Stieg Trenter Rosenkavaljeren 1967

 

framsida       sammanfattningar       Trenter startsida         baksidestext

Det är augusti i Stockholm och ovanligt varmt. Jag, Harry Friberg, jobbar trots kvällsvärmen i Studion. En Otto Beck ringer. Han vill sälja en gammal fotosamling. Han bor på Tulegatan och vill ha ett bud omedelbart. Fotografierna förefaller mycket intressanta. Plötsligt dyker en kvinna upp i lägenheten. Det är Birgitta Nordmark, vår världsberömda sopran från Kungliga scenen i Stockholm. Hon är kusin med Otto. Plötsligt upptäcker hon liket av en man i sängkammaren. Med kulhål i hjärttrakten och en attachéväska fästad vid handleden. Det är Rutger Stiernhielm, nyutnämnt ambassadråd.
Polisen kommer och med dem kommissarie Enfrid.
Jag tar mig upp till Studion. Hittar Hampe Hymling, min kamrer, men är snart ensam igen. Någon dyrkar sig in i Studion, men försvinner snabbt vid upptäckt. Det luktar björkparfym, en öststatsdoft.
Nästa morgon ringer Enfrid med information från utrikesrådet Bertil Flodquist. Stiernhielm är skjuten med en italiensk pistol. En ros i silver hittades under kroppen. Han är känd för omfattande amorösa eskapader fast han är gift sedan 17 år.
Efter frukosten dyker en ung kvinna upp. En mycket avlägsen bekant. Ann-Charlotte Johansson arbetade som sekreterare åt Stiernhielm. En karl som luktar björkparfym skuggar henne. En annan sekreterare heter Karin Bergman. Hon är sekreterare åt ambassadören Ludvig Hammargren. Hon är kär i Rutger. Ann-Charlotte säger sig ha sett Karin Bergman på Stureplan vid 7-tiden på mordkvällen. Louise Hammargren är ambassadörens fru. Jag promenerar med A-C hem för att se om skuggan följer efter. Hon bor hos sin mamma och bjuder på en utsökt italiensk måltid. Telefonen ringer. Det är Karin. Från Rom! Är hon där eller i Stockholm?
Bertil Flodquist ringer och vill att jag kommer till UD-residenset. Inga papper fanns i den fastkedjade väskan! Chefen för arkivet kan inte hitta dem. Det är Gösta Nordmark maka till Birgitta. Vi tre beger oss hem till änkan efter den mördade, Marie Stiernhielm. Där hittar jag ett kort från Birgitta till sin älskade Rutger!
Marie vet att berätta om när gästerna kom och gick på hennes cocktailparty under mordkvällen. Nordmarks gick strax före åtta, Bertil Flodquist klockan 7 (då kan det ju vara han som är mördaren!).
Gösta vill bjuda mig hem på mat. Birgitta låtsas inte känna igen mig!
Birgitta sjunger i Rosenkavaljeren. I denna opera finns ett inslag där en ung ädling lämnar en silverros till den som en annan man valt som sin fru.
Plötsligt kommer den bullrande världssopranen Ingmar Söderman och vill förlika sig med sin älskade kollega Birgitta. Gösta blir rasande och vill slåss. Ingmar skjuter honom, med en teaterpistol!
Jag blir kallad till Enfrid för att underteckna mitt vittnesmål. Han har hand om fallet eftersom hans chef Vesper Johnson har semester.
Till min kamrer Hymlings glädje hinner jag med en del eftersatt arbete på Studion men då ringer Ann-Charlott och vill ha iväg mig omedelbart då "skuggan" åter är efter henne. Men han är försvunnen när jag kommer dit. I stället tar han kontakt med mig på kvällen och bestämmer träff för att "köpa papperen". Men när jag kommer dit sitter han död på en bänk. Mördad. Polisen kan identifiera honom som Janislav Eriksson, flykting från Lettland, som adopterats i Sverige.
Nästa dag åker Hampe och jag till Italien i en affärsresa. Jag passar på att besöka några av mina favoritrestauranger, men också Sveriges konsul i Rom Holger Tisell. På kvällen blir jag hembjuden till Svenska institutets chef Sven Löfberg. Där träffar jag Karin Bergman som jag lyckas få att erkänna att både hon och Ann-Charlott var oroliga för en del papper som Rutger hade. Hon kom till Stockholm för att diskutera detta med Ann-Charlotte men också för att ställa Rutger mot väggen sedan han brevledes försmått henne. Hon misstänker också Rutger för att extraknäcka åt någon utländsk makt!
När jag åker därifrån får jag lift med en hästdroska med en märkvärdigt klädd man på kuskbocken. Han kör inte alls dit jag vill. Men det är ju kriminalintendenten Vesper Johnson, utklädd. Min förargelse över att ha blivit lurad försvinner snart vid åsynen av den läckra måltid han dukar upp. Medan vi äter diskuterar vi vad som hänt i Stockholm. Hypoteser framkastas och förkastas.
Nästa morgon följs vi åt till Marie Stiernhielms lägenhet åberopande ett löfte jag fått att få använda hennes vackra utsikt för fotografering. Vesper hittar ett silversmycke som förefaller identiskt med den ros som påträffades under hennes mans döda kropp. Det anlände med bud under morgonen.
Nästa morgon flyger Hampe och jag tillbaka till Sverige.
På kvällen går jag med Ann-Charlotte för att se Rosenkavaljeren på Operan. Ingemar Söderman ställer till en scen mot Gösta Nordmark och i första pausen blir Birgitta mycket upprörd då hon finner ett silversmycke som en ros i sin loge. Det är Rutger som har som vana att skicka dessa speciella smycken.
Jag bestämmer mig för att hoppa över andra akten. Tydligen är Birgitta i fara. Samma uppfattning har tydligen Vesper som jag träffar i samma ärende. Han säger sig börja skönja mönstret. Otto Beck tycks ha varit utpressare i liten skala. Lägenheten på Tulegatan tycks ha varit ett kärleksnäste när Rutger var i Stockholm. Janislav Eriksson mördades av politiska skäl. Hans uppdrag var att förmedla material från Rutger till köparen. Han ville visa sig duktig inför sina uppdragsgivare och det kostade honom livet.
Just efter föreställningens slut hörs ett dunsande och ett skrik. Någon har försökt knuffa ner Birgitta för en trappa. Var är gärningsmannen? Jag får hjälp av Ingmar Söderström med att leta igenom vindsutrymmena. Vi ser till sist en maskerad gestalt som när vi närmar oss på en smal brygga tappar fotfästet och störtar 10 meter ner på scenen med en ögonblicklig död som följd. Marie Stiernhielm är död. Hon hade dödat Rutger, till sist trött på hans evinnerliga fruntimmershistorier och nu också för att hindra att skandalen med hans kontakter med främmande makt kom ut.

"Nu för tiden bryr man sej inte om alibin och andra fakta, vi tar reda på vem som haft en mamma som inte förvärvsarbetat och där har vi brottslingen" (129) filosoferar Vesper Johnson. "Min mamma förvärvsarbetade inte" invänder fotografen Harry Friberg. "Det är därför du är så förvekligad och bortkommen i livet, trumpetade han. Endast barn som haft förmånen av kollektiv uppfostran blir livsdugliga och samhällsnyttiga individer". (129)
Bra genomskådad samhällsutveckling av Trenter redan många år innan "dagisexplosionen".

sidans topp