Per Wahlöö  Mord på 31:a våningen (1964) 
 

Kommissarie Jensen kallas till ett förlagshus i huvudstaden, dit hela landets publicistiska makt är koncentrerad. Enligt ett anonymt brev har en tidsinställd bom placerats i huset. Trots de mäktiga företagsledarnas (förläggaren, hans kusin chefen samt högsta förlagsdirektören) ogillande låter Jensen utrymma fastigheten. Över 4000 personer, de flesta kvinnor i grönt går ut. Ingen bomb exploderar.
Högste polischefen ger Jensen i uppdrag att mycket diskret utreda fallet. Han får inte på några villkor störa eller förarga det stora företaget. Han får sju dagar på sig.
Jensen läser igenom alla de 144 tidskrifter det ger ut. Alla är helt oförargliga, glättiga och vänder sig till alla människor. De är "sunda och lustbetonade".
Hans medarbetare arbetar efter linjerna varifrån skickades brevet resp. varifrån kom papperet. Själv får han passersedel och nyckel till det stora förlagshuset för att diskret kunna bedriva undersökningar.
Laboratorn har identifierat papperet. Det tillverkas av ett av koncernens egna pappersbruk. Faktorn kan upplysa om papperet använts som diplom åt personer som slutat på företaget.
Personaldirektören kan informera om namnen på de 12 personer som fått diplomet. Två är döda och en har flyttat utomlands. Återstår 9 personer. Jensen tänker beta av dem en efter annan. Nr 1 är en 48-årig f d distributionsdirektör. Han bor i ett fint hus utanför huvudstaden och blir väldigt nervös. Sedan företaget kommit på honom med att stjäla har han fått förtidspension men samtidigt tvingas skriva på ett papper som ger företaget rätt till hans villa och kapital.
Polischefen ringer. Den skyldige till bombhotet har erkänt. Jensen får i uppdrag att fara dit för att få saken ur världen. När han kommer till något som närmast liknar en knarkarkvart lämnar emellertid den misstänkte personen så osammanhängande uppgifter att Jensen anhåller honom för att ha lämnat vilseledande uppgifter.
Sedan han rapporterat till polischefen fortsätter Jensen därför med nästa person på listan. Det är en person som skrivit för den socialistiska "rörelsens" tidning med förment mycket högre kvalitet än det stora förlaget som därför till personens stora förtret köpt upp denna.
(Hans kritik av den tidens politiska ledning känns mycket aktuell i dag: "Individen kände sig fysiskt omhändertagen men andligt omyndigförklarad, politik och samhälle blev något diffust och obegripligt, allting var acceptabelt men ointressant. Reaktionen hos den enskilde blev förvirring och så småningom likgiltighet" (sid. 122). Vidare "det värsta var att alltihop gjordes upp utan vår vetskap, på ett plan högt ovanför våra huvuden. Vi hade väl inbillat oss att vi spelade en viss roll. Det visade oss som arbetade där att vi ingenting betydde och inte förmådde uträtta något" (sid. 123))
Till sist kunde han inte skriva alls och då fick han gå med 4 månaders lön.
Nummer tre på listan är en 48-årig kvinna. Hon är också f d lokalvårdare som lyckades attrahera högsta chefen till den grad att hon fick jobb som chefredaktör.
Nr 4 är en ung kvinna som inte är hemma.
Nr 5 en 52-årig journalist. Mycket ovårdad, tydligt spritpåverkad. Han vet inte var han har sitt diplom. Jensen ger order om att hans ska hämtas för alkoholmissbruk och att hans lägenhet ska genomsökas.
Nu är den unga kvinnan hemma. Hon slutade efter bara några veckor eftersom hennes chef blev hopplöst förälskad i henne. Däremot kan hon visa upp ett oförstört diplom.
Tiden som kommissarie Jensen har till sitt förfogande för utredningen blir kortare och kortare.
Nästa man visar sig vara den "rätte". Han var tidigare kulturjournalist på en annan "kulturradikal" tidning där han ofta kritiserade koncernens veckotidningar. Men koncernen köpte upp alla konkurrenter. De "kritiska" journalisterna erbjöds jobb på utvecklingsavdelningen. De lockades med till synes mycket fördelaktiga villkor. Deras uppgift var att göra en ny kulturtidskrift. De arbetade på den obefintliga "31:a våningen". De fick göra många provnummer och lovordades för dessa men det fanns alltid någon brist som måste åtgärdas innan utgivning kunde ske. De höll på under lång tid varunder de anställdas skuld till företaget växte lavinartat eftersom ingen tidning såldes. Till sist förstod han avsikten med utvecklingsarbetet. Att hindra kulturjournalisterna från att publicera sig. Sluta hade de inte råd med. Själv hade han turen att få ett stort arv. Hälften gick åt att köpa sig fri.
Mannen erkänner att det är han som skickat hotelsebrevet till koncernen.
Han säger också att han nyss postat ett nytt hotelsebrev.
Det blir en ny utrymning. Av alla anställda förutom "31:a våningen".
(Här slutar boken. Man får själv tänka ut huruvida huset sprängs eller ej och huruvida det var den fängslade kulturjournalistens avsikt att befria sina "medbröder" där uppe).

Mer som är oroväckande aktuellt (efter 40 år) "Jag misstrodde för övrigt våra politiker. Deras kvalifikationer föreföll ofta otillräckliga, både på det mänskliga och det utbildningsmässiga planet" (sid. 184).

Jensen har problem med magen. Dricker bikarbonat. Varje kväll tar han fram spritflaskan för att kunna sova.
Boken innehåller mycket samhällskritik. Är det en "deckare"? Men titeln innehåller ju ordet "mord" och huvudpersonen är "kommissarie". Det är märkvärdigt att läsa en så ensidigt "politiserad" deckare. Det är mest gamla vänstervärderingar från sextiotalet som förs till torgs.
Nästan all brottslighet är borta. Men alltfler grips för fylleri. Flera hundra om dagen sedan spritmissbruk även i hemmet kriminaliserats. Ska detta anspela på att även personlig narkotikaanvändning är brottslig?
Det enda namn som nämns i boken är "Jensen". Ganska märkvärdigt.
Mycket kvasipsykologi från författarens sida. Mycket ensidiga värderingar om samhället. T ex att det är "samhället" som driver människor till alkoholmissbruk.