Hon föddes den 18 december 1936 på Söder i Stockholm. På Allmänna BB saligt i åminnelse.
Hon brukar du säga att hon gick i lära hos sin man kriminalförfattaren Stieg Trenter från 1959–1967.
Hon inledde sin egen författarbana med att avsluta Stiegs knappt påbörjade bok ”Rosenkavaljeren” sedan Stieg avlidit.
Efter maken Stiegs död 1967, har Ulla Trenter fortsatt att skriva om Harry Friberg på egen hand, dock utan att komma i närheten av Stiegs slängiga grabbighet och friska tempo. Hon hann inte heller få samma kontakt med de personer som står som förebilder för Friberg och Vesper.

Hon har varit nästan lika produktiv som sin man och hunnit med 25 böcker (Stieg 26) mellan åren 1968 och 2000.

Ulla Trenter är politiskt aktiv för Centerpartiet sedan 1975 och har i huvudsak intresserat sig för kulturella och kyrkliga frågor. Liksom större delen av Sveriges folk sjunger hon i kör. Hon är medlem i ett antal opolitiska föreningar, bland andra Zonta, Föreningen Kriminalförfattare i Stockholm, Svenska Deckarakademin och Rädda Barnen.
När Ulla Trenter 1967, efter makens död, fortsatte i hans spår, övertog hon också hans persongalleri med fotografen Harry Friberg som problemlösare och trätobroder till kriminalintendenten Vesper Johnson. Hon trivdes inte alldeles väl med dessa femtiotalistiskt manliga språkrör och experimenterade i några böcker med att förändra deras vanor eller låta dem uppträda förklädda. Sålunda fick den inbitne ungkarlen Harry Friberg ingå äktenskap i Gästen (1971) och förklä sig till den ständigt kaffedrickande Johannes Löfkvist i Sov i ro (1974). I En gång är ingen gång, 1977 försökte hon med Kerstin Franzén, 35 år fyllda, som ett slags assistent till Harry Friberg. Hon återkom i De dödas lott, 1978. 1982 introducerade Ulla emellertid en ny huvudperson i Döda Rummet, som fick låna författarens eget namn.