Ulla Trenter Kartan Bonniers 1979 216 sid
 

Jag, fotograf Harry Friberg, är på väg till Kungliga Biblioteket för att eventuellt finna en bild av Jöns Jacob Berzelius för min kommande bok. Det är februari i Stockholm, kallt, blåsigt och snö. På kart- och planschavdelningen är Anna Lagerberg bestört eftersom ett stort kartverk kommit bort.
Jag försöker ta mig till Österhaninge kyrka för att delta i
Herbert Holmbergs begravning. Hans son Bruno var en gammal klasskamrat till mig. Han växte upp på Årsta slott och han och hans syster Daisy var lekkamrater till mig.
Vid kyrkan ser jag
Allan Ehn, Brunos svåger och hans fru Daisy Ehn. Själv har Bruno med sig en ung kvinna, Gudrun Gabrielsson, som skulle ha gift sig mer Herbert för en vecka sedan om han inte fallit ner för en trappa och omkommit. I kyrkan är också Verner Gustafsson, en gammal betjänt och chaufför åt Holmberg. Och Ansgar Eriksson, som växt upp i en stor barnaskara i ett torp nära Årsta. Hans syster Maria städar och sköter om hemmet på Årsta.
Bruno vill att jag ska stanna kvar sedan de övriga begravningsgästerna snabbt dragit sig tillbaka efter samkvämet på Årsta slott beroende på en annalkande snöstorm. Han vill att jag sover över. Vid en bit mat på kvällen berättar han om hur familjens granne
Ragnar Ehn på Gripensnäs spelat kort med Herbert en dag för 10 år sedan. Ragnar förlorade och satsade till sist Udden som är ett vackert område på Gripensnäs. Herbert vann och det skrevs ett kontrakt att Udden skulle tillfalla Årsta 10 år senare. Till kontraktet fogades en karta. Två veckor senare omkom Ragnar i en ridolycka. Vid en middag för en vecka sedan berättade Herbert detta för sina släktingar. Allan och Daisy blev arga eftersom de planerat sälja av Udden för småhusbygge och tjäna stora pengar. Herbert däremot ville bevara det som ett strövområde. Några timmar därefter halkade Herbert i trappan och omkom. Problemet nu är att kontrakt och karta är borta.
Jag får ligga i samma säng där jag ofta övernattade som barn. Sömnen kommer inte. Jag går ner i biblioteket och läser en deckare "Stein Riverton: Den röda änkan". Jag tappar papperskniven och hittar den i springan bredvid sätet. Och där finns också kontraktet!
Sömnen vill dock inte infinna sig. När jag går till köket slår klockan tolv och jag ser ett spöke. Det är den gamle amiralen Klas Bielkenstierna, klädd i sin blodiga dräkt! Anfader till Årsta och död 1662. Men nej, det är en tjuv som flyr. Jag springer efter men han försvinner. Jag väcker Bruno som genast undersöker om en portfölj finns kvar i ett skåp. Lättad berättar han att det handlar om hemligstämplade robotritningar som han olovandes tagit hem från sitt jobb.
Glad blir han också då jag vid frukosten följande dag berättar om att jag funnit kontraktet.
Jag går åter till Kungliga Biblioteket och får reda på att det försvunna kartverket hade donerats av Herbert Holmberg. När jag lämnar biblioteket ser jag tjuven som liknar Klas Bielkenstierna. Jag följer efter honom och får höra att han kallas Ignatjev. Han försvinner in genom en port på Rimbogatan. Jag tar mig in och ringer på en dörr märkt Zukovski men där bor bara en äldre dam men en kvinnlig inneboende.
Jag ringer Anna Lagerberg och får reda på att
Sergej Ignatjev arbetar i bokmagasinet. Han har AMS arbete.
Senare får jag åter syn på Ignatjev. Jag skuggar honom åter till Rimbogatan. Han tycks ha gått in på Klubb Engelbrekt men själv blir jag bryskt avvisad. På kvällen ringer jag till
Vesper Johnsson men han har inte mycket att berätta om klubben.
Eftersom jag glömt min kalender åker jag tillbaka till Årsta. Trotjänaren Verner Gustafsson öppnar för mig och berättar förtroligt att han är övertygad om att hans husbonde blivit knuffad nerför trappan.
I biblioteket träffar jag Bruno tillsammans med hans advokat
Lennart Nilhagen.
Tillbaka i stan träffar jag på Ignatjev på restaurang Promenade. Nu går jag fram och ställer honom mot väggen. Jag säger att jag vill ha Kartan som han stulit på Årsta och han lovar att komma upp i min Studio tidigt nästa morgon.
När jag senare äter middag träffar jag på Riche Allan Ehn tillsammans med två män. Alla pratar om spel. De vill att jag ska följa med till Klubb Engelbrekt. Allan säger att huset tillhör en svåger till honom, en nybliven. Det är Ansgar Eriksson som plötsligt dykt upp som en halvbror till Bruno. Vi kommer in genom en annan hemlig dörr. Jag börjar snoka omkring medan de andra spelar och blir snart utkastad av
Aino, den vackra chefen tillsammans med Allan.
Nästa dag är jag åter på Kungliga biblioteket. Nu sätter jag mig i läsesalen för att studera ett verk. Plötligt blir jag medveten om att bredvid mig ligger några stora tjocka böcker. Jag tittar efter och jo minsann där finns den förlorade kartboken. Anna Lagerberg konstaterar snabbt att jag funnit rysskartan. Men en av kartorna fattas. En liten ägokarta. Är det köpekontraktskartan som någon lagt beslag på?
Ignatjev kommer inte till det utlovade mötet. Jag tar reda på hans hemadress och åker dit. Ingen är hemma. Grannarna Svea och Gösta Olsson talar om att det är så lyhört i huset att de säker kan veta att Sergej inte varit hemma sedan morgonen dagen innan.
Daisy Ehn ringer mig på kontoret. Vill ha hjälp att finna någon marknadsföringsexpert som kan hjälpa henne att få igång firman. Vi träffas på kontoret på Västerlånggatan. Hon säger att familjeföretaget går dåligt. Textilbranschen är inne i en stor strukturförändring med starkt ökad internationell konkurrens. Plötsligt rusar Gudrun Gabrielsson in på kontoret och kräver sin rätt som arvtagare och företagsägare. De är helt oense om hur företagets framtid bör se ut.
Gudrun vet att Herbert skrivit ett testamente med henne som förmånstagare men nu säger advokaten Nillhagen att det inte är giltigt eftersom det inte är undertecknat. Det skulle ha undertecknats först sedan äktenskapsförordet blivit giltigt. Nillhagen berättar också att företagets ekonomi är mycket ansträngd och att Holmbergs egna tillgångar är belånade "upp till skorstenen". Holmberg har också privata lån till Ansgar Eriksson.
Daisy och jag träffas på Grappe d'Or i närheten. Där berättar hon vidare om hur väldigt illa berörd hon blivit av Gustafssons misstankar om att hennes pappa mördats. Hon vill inte tro det och vet ingenting om hur det skulle ha gått till. Vid middagen innan hade Daisy sagt till sin far att hon hört en väninna berätta om att hon sett Gudrun i Torremolinos på chartersemester. Där hade hon varit ihop med en "ung, snygg karl" som hette Tony och delat rum med honom.
Tillbaka i Studion får jag snart ett nytt telefonsamtal. Nu är det Gudrun som ringer och vill träffa mig för att hon skäms så för sitt uppförande på kontoret. Nästa dag åker jag till den stora våningen på Strandvägen där hon fortfarande bor. Hon har klippt av sitt långa blonda hår och färgat det mörkt. Hon berättar om hur hon träffat Herbert i sin tygaffär, hur de blivit allt mer intresserade av varandra och att hon sedan blivit sambo med honom i hans fina våning. Den positiva bilden hon förmedlar svärtas dock ner av att en ung, vacker man vid namn Tony kommer just som jag ska gå.
Några dagar senare sedan jag återkommit efter en affärsresa till Göteborg ringer Bruno mig. Han ska få besök av Ansgar på Humlegårdsgatan och frågar om jag vill vara med. Jag åker dit, blir bjuden på rostbiff och potatissallad. Jag säger att Sergej fortfarande är försvunnen. Bruno tror att Ansgar håller honom fången. Efter en timme kommer Ansgar. Han vill ha köpekontraktet. Bruno skyller honom för att ha stulit kartan men Ansgar nekar. Ansgar visar upp testamente som hans far Herbert Holmberg skrivit till hans förmån som ger honom Udden. Han bor där redan till och från.
Bruno är övertygad om att Ansgar håller Sergej fången på Udden. När Ansgar gått övertalar han mig att följa med honom ditut. Vi kommer till Ansgars barndomshem som verkar helt övergivit. Vi försöker kika in. Då kommer en storväxt man med en hötjuga i handen. Det är croupiern från det privata spelrummet på klubb Engelbrekt. Vi blir tvingade att lämna området.
Vi åker i stället till Gripensnäs och låter oss bjudas på lunch hos Daisy. Daisy är förtvivlad. Allan har lämnat honom. Gudrun hade berättat för henne att han spelade bort pengar och att han hade en hemlig älskarinna. Bruno tröstar henne.
Bruno och jag kör sedan till Årsta. Vi skottar snö och Bruno lagar ett fönster. När han på kvällen räcker mig ett glas vin kommer jag plötsligt ihåg något och förstår var Ignatjev är. Allan hade berättat att han gått ut till matsalen för att hämta sig ett glas konjak vid tiden då Holmberg omkom i trappan. Men barskåpet var flyttat från matsalen flera månader innan. Han ljög!
Vi kör tillbaka till Gripensnäs. Nyckeln till den turkiska paviljongen är borta. Då kommer Allan som en förkrossad make i "säck och aska". När han får höra om vårt intresse för paviljongen slår han ner Daisy och rusar dit med oss i hälarna. Där finner vi Sergej inlåst. Allan flyr i sin bil. Han får sladd på sin bil och skadas svårt dömd till livslång vård på sjukhem.
Daisy skickas till Schweiz för att vila upp sig. Sergej blir rörd över Daisys öde och anmäler inte det skedda till polisen. Han fattar tycke för Daisy. Ingen vet om Allan "hjälpt" sin svärfar nerför trappan eller inte.
Allan hade träffat Sergej på spelklubben och fått veta att denne var i desperat behov av pengar. Allan fick Sergej att stjäla kartan på KB och försöka stjäla kontraktet på Årsta slott.
till sidans topp