Sven Sörmark Ett mord i solen 1971

Jag åker tåg som vanligt till min arbetsplats. Det tar normalt 23 minuter. Mitt emot mig sitter en man. I kupén finns också en ung man och en ung kvinna, som förefaller vara ett par. Mannens fot klapprar oupphörligen mot golvet, förmodligen omedvetet. Plötsligt blir det kallt i kupén. När jag ämnar stänga kupédörren ser jag att vagnsdörren står öppen. Någon måste ha fallit av tåget. Jag drar i nödbromsen. Tåget rycker till och stannar. Konduktören kommer och antecknar namnen på oss tre passagerare. Strax är vi vid Sennersta station. Jag tar min portfölj och lämnar vagnen. Vårt radhus ligger fem minuters promenad från stationen. Just när tåget gått upptäcker jag att det inte är min portfölj jag har i handen. Just idag hade jag inte haft min egen med mig men glömt detta faktum.
- När jag kommer hem har min fru Inez skrivit en lapp om att hon är på besök hos sin väninna Gerd. Jag tar en öl och öppnar den främmande portföljen. Under en tidning ligger en massa tusenlappar. Jag räknar dem. 640000 kronor. När jag hör Inez komma låser jag in portföljen i min skrivbordshurts. Jag berättar för henne vad som hänt på tåget.
- Nästa morgon ringer polisen, det är kommissarie Frohm. Han frågar om bagage och om jag vill avlägga vittnesmål på Kungsholmsgatan. Inez säger att jag inte haft portfölj med mig i går. Jag viftar bort detta faktum.
- Efter utfrågningen känner jag mig ovanligt lugn, nästan som frid. Det är kapitalet som stärker mitt självförtroende. Jag ringer min älskarinna Gerd som alltså är min frus väninna. Hon märker den förvandling jag genomgått. Jag känner mig överlägsen.
- Inez går på kurs i engelska på onsdagar och sedan ska hon gå ut med Marianne, en kurskamrat. Hon kommer hem sent. Hon är mig fullständigt likgiltig. Däremot ska jag utnyttja friheten till att bjuda hem Gerd. Innan dess bjuder jag henne på middag på en restaurang. Sent på kvällen vill hon se på mina ungdomsfoton. Albumet ligger i samma hurts som väskan. Då ringer Inez. Hon verkar berusad och vet inte vad klockan är. När jag kommer tillbaka till Gerd har hon lagt tillbaka albumet. Hon har tittat i väskan. Hon vet. Plötsligt vet jag vad jag måste göra.
- Nästa morgon ringer jag Gerd från kontoret och bestämmer träff för en picknick under ekarna i Hagaparken. På väg dit köper jag en enkel sommaröverrock och en hatt. Vi sätter oss långt inne i de snårskogstäckta källarvalven. Gerd tycker att det är ett underbart ställe.
- När jag är åter på kontoret gratulerar chefen mig till mitt "lunchsällskap".
- Nästa dag säger Inez att hon ska åka till Strandbadet efter sitt halvdagsjobb. Själv åker jag till Centralen för att kontrollera att min portfölj finns kvar i den förvaringsbox jag låst in den i. Jag får panik när jag inte kan hitta nyckeln i någon ficka.
- På lunchen åker jag till den plats där jag haft picknick med Gerd. Nu ligger där en annan kvinna sovande. Jag hittar nyckeln och stoppar den på mig. Hon blir förskräckt när hon vaknar. Jag åker genast till Centraeln och försäkrar mig om att portföljen finns kvar.
- På kvällen träffar jag en barndomsvän. Han är kamrer på banken där förskingringen skett. Jag bjuder på drinkar och han berättar gärna om hur en kamrer misstänkt för förskingringen omkommit i en tågolycka. Min vän hade fått överta hans jobb. När jag kommer hem är min fru inte hemma. Inte heller nästa dags morgon. Då kommer två poliser för att meddela mig att de funnit min fru död.
- En änkefru på promenad hade hittat henne strypt liggande på stranden i baddräkt. Inez väninna Marianne berättade att Inez varit hos en man, en konstnär, som hon menade att jag känner.
- På jobbet lägger jag alla pengarna i ett stort kuvert och adresserar det till den försvunne bankkamreren. Hans post tar min vän på banken hand om. Jag postar det. Jag sover för första gången på länge lugnt. Nästa dag ringer jag till min vän. Han nämner inget om att han fått ett kuvert men vill bjuda på lunch. Under måltiden igenkänner jag hos honom den känsla av säkerhet och frihet som jag själv hade tidigare. Han har tagit emot pengarna för egen räkning.
- Jag får se en bild på Inez älskare men känner inte igen honom. De brukade mötas hos Gerd.
- Flera indicier binder Gerd vid mordet på min fru Inez. Hon erkänner brottet. Jag tror att hennes motiv var att få mig med alla mina pengar. Pengarna nämnde inte Gerd varken för sin försvarsadvokat eller för polisen. Det skulle bara försvåra hennes fall.