrivit på angående Eriksson stabilitet. I hans rum finner Beck en lista på poliser med namn följda av ett kors.
Vid samma tid blir de "ökända" polismännen från Skåne,
Kristiansson och Kvant, provocerade av "Röven" en känd alkoholist. Kristiansson lämnar bilen för att titta på en felparkerad Folkvagn. Plötsligt hör han en smäll och känner att han är skjuten i knät. Flera skott följer. Gunvald Larsson och Kollberg hör skotten och beger sig till platsen. Även dessa blir beskjutna innan de hinner ta betäckning. När Kurt Kvant kommer tillbaka för att rädda sin kamrat skjuts han till döds genom halsen. Någon skjuter på poliser uppifrån takvåningen på ett närbeläget hus.
Intendent Malm kommer till platsen och "tar befälet". Han beordrar insats av två helikoptrar som ska landsätta två frivilliga elitpoliser på taket. Men den insatsen resulterar bara i att fler poliser blir dödade och sårade.
Beck
försöker i stället ta sig upp på takvåningen med hjälp av en stege från våningen under. Olyckligtvis får han inte det stöd han behöver utan han skjuts i bröstet av Åke Eriksson, som alla inser att det handlar om. Han blir medvetslös men överlever. Med risk för eget liv tar Lennart Kollberg ner honom. Gunvald Larsson spränger ståldörren till taket. När han står öga mot öga med Åke Eriksson förmår han dock ej skjuta. Ögonblicket innan han själv ska dö räddas hans liv av byggnadsarbetaren Bohlin som frivilligt anslutet sig till aktionen och som med sin specialpistol (utan licens) gör ett precisionsskott som träffar Eriksson i axeln och avväpnar honom.

Själva intrigen tar liten plats. Viktigare för författarna är att få vädra sin "samhällskritik" dvs vänsteråsikterna att polisen är dum och brutal för att inte säga sadistisk och att det är alltid samhällets fel att människor misslyckas, blir narkomaner eller kriminella. Det är en 1970-talet tidstypisk vänsterintellektuell roman.