 |
|
|
Epilog 2003
|
|
|
|
Detta är den elfte och absolut
sista boken om polischefen Gustav Jörgensson och hans team
i småstaden Strömstad. När jag under 1978 skrev
den första boken, "Polisen som vägrade svara"
hade jag ingen som helst avsikt eller ens tanke på någon
fortsättning. Men boken blev så vänligt emottagen
av både kritiker och läsare att jag började fundera.
När så TV i Göteborg beslöt att göra
en serie med boken som grund och dessutom gav mig förtroendet
att skriva manus, var jag fast.
Ända från 1969 och fram till den 1 juli 1991, var jag
förordnad som skolchef här i staden, varför mina
skriverier i huvudsak ägde rum efter klockan 21.00, då
det var tyst i huset. Min hustru, Ingrid, har hela tiden varit
mycket förstående och hjälpt mig med beskrivning
av alla vackra kvinnokläder och smycken. Under arbetet med
manus till de sammanlagt fem TV-serierna var seriernas regissör,
Arne Lifmark, till ovärderlig hjälp, eftersom han är
proffs inom ett gebit, där jag verkligen är amatör.
Att vid inspelningarna få lära känna skådespelarna
med Per Oscarsson, Stefan Ljungqvist, Alf Nilsson, Evert Lindkvist
och Eva Carlsson i spetsen bland många, många andra
har varit ett stort och glatt äventyr.
Så gott det har gått har jag försökt följa
huvudpersonernas liv och de förändringar de genomgått
någorlunda kronologiskt. I första boken gick Gustav
Jörgenssons och hustrun Cillas dotter Monica på högstadiet.
Nu är hon framgångsrik IT-konsulent med egen firma
i Halmstad. Nils Gryts och hans dåvarande hustru Camillas
dotter Rebecka är jämngammal med Monica och nu präst
någonstans i Halland. Nils Gryt och Camilla har flyttat
isär, även om de fortfarande umgås. Kronborg förlorade
sin hustru efter en misslyckad canceroperation men har nu funnit
en kanske bräcklig lycka tillsammans med Pernilla Biten,
"Sveriges vackraste polis". Och den sällsamme polisman
Larsson har äntligen landat i äktenskapets trygghet
tillsammans med sin Anita och skjuter omkring barnvagnen med berättigad
stolthet på Strömstads alltmera asfalterade gator.
Livet går vidare, och vi människor är små
obetydliga fotnoter i dess historia.
Och nu har såväl Jörgensson som bokserien nått
fram till pensioneringen. Åtskilliga läsare har säkert
tyckt att det borde skett för länge sedan, men dels
har jag tyckt att det varit så förbålt trevligt
att skriva om dessa personer, som blivit en stor del av mitt liv,
dels har jag fått så mycken uppmuntran både
från er läsare och de flesta kritiker att det varit
svårt att sluta. Men som sagt, nu är det dags, dessutom
har sedan många år Strömstads polisdistrikt inkorporerats
i Uddevallas och saknar därför egen polismästare.
Tack alla!
Strömstad i januari 2003
Gösta Unefäldt .
P.S. Tänk om Pernilla Biten blir chef efter Bo Kronborg!
Då kanske...