 |
|
|
Baksidestext Bloggen Sammanfattningar
|
|
|
|
Plats:
Tingssalen i Strömstad. Något så ovanligt som
en misstänkt mördare ska avhandlas. Där finns Lagman
Karl-Erik Rustadius, 48 år,
ser bra ut. Änkling sedan 1 ½ år, nu omgift
med en domare i Svea hovrätt. Nämndeman Agnes
Flodin har varit med länge och egentligen fallit för
ålderstrecket, 70 år, men kämpar sig kvar.
Notarie Judit Linéa Ingbjörgsdotter
född på ett småbruk i Norrland. Hon äre
begåvad och gjorde en klassresa.
Åtalad är Leonard Petersson,
hans försvarsadvokat är Jens Paulsson.
Åklagare är Josefin Gullbritt
(Gullan) Trolig. Hon är mycket mån om sitt utseende.
Hennes man Arvid är ofta borta på arbete.
Den åtalade Leonard Petersson förnekar brott och åklagaren
inleder med att berätta om den åtalades bakgrund och
liv.
Själv minns han särskilt en
episod i barndomen då han fått en kraftig örfil
av sin mor Annika Petersson trots
att han bara varit lydig. Hans morfar hade nackat en gammal tupp
som stört grannarna och Leonard hade uppfattat det som om
han förväntades nacka en av hönorna. Men det ledde
till att alla hönorna for ut ur hönshuset.
Men han hade lätt för sig i skolan och slutade med en
elteknisk examen i gymnasiet.
Leonard Peterssons far Anders var fiskare och hans mor tjänsteman
vid drätselkammaren. Annika Petersson hade gjort en lysande
ekonomisk karriär. Blev snart kommunkassören Jonassons
närmste medarbetare i Stadshuset i Strömstad. Efter
Anders död satsade Annika på finansmarknaderna med
livförsäkringen som startkapital.
För Leonard Petersson är hans fars död ett oförglömligt trauma. Han var ute med räktrålaren tillsammans med sin far och bröderna Jan och Lars Olofsson från Hogdal. Båten låg stilla för att rulla upp trålvajrarna. Då kom den stora passagerarfärjan som går mellan Oslo och Köpenhamn. Den gick extra nära trålaren för att ge tillfäller åt passagerarna att fotografera en "äkta" fiskebåt i action. Svallvågen reste trålaren upp och det stora trålbordet krossade huvudet på Leonards far Anders dock sedan han första räddat Leonard genom att knuffa undan honom. Extrapolismannen Julius Nilsson som hade jour Strömstad tog emot nödsamtalet. Tre poliser med kriminalinspektör Rickard Axelsson i spetsen ryckte ut. Kriminalinspektör Johan Johansson ritade och fotograferade.
Det var polisassistent Anita
Löfstedt som tog fram de gamla uppgifterna från
olyckan för 35 år sedan. Hon får beröm av
chefen för utredningsgruppen, inspektör Pernilla
Bitén. Där finns också Teknik-Johan,
nu 57 år, och skild från sin fru Lisbeth, assistent
Gillis Tokesson, en vältränad
ryggstolsbunden man efter en onödig trafikolycka. Evald
Larsson, förstås. Och hans sambo Anita
Löfstedt.
Tingsrätten återupptar förhandlingarna
och åklagaren fortsätter att berätta om den åtalades
bakgrund.
1991 ingick Leonard Petersson äktenskap med Lena Boting.
Det var assistent Joseph
Karlander som tog mot telefonsamtalet från grannfrun
Greta Persson om att hon är
orolig för Lena Petterson som inte öppnar på Första
Musseronvägen 16. Och mycket riktigt poliserna hittar henne
död i sängen, till synes kvävd med en kudde.
Pernilla Bitén frågar ut Greta Persson. Berättar
att Leonard och Lena levt i ett "öppet äktenskap"
som särskilt utnyttjades av Lena som haft flera älskare
vid sidan om.
Sedan beger hon sig till Annika Petterson som bor i en "asflott"
villa. Hon avskydde sin svärdotter som var slarvig med pengar
och notoriskt otrogen.
Gillis Tokesson förhör Leonard Petterson. Hans maka
hittades mördad i ett låst hus utan tydlig åverkan
på låsen. Det klassiska mysteriet med det stängda
rummet.
Leonard Petterson hade arbetet med sin elfirma 10 mil från
brottsplatsen.
Försvarsadvokaten Jens Paulsson
från Kävlinge använder sig av sin ädelskånska
för att ge ett mer förtroendegivande intryck. Han är
distriktets skickligaste advokat. Han lyckas smula sönder
åklagarsidans argument för att Leonard Petterssons
skuld. T ex att färska rivmärken på hans rygg
är att hänföra till passionerade samlag med sin
fru Lena, att vittnet och grannen Gerhard Gustafsson som sett
Leonards bil stå utanför huset vid tidpunkten då
Lena mördades, ha alltför svag syn för att kunna
avgöra såväl bilens färg som registreringsskylt.
Slutligen har han hittat två vittnen, tillika poliser, som
kan intyga att de hjälpt till att bogsera upp Leonard Petterssons
bil ur diket, där han hamnat efter en sladd på den
ishala vägen. Detta skedde vid en tidpunkt som ger Leonard
Pettersson alibi för mordet på hans hustru.
Försvarsadvokaten Jens Paulsson yrkar på frikännande
för hans klient vilket också sker.
Polisen samlas på nytt. Pernilla
Bitén är bitter men återhämtar sig.
Anita vill prata med den mördades väninna i Karlstad,
Inge-Lise Gliberg. Hon pratar om Lenas relation till sin svärmor
Annika.
Grahn vill ta reda på vems bil
det var som stått parkerad utanför Pettersson bostad,
Teknik-Johan ska luslösa den tekniska undersökningen
och Pernilla Bitén tar själv kontakt med Lena Pettersons
arbetsplats. Hon träffar Astrid Gryst. Hon är undersköterska.
Hon gick i skolan tillsammans med Lena. Hennes Kille heter Gunnar.
Det fanns en röd nyckel som gick till villan, den gav Lena
till den älskare hon hade för tillfället.
Gustav Andersson anmäler sig på polisstationen. Han har uppgifter om den parkerade bilen. Det är hans egen bil som fått slut på bensinen. En timme senare hade han tankat den och kört därifrån. Tankkvittot ger 72-åringen alibi.
När Leonard Petterson återhämtat sig fyller han en avklippt cykelslang med sand och kör till Kebalviken där han har en båt liggande. Han tänker bege sig till Lena mördare. "Han ska dingla, den satans horbocken!" När han kommer i land går han till den gamla stugan. Snart kommer Alrik i sin gamla bil. Alrik Persson gift med Greta. Alrik är också elektriker och gör ibland småjobb för Leonards firma. Leonard slår ner honom bakifrån med slangen och han supar direkt men överlever. Han apterar en strypsnara av elledningen och fäster den i en av de frilagda takbjälkarna. När Alrik återfår medvetandet kräver Leonard att han skriftligen ska erkänna att han dödat Lena. Men Alrik lyckas övertyga Leonard om att han har alibi för tiden för mordet.
På sidan 185 lämnar författaren
ett meddelande till läsaren: "Nu har du i din hand eller
rättare sagt i ditt huvud i stort sett alla bitarna i den
här historien, som rätt sammansatta, berättar om
vem som mördade Lena Petersson". Och jag drar de rätta
slutsatserna som sedan bekräftas i slutet av boken!
Det kan ju vara Greta Persson som av svartsjuka mördade sin
mans älskarinna. Hade hon hittat de röda nyckeln i hans
ficka, kanske? Vid förhöret med Pernilla Bitén
antydde Greta Persson att Lena Petterson blivit strypt. Hur visste
hon det? Voilà.
Varför har inte Teknik-Johan
gått vidare med det upphittade katthåret under den
mördades naglar, frågar kommissarie Kronborg. Det fanns
ju ingen katt i huset.
Pernilla drömmer mardrömmar om kattdjur.
Pernilla samtalar med en motvillig
Leonard Petterson som fått nog av inkompetenta poliser.
Han känner till den röda nyckeln. Men vill inte överdriva
betydelsen av Lenas träffar med andra. Det är klart
att Annika Petterson har en angorakatt. Katten har lämnat
hår på Leonards jacka. Pernilla tar i smyg några
för undersökning.
Nu jagar poliserna katthår hemma hos Greta och Alrik Persson,
Inga-Lise Gliberg och hos Oliver Zetterstyck, den ende av Lena
Pettersons älskare som bodde på när håll.
Och snart kan SKL leverera svaret från sina undersökningar.
Det är hår från Greta Perssons katt som Lena
Petterson hade under naglarna.
Greta Persson hämtas, anhålles och häktas. Och
inte ens Teofil Jacobsson kan klara upp det bevis som finns. Greta
Persson döms till åtta års fängelse.
Leonard Petersson, energisk och framgångsrik
småföretagare, är plötsligt änkeman.
Därtill är han vid Strömstads Tingsrätt åtalad
för mord på sin hustru Lena.
Kriminalinspektör Pernilla Bitén och hennes team har
framgångsrikt skött polisutredningen och åklagare
Gullbritt Trolig står avspänt i rätten och avser
föra detta i bevis.
Men Leonards nitiske försvarare Jens Paulson skapar i det
närmaste tumult i rättssalen.
Pernilla Bitén, hennes medarbetare
och Bo Kronberg polischef och gift med Pernilla, är välkända
och mycket uppskattade profiler av deckarläsare.
Gösta Unefäldt har med sin
femtonde polisroman på nytt bevisat sin kännedom om
människans innersta slingrande drivkrafter och mörka
avgrunder.
sidans topp