 |
|
 |
|
|
|
|
Jan Steiner, 47 år, står inför tingsrätten anklagad för mord på sin far, den kände konstnären och konstprofessorn Johan Steiner.
På Lanzarote, mars 1997
Jag, Jan Steiner, träffar en ung svenska som heter Magdalena
på hotell Los Vertes. Jag visar henne min fars inbyggda
hus omgivet av en hög, vit mur, som denne använt för
spritfester och som ateljé. Jag berättar hur djupt
fäst jag är vid min mor och hur mycket hon fått
lida i sitt äktenskap med Johan Steiner. Jag bjuder Magdalena
på öns vin Malvasia och berättar att jag lider
av att inte fått min fars ådra att måla. Däremot
är jag duktig på att fotografera och att måla
av foton. Jag kysser henne för första gången och
gläder mig över att åter känna "naturliga"
känslor.
- Nästa dag tar jag i smyg, gömd i buskarna, en bild
på henne. På bilden ler hon ett inåtvänt
leende.
- Jag köper den paella jag ska bjuda Magdalena på hos
Sebastian, den unga kocken. Han är specialist på "Kärleksmåltider".
Magdalena kommer punktligt klockan sju till ateljén. Vi
dricker vin och äter och jag berättar allt som hänt
mig och mina föräldrar i Stockholm. Jag visar henne
till och med det brev jag har som skriftligen avslöjar allt
kring mordet på min far. Medan hon läser det vilar
jag en stund på sängen och somnar snart. Jag vaknar
inte förrän halv elva följande dag. Då är
Magdalena borta liksom brevet och det foto jag tagit av henne.
- Jag hittar inte Magdalena någonstans på hotellet.
Jag tar fram ett nytt foto av henne som jag visar på de
två svenska resebyråerna. Men ingen känner igen
henne eller vet vem hon är. Jag är förtvivlad,
brevet får inte komma i orätta händer.
- På Vitos lilla restaurang träffar jag Emanuel,
en gammal vän från Stockholm. Han är fet och plufsig,
men är en god deckarförfattare. Han känner igen
Magdalena som den kvinna som satt bredvid henne på planet
ner. Hon hade en förälskad pojkvän med sig.
- Jag fruktar att något är på gång mot
mig särskilt sedan jag i hotellobbyn träffat på
kommissarie Ullman, chef för
mordkommissionen i Stockholm. Jag lyckas byta min hemresebiljett
mot en tidigare avgång.
I Stockholm jan-febr 1979
Från de protokoll som kommissarie Ullman upprättade
efter vittnesförhör kan man läsa att:
Jan Steiner säger sig den 16 januari 1979 ha hittat sin far
Johan Steiner skjuten i pannan. Detta bör ha skett bara några
minuter tidigare. De två glasdörrarna som från
faderns arbetsrum ledde ut i trädgården stod öppna.
Jan sprang ut i trädgården och vidare ut på en
väg där han mötte revisor Salander
som inte sett något. När han kom tillbaka fann han
sin mor avsvimmad i dörröppningen mot hallen. Sedan
hon kommit till sans ringde han polisen i Saltsjöbaden och
bad att få tala med inspektör Åhlenius
och därefter till doktor Helén
husläkaren. Senare uppgav Jan Steiner att faderns revolver
som förvarades i skrivbordshurtsen var borta.
På morgonen den 17 januari hördes den dödes hustru
Aina Steiner liksom hembiträdet
Stina Alm. Intendent Axel
Lindhagen är anställd på halvtid för
att sköta om familjen Steiners betydande konstsamling. En
tavla har försvunnit i samband med mordet. Det är emellertid
en billig reproduktion av Rembrandts berömda målning
"Kökspigan".
Jan Steiner misstänks för mordet men tingsrätten
avslår åklagarens begäran om förnyad häktning.
Han flyger då omedelbart till Lanzarote för att återhämta
sig.
På Lanzarote, mars 1979
Ullman informerar mig om att en kvinna Irma
Hill påstår sig först ha varit min och
sedan min fars älskarinna. Vidare att en man säger sig
ha min skriftliga bekräftelse på hur mordet på
min far gick till. Slutligen att en Willy
Jeanson har ändrat sitt hemflygsdatum och åkt
till Stockholm tidigare än planerat.
I Stockholm, mars 1979
Jag hittar Willy Jeanson i telefonkatalogen på Hagagatan.
Jag åker dit och tar in på hotell Gustav V mitt emot.
Jag ser honom. Det är den unge mannen på fotot jag
tog av Magdalena i Lanzarote. Han går hemifrån på
morgonen. Sedan ser jag Magdalena genom fönstret. Magdalena
ringer mig och säger att hon vill byta brevet mot några
tavlor ur min fars samling. Jag tar i smyg ett kort av Magdalena
när hon står i fönstret på Hagagatan. Jag
arbetar flera dagar hemma i ateljén med filmen.
När jag är färdig ringer jag Ullman och ber honom
komma till hotell Gustav V. Jag vill att han ska se Magdalena
med egna ögon och förstå mina känslor för
henne. Sedan åker han och jag hem till mig. Där säger
jag att jag fått tillbaka brevet som var en missuppfattning.
Ullman kräver att få se brevet. Men jag deponerat det
hos Axel Lindhagen så det hjälper honom inte att han
letar igenom hela huset.
- Senare på dagen ringer Ullman och kräver att jag
ska infinna mig på polishuset. Där får jag veta
att "flickan på Hagagatan" hittats skjuten i sin
lägenhet. "Fröken Lidell" som Magdalena heter
hittades av fästmannen Willy Jeanson.
- Mordet beräknas ha skett mellan klockan 10 och 12. Klockan
1110 såg Ullman med egna ögon en levande fröken
Lidell i fönstret. Ullman ger mig alibi för mordet.
Hon har dödats med samma pistol som dödade min far.
Därför måste jag vara oskyldig även till
detta mord. Det visar sig att även fästmannen Willy
Jeanson har alibi.
- Två dagar senare kommer Ullman med en fullmakt för
husrannsakan. Han öppnar en låst tapetdörr och
finner vad han väntat sig - en stor tavla av Magdalena med
exakt samma mått som fönsterbågen på Hagahuset.
Det var "alibitavlan" jag visat Ullman klockan 1110,
men då var hon redan mördad. Idén fick jag av
kopian av Rembrandts Kökspigan som "stals". Den
hade ett papper på baksidan som berättar om hur Rembrandt
målat en duk med en piga har var så intagen i. Den
blev så bra att det gick flera dagar innan man upptäckte
att det inte var den levande flickan som satt i fönstret.
- Den tavla jag målat var inte en exakt kopia av det foto
jag tagit. På fotot är Magdalenas mun sluten. På
tavlan ler hon "ett sista leende".
Vem var min medhjälpare som satte upp tavlan i fönsterbågen?
Ingen fick veta detta.
Konfidentiellt till läsaren
Det var mamma, som plågats ett långt liv av min fara,
som sköt honom. Tre dagar därefter skrev hon ett brev
till mig i vilket hon erkände allt. Det var detta brev som
Magdalena stal från mig i ateljén på Lanzarote.
Det var emellertid jag som sköt Magdalena för att hindra
att brevet blev grund för en utpressning och riskerade att
komma i orätta händer. Jag mördade för att
rädda min mor och tog också på mig skulden för
hennes mord på min far.