Jag (Harry Friberg, fotograf) besöker tillsammans med min faster Harriet, pensionerad barnmorska från Linköping, Kungliga slottet.
Ett kvinnoskrik hörs. Handarbetslärarinnan fröken Arvidsson har hittat ett lik dubbelvikt och instoppat i en öppen spis.
Vaktmästaren Georg Mattsson tillkallar intendenten. I dennes frånvaro kommer en fru Lindström. Den unga Margareta "Peggy" Lindström kan identifiera liket som den italienska konstnär som utför renoveringar på slottet, Giovanni Buongusto. Hon är hans svärdotter även om hon nu är skild från hans son Pino.
Kommissarie Enfrid har tillkallats. På Harriets förslag kör hon och jag Peggy hem för att vila ut efter chocken. Intendenten doktor Gyllenborg tar över.
Hemma hos Peggy blir hon mer talför. Hennes svärfar var misstänkt för konstförfalskning av de italienska myndigheterna. Peggy hjälper oss också att få kontakt med svärfaderns flickvän kosmetologen Inger Bergman. Hon arbetar på en frisörsalong där hennes chef Antonio kände Giovanni. Det såldes falska tavlor i Italien och Giovanni blev misstänkt. En tavla av Gustav V Nilsson (Ve-Gurra) som dessutom en intendent på Moderna Muséet, Malte Gräslund, påstod vara ett original från 30-talet. Dagen innan han dödades var Giovanni hos Nilsson och sa att han visste vem som förfalskat "Nilsson-tavlan".
Det blir ett besök hos konstnären och professorn Nilsson. Han var som ung en kort tid gift med Magda, nu med Astrid sedan många år. Som ung sålde han via Terèse Doréns galleri. Hon är född Gyllenborg och faster till intendenten på Husgerårskammaren Calle Gyllenborg.
Nästa dag gläder jag min medarbetare Hampe Hymling med att arbeta någa timmar på Studion. Sedan hämtar jag Jenny som ska bli min "dörröppnare" hos Nilsson. Han bekräftar att Giovanni besökt honom med en besynnerlig teori om vem som förfalskat tavlan.
Enfrid har fått reda på att Giovanni hade lilla Anna som förmånstagare i testamentet. Och det finns mycket pengar efter honom.
Peggy och jag söker upp Malte Gräslund på Operabaren. Han är i sällskap med tandläkaren Anders Dorén, Terèses man och Terèses brorson Calle.De diskuterar Ve-Gurras retrospektiva och har olika teorier om vem som målat den falska tavlan.
Någon har letat igenom Peggys lägenhet och själv får jag ett anonymt telefonsamtal med "hålla mig borta från det som inte angår mig". Sedan tar jag mig in i Giovannis ateljé och lägenhet för att leta efter ledtrådar. Jag överraskas av en man som vill veta vad jag gör i lägenheten. Han säger sig heta Bergström och vara granne. Jag känner igen honom från visningen av Bernadottevåningen då Giovanni hittades mördad.
Enfrid informerar mig om att polisen hittat ett brev i Buongustos lägenhet i vilket Peggy hotar denne till livet om han tar med Anna till Italien.
På sidan 85 börjar andra delen av boken. Nu är plötsligt Harry Friberg i tredje person. Och kommissarie Enfrid har blivit polisassistent Enfrid.
Peggy nekar till att ha skrivit brevet. Hon får ett telefonsamtal av Paolo Nanni som vill träffa henne på Riches bar om en timme. Hon väntar en timme men ingen kommer. I stället blir hon förföljd av en man när hon ska hem. Han följer ända med hem och då han försöker komma in genom dörren ringer hon polisen som kommer och kör bort honom.
På kvalitetsauktionen går den falska tavlan för 2500 kr. Den köps av en bulvan, H B Jonsson, för Terèse Doréns räkning.
I ett svagt ögonblick lovar Peggy att följa med Malte till Terèse på ett cocktailparty.Där blir Terése mycket irriterad och förnekar att hon skulle ha köpt Nilsson-förfalskningen. Anders Dorén hotar henne om hon fortsätter visa intresse för tavlan. Plötsligt träffar hon Paolo Nanni som ursäktar sig för att han kommit på fel tunnelbanetåg och vill bjuda på middag. Plöstligt kommer Gustav V. Nilsson och ställer till en stor scen.
När Peggy kommer hem dyker hennes f d make Pino upp. Han vill också att Peggy ska hålla tyst med tavelförfalskningen. Han blir hotfull men hon räddas av Harry Friberg. Och med honom kommer kriminalintendenten Vesper Johnson. Det blir ett sent restaurangbesök med dessa två verkliga gourmeter. Naturligtvis blir det kalvlever på engelskt vis.
På sidan 157 börjar tredje delen av boken. Nu tar åter Harry Friberg kommandot och blir bokens berättande jag.
Ibland måste man arbeta och just nu blir det en veckas resa till Schweiz och Italien. Peggy har bett mig att utforska de vänner som Paolo Nanni påstod att Giovanni hade i Italien. Och en paus i affärsverksamheten tillåter mig att besöka konsthandlarna. Vem upptäcker jag på väg in i Paolo Nannis affär om inte min bekanting "Bergström". Jag får reda på att det är Anders Dorén som är spindeln i nätet när det gäller konstförfalskningar. Jag ringer Vesper och han möter mig med stor utryckning på Arlanda. Dorén erkänner smuggling av tavlor men inte när det gäller den "falska" Nilsson tavlan. Den har han själv målat. Och NIlsson erkänner att han målat tavlam men aldrig velat kännas vid den eftersom den föreställer en konstnär som målar av en Gauguin. När Nilsson var ung och utan pengar förfalskade han själv tavlor. Nu var han livrädd för att detta skulle avslöjas. Buongusto insåg detta och vägrade ta på sig skulden av förfalskare. Men det var inte Nilsson som slog ihjäl Buongusto. Det var hans trogna och väna hustru Astrid!
till sidans topp