 |
|
 |
framsida sammanfattningar Trenter startsida baksidestext
present på 60-årsdagen den 6 mars 2003
|
|
|
|
Fyra
medarbetare på tidningen heter Andersson med ständiga
förväxlingar som följd. Chefredaktören kräver
att vi byter namn. Göran, en av tidningens båda redaktionssekreterare,
har redan bytt till Knallius. Jag
Gerhard Andersson skrattar ut honom
och han blir min ovän för livet. Han tvingar mig att
ta semester ögonaböj. Jag har inga pengar och inga idéer.
Tursamt nog träffar jag Johnne Gylling,
den gänglige lintotten som jag tillbringat 9 år tillsammans
med i Latinläroverket å Norrmalm. Han sköter nu
sin fars hattfirma med den äran i Göteborg. Och arbetar
med chiffer för Generalstaben. Han har ett gammalt torp inne
i Värmlands urskogar nära en by som heter Skogås
som han ber mig se till under några veckor.
Det är ett rustikt torp för ett rustikt och enkelt liv
vilket passar mig utmärkt. Jag läser, solar, badar,
joggar, lagar mat och sover.
Jag läser i en tidning att det finns en mycket sällsynt
orkidé i svenska barrskogar. Den heter Skogsfrun och har
hittats i närheten av Skogås. Jag kan inte låta
bli att gå på jakt efter den. Men jag går vilse.
Hittar inte tillbaka till torpet. Men däremot till ett ödetorp
i närheten av en sjö. Utanför detta hittar jag
en rödhårig man med ett djupt otäckt sår
i tinningen. Jag undersöker honom och finner att han är
död. I sin plånbok har han ett papper med siffror som
chiffer. För att vara säker hämtar jag vatten för
att stänka på honom. När jag kommer tillbaka är
kroppen nu en ung levande kvinnas. Hon har legat där i tre
och en halv timme påstår hon. Hon blir mycket förvånad
över min berättelse om den döda mannen. Men hjälper
mig att hitta hem. Hon lämnar mig i närheten av torpet
och tycks upplösas i dimman. Jag får ett fruktansvärt
slag i bakhuvudet. När jag vaknar slår jag huvudet
i hängmattan. Under hängmattan finns en stor sten Är
allt en dröm? Har jag somnat i hängmattan, fallit ur
och slagit huvudet i stenen?
Jag tar kompass med mig och ger mig ut i skogen. Men jag hittar
inte ödetorpet. I stället funderar jg på att göra
pannkakor till lunch. Jag behöver mjölk och beger mig
till handelsboden och herr Alfred Andersson.
Han är stolt över att Skogås fått eget hemvärn
och att han skall bli dess chef. Jag tar också kontakt med
skogvaktaren som kan visa mig på sina detaljkartor att det
inte existerar något ödetorp där jag trodde mig
ha funnit det.
Efter tre vidare händelselösa veckor är jag åter
i Stockholm i min ateljévåning vid Gävlegatan
högst uppe i Vasastaden. Det är min sista semesterkväll.
Jag beger mig tillsammans med Johnne Gylling till Djurgården
och tivolit på Gröna Lund. Vi tävlar i "tiokamp"
men Johnne träffar en flicka från Göteborg och
jag låter honom gå. I stället köar jag för
Grottbanan. Någon som tränger sig före orsakar
ett våldsamt gny i kön. Jag hoppar i en båt och
någon hoppar efter ner på den längstgående
sitsen. Vi forsar förbi grimaserande skräckansikten,
en hand trevar under min kavaj. Plötsligt bländas jag
av ett starkt ljussken. När båten kommer ut är
mannen bakom mig död. Knivstucken. Polisen kommer med kriminalkommissarie Kjellberg. Mannen
har peruk, under den är han rödhårig. Det är
den man jag för några veckor sedan såg död
i drömmen!