Stieg Trenter Farlig fåfänga 1944

 

framsida       sammanfattningar       Trenter startsida         baksidestext

Nu kommer Harry Friberg, den framgångsrike fotografen. Han har tagit ledigt några veckor och firar med att äta på den trivsamma franska restaurangen Cattelin i Gamla Stan. Han är bokens självklara jag. Han lägger märke till en mycket vacker kvinna och en man som han igenkänner som en gammal skolkamrat, Paul Groth. Han har blivit konstnär och är på väg att förbereda sin första vernissage på Exklusiv Konst. Ägd av Maud Björkman. Harry följer med dit och träffar Groths medhjälpare Gösta Ring. Där är också Fritz G:son Bergsten, en annan galleriägare, som förlorat Groth till Björkman.
En tavla föreställande den vackra kvinnan blir plötsligt och oförklarligt sönderriven. Men vernissagen blir lyckad och gör Paul till en berömd konstnär.
Jag blir bjuden på fest hos Paul. Han bor med sin mor på Fåfängan. Mystiska ting händer på det öde området. Någon kastar en brinnande tändsticksask i ansiktet på mig och försvinner in i Groths hus. Jag träffar en ung kvinna som är ägare till stövlarna vars spår jag följt. Hon visar sig vara Pauls syster Lena.
I huset finns medhjälparen Gösta Ring och kvinnan på den sönderrivna tavlan, Elisabeth Motell, gift med läkaren Ivan Motell. Och Maud och Paul. Liksom Pauls rullstolsbundna mamma. Inger Antons som är Pauls f d fästmö kommer också.
Paul får besök av en man. Illvrål och oväsen från hans arbetsrum. Han kommer ner skadad i ansiktet men hävdar att han varit ensam. Säger till mig att något fruktansvärt inträffat och går sedan ut för att träffa någon. Snart hör vi ett skrik i dödsångest. Pauls kropp hittas nedanför ett stup, helt krossad.
Polis tillkallas, överkonstapel Hellvig.
Jag sover över hos de två damerna, Lena och hennes mor. På natten hör Lena ett jämmer. Vi finner en helt genomblöt 12-årig flicka i jordgubbslandet! Hon är rädd och vill inte prata.
Hellvig beslår Lena med en allvarlig lögn och hon blir anhållen.
Föreståndarinnan på Hammarby Skolhem hör av sig då de saknar en flicka. Marianne Häggström heter hon och jag åker dit med henne, sedan en ambulans hämtat modern för hjärtproblem. Hon är motvillig.
Tillbaka på Fåfängan där jag glömt min överrock träffar jag kommissarie Artur Lind (här finns anspelningar på förra boken: "fallet Schellin").
I grannhuset bor Motell och aktuarie Alexander Ström. Utan att veta om det ger han Lena alibi för mordet. Hon friges omedelbart.
Kommissarie Lind hittar också ett grönt snöre som spänts för att Paul Groth skulle snava över det och falla utför stupet.
Lind vill ha min hjälp för att lösa fallet. Eftersom jag är bekant med de inblandade, har en viss intuition och har ögonen med mig.

Lind har listat ut att det är en dam som heter Karin Eker som skickat ett brev från Groth. Jag får i uppdrag att skugga henne. Till min förvåning går hon till Fritz Bergsten. Och det är riktigt så att det är han som skrivit brevet och hon som postat det. Men brevet förefaller harmlöst. Bergsten erbjöd i brevet Groth en årlig inkomst mot att han lät Bergsten sälja vad han producerade.
Jag fortsätter mitt detektivarbete. Jag åker till Maud Björkmans utställning av Groths tavlor. Jag frågar ut henne om allt som hände mordkvällen. På kvällen får jag ett anonymt telefonsamtal med hot om att sluta snoka.
Hellvig är mycket skeptisk till mina tjänster åt polisen.
Jag fortsätter utfrågningen hemma hos Gösta Ring. Och kan avslöja att han är djupt förälskad i Elisabeth Motell. Inger Antons i sin tur som anser sig trolovad med Groth hatar Elisabeth som pesten. Jag hittar ett grönt garnnystan identiskt med det som använts för att dra "snubbeltråden" för mordoffret. Det blir slagsmål om detta och en polisanmälan mot mig föreligger då jag i triumf presenterar snörnystandet för överkonstapel Hellvig. Jag blir dock snart övertygad om hur svagt det tänkta "bevismaterialet" är.
Jag tar nesan med mig hem. Och går sedan ut och slår runt. "Det finns ting som även en ungkarl helst förtiger".
Nästa kväll då bakfyllan lagt sig besöker jag Lena på Fåfängan. Flickan Marianne är där, nästan adopterad av Lena (det är väl Lenas dotter från ett "hemligt" äktenskap? Marianne är tydligen ett ögonvittne till mordet och riskerar att råka illa ut). Lena har använt trikloretylen för att ta bort myror. Kommissarie Lind är på väg. Plötsligt känner jag att något är galet med Marianne. Hon är nära att bli förgiftad av trekloretylen av ångorna från en sönderrostad dunk i hennes sovrum. Hon räddas från döden av doktor Motell.
Ett foto som Hellvig tagit visar att det inte fanns några snörrester kring träden efter mordet. Det är Elisabeth Motell som bundit dit dem efter mordet för att lägga ut falska spår. Hon befarande nämligen att hennes man var mördaren! Och rätt hade hon. Hennes mans alibi för mordtillfället var falskt! Han befann sig på mordplatsen. Själv hade hon planerat en månad tillsammans med Groth på Röstånga Gästis! Kommissarien är nära att anhålla Ivan Motell. Allt talar för att han har bragt sin rival Paul Groth on livet. Elisabeth Motell påstår emellertid att hon skrivit ett brev till sin make där hon bett att få stanna kvar hos honom och han att han läst det. Då den pedantiske och nyfikne aktuarien Ström fås att erkänna att han läst brevet och därmed kan bekräfta dess existens och innehåll försvinner läkarens motiv fär dådet.
Lind stannar kvar på Fåfängan. Han tycks tro att något kommer att hända Marianne under natten. Han anar att flickan kanske omedvetet sett någonting som är farligt för gärningsmannen.
Sedan får jag ett fint uppdrag från England om att göra ett fotoreportage om "det Finland som väntade på freden". Det tar hela min uppmärksamhet under flera veckor.
Men så blir jag bjuden till Lena. Marianne fyller år. Där är också Gösta Ring, Maud Björkman och Inger Antons. Jag spelar badminton med Marianne, halkar och hittar en flaska i ett buskage. Stoppar den i innerfickan.
Jag följer (motvilligt, ville stanna hos Lena) med Maud Björkman tillbaka till stan. Vi hindras av sprängningsarbeten och tar vägen över Fåfängan. Där vägen går längst ett stup får jag en knuff i ryggen och faller. Jag uppfattar att också Maud faller.
Jag vaknar på sjukhuset och Lind kommer på besök. Han har räknat ut att Paul inte hade någon besökare på sitt rum mordkvällen. Någon hade bytt ut den borsyra han använde för att badda sina ögon med utspädd saltsyra. Den stora smärtan detta vållade honom fick honom att gå bärsärkagång när han helt förblindad letade efter tvättstället. Inför de andra låtsades han som ingenting. Han gick ut för att få tag på sin granne läkaren. Såg ingenting och föll nerför stupet. Den som bytt ut flaskorna hade gjort detta för att göra honom blind, inte för att döda honom.
(Nu vet Lind vem mördaren är. Det är Friberg som gett ledtrådarna då han berättade om hur de närvarande hade reagerat när Paul Groth kom ner från sitt rum med blessyrer i ansiktet. Jag läser om dessa sidor men vad förstår jag!? Jo, kanske att det är hans syster som velat göra honom blind. Det var hon som Friberg mötte springandes nerför trappan sedan hon bytt ut flaskorna i Pauls rum.)
Nästa kväll bjuder han mig till huset där alla inblandade samlas. Kommissarie Lind ger snart Lena skulden och klargör i detalj hur hon gått tillväga. Men detta visar sig vare ett överenskommet villospår. När Marianne, som behandlats med hypnos och fått minnet tillbaka, kommer in för att identifiera den person hon sett mordkvällen, inser Maud Björkman att spelet är förlorat. Hon försöker göra också Marianne blind med vad hon tror är saltsyra och grips av polismännen.
Hennes motiv var att Paul Groth skulle överge henne och gå till Bergsten. Hon hade av en slump fått läsa dennes brev till Groth. Blev han blind skulle detta inte ske. Tvärtom skulle de tavlor hon ägde av honom stiga i pris.
Hon förstod att den flaskan jag funnit och som hon förgäves letat efter flera gånger var ett farligt bevis. Hon knuffade ner mig. Att hon själv skulle tappa balansen hade hon inte räknat med.

sidans topp