 |
|
 |
framsida sammanfattningar Trenter startsida baksidestext
|
|
|
|
Jag,
fotografen Harry Friberg, är
den enda middagsgästen på Rosenbads bakficka, publicisternas
stamlokus sedan sekelskiftet. Jag ser en vacker flicka passera
med en vid hatt. Sedan upptäcker jag min vän Robert
Orten, journalist, som jag samarbetat med i Bryssel. Han
är just hemkommen från USA. Han vill att jag följer
med honom till hans arbetsplats på Den Stora Tidningen.
På hans rum ringer telefonen. Det är en brand vid Karlbergskanalen.
Redaktionssekreteraren Allan Andersson
skulle bli smickrad om "fotokonstens Rembrandt" ville
följa med. När vi kommer dit är där massor
med nyfikna och flera av brandkårens stora bilar, men ingen
eld. Robert upptäcker att det gamla Carl-Johans palatset
i Mariedal är hans farbrors, sillfabrikören och generalkonsuln
David Ortens. När vi kommer
tillbaka till tidningen ringer det igen. Nu brinner det på
allvar. Robert och två grannar räddar fabrikören
till livet. Han hade upptäckt en brand i en gardin, ringt
brandkåren och sedan fått hjärnblödning.
Först när elden verkligen syntes kom brandkåren
för att släcka.
När jag efteråt släcker törsten vid en kioskservering
i närheten är där en ung och blond kvinna som berusad
lämnar kiosken utan att betala. Jag betalar för henne.
Nästa dag finns det blommor med tack på mitt kontor.
Jag tar mig till platsen för eldsvådan. Där träffar
jag Wrede, en av polisens tekniker. Han försöker finna
orsaken till branden. Sedan ber mig kommissarie Edvard
Nilsson komma till Bergsgatan. Han påstår att
jag är "kriminalpolisens enda oavlönade tjänsteman".
Sedan berättar han att David Orten är död. Av en
"framprovocerad" hjärnblödning. David hade
bett en sjuksyster att hämta ett kuvert i hans kavaj som
hängde i en garderob i hallen. Då slogs hon ner och
nästan stryptes av någon person som tog kuvertet.
Efter en del som vanligt eftersatt arbete på fotofirman
beger jag mig till Robert Ortens ungkarlslya på Östermalm.
Hans släktingar och arvingar kommer på besök.
Det är flickan med den obetalda läskedrycken, Anita Edenberg, och hennes bror Carl Edenberg. David Orten var deras morbror.
Herr Billström, vaktmästaren på Mariedal har avbrutit
sin semester för att vara polisen behjälplig.
Chefen för brandkommissionen, överkonstapel Wallander.
När jag tar mig in på Roberts kontor på tidningen
via den angränsande kyrkogården och gravkoret hittar
jag den räknesticka av märket Darmstadt som stulits
ur hans uppbräckta skrivbordslåda. Hos sig på
kontoret har Robert den vackra kvinnan i den stora hatten från
restaurang Rosenbad. Det är Velma Orten,
som varit gift med den betydligt äldre David under några
år. Hon har sett "gamle Gill" i Stockholm. Bernard Gill är ett faktotum i Göteborgsfabriken.
Allan Andersson har kommit fram till att det andra telefonsamtalet
som först jag och sedan Robert tog och som meddelade att
det brann igen ringdes från en interntelefon och att det
kom innan polisen larmats om branden! Notischefen Fall har här
spelat en roll. Och reportrarna Sörling och Leander. Och
ombrytaren Jansson som tycker om att segla. Vi försöker
ta reda på från vilken lokaltelefon personen har ringt
som tipsat om branden.
Jag åker tåg till Göteborg för en kunds
räkning. På tåget träffar jag Carl Edenberg.
Han är på väg till morbroderns begravning. När
vi pratat färdigt ägnar jag mig åt att göra
en rekonstruktion efter Kommissarie Nilssons önskan. (sidorna
116-122).
Velma Orten anhålls. Men släpps igen när en flygkapten,
Stefan Hjelm gett henne alibi.
I Göteborg tar Henry Lönn
kontakt med mig, "en av Handelstidningens vassaste pennor".
Själv försöker jag få tag på Bernard
Gill. Han bor på Kamrergatan 5 C. Han är inte hemma
men en granntant har nyckel. Jag hittar ett kuvert med brutna
sigill som tydligen innehållit David Ortens nya testamente.
Ett av vittnena är Isodor Melker som senare dog i en bilolycka
med tåg. Då slås jag ner av en uppercut på
hakspetsen.
Vid Göteborgspolisen finns kommissarie Nicklasson.
På kvällen ringer redaktören Lönn för
att ta mig med ut till en brand nära Eriksbergsvarvet. Men
ingen eld syns. Dock finns det en lada med en apterad brandfälla
på väg att ta fyr. Då kommer ett nytt larm. Basaren
vid Kungstorget brinner. En man brinner inne. Det är Bernard
Gill.
På hotellet besöker mig Velma Orten. Hon berättar
hur Carl Edenberg varit förtjust i henne efter skilsmässan
med hans morbror. Han lånade pengar. När hon träffade
Stefan Hjelm ville hon göra slut men Carl var våldsamt
svartsjuk.
Bernard Gill har ringt till de tre arvingarna och till Velma Orten
och bestämt träff vid olika platser men vid samma tidpunkt,
kvart över åtta.
Det är Gill som stulit brevet på Karolinska sjukhuset.
Han har också förskingrat från Ortens företag
genom att sälja sill "vid sidan om"
Vid Kungsbackafjorden ligger det lilla samhället Gottskär.
Där finns Bernard Gills sommarställe och där träffar
jag hans fru. Intill ligger Solvik som var David Ortens sommarställe.
Där vet husföreståndarinnan fröken Swahn att berätta. Att förra
tisdagen blev plötsligt David Orten på mycket dåligt
humör på kvällen. Han bad henne hämta kamrer
Gill. Han kom liksom Isodor Melker.
Medan hon pratar kommer Anita Edenberg. Hon kan berätta om
hur Velma höll hov och närmast gjorde en bordell av
huset i Mariedal när David var borta. Anita tvingades berusad
att göra saker hon skämdes för.
Inför Curt och Velma beskriver kommissarie Edvard Nilsson
hur det hela har gått till:
En person (Curt Edenberg) vill att Robert ska strykas ur Davids
testamente. Motivet ska vara ett brev som visar att Robert och
Velma haft ett förhållande medan David var gift med
Velma. När personen inte kan hitta ett sådant brev
vid inbrott i Roberts skrivbordslåda förfalskar han
ett brev med Velmas handstil och skickar det till David. Denne
genomskådar dock förfalskningen och blir rasande. Han
misstänker vem det är och skriver ett testamente där
denne utesluts i stället. Med Melker och Gill som vittnen.
Gill åker till Göteborg och informerar personen om
vad som hänt. Personen finner att han måste skugga
Robert för att finna bevis på otrohet som kan övertyga
David. Han får därvid höra om Mariedal. Han åker
dit och finner David död över telefonen och tänker
att testamentet redan trätt i kraft. Han letar förgäves
efter det. Vad ska han göra? Han tänker bränna
ner huset. Då förstörs ju testamentet. Men tänk
om gubben inte är död? Då blir han ju en mördare.
Han får kalla fötter och ringer till Robert och tipsar
om branden.
Bernard Gill å andra sidan blir livrädd då han
erfar vad som hänt. Om gubben dör blir det revision
och då kommer hans bedrägerier att uppdagas. Ännu
värre när han utanför David Ortens hör talas
om testamentet. Om någon får tag i det förlorar
han hållhaken på Curt som är den enda som kan
rädda honom från att åtalas för bedrägerierna.
Han måste stjäla testamentet. Mordbrännaren förstod
sedan att han måste döda Bernard som med tiden fått
kalla fötter och var på väg att avslöja allt
för polisen.
Edvard Nilsson presenterar vittnen som alla pekar ut Curt
Edenberg och han anhåller honom för mordet. Men Carl
har också vittnen som visar sig trovärdiga och han
släpps som en fri man.
Min kamrer Vikbo hjälper mig till en idé om hur branden
åter tagits sig i hörnrummet. Någon hade släppt
in syre. Jag tar mig ut till Mariedal på natten för
att kontrollera hypotesen att någon slagit in en fönsterruta
utifrån med en mässingskula. Alldeles riktigt där
ligger osvärtade glasbitar nedanför fönstret. Då
blir jag nedslagen och medvetslös.
Jag vaknar liggandes i en båt. Jag är bunden, armen
är utan känsel och vatten tränger in. Jag upptäcker
att jag är ensam i båten.
Men räddas av min trogne Vikbo.
Det är Robert som försökt döda mig. När
polisen ska ta honom skjuter han sig en kula för tinningen.
Det var han som bedragit sin farbror och det var han som ströks
ur testamentet. Gubben blev rasande men då han fick reda
på att Robert räddat honom med fara för sitt eget
liv smalt han och tänkte riva det nya testamentet. Men Bernard
Gill kom emellan.
sidans topp