Sten Wilding Dom över död man Zindermans 1965  

Jag, Lennart Weber, träffar av en tillfällighet en gammal skolkamrat, Kaj Sandell, och blir bjuden till hans sommarstuga över helgen. Jag är journalist och har som utrikeskorrespondent fått uppleva flera oroliga år i Kongo under 60-talets första år. Inbjudan passar mig eftersom jag har semester. Stugan, som är en mindre lyxvilla ligger vid Granhult vid Mjörn. Där är också hans berömda syster, Marianne Sandell, skådespelerskan, regiassistenten Olle Gustafsson och skådespelaren Allan Ramstad. Snart kommer Tord Elmert, skådespelare i biroller och hans yngre fru Lisbet.
Alla vill ha roligt och dricker friskt utom Tord som ska köra bil hem. De är lite oroliga för att
Georg Malm ringt och sagt att han under kvällen ska komma och "göra upp räkningen med en viss person". Lisbet lägger an på alla närvarande män mig innefattad. Själv fascineras jag mest av Marianne. Georg var tidigare en känd skådespelare men för 1 år sedan körde han rattfull ihjäl en ung flicka. Det blev fängelsestraff. Då var Marianne och han tillsammans men sedan lämnade hon honom. Han är nu frigiven eftersom han fått en allvarlig form av leukemi och är döende.
Georg kommer inte. Däremot är Tord försvunnen. Jag ger mig ut att leta. En eka är borta. Jag tar en annan och ror ut. Snart hittar jag Tords kropp flytande på grunt vatten. Han har en skada i bakhuvudet och är död.
Bestörtningen hos festdeltagarna blir stor. Kriminalpolis från Göteborg anländer med kommissarie
Richard Nyberg i spetsen och det blir en hastig utfrågning. Vår kriminalreporter kör mig hem i min bil.
Nästa dag sover jag länge och går sedan och ser en film med Marianne och Allan i huvudrollerna. Hennes attraktionskraft gör mig andlös.
Nästa dag, måndag, ringer Nyberg mig och vill att vi äter lunch tillsammans. Han berättar att Georg Malm är försvunnen.
Senare ringer Marianne och vill träffa mig på Lorensberg på kvällen. Hon berättar om att Kaj slagit vad med Georg om tusen kronor att denne vågade köra hem i berusat tillstånd. Georg antog utmaningen och åkte fast. Detta kom inte fram vid rättegången. Jag följer med henne hem och blir bjuden på frukost nästa dag.
Jag får för mig att jag ska undersöka Georgs villa på Daltorpsgatan i Örgryte. Jag får låna Marianne nyckel. När jag letar igenom skrivbordet hör jag ljud. Snart blir jag nerslagen. När jag lyckats ta mig hem ringer jag Nyberg och rapporterar.
Nästa dag ringer jag Lisbet. Hon tar emot mig i badrock. Ingenting under. Snart har Lisbet visat mig att hon verkligen kan något. Och vilket blickfång när hon tog av morgonrocken!
Nästa dag siter jag mest med ett glas whisky i handen och funderar. Kan det finnas någon ledtråd i Granhult som Nyberg och hans mannar missat? Jag får med mig den föga entusiastiska Marianne. Vad hittar jag om inte ett lik i brunnen! Det är naturligtvis Georg Malm. Jag får dit Nyberg.
Kaj ringer och vill att jag ska komma över. Han och Olle är båda bestörta över vad de fått höra om liket i brunnen. Och över att Nyberg sagt att en av de tre, Kaj, Olle och Allan är mördaren. Kaj menar att det måste vara Allan. Olle att det är Kaj och Allan skyller på Olle.
Kaj har en fin hifi-anläggning. Allan en fin bil. Båda har de köpt billigt av Olle som fått dålig ekonomi. Olle har dessutom lånat 10000 av Georg.
Snart kommer Lisbeth och sedan Allan och Marianne. Det sups till ordentligt igen liksom vid den förra träffen i stugan i Granhult. Aggressionerna kommer fram alltmer. Lisbet går ut och snart hör vi ett dödsskri. Någon har försökt strypa henne i mörkret. Jag ordnar en taxi så att Lisbet kan få följa med Marianne hem över natten. Både Olle och Allan har somnat. Kaj övertalar mig att stanna och när jag är nära att somna är det någon som kommer in i mitt rum. Jag är som förlamad av trötthet. Jag måste fått i mig sömnmedel. Mina sista överlevnadsinstinkter får mig att slå till mot inkräktaren och denne försvinner.
Nästa morgon vaknar jag med en brinnande huvudvärk.
Jag tar kontakt med Nyberg och han ber mig komma hem. Jag berättar om vad som senast hänt. Han menar att jag sitter inne med en viktig ledtråd. Det är därför jag utsatts för mordförsök. Vi försöker tillsammans rekapitulera allt från början. Plötsligt får Nyberg en idé som har att göra med att jag hört hunden skälla vid ettiden. Han ber mig samla alla inblandade ute i Granhult nästa kväll.
Där beskriver han hur någon mördat Tord Elmert av misstag då han tagit honom för Malm. Malm själv hade tagit fel på väg och kommit först vid ettiden. Mördaren hade satt sig vid fönstret för att invänta Malm och höra när hunden skällde då en främling närmade sig. Nyberg anklagar Allan Ramstad för mordet och snart faller denna till föga och erkänner. Själv är jag inte övertygad. I alla fall inte om motivet. Jag blir kvar med Marianne och jag berättar för henne vad jag är övertygad om. Att det var Marianne som körde bilen när flickan dödades men att Georg tog på sig skulden eftersom han var lika förhäxad av henne som jag är. I gengäld lovade hon att vänta på henne. Georg kom till Granhult för att göra upp räkningen med Marianne. Allan får reda på detta och bestämmer sig för att döda Georg för att rädda Marianne. När Marianne får klart för sig att jag tänker tala om allt detta för Nyberg för att rädda en död mans heder tar hon upp en pistol och skjuter sig.