Jag, Harry
Friberg, läser en märkvärdig
annons i morgontidningen om ett "odjur" vid Ektorpet,
och kan inte låta bli att ta fram kartan, rusta mig för
en utflykt och ta mig dit. Jag hittar övergivna torp och
en NK-bil med en bronsfigur, ett bevingat lejon. När jag
återkommer är odjuret borta.
Jag kontaktar reklamchefen på NK som jag känner, Astrid Smith,
som låter mycket förbryllad men ska undersöka
saken. Sedan träffar jag sinologen Anders Silversten på en
Kina-restaurang. Han vet att berätta att konsul Nilsson på
Löfhamra slott fått kinesisk konst stulen.
Jag hämtar Astrid på NK för att bjuda henne på
middag. Hon är upptagen. Under tiden vill marknadschefen
Robert Smith tala med mig.Men har får ett samtal från
"Didde" spm gör honom så upprörd att
han får en hjärtattack och dör. Robert är
Astrids f d make och far till hennes dotter Lotta. Det är
Astrid som är "Didde". Hon ber mig följa henne
hem och jag stannar där över natten.
Några dagar senare ringer Astrid orolig över att polisen
varit på NK. Jag lovar att kontakta dem. Vesper Johnson kallar un mig
direkt. Tillsammans med den ansvarige för fallet, kriminalassistent Ragnar Berglund, få jag reda på att Robert Smith dött
av en överdon av metadon som han fick i sig under tiden jag
var på hans kontor. Metadon är en stark alkaloid av
opium. Jag ringer upp Astrid som vill se mig bland sina gäster
på onsdag kväll. Där är Birgitta Almgren, syster till
den döde Robert, och hennes make Reinhold. Bill Hedman, ansvarig för
NKs Kinautställning och Jane
Bengtsson, inköpare av barnkläder.
Nästa dag är det Annette
Smith, Roberts unga maka, som vill träffa
mig. Hon är mannekängsmal och otröstlig. Hon påstår
att Robert ansett Astrid olämplig som barnafostrare särskilt
sedan hon fått vänner som är knaklangare.
På fredagen var det Bill Hedman som ringde. Jag besöker
honom och han erkänner att mina iakttagelser kring Ektorpet
kanske inte varit enbart fantasier. Han visar en bronsstaty som
liknar den jag sett i bilen och som han köpt av en antikhandlare,
"Nicke". Plötsligt dyker en maskerad man upp, beväpnad
med pistol och kräver att få bronsstatyn.
Nästa morgon vaknar jag med huvudvärk och uppsöker
apoteket. Vem betjänar mig om inte Birgitta Almgren. Hon
drar iväg mig till en "smörrebrödsrestaurang"
för att få förklara sig.
Jag träffar Peter
Nordlund, Roberts assistent på NK.
Jag tar en ny tur till Ektorpet. Där träffar jag nu
Alma Andersson som bott där i 40 år och som satt in annonsen.
Jag går vidare och når ett utkikstorn. När jag
vill ta mig tillbaka över myren går jag vilse. Jag
anropar ett par vandrare men deras svar är att ta bort några
plankor så att jag inte kan följa efter mig! En scoutkår
blir min räddning.
Jag vill veta mer om den där "Nicke". En bekant
till mig vet adressen till hans antikaffär. Han är mest
intresserad av att få mig att lämna lokalen. Jag skuggar
affären och ser den man som hotat Bill och mig med pistol
gå in. När han lämnar affären skuggar jag
honom hem. Han tycks heta Lehtinen.
När jag kommer hem väntar Astrid i Trappan. Hon har
släppts sedan hon suttit anhållen och nu fruktar hon
massmediedrevet hemma. Hon berättar om Erik, hennes studiekamrat
som blivit langare, men också om hur herrskapet Almgren
besökt Robert på morddagen.
Hos Vesper Johnson identifierar bilder på jag Eino Lehtinen,
utvisad tjuv och hälare. Sedan kontaktar jag Reinhold Almgren
på sitt kontor. Han erkänner att han bett Robert om
ekonomisk hjälp men att jag borde syna den Roberts skenheliga
fru som tydligen har det ihop med Bill Hedman!
Reinhold blir så upptötd över mina frågor
att Birgitta och han nästa dag flyr till London! Birgitta
vill att jag åker över och talar med dem. Birgitta
berättar att hon tagit hem cyankalium från apoteket
för att mörda Robert.
När jag kommit hem väcks jag tidigt av Vesper Johnson
som vill bjuda på frukost. Den har allt man kan begära.
Från den bländvita duken, det vågade och rullade
smöret till silverbrickan med 5 olika marmelader. De kokta
äggen äts med smöt och peppar.
Jag tar mig en hemlig tur till Bills stuga i Maälarhöjden.
Verandadörren är inte stängd. Snart är jag
inne. Jag söker igenom huset. Jag hittar "kimäran"
som Lehtinen rånat oss på. Men huvudet går inte
att skruva loss.
Jag ringer Bill men enligt honom har inte kimäran kommit
tillbaka.
Någon försöker knuffa ner Astrid från taket
på NK-byggnaden.
Sedan får Annette ett anonymt brev med texten ""Håll
tyst, annars blir det din tur".
Alma Andersson ringer igen och klagar på trafiken utanför
hennes torp. Jag och "min fru" Astrid bjuds dit. Ett
av torpen i närheten tillhör Jane Bengtsson och frekventeras
ofta av Bill Hedman! Det blir utflykt med Astrid, Lotta och Vesper.
I huset hittar de en låda med antikt porslin. Det är
Bill Hedman som är organisatören för konstliga.
Men han vägrar att erkänna.
På kvällen ringer en förtvivlad Astrid från
jobbet. Någon smyger i Roberts rum. Jag åker genast
dit och tillsammans med nattvakten jagar jag den okända.
Han undkommer men fastnar i det garn Vesper Johnson lagt ut. Det
är Annette Smith.
Äktenskapet med Robert var inte så lätt för
den unga mannekängen. När han förbjöd henne
att idka sin indiska religion eller röka hasch var måttet
rågat. dessutom var hon förälskad i Bill. Hon
förgiftade en chokladbit i sin mans rulle. Bill åtalas
för anstiftan till mord.
till sidans topp