Stieg Trenter Eld i håg 1949

 

framsida       sammanfattningar       Trenter startsida         baksidestext

Jag, fotografen Harry Friberg, är den enda middagsgästen på Rosenbads bakficka, publicisternas stamlokus sedan sekelskiftet. Jag ser en vacker flicka passera med en vid hatt. Sedan upptäcker jag min vän Robert Orten, journalist, som jag samarbetat med i Bryssel. Han är just hemkommen från USA. Han vill att jag följer med honom till hans arbetsplats på Den Stora Tidningen. På hans rum ringer telefonen. Det är en brand vid Karlbergskanalen. Redaktionssekreteraren Allan Andersson skulle bli smickrad om "fotokonstens Rembrandt" ville följa med. När vi kommer dit är där massor med nyfikna och flera av brandkårens stora bilar, men ingen eld. Robert upptäcker att det gamla Carl-Johans palatset i Mariedal är hans farbrors, sillfabrikören och generalkonsuln David Ortens. När vi kommer tillbaka till tidningen ringer det igen. Nu brinner det på allvar. Robert och två grannar räddar fabrikören till livet. Han hade upptäckt en brand i en gardin, ringt brandkåren och sedan fått hjärnblödning. Först när elden verkligen syntes kom brandkåren för att släcka.
När jag efteråt släcker törsten vid en kioskservering i närheten är där en ung och blond kvinna som berusad lämnar kiosken utan att betala. Jag betalar för henne. Nästa dag finns det blommor med tack på mitt kontor.
Jag tar mig till platsen för eldsvådan. Där träffar jag Wrede, en av polisens tekniker. Han försöker finna orsaken till branden. Sedan ber mig kommissarie Edvard Nilsson komma till Bergsgatan. Han påstår att jag är "kriminalpolisens enda oavlönade tjänsteman". Sedan berättar han att David Orten är död. Av en "framprovocerad" hjärnblödning. David hade bett en sjuksyster att hämta ett kuvert i hans kavaj som hängde i en garderob i hallen. Då slogs hon ner och nästan stryptes av någon person som tog kuvertet.
Efter en del som vanligt eftersatt arbete på fotofirman beger jag mig till Robert Ortens ungkarlslya på Östermalm. Hans släktingar och arvingar kommer på besök. Det är flickan med den obetalda läskedrycken, Anita Edenberg, och hennes bror Carl Edenberg. David Orten var deras morbror.
Herr Billström, vaktmästaren på Mariedal har avbrutit sin semester för att vara polisen behjälplig.
Chefen för brandkommissionen, överkonstapel Wallander.
När jag tar mig in på Roberts kontor på tidningen via den angränsande kyrkogården och gravkoret hittar jag den räknesticka av märket Darmstadt som stulits ur hans uppbräckta skrivbordslåda. Hos sig på kontoret har Robert den vackra kvinnan i den stora hatten från restaurang Rosenbad. Det är Velma Orten, som varit gift med den betydligt äldre David under några år. Hon har sett "gamle Gill" i Stockholm. Bernard Gill är ett faktotum i Göteborgsfabriken.
Allan Andersson har kommit fram till att det andra telefonsamtalet som först jag och sedan Robert tog och som meddelade att det brann igen ringdes från en interntelefon och att det kom innan polisen larmats om branden! Notischefen Fall har här spelat en roll. Och reportrarna Sörling och Leander. Och ombrytaren Jansson som tycker om att segla. Vi försöker ta reda på från vilken lokaltelefon personen har ringt som tipsat om branden.
Jag åker tåg till Göteborg för en kunds räkning. På tåget träffar jag Carl Edenberg. Han är på väg till morbroderns begravning. När vi pratat färdigt ägnar jag mig åt att göra en rekonstruktion efter Kommissarie Nilssons önskan. (sidorna 116-122).
Velma Orten anhålls. Men släpps igen när en flygkapten, Stefan Hjelm gett henne alibi.
I Göteborg tar Henry Lönn kontakt med mig, "en av Handelstidningens vassaste pennor".
Själv försöker jag få tag på Bernard Gill. Han bor på Kamrergatan 5 C. Han är inte hemma men en granntant har nyckel. Jag hittar ett kuvert med brutna sigill som tydligen innehållit David Ortens nya testamente. Ett av vittnena är Isodor Melker som senare dog i en bilolycka med tåg. Då slås jag ner av en uppercut på hakspetsen.
Vid Göteborgspolisen finns kommissarie Nicklasson.
På kvällen ringer redaktören Lönn för att ta mig med ut till en brand nära Eriksbergsvarvet. Men ingen eld syns. Dock finns det en lada med en apterad brandfälla på väg att ta fyr. Då kommer ett nytt larm. Basaren vid Kungstorget brinner. En man brinner inne. Det är Bernard Gill.
På hotellet besöker mig Velma Orten. Hon berättar hur Carl Edenberg varit förtjust i henne efter skilsmässan med hans morbror. Han lånade pengar. När hon träffade Stefan Hjelm ville hon göra slut men Carl var våldsamt svartsjuk.
Bernard Gill har ringt till de tre arvingarna och till Velma Orten och bestämt träff vid olika platser men vid samma tidpunkt, kvart över åtta.
Det är Gill som stulit brevet på Karolinska sjukhuset. Han har också förskingrat från Ortens företag genom att sälja sill "vid sidan om"
Vid Kungsbackafjorden ligger det lilla samhället Gottskär. Där finns Bernard Gills sommarställe och där träffar jag hans fru. Intill ligger Solvik som var David Ortens sommarställe. Där vet husföreståndarinnan fröken Swahn att berätta. Att förra tisdagen blev plötsligt David Orten på mycket dåligt humör på kvällen. Han bad henne hämta kamrer Gill. Han kom liksom Isodor Melker.
Medan hon pratar kommer Anita Edenberg. Hon kan berätta om hur Velma höll hov och närmast gjorde en bordell av huset i Mariedal när David var borta. Anita tvingades berusad att göra saker hon skämdes för.
Inför Curt och Velma beskriver kommissarie Edvard Nilsson hur det hela har gått till:
En person (Curt Edenberg) vill att Robert ska strykas ur Davids testamente. Motivet ska vara ett brev som visar att Robert och Velma haft ett förhållande medan David var gift med Velma. När personen inte kan hitta ett sådant brev vid inbrott i Roberts skrivbordslåda förfalskar han ett brev med Velmas handstil och skickar det till David. Denne genomskådar dock förfalskningen och blir rasande. Han misstänker vem det är och skriver ett testamente där denne utesluts i stället. Med Melker och Gill som vittnen. Gill åker till Göteborg och informerar personen om vad som hänt. Personen finner att han måste skugga Robert för att finna bevis på otrohet som kan övertyga David. Han får därvid höra om Mariedal. Han åker dit och finner David död över telefonen och tänker att testamentet redan trätt i kraft. Han letar förgäves efter det. Vad ska han göra? Han tänker bränna ner huset. Då förstörs ju testamentet. Men tänk om gubben inte är död? Då blir han ju en mördare. Han får kalla fötter och ringer till Robert och tipsar om branden.
Bernard Gill å andra sidan blir livrädd då han erfar vad som hänt. Om gubben dör blir det revision och då kommer hans bedrägerier att uppdagas. Ännu värre när han utanför David Ortens hör talas om testamentet. Om någon får tag i det förlorar han hållhaken på Curt som är den enda som kan rädda honom från att åtalas för bedrägerierna. Han måste stjäla testamentet. Mordbrännaren förstod sedan att han måste döda Bernard som med tiden fått kalla fötter och var på väg att avslöja allt för polisen.
Edvard Nilsson presenterar vittnen som alla pekar ut Curt Edenberg och han anhåller honom för mordet. Men Carl har också vittnen som visar sig trovärdiga och han släpps som en fri man.
Min kamrer Vikbo hjälper mig till en idé om hur branden åter tagits sig i hörnrummet. Någon hade släppt in syre. Jag tar mig ut till Mariedal på natten för att kontrollera hypotesen att någon slagit in en fönsterruta utifrån med en mässingskula. Alldeles riktigt där ligger osvärtade glasbitar nedanför fönstret. Då blir jag nedslagen och medvetslös.
Jag vaknar liggandes i en båt. Jag är bunden, armen är utan känsel och vatten tränger in. Jag upptäcker att jag är ensam i båten.
Men räddas av min trogne Vikbo.
Det är Robert som försökt döda mig. När polisen ska ta honom skjuter han sig en kula för tinningen. Det var han som bedragit sin farbror och det var han som ströks ur testamentet. Gubben blev rasande men då han fick reda på att Robert räddat honom med fara för sitt eget liv smalt han och tänkte riva det nya testamentet. Men Bernard Gill kom emellan.
sidans topp