 |
|
 |
framsida sammanfattningar Trenter startsida baksidestext
|
|
|
|
Nu
kommer Harry Friberg, den framgångsrike
fotografen. Han har tagit ledigt några veckor och firar
med att äta på den trivsamma franska restaurangen Cattelin
i Gamla Stan. Han är bokens självklara jag. Han lägger
märke till en mycket vacker kvinna och en man som han igenkänner
som en gammal skolkamrat, Paul Groth.
Han har blivit konstnär och är på väg att
förbereda sin första vernissage på Exklusiv Konst.
Ägd av Maud Björkman. Harry
följer med dit och träffar Groths medhjälpare Gösta Ring. Där är också
Fritz G:son Bergsten, en annan galleriägare,
som förlorat Groth till Björkman.
En tavla föreställande den vackra kvinnan blir plötsligt
och oförklarligt sönderriven. Men vernissagen blir lyckad
och gör Paul till en berömd konstnär.
Jag blir bjuden på fest hos Paul. Han bor med sin mor på
Fåfängan. Mystiska ting händer på det öde
området. Någon kastar en brinnande tändsticksask
i ansiktet på mig och försvinner in i Groths hus. Jag
träffar en ung kvinna som är ägare till stövlarna
vars spår jag följt. Hon visar sig vara Pauls syster
Lena.
I huset finns medhjälparen Gösta Ring och kvinnan på
den sönderrivna tavlan, Elisabeth
Motell, gift med läkaren Ivan
Motell. Och Maud och Paul. Liksom Pauls rullstolsbundna mamma. Inger Antons som är Pauls f d fästmö
kommer också.
Paul får besök av en man. Illvrål och oväsen
från hans arbetsrum. Han kommer ner skadad i ansiktet men
hävdar att han varit ensam. Säger till mig att något
fruktansvärt inträffat och går sedan ut för
att träffa någon. Snart hör vi ett skrik i dödsångest.
Pauls kropp hittas nedanför ett stup, helt krossad.
Polis tillkallas, överkonstapel Hellvig.
Jag sover över hos de två damerna, Lena och hennes
mor. På natten hör Lena ett jämmer. Vi finner
en helt genomblöt 12-årig flicka i jordgubbslandet!
Hon är rädd och vill inte prata.
Hellvig beslår Lena med en allvarlig lögn och hon blir
anhållen.
Föreståndarinnan på Hammarby Skolhem hör
av sig då de saknar en flicka. Marianne Häggström
heter hon och jag åker dit med henne, sedan en ambulans
hämtat modern för hjärtproblem. Hon är motvillig.
Tillbaka på Fåfängan där jag glömt
min överrock träffar jag kommissarie
Artur Lind (här finns anspelningar
på förra boken: "fallet Schellin").
I grannhuset bor Motell och aktuarie Alexander
Ström. Utan att veta om det ger han Lena alibi för
mordet. Hon friges omedelbart.
Kommissarie Lind hittar också ett grönt snöre
som spänts för att Paul Groth skulle snava över
det och falla utför stupet.
Lind vill ha min hjälp för att lösa fallet. Eftersom
jag är bekant med de inblandade, har en viss intuition och
har ögonen med mig.
Lind har listat ut att det är en dam som heter Karin
Eker som skickat ett brev från Groth. Jag får
i uppdrag att skugga henne. Till min förvåning går
hon till Fritz Bergsten. Och det är riktigt så att
det är han som skrivit brevet och hon som postat det. Men
brevet förefaller harmlöst. Bergsten erbjöd i brevet
Groth en årlig inkomst mot att han lät Bergsten sälja
vad han producerade.
Jag fortsätter mitt detektivarbete. Jag åker till Maud
Björkmans utställning av Groths tavlor. Jag frågar
ut henne om allt som hände mordkvällen. På kvällen
får jag ett anonymt telefonsamtal med hot om att sluta snoka.
Hellvig är mycket skeptisk till mina tjänster åt
polisen.
Jag fortsätter utfrågningen hemma hos Gösta Ring.
Och kan avslöja att han är djupt förälskad
i Elisabeth Motell. Inger Antons i sin tur som anser sig trolovad
med Groth hatar Elisabeth som pesten. Jag hittar ett grönt
garnnystan identiskt med det som använts för att dra
"snubbeltråden" för mordoffret. Det blir
slagsmål om detta och en polisanmälan mot mig föreligger
då jag i triumf presenterar snörnystandet för
överkonstapel Hellvig. Jag blir dock snart övertygad
om hur svagt det tänkta "bevismaterialet" är.
Jag tar nesan med mig hem. Och går sedan ut och slår
runt. "Det finns ting som även en ungkarl helst förtiger".
Nästa kväll då bakfyllan lagt sig besöker
jag Lena på Fåfängan. Flickan Marianne är
där, nästan adopterad av Lena (det
är väl Lenas dotter från ett "hemligt"
äktenskap? Marianne är tydligen ett ögonvittne
till mordet och riskerar att råka illa ut). Lena
har använt trikloretylen för att ta bort myror. Kommissarie
Lind är på väg. Plötsligt känner jag
att något är galet med Marianne. Hon är nära
att bli förgiftad av trekloretylen av ångorna från
en sönderrostad dunk i hennes sovrum. Hon räddas från
döden av doktor Motell.
Ett foto som Hellvig tagit visar att det inte fanns några
snörrester kring träden efter mordet. Det är Elisabeth
Motell som bundit dit dem efter mordet för att lägga
ut falska spår. Hon befarande nämligen att hennes man
var mördaren! Och rätt hade hon. Hennes mans alibi för
mordtillfället var falskt! Han befann sig på mordplatsen.
Själv hade hon planerat en månad tillsammans med Groth
på Röstånga Gästis! Kommissarien är
nära att anhålla Ivan Motell. Allt talar för att
han har bragt sin rival Paul Groth on livet. Elisabeth Motell
påstår emellertid att hon skrivit ett brev till sin
make där hon bett att få stanna kvar hos honom och
han att han läst det. Då den pedantiske och nyfikne
aktuarien Ström fås att erkänna att han läst
brevet och därmed kan bekräfta dess existens och innehåll
försvinner läkarens motiv fär dådet.
Lind stannar kvar på Fåfängan. Han tycks tro
att något kommer att hända Marianne under natten. Han
anar att flickan kanske omedvetet sett någonting som är
farligt för gärningsmannen.
Sedan får jag ett fint uppdrag från England om att
göra ett fotoreportage om "det Finland som väntade
på freden". Det tar hela min uppmärksamhet under
flera veckor.
Men så blir jag bjuden till Lena. Marianne fyller år.
Där är också Gösta Ring, Maud Björkman
och Inger Antons. Jag spelar badminton med Marianne, halkar och
hittar en flaska i ett buskage. Stoppar den i innerfickan.
Jag följer (motvilligt, ville stanna hos Lena) med Maud Björkman
tillbaka till stan. Vi hindras av sprängningsarbeten och
tar vägen över Fåfängan. Där vägen
går längst ett stup får jag en knuff i ryggen
och faller. Jag uppfattar att också Maud faller.
Jag vaknar på sjukhuset och Lind kommer på besök.
Han har räknat ut att Paul inte hade någon besökare
på sitt rum mordkvällen. Någon hade bytt ut den
borsyra han använde för att badda sina ögon med
utspädd saltsyra. Den stora smärtan detta vållade
honom fick honom att gå bärsärkagång när
han helt förblindad letade efter tvättstället.
Inför de andra låtsades han som ingenting. Han gick
ut för att få tag på sin granne läkaren.
Såg ingenting och föll nerför stupet. Den som
bytt ut flaskorna hade gjort detta för att göra honom
blind, inte för att döda honom.
(Nu vet Lind vem mördaren är.
Det är Friberg som gett ledtrådarna då han berättade
om hur de närvarande hade reagerat när Paul Groth kom
ner från sitt rum med blessyrer i ansiktet. Jag läser
om dessa sidor men vad förstår jag!? Jo,
kanske att det är hans syster som velat göra honom blind.
Det var hon som Friberg mötte springandes
nerför trappan sedan hon bytt ut flaskorna i Pauls rum.)
Nästa kväll bjuder han mig till huset där alla
inblandade samlas. Kommissarie Lind ger snart Lena skulden och
klargör i detalj hur hon gått tillväga. Men detta
visar sig vare ett överenskommet villospår. När
Marianne, som behandlats med hypnos och fått minnet tillbaka,
kommer in för att identifiera den person hon sett mordkvällen,
inser Maud Björkman att spelet är förlorat. Hon
försöker göra också Marianne blind med vad
hon tror är saltsyra och grips av polismännen.
Hennes motiv var att Paul Groth skulle överge henne och gå
till Bergsten. Hon hade av en slump fått läsa dennes
brev till Groth. Blev han blind skulle detta inte ske. Tvärtom
skulle de tavlor hon ägde av honom stiga i pris.
Hon förstod att den flaskan jag funnit och som hon förgäves
letat efter flera gånger var ett farligt bevis. Hon knuffade
ner mig. Att hon själv skulle tappa balansen hade hon inte
räknat med.
sidans topp