 |
|
 |
framsida sammanfattningar Trenter startsida baksidestext
|
|
|
|
Harriet Melinder ("en rank och fräsch
flicka") är på väg till Göteborg söderifrån.
Blir omkörd av en amerikansk Cadillac. Blir tipsad om att
besöka Varbergs muséum. Där finns både
"kulknappen" dvs den som enligt historien ska ha mördat
Karl XII 1718 och damen i Cadillacen. Och muséechefen Peter Hjort och den förföriska
Gaby Larsson.
Harriet är skild från Roland
Askinger.
Hon glömmer tiden i museet och plötsligt är hon
inlåst. Hon försöker bädda åt sig i
en fönsternisch. Vaknar av att en dörr slår. Ser
i mörkret den fjättrade "Bockstensmannen"
komma emot henne. Hon flyr och förlorar medvetandet. Vaknar
ånyo upp av en kvinnoröst utanför museet. Det
är den amerikanska damen. Snart kommer Mrs Hilma
Stille i sällskap med muséechefen. Svenskamerikanskan
Stille är där för att bjuda en miljon kronor för
kulknappen.
Harriet tar sig till Göteborg och sin brorsdotters dopkalas.
Nästa dag kör hon tillbaka till sin lägenhet i
Stockholm. Genast ringer Peter Hjort och vill bjuda på lunch
på Strands Hotell. Sedan ringer hennes pappa från
flygplatsen på väg till Lissabon.
På Strands finns också fru Stille. Hon är missnöjd
med att museenämnden inte vill sälja knappen.
Per telefon erfar Harriet att Roland Askinger är död.
Skjuten med en gammal karolinsk ryttarpistol.
När Harriet, uppskakad kommer hem, sitter Anita
Askinger, Rolands fru, sovande vid dörren. Hon vill
att Harriet ska ge henne alibi för mordet.
När hon gått är det en man som tar sig in i hennes
lägenhet och tar hennes bilnycklar. Samtidigt ringer Harry Friberg henne. (Och i och med detta
går boken över i jag-form).
Jag (Harry) pratar samtidigt med min "oersättlige kamrer"
Hampe Hymling. Han är ett fenomen
som i likhet med Dorian Gray inte åldras. Lika gossaktig
och kerubrund som den dag då han sökte platsen för
10 år sedan, "och ändå slet han för
två".
Jag träffade hennes far, Hjalmar Melinder på Kastrup
och denne bad mig kontakta sin dotter. Jag lovar att hämta
henne till en supé på Operakällaren - betald
av hennes far.
När jag följt henne hem från restaurangen åker
jag till Skeppargatan 13. Där finns huset där Roland
Askinger blev skjuten till döds medan han höll på
med skjutövningar med gamla karolinska ryttarpistoler i "fäkthallen".
Där finns ingen intendent Johnson
men väl brottsplatsundersökaren Henry
Westling, en gammal bekant. Jag blir väl insatt i
hur mordet kan ha gått till.
I porten till Skeppargatan 13 trycker en kvinna som säger
sig vänta på fru Askinger. Hon är hungrig och
får följa med till Operakällaren dit Vesper Johnson
bjudit mig. Hon heter Birgitta Bengtsson
och har jobbat på Varbergs museum. Hon säger sig veta
vem som mördat Roland. Hon har sett en rödhårig
kvinna komma ut ur porten på Skeppargatan 13 med en ryttarpistol
i handen. Jag vet att damen är Gaby Larsson gift med en tät
järnhandlare i Stockholm. Vesper Johnson som sitter några
bord bort skickar mig förstulna lappar om att jag bör
skicka hem den unga damen som börjar bli på lyran innan
klockan 24. Jag ordnar en taxi åt henne till min hemadress
Brunkebergstorg 11. Orsaken till brådskan är Vespers
födelsedag som vi ska börja fira vid midnatt. Det blir
självklart iransk kaviar med nyskurna citronklyftor och millimetertunna
rostbröd. Efter osten och kaffet låter han hovmästaren
läsa upp hyllningstelegram han själv skickat.
Kulknappen i montern på Varbergs museum visar sig vara en
förfalskning.
Anita Askinger blir förhörd på polisstationen.
Kvällen då hennes man mördades var hon i en lånad
sommarstuga väntande på sin älskare Peter Hjort.
Harriet får en specialuppgift. Tillsammans med låssmeden
Larserud tar hon sig in i en lägenhet och hittar den utstyrsel
som mannen bar då han gjorde inbrott i hennes lägenhet.
Vesper tar sig till en grannlägenhet. Där bor Gaby Larsson.
Hon erkänner att hon försökt skruva isär montern
på museet för att rädda den svenska kulknappen
undan amerikanskans klor. Det är hennes man Lars Larsson
som klätt ut sig för att rädda undan skruvmejseln
med sin frus avslöjande fingeravtryck.
Sedan blir det lunch med Mrs Stille. Med de märkligaste tyska
smårätter.
När jag just avverkat några timmars arbete på
firman ringer Vesper Johnson. Portvakten Gustav
Eriks är dödsskjuten på samma sätt
som Roland Askinger och på samma plats!
Åter i min lägenhet försöker jag göra
en inventering av möjliga motiv till karolinermorden. Jag
får hjälp av den askblonda Harriet som sveper in tillsammans
med doften av en utvald parfym. Harriet blandar ihop uppgiften
med motiv för mordet på Karl XII 1718. Kungen var barnlös
men hade två äldre systrar. Den äldre systern
och hennes man var döda men de hade en son Karl Fredrik som
var 18 år. Den yngre systern var gift med Fredrik av Hessen.
Karl XII:s högra hand nödmyntsprånglaren von Görtz
försökte få ihop det mellan Peter den stores dotter
och Karl Fredrik. Den 1 december väntade han på kungens
signatur. Därför lät Fredrik av Hessen mörda
kungen den 30 november och sedan fängsla och halshugga Görtz.
Mitt i diskussionerna anländer Vesper Johnson. För att
hastigt avlägsna sig sedan han förtjust tackat mig för
motivet till mordet på Karl XII. I stället dyker andra
bekanta gäster upp föregivandes att de söker intendenten
Johnson. Först Lars Larsson, sedan Peter Hjort. Hampe Hymling
med Birgitta Bengtsson. Och slutligen mrs Stille. Alla får
skinksmörgåsar på kavring bredda av den näpna
smörgåsnissan Harriet.
Plötsligt visar Birgitta Bengtsson upp den äkta kulknappen.
Det är hon som stulit den. Metallexperten Lenkert från
kriminaltekniska laboratoriet kallas in och kan emellertid snabbt
avslöja förfalskningen.
Nästa dag träffas Harriet och mrs Stille på Livrustkammaren.
På eftermiddagen ringer Harriet mig. Mrs Stille är
försvunnen. När jag kommer dit hittar jag ingen av de
två. Plötsligt är Vesper Johnson där utklädd
till karolin. Han och hans mannar letar igenom karolinernas utrustning
på jakt efter den äkta kulknappen. Men de jagar också
Peter Hjort som faller och skadar sig då han försöker
fly genom ett fönster. I en stövel hittas ett papper,
en skuldsedel som Peter Hjort lämnat Roland Askinger, med
kulknappen som pant.
Peter Hjort hade levt över sina tillgångar. Han tvingades
börja låna. Han lånade 22000 med Bockstensmannens
medeltida dräkt som pant. Den var han på väg att
lägga tillbaka natten Harriet blev inlåst. När
pengarna började tryta lånade han pengar av Askinger.
När mrs Stille dök upp blev det nödvändigt
att lägga tillbaka knappen. Men Askinger accepterade inte
betalningen. Han var trött på att hans fru var älskarinna
åt Hjort. I stället erbjöd han Hjort att ta livet
av sig med en av ryttarpistolerna. Men då sköt Hjort
Roland i ilska. När Hjort senare letade igenom fäktsalen
för att hitta skuldebrevet överraskades han av Gustaf
Eriks som därmed mötte sitt öde.
Det var Mrs Stilles norska sköterska Elsa Andersson som bedrägligt
spelade Mrs Stille. Privatchauffören var Elsa Anderssons
man.
-->