Ulla Trenter Döda Rummet 1982

 

Harry Friberg, "den berömde fotografen", ska göra sina bildmemoarer och låta Dagskurirens söndagsbilaga publicera dem innan de kommer i bokform. Jag, som är innevarande boks egen författare, alltså Ulla Trenter, ska skriva texten. Jag spelar alltså en viktig roll i min egen bok. Vi äter middag med chefredaktören, Olof Lindgren. Han är tjänstledig från sin professur i folklivsforskning. Han dricker mycket whisky och påstår att minst 10 personer på redaktionen skulle vilja döda honom.
Per Nyberg, redaktionschef och ansvarig utgivare, som var säker på att bli chefredaktör, Sverker Rosén, t f professor i folklivsforskning, 3 av Blåstrumporna - Lorelei Karlsson ska ni få träffa - på Söndagsbilagan plus en del fackliga företrädare är några av dessa presumtiva mördarna.
- Harry och jag uppsöker Lorelei för att diskutera uppläggningen av memoarerna. Plötsligt kommer Vanja in och säger att Olle har hoppat ut genom fönstret. Vi springer genast till chefredaktörens rum. Hans sekreterare Kerstin försöker förgäves stoppa oss. Inne i rummet finns tre personer: Olof Lindgren, Sverker Rosén och Per Nyberg. Per Nyberg säger att han kommit in i rummet och sett hur Sverker Rosén hållit i Lindgren i fönstret som för att hindra honom från att hoppa. Själv säger Lindgren att Nyberg stoppat Roséns mordförsök på honom.
- Kerstin säger att hon aldrig sett Rosén gå in. Kan han ha gömt sig i "Döda Rummet", ett angränsande rum som ingen vill arbeta i eftersom tre personer på rad som använt det har avlidit. Fru Siw Lindgren kommer liksom företagsläkaren Dag Blomkvist". Harry tycks ha haft en kort men intensiv relation med Siw för länge sedan. Just då får Olof Lindgren ett brev, ett anonymt hotelsebrev att han som "kapitalistsvin" ska slaktas. Undertecknat "Röda Brigaderna".
- Siw går ut men vill prata med Harry. Hon är rädd för att det är deras son William Lindgren som skrivit brevet. Hon ber Harry hjälpa henne med att hitta William.
- Per Nyberg skyller Lorelei för att ha nåt "kuttrasju" med William. Vi får reda på att han brukar vara på ett bokkafé på Södermannagatan. En ung tjej Gabbe menar att Lorelei går på Valium.
- Snart är vi på Södermannagatan. Vi slår oss ner och väntar och efter en stund kommer William. Han är mycket motvillig och kritiserar sin mor för att hon inte lämnat hans far som förtrycker henne. Han har skrivit en bok som Harry köper. "Tryggare kan ingen vara".
- Nästa dag tar Harry mig med på en tur till Djurgården. Vi ska besöka institutionen för folklivsforskning. På väg in möter vi en tysk forskare från Kiel Gottfrid Pottman. En kvinna i 60-års åldern, Brita Nordlander tar emot oss och förmedlar skvaller. Docenten Maria Hellman, är av hög kvalitet och dessutom professor Lindgrens favorit att efterträda honom. Den tillförordnade professorn Rosén är mindre medryckande.
- Sedan söker vi upp Siw Lindgren i den gemensamma våningen för att berätta att William gärna träffar henne i bokkaféet.
- Jag kommer hem sent på kvällen efter en hård och lång arbetsdag. Mitt i natten ringer Siw för att få Harrys hemliga telefonnummer. Hon är orolig. Olof har inte kommit hem. Det blir jag som ringer honom. Han föreslår att vi åker till Dagskuriren och ser efter. Harry ordnar en huvudnyckel och går in på Olofs kontor. Vi hittar Olof i "Döda Rummet", till synes sovande helt påklädd, men han är djupt medvetslös. Harry får tag på Dag Blomkvist som larmar ambulansen. Kerstin berättar att Olof mådde dåligt under eftermiddagen och därför tog sig en lur innan han skulle på UD-möte klockan åtta på kvällen. I toaletten bredvid Döda Rummet hittar Kerstin en flaska B-vitaminlösning. Olof sa att han tagit en spruta i går men flaskan är ju full!
- Harry åker bort i tjänsteärende över helgen och jag bjuder honom på middag när han är tillbaka. Med sig har han kriminalintendenten Vesper Johnson som är väl insatt i ärendet. Det blir hemfiskad sikrom på små krutonger och fiskfärs med kräftsås och ris och därefter mandelmusslor med rabarber under marängtäcke. Kriminalintendenten vet att berätta att Lindgren dog av en insulinchock. Han måste ha fått insulin intravenöst och på måndagseftermiddagen. Han var inte diabetiker och inget insulin fanns varken på hans kontor eller i hemmet. 12 personer besökte honom under denna tid. Kerstin för en noggrann dokumentering av alla. Förutom redan nämnda personer var Barbro Johansson där, facklig ordförande för grafikerna. Vidare Karl Fredrik Rönnblad, tidningens kulturchef, Vanja Bondesson och Gabriella Sköld, båda från Söndagsbilagen. Även William sökte upp fadern men bara för att bekräfta vad han skrivit i hotelsebrevet.
- Då kommer Siw Lindgren för att tala om att hon vet vem som mördat hennes man. I en låst låda i skrivbordet har hon bland många andra papper hittat dokument som visar att förre chefredaktören mutat Barbro Johansson med en studieresa till USA för att hon skulle stoppa de vilda strejkerna som tidningen var utsatt för.
- Jag sitter på tidningsarkivet och bläddrar i klipp. Jag skär mig i fingret och går till läkarmottagningen för att få ett plåster. Jag finner sköterskan gråtande , helt över sig given. En flaska insulin är borta och hon känner sig skyldig.
- Jag går ner i personalmatsalen och sätter mig bredvid Barbro Johansson. Hon verkar mycket negativ till den avlidne. Han brydde sig inte om arbetsmarknadslagarna och tryckte ner alla som tog egna initiativ.
- Inne på Loreleis rum hittar vi gömd bakom en öppen dörr en anslagstavla. På den sitter ett stort porträtt av Olof Johansson. Men en kniv genom hjärtat! Harry tar med kniven för att leta fingeravtryck. Lori menar att Per Nyberg var för feg, bland annat hade han stoppat artiklar om en narkotikasmuggling.
- Harry tar mig med in i ett annat tidningshus där vi träffar Telegrafens kriminalreporter "Dubbelkalle". Han håller på att skriva om Peter Henrysson, en restaurangägare som började med "två tomma händer" och som nu är stormrik. Alla undrar varifrån han får sina pengar. Han avslöjar också Telegrafens löpsedal: "Sonen Anhålllen".
- Harry ringer och får lov att ta en bild av Peter Henrysson. Innan dess blir vi hembjudna till Siw som vill prata om att hennes son är anhållen för mord. Harry lovar henne att prata med Sverker Rosén som är diabetiker och har tillgång till insulin.
- Vi åker åter till institutet för folklivsforskning och ljuger glatt om anledningen till vårt besök. Sverker vill inte prata om sin eventuella professorstjänst. Han erkänner att han varit mycket arg på Olof Lindgren, men det var aldrig tal om att kasta ut honom genom fönstret. Lika lite handlade det om ett självmordsförsök.
- På en "grön" restaurang ser vi Sverker Rosén och doktor Pottman i samtal.
- Vi äter lunch med Vesper Johnson på en italiensk restaurang och diskuterar William Lindgrens oskuld eller ej. Han är i varje fall släppt i brist på bevis.
- Nästa morgon åker Harry och jag till Dagskuriren. Harry vill prata med Per Nyberg om hans kontakter med Peter Henrysson som denne dock inte vill kännas vid.
- I cafeterian tar Barbro Johansson kontakt med mig. Nu är hon som en omvänd hand och höjer Olof Lindgren till skyarna. Han har hjälpt henne mycket i en svår situation.
- Siw Lindgren vill att Harry ska avbryta sina efterforskningar nu när William är frigiven. Men William säger att det är Maria Hellman som sagt åt Siw att hon ska få Harry att sluta snoka. Och varför detta nu då? Jo, den tyske forskaren Pottman har redan sin avhandling klar för tryckning. Den behandlar samma ämne som Maria Hellman. Maria måste nu börja om igen med ett annat ämne. Det var Olof Lindgren som tipsade Pottman mer eller mindre medvetet om saken. När Maria fick veta detta blev hon rasande och ville bara ha ihjäl Olof. Maria erkänner för Harry, men vill ordna att hennes svägerska först kommer för att ha hand om hennes gamla mamma, innan hon följer med till Kungsholmen.
- Några veckor senare när jag hunnit få huset rent och landen i ordning i Mariefred bjuder Harry på middag i sin studio, högst upp i norra Kungstorget. Med sig har han Vesper Johnson medförande en dyr flaska champagne. Harry berättar att för något år sedan då Maria gjorde en semesterresa i Tyskland kom hon av en slump på ett firmaarkiv med mängder av handlingar från en textilfirma under 1600-talet. Allt fanns instuvat i ett litet hembygdsmuseum. Genom att läsa dokumenten insåg Maria att det var de skickliga tyska försäljarna som åstadkommit den stora förändringen i klädsömnadsmodet - att man började sy av färdiga tyger, i stället för att väva själva. Det var en revolutionerande upptäckt som skulle ge docenten en doktorstitel och en professur. Gottfrid Pottman hade täta kontakter med Olof Lindgren och lyckades får reda på vad Maria Hellman höll på med. När Maria fick veta att Pottman var före henne blev hon rasande och ville ställa Olof till svars. Hon tog med sig moderns flaska med snabbverkande insulin. Olof förstod inte varför hon gjorde så stor affär av saken utan förberedde sig på att ta sin spruta B-vitamin. Maria erbjöd sig att hjälpa honom. Då fyllde hon sprutan med insulin i stället och injicerade den intramuskulärt.